I väntan på ett urinprov!

Under vinterhalvåret kan hästarna visa tecken på att dricka för lite. Det visar sig oftast i missfärgad urin. Det har jag varit med om tidigare, det ser nästan rött ut i snön efter de har kissat.

Men när jag mockade Dísa och Tindurs box i söndags höll jag på att få "hjärt-snörp". Det var rött urin i boxen. Jodå, riktigt rödfärgat var det. Så har jag aldrig sett det förut. Inte ens utomhus i snö. Suck!

Vi lät söndagen gå eftersom hästarna inte visade något tecken på att vara sjuka. Tittade i hagen efter spår av rödfärg men hittade ingenting. På måndag kväll fanns lite grann av samma färg i boxen och då valde jag att prata med en bekant som är veterinär.

Han trodde också det berodde på för lite vätska men för att vara på den säkra sidan tyckte han att vi skulle göra ett urinprov. Han kom in på att Birra jobbar ju inom vården och de har provstickor för att kontrollera urin. Det fungerar alldeles utmärkt till häst också.
(OBS! Det är upp till var och en som är häst/djur ägare att tänka på vad som är bäst för djuret. Givetvis ska veterinär tillkallas om djuret är i behov av det.)

Birger tog kontakt med en arbetskamrat gällande dessa provstickor. Tydligen används de inte längre eftersom vården numera "kör" elektroniskt/mekaninskt. Dvs de använder någon form av apparat istället som läser av proverna.
Men Birra fick ett tipps att det finns provstickor att köpa på appoteket. Så därifrån inhandlades något som heter urinvägsinfektionsprov, UVI.

Jahapp, så på tisdag kväll skulle det då samlas in urin från hästarna. Vi valde att kolla både Dísa och Tindur. Jag misstänkte att det var Dísa som hade lämnat spår efter sig men för att vara helt säker kollade vi så klart även Tindur.

I FYRA!!! timmar, jodå...f-y-r-a timmar spenderade jag i boxen med Dísa innan hon behagade kissa. Fy f*n vad tråkigt det var. Men jag fick fin kontakt med min häst *ler*. Myste och kliade henne, borstade och gick igenom hovarna osv. Tindur kissade efter en och en halv timme. Men Dísa.... nähädå, där blev det till att vänta.

Stina var och skodde Safir så jag hade sällskap i stallet. Kunde stå och surra med henne medans Dísa stod och sov. *ler*

Anne gjorde ett starkt försök med att skopa vatten i en hink. Så det blev ljud av rinnande/porlande vatten. Vilket i sin tur skulle göra hästarna kissnödiga. Anne gav upp efter en timme. *ler stort*

Nåväl, tillslut hade då Dísa äntligen gjort ifrån sig och jag kunde kolla av med provstickan/stickorna hur det stod till. Varken Dísa eller Tindur hade något spår av blod i urinen. Tjohoo! Så himla skönt! Då är det "bara" brist på vätska som gör missfärgningen.

Birra hade (medans jag stod i boxen och väntade) varit ute på gården och låtit Zorro leka med Amandas (som äger Safir) hund Dizel. Samtidigt hade Birger passat på att lyfta ur vattenbaljan från "värmelådan" och rengjort den. Hästarna hade knappt rört vattnet som var i den. Och det visade sig att det var mycket skit i botten på baljan. Som förmodligen orsakat deras brist på vätska.

Vattenbaljan blev ren och fin. Och igår onsdag... ja då var den nästan helt tom när vi kom på eftermiddagen. Hmm, vi måste se till att hålla efter den baljan bättre.
I Dísa och Tindurs box syntes inte ett spår av något missfärgat urin. Deras vattenhinkar i boxen var nästan helt tomma. Det är bra, för att vänta på ett urinprov var riktigt tråkigt. *ler*

Seg helg & ingen mask!

Vi var faktist inte ner till stallet i lördags. Och det hör inte till vanligheterna. Men jag kände mig jätte seg och orkeslös, trött. Birger jobbade knepigt skift, 7-11 och sedan 16-21, jodå på samma dag. Hur dumt som helst, jag vet.
Så när Birra kom hem vid 11-tiden var tanken att åka ner till hästarna. Men jag sa hur jag kände mig och Birra själv funderade om han skulle fara ner. Så kom vi på att vi faktiskt inte behövde det.

