Jag och Birra tog D&T ut efter Fångstvägen. Zorro fick följa med och springa han också. Trodde inte att Dísa hade så mycket energi men jösses, det hade hon.
Vi skrittade på en bit och lät sedan hästarna jogga igång lite i trav. Dísa gick i en helt underbar trav. Tindur, ja han såg så klart så där jätte fin ut eftersom trav är hans absolut bästa gångart.
Efter den traven blev Dísa mer "upp i det blå". Då hade hon fått känslan av att springa och nu ville den inte riktigt ge sig.
Tindur fick fart i sig han också så vi gasade lite och lät de jobba i både tölt och trav. Tog det ändå rätt lugnt, kunde ju inte låta de flänga på hur som helst. Det har de inte ork till. Även om de själva verkade tro det. *ler*
Zorro hade super kul. Sprang som en tok in och ut i skogen. Hittade pinnar att bära på och såg vääääldigt lycklig ut när jag sa att han hade en fin pinne.
När vi skulle vända tillbaka efter vägen tyckte Dísa att nu fick det faktiskt räcka med att ta det lugnt. Hon laddade redan när jag skulle vända, hon var start klar med frambenen innan bakbenen hade bytt riktning. Tindur och Birger som hade varit bakom oss hamnade nu framför och det tyckte Dísa inte alls om. HON skulle ju vara först.
När Zorro, som varit före mig och Dísa, inser att vi vänder....ja då kommer han så klart i full "sula" och springer om oss alla. Varpå Dísa sätter in bakbenen under sig... trycker iväg....och....wwwrrrooooommm!
Vi flög förbi Birra och Tindur, jag hant med att fråga Birra om det gick bra, för nu blev det åka av. Jodå, hörde jag Birra säga, nu något bakom mig, sedan hörde jag inte honom mer.
Mer liknande en fågel än en häst, flög Dísa fram efter vägen. Jag fick jobba lite för att få henne att inse hur dumt det var att hon sprang så fort.
Efter en del övertalning fick jag min häst att lugna sig lite. Men nu hade hon fått smak på det här med att springa fort så det var det enda hon ville. Jag tyckte att det fick räcka och att vi faktiskt skulle vänta på Birra och Tindur. Så jag vände henne tillbaka, efter att ha kommit ner i tölt (som för tillfället var den gångart som gick långsammast) och då blev det stopp.
Dísa stannade och gjorde en regäl frustning. Hon tog i från svansen och frustade genom hela kroppen. Kändes som om jag skulle skjutas iväg. Så stod hon med huvudet högt och tittade på Tindur när han och Birra kom mot oss. Precis som om hon glömt att de faktiskt var med. *ler* Jag skrattade lite åt henne.
Resten av vägen blev det att ställa och flytta, böja och bända för "Lill-Fia". Jag accepterade inte att hon skulle "flyga" iväg igen. Så nu fick hon jobba istället.
"- Gör det jobbigt för henne!" hörde jag Birra säga. Och precis det var vad Dísa behövde. För att komma på andra tankar och lugna ner sig något.
Sista biten efter vägen blev en kontrollerad tölt och det gick såååå bra. Tindur töltade även han och Birra var över lycklig för att det gick så fint.
Igår torsdag blev det mer "lugnt vatten". Birra hade ont i sin nacke (han får det ibland) så jag tänkte först gå ut och rida själv. Men Anne, som också var i stallet, skulle ut och tömköra "Fari" och Lena skulle följa med på Oli. Så hakande jag på de istället.
Blev en stillsam ridning i skog och mark. Jag var helt klart förberedd på att Dísa skulle dansa men nähädå, nu var det en annan häst. Som en "gammel-gädda" i vattnet lunkade hon på längst bak i ledet. Ingen stress alls. Vilket så klart var bra, framför allt eftersom hon är rätt ostadig på foten i skogen.
Tindur blev kvar i hagen med Safir. En ganska bra träning för hans del. Birra som också blev kvar (dock ej i hagen *ler*) hade koll på läget och sa sedan att "Lille-man" inte alls stressat upp sig som han tidigare har kunnat göra. Lite gnägg hade det kommit och något travsteg hade det blivit men annars hade Tindur varit lugn. Lekt lite med Safir hade han också gjort men inte hela tiden.
Nåväl, nu har jag haft en häst som varit "fågel" ena dagen, "fisk" den andra... blir det möjligen "mitt i mellan" ikväll? *ler stort*
Jag har ju helt glömt att visa Dísas nya grimma som jag köpte i Luleå. Rosa så klart!
