Att hålla ordning på hemmet är inte riktigt min grej. Det är långt mellan varven jag gör en riktig ansträngning hemma. Men när det väl händer, görs det ordentligt. *ler*
Därimot vill jag gärna ha det ordnat runt mig i stallet. Var sak har sin plats och hellre en sopad stallgång än en smutsig. Nu är jag inte någon fanatiker på att hålla ordning i stall-miljö, oj nej absolut inte men jag vet vart jag har mina saker. Och visst händer det att stallgången inte är sopad även när jag är där. *ler*
En bekant till mig berättade en gång om stall-tjejerna som red och hade häst i hennes stall. Yngre tjejer som var super duktiga på att hålla ordning i sina stall-skåp.
Stora, egna skåp med allt i "perfekt" ordning.
När dessa barns föräldrar hade tittat in i skåpen var minen i deras ansikten obetalbar. Aldrig i sin vildaste fantasi kunde föräldrarna tro att deras barn kunde hålla sådan ordning.... de städade ju knappt sitt/sina rum hemma(!). *ler stort*
Det fortsätter att vara lugnt runt hästarna i stallet. På måndag eftermiddag hade allt runt 16-höet fungerat fint. I går var första dagen vi inte "vaktade" lunchen men jag antar att allt gick lika bra som tidigare. Jag och Birra kom ner till stallet vid 17-tiden och då var det bara Tinni kvar i eftermiddags-hö-hagen. Han gick och städade.
Safir var på väg ut till ängen och de andra gick i vinterhagen på olika ställen och plockade.
Jag gick in i hagen och kände igenom alla hästar (utom Safir, jag hade inga stövlar på mig och det är sååååå lerigt att gå ut till ängen) och hittade inte en skråma. Oli tittade lite konstigt på mig när jag började känna igenom hans framben.
"-Så här brukar man faktiskt inte hälsa!" såg det ut som han tänkte. Jag dök ju givetvis inte på hans ben dirket, jag smekte honom lite på mulen först. Men enligt honom själv var det inte nog. En liten stunds kliande i pannan gjorde susen. Då blev han nöjd. *ler*
Jag kan inte nog säga hur glad jag är över att det fungerar sååååå bra i hagen. Nu har dessutom Tindur blivit mindre beroende av Dísa. Det blir väl så naturligt eftersom det finns så många andra hästar men tidigare har det inte spelat någon roll. Har Dísa försvunnit ur Tindurs synfält ja då har det gnäggats, sprungits och varit en lite upprörd häst. Men inte nu.
Igår kväll befann sig Dísa efter en stund längst ut på ängen tillsammans med Safir. Tindur.... ja han var högst upp i vinterhagen med "Fari", Oli och Tinni. Inte en antydan till att han sökte efter Dísa. Han gick och småplockade i marken och kliade sedan "Fari".
När vi sedan tog ut Tindur från hagen, för att borsta lite och försöka få bort kåda ur pälsen, ja då fortsatte han att vara lung.
Nu satte vi fast Tindur utomhus på gaveln av stallet så han såg de andra grabbarna men Dísa var fortfarande utom synhåll. Hade det varit i våras och han inte sett Dísa, oavsett att det fanns andra kompisar... ja då hade han minst stått och skrikt efter henne. I går... inte ett ljud. Han börjar kanske mogna och det är bra. Även om Dísa fortfarande är hans "bästaste-bästa-vän".