Lena (Olis matte) hade haft stallmorgonen och Anne skulle ta in de små liven på kvällen. Under dagen sköter sig ju allt via lunchgrindarna, det enda som behövdes göras var kraftfodret. Jag ringde till Anne och kollade av om det var ok att vi inte kom ner. Hon lät lite rolig. För henne spelade så klart inte någon roll om vi kom ner till hästarna eller inte. Hon skulle ju ändå ta in de och fixar då iordning kraftfoder, hö osv innan intag.

Men jag och Birger är så vana vid att alltid vara hos Dísa och Tindur minst en gång per dag. När det väl händer att vi inte åker till de, ja då käns det som att vi vill kolla av att det verkligen är ok.

Jag har helt klart inte vant mig vid att vi nu har hästarna hos Anne. *ler* Men det käns så himla bra. Jag vet att Dísa och Tindur har det bra även om varken jag eller Birger är hos de. Och jag vet att Anne ser till de på kvällen och går igenom så inga skador eller liknande uppstått.


På söndag hade vi stallmorgon. Lena har vid ett tidigare tillfälle tagit en söndag-morgon åt oss så nu "jobbade" vi tillbaka den. Allt var så lugnt och skönt, hästarna gick ut och åt frukost. Inget bråk eller stök. Zorro passade på att ligga i sin bil-bur och hålla koll på att hästarna verkligen skötte sig. *ler*

Zorro!

Blev ingen ridning under söndagen dock. Birra jobbade och började kl 12 så det kändes alldeles för stressigt.
Jag har kollat av lite, hästarna brukar ha ätit färdigt sin frukost vid 9-9,30. Så ska man rida på fm kan en bra tid att sticka iväg vara vid 10,30-11. Och som sagt... det blir lite stressigt om Birger börjar jobbet kl 12. *ler*

Anne har för någon dag sedan fått svar på avmaskningsprovet hon skickat in. Finns ju sådana numera att köpa på tex apoteket, Lantmännen osv (förpackningen heter "Kolla masken"). Hon gjorde en koll på alla hästarna och det är ju smart, de går ju ändå tillsammans.
De har ingen mask, jätte skönt! Tjohoo!

Jul i skogen & julgran i byn!

Hm, upptäcker att jag är lite dålig på att skriva här just nu. Får ta och skärpa mig lite.


I måndags kväll blev det då ridning. Men det förvånade mig att det trotts fyra broddar i hästarnas skor var halt. Eller ja det upplevdes som halt på ställen där vi trodde det skulle vara fäste.


Birra och jag bestämde oss för att rida i skogen, så med pannlamporna på huvudet gav vi oss av. Bara för att snabbt inse hur dåligt det var. Under snön som lagt sig var det glashalt. Stigarna i skogen var inte att tänka på men även utanför, i mossan var det halkigt. Kände hur Dísa gick och spände sig. Vi kom ganska snabbt överrens om att rida i byn i stället. För efter vägarna, där asfalten låg under snön, där fick hästarna fäste.


Trotts att det var mysigt i skogen, träden var tyngda av snö och pannlampornas sken gjorde att vi fick jul-känslor, fick vi välja bort att fortsätta. Kände själv hur jag blev spänd eftersom Dísa halkade till lite nu och då.


Det blev ändå en rolig ridning med hästar som, när de kände att de fick fäste, hade lite fart i sig. *ler*



På tisdag hade Birra ont i sin nacke. Så då blev det allmänt pyssel istället. Med hästarna då, inte med Birra (eller joo kanske lite med honom också *ler stort).

Onsdag kväll bar det av ut på hästryggen igen. Nu sa vi direkt att vi skulle hålla oss i byn. Därför lämnade vi pannlamporna i stallet och gav oss av. Det är nästan det bästa av allt, Jukkas har gatubelysning överallt. I Poikkijärvi levde vi i ett ständigt mörker. Ja, alltså det var mycket begränsat med lampor efter vägen där, går inte ens att jämföra med Jukkas.


Dísa insåg nu rätt snabbt att hon hade fäste, till skillnad från måndagen. Givetvis skulle det då "gasas". Inte rida bakom Tindur, det gick för långsamt. När Dísa hörde Tindur öka stegen bakom, ja då bar det av, osv. "Räcer-räkan" var framme.


Vi red bort till kyrkan och runt vändplanen, för att sedan följa vägen förbi Konsum. Jodå, det finns t om en butik i byn. Det är vi inte heller vana vid. *ler* Dísa och Tindur har dock för länge sedan lagt intresset för affären åt sidan. Men nu hade det helt plötsligt kommit upp/fram en julgran vid butiken. Den tittades så klart lite extra på.


Helena Sjöhlom hade kameran framme när granen kom till byn. När vi red var det inte dagsljus. Denna bild kommer från Helena. Tack!
Julgranen kommer till byn!

