Tack alla ni som höll tummarna för bra väder i lördags, det blev strålande sol. Dock blåste det en hel del men bättre det än att bli blöt.
Bra gick även kursen för Sylvia. Det märktes tydligt att Dísa och jag inte tränat på sista tiden. Eller ja, det märktes väl mest på konditionen på Dísa. Annars hittade vi "rätt" ganska snabbt.
Duktig som Sylvia är, lades lektionen upp efter hur mycket Dísa skulle orka. Jag red inte fulla 45-minuter, varken på för- eller eftermiddagen. Men det var också det absolut bästa för min lilla häst.
Tindur och Birger red samtidigt som mig. Jag har tidigare lagt mina och Birgers rid-tider olika för att vi ska kunna titta på varandra när vi rider. Men denna gång satte jag oss tillsammans.
Var rätt smart av flera anledningar men mest för att inte heller Tindur är i "rätt kondis".
Birra och Tindurs upplägg blev dock annorlunda än för mig och Dísa. Nu ska här börja ställas mer krav på "Lille-man" (Tindur). Men även på Birger! Behöver jag skriva att jag log lite i ena mingipan när Birra insåg att det nu är slut på att "åka" häst. Givetvis blev det inte något stenhårt pass för grabbarna heller. Men där var det faktiskt Birger som var mer trött än Tindur innan vi var klar för dagen. *ler*
Bra gick det även att hämta hö på söndagen. Jag hade igentligen stallmorgonen (utsläpp och mockning) men snälla Lena, som äger Oli, bytte en dag med mig. Så Birger, pappa och jag åkte dirket till bonden vid 7-tiden på morgonen.
Upplevde lastningen av höet som lätt. Tyckte det både gick snabbt och smidigt. Det brukar det förståss annars också göra men nu gick det vääääldigt fort.
Våran bondes fru hade hängt upp nya gardiner. Både våran bonde och hans fru är lite till åren och dessutom har frun problem med sin höft. När hon hade hängt upp gardinerna i sovrummet och skulle räta till de, hade hon klivit fel på trappstegen och falligt! Bara någon dag innan vi kom. Hur hon såg ut!!!!
Hon hade farit rakt in i garderobsdörren och slagit pannan mot hörnkanten, sedan slagit ansiktet mot säng-gavlen och låret mot golvet. Men jösses, hon hade kunnat slagit ihjäl sig! Nu hade det gått bra och behövde aldrig uppsöka sjukhuset men det var mycket färger i hennes ansikte. En gul-grön-blå-lila-röd variant i hela ansiktet, oj vad det såg ut att göra ont. Stackar´n!
Så när jag nu ska börja puttsa fönster och byta gardiner ser jag mig extra nog för vart jag sätter fötterna. Fast det är klart, sist jag var och "klängde i gardinerna" fick jag också min beskärda del av smärta. Klev ner från stolen och med knäskålen före, rakt in i elementet. En liknande ilande smärta gick genom hela kroppen och det gjorde så ont att jag inte ens kunde skrika. Det gick dock över rätt snabbt men knäskålen var inte vacker ett bra tag framöver.
Så till er som nu ska putsa fönster och byta gardiner...ta det försiktigt!
Ser ni någon som putsar fönster i hockeyutrustning så är det bara jag! *ler stort*