Huset i högerkant med ljusgrönt vinkel-tak är Konsum.


Gårdagen innehöll ingen ridning. Birger och jag valde att istället hjälpa Safir med att få brodd. Han har inte fått några broddar på sig ännu och det är jätte halt för honom. Så vi tog saken i egna händer och broddade på honom.


Och han var så söt när jag sedan gick tillbaka till hagen med honom. Han stannade i backen vid grinden och tittade på mig -"Åååh, titta! Jag har ju fäste nu och kan stå här!" såg han ut att tänka.


Söta, Safir! Som nu har brodd och fäste så han kan leka med Tindur igen.

Ett repotage från Sylvia!

http://www.24norrbotten.se/tv/Default.aspx?wednesday

Klicka på rull-listan uppåt, ovanför NYHETER finns PROGRAM Reportaget: Islandshästar.

Helt klart värt att titta på.

Vi gled förbi!

Så halt som det var igår är det länge sedan jag upplevt. Jösses, det var helt spegelblankt. Och inte bara på vägen, nähädå, utan överallt. Spelade ingen roll om det var ren asfalt, grus eller gräs. Isen hade lagt sig som en "hinna" och det var inte roligt.

Vi, eller rättare sagt, jag har haft stallmorgon helgen som gick. Och tanken var att jag skulle ha kört Birra till jobbet igår och sedan åkt ner till stallet för att släppa ut hästarna. I lördags började Birra inte förrän tolv så då var vi ner tillsammans.
Men igår morse, efter att Birger öppnat persiennen ville han gärna köra ner till Jukkas innan jobbet. Han tyckte det såg väldigt halt ut och kände att det var bättre (hmm *ler*) om han fick köra.

Jaha sagt och gjort, hästarna kom ut klockan fem igår morse. Birra började klockan sju, så det gällde att öppna ögonen.
Genom hela stan var det grusat och ut efter stora vägen, E10:an. Vägverket hade varit duktig.

Men efter att vi svängt av från E10, ut på Jukkasvägen, ja då hade de inte sandat/grusat mer. Vägen såg ut som en skridskobana för långfärdsåkare. Helt spegelblank och det blev långt ifrån samma hastighet på bilkörningen som vi annars är van vid.

När Birra svänger runt kurvan och ut på rakstäckan, som är alldeles före avtaget till stallet, så gick det 40km/h. Stallvägen kom närmare, närmare, Birger bromsade, släppte bromsen, avtaget till stallet kom brevid oss, Birra bromsade, vi gled....och passerade stallet. *ler* Det var så fruktansvärt halt att bilen inte fick fäste. Så dumt det kändes och ändå körde Birger inte fort. Vi gled förbi och fick backa tillbaka.

Runt Anne och Runes hus, plus runt omkring stallet är det grus/sten på marken. Inte spelade det någon roll, det var såp-halt även där. Öppnade bildörren och satte ut en fot som höll på att försvinna in under bilen. Gick sedan omkring och såg säkert hel ful ut, för det gick inte att gå normalt. Tur det var mörkt *ler stort*.

Under dagen började det att regna. Det blev inte längre så super halt. Vi åkte ner till hästarna på kvällen igen och hade en plan på att rida. Men även om själva bilvägen nu var rätt ok så var det fortfarande blank-is på sidan där vi brukar rida.

Trotts att hästarna har fyra broddar/sko kändes det inte riktigt som om det var läge att ge sig ut. Jag vet, jag känner en viss stress över att våra fyrbenta vänner inte är i kondition men jag tänker inte riskera att det händer de något för det.
Men idag snöar det och är långt ifrån gårdagens väder. Inte alls halt. Hoppas med andra ord på en fin kväll med ridning. *ler*

När Tindur fick vinterskor försvann snön!

Det blev ingen skoning på måndag utan Stina kom på onsdag och fixade Tindur. Tindur i sin tur uppförde sig bättre denna gång än förra, dock inte helt utan protest.

Det är inte så lätt för Stina att hålla i Tindurs framhov när han blir less. Han lättar då fram och reser sig på bakbenen. Vem orkar hålla i en hel häst då? Vilket gör att Stina måste släppa och Tindur har fått sin vilja igenom = slipper stå med hoven i vädret. Han har inte så bra tålamod den lilla grabben.
Stina tyckte vi kunde ta ett hö-nät och sätta framför nosen. Och det hovslagaren föreslår provar vi så klart *ler*. Vipps, stod Tindur still! Han ville ju inte lämna maten och att då resa sig på bakbenen var inte aktuellt. Genast gick det mycket lättare och snabbare för Stina.

Bakbenen gick fint utan hö. De är lättare för Stina att hålla fast även om Tindur skulle vilja flytta lite på sig. Vilket han så klart också provade. Men när han märkte att Stina inte släppte, ja då valde han att stå still. Duktig liten häst!
Nästa skoning har vi ett hö-nät färdigt åt honom och så får vi se hur det går. Låter väl honom ha det ett tag framöver just vid fram-hovs-skoning så kanske det blir bättre med tiden.

Dagen efter vi äntligen fått skor på "Lille-man" var snön borta. Japp, praktiskt taget helt borta. Varmgrader till och med på natten så det är klart att det försvann. Liiiiite, liiiite fanns kvar i skogen men efter vägen var det nu helt bart igen. Suck!

Hur vi ska få igång hästarna till nästa Sylvia kurs vet jag inte. Dagarna bara går och inte blir det någon direkt träning heller. Innan Tindur fick skor var det ju det som hindrade, att han inte hade brodd. Efter det blev det ingen ridning på torsdag pga att vi inte brukar rida dagen efter skoning (nyverkade hovar måste få en chans att gås in). Igår fredag och idag lördag jobbar Birra kväll, vilket gör att vi inte hinner rida på förmiddagen.
Kanske finns det en möjlighet att få igång oss från och med i morgon. Återstår väl att se. Har en känsla av att min Dísa gärna skulle vilja ut och springa lite. Och Tindur...ja han skulle då behöva det om inte annat. Han är lite "rund och go" just nu. *ler*

Jag gjorde ett fynd & Vi hamnade lite fel!

I bland är det lite roligt att plocka bland saker. Städa brukar en del kalla det. *ler* Jag kan ju inte påstå att jag tycker själva städandet är så kul men att hitta grejjer, som nästan glömts bort.... det är roligt.

Jag började plocka i en garderob, härom dagen, för att kunna få plats med andra saker och hittade då en grimma som är helt ny. Jag köpte den vid något tillfälle från Emmishopen och tror det är 2 år sedan (!).

Nu är det säkert någon som tror att jag inte städar mer än med två års mellanrum men riktigt så illa är det inte. Bara det att just denna grimma, har legat i en påse som jag flyttat runt vid säkert mer än ett tillfälle, i just den här garderoben. Så när jag nu "rev ut" allt, tittade jag ordentligt vad som fanns i varje påse och vipps! så hade Tindur fått sig en ny grimma. *ler stort*

En härlig färg, turkos-blå och med guldfärgade hästar. Luddet som sitter på nos- och nackrem följde med. Mysig grimma och som synes....helt ny. (Lappen sitter kvar)

Tindur, passar i praktiskt taget alla färger.

I lördags blev det en ridtur. För min del, Birra promenerade med Tindur och Zorro. Han hade säkert kunnat rida men vi var lite osäkra på underlaget och eftersom Tindur för tillfället inte har skor togs det säkra före det osäkra.

Det var inte halt för Tindur. Inte alls. Inte blev han öm i fötterna heller. Han "luffsade" på i godanro brevid Birger och frustade lite nöjt då och då. Jag har känt av Tindurs hovar både på lördag och söndag (har inte hunnit idag ännu) och de är inte varma. Inte benen heller, dvs känns inte som om de oskodda hovarna på något sätt gjort "skada".

Vi tog en stig i skogen som är ganska bred. Följde den och det var hur fint som helst. Solen sken och det låg snö på marken. Termotern visade -6'C och behöver jag skriva att jag njöt.

Zorro for som en torpet ut och in i skogen. Hittade någon pinne att bära på ett tag.
Birra trampade på med Tindur brevid sig och vid något tillfälle hörde jag honom flåsa (Birra då, inte Tindur). Men det är klart att det blev jobbigt. Det lutade uppför och numera är det inte lite kläder vi packar på oss för att vara ute.
Jag stannade Dísa flera gånger och frågade min sambo om det gick bra. Jodå, han var vid gott humör och ville fortsätta.

När vi sedan vände tillbaka i skogen, eller ja vi följde ju stigen (som så klart hade delat på sig flera gånger) hamnade vi lite fel. Vi visste vart vi var, vi var inte vilse eller så, men hade missat ett avtag. Så när vi ser stolpar där det står "Varning, skjutbana!" ja då förstod vi att vi inte kommit rätt.
Fortsatte dock efter stigen (givetvis på rätt sida om skyltarna) och kom sedan fram till själva skjutbanan. Stigen hade böjt sig runt hela området så nu kom vi från andra hållet. Det fanns inte en person på plats så vi red förbi alltihop. Inte över själva övningsfältet (så klart) men förbi parkering och något skytte-hus.

Vi kom sedan ut på Pieterasjärvivägen och tog den tillbaka till skogsvägen som går förbi Kärstins stall. Hela vändan tog en timme. Hade säkert "bara" tagit en halvtimme/40-minuter om vi gått rätt. Men vi hade iallafall tur med vädret. *ler*

Igår blev en lugn dag för hästarna. Då däckbyte på transporten stod på schemat fick hästarna vila från aktivitet. Känns dock skönt att transproten nu har vinterdäck. För någon sommar lär det inte bli mer.

Så håller vi alla tummarna att Stina kommer ikväll och sätter "vinterdäck" på Tindur. Även om det nu går bra för honom att gå oskodd vill vi ändå ha broddade dojjor på honom. För mer seriös träning går inte utan brodd.

Stina har sagt att hon ska komma men för henne, precis som för oss andra, som äger djur... kan man aldrig så noga veta vad de (djuren) under en dag har hittat på. Och även om vi är i behov av hennes skoning går så klart de egna djuren i första hand.

Tindur och Safir!

Måste bara visa lite bilder från idag. Tindur och Safir har blivit så bra kompisar.

"Vi kan ju hålla varandra sällskap medans vi dricker!?!"

Kompisar! Mule mot mule. *ler*

"Men, Hallå! vart gick du???" Safir tittar efter Tindur som kände sig nöjd och gick.

"Jaja, jag fortsätter väl dricka själv då!" Safir.

Nej, det är inte Dísa på bilderna. Safir och hon ser lite lika ut men "Saffran" är såååå mycket större än vad "Lill-fia" är. *ler*

Hälften klart!

Vi fick aldrig något bevis på att Tindur faktiskt kan vara duktig, i onsdags. Stina kom och skodde Dísa och tog då även Tvifari. Tindur skulle få vänta till torsdag men då fick Stina förhinder och kunde inte komma. Lite tråkigt med tanke på att det numera inte går att träna ordentligt om hästarna inte är skodda med brodd. Nu går hela helgen utan att Tindur får någon mer seriös aktivitet.

Att låta Tindur gå med helt släta skor i hagen (givetvis annars också) såg inte så kul ut. Snön ligger numera som ett tunt täcke på marken vilket gör att det blir ganska halt. För att inte tala om hur mycket det "bygger" under hovarna, höga styltor som påfrestar både ben och senor.

Därför blev det avtag av skor på "Lille-man" igår kväll. Stina meddelade att hon kommer på måndag kväll och fixar vinter-dojjor. Men det kändes inte bra att vänta till dess. Tindur hade garanterat gjort sig illa om han fått ha sommar-skorna kvar. Så Birra och jag inledde ett starkt försök med att få av Tindur skorna.

Det gick inge vidare. Jösses vad de satt! Och när man inte har ordentliga grejjer (helt och hållet vårat eget fel) så går det inte bra. Vi konstaterade efter en stund att det inte var någon idé. Jag ringde till Kärstin (med ä) och frågade om hon kunde tänka sig att komma och hjälpa oss. Snäll som hon är tog hon sig tid och kom över. Hon bor ju själv i Jukkas men iallafall, även fast det är nära hade hon kunnat säga att det inte fanns tid.

Allt löste sig. Kärstin fick av skorna på mindre än fem minuter. Tindur stod som ett lamm. Stort TACK! till Kärstin och ett par godisar till Tindur (i hans mathink).

Nu kändes det bra igen när vi åkte hem på kvällen. Även om det kan bli lite, lite halt för Tindur utan skor så är det lååååångt ifrån att jämföra med hur det är med släta järnskor under fötterna. Dessutom blir det inga "styltor" när han går utan skor. Det är bra. Stina kommer få sätta så kallade snö-sulor på honom när hon skor. Dísa har det nu, Tvifari också. De är väldigt praktiska, för de "pressar" bort snön från hoven/skon så det inte kan fastna. Hur bra som helst.*ler*

Birger kommer promenera med Tindur under helgen. För hand alltså. Om det inte har blivit alldeles blixthalt. På sidan om vägen finns bra underlag och där borde Tindur kunna gå. Återstår att se. Givetvis får vi vara uppmärksamma på att han inte ömmar i hovarna. Han har dock en hovkvalité som slår många. "Hök-ögonen" är så klart framme. *ler*

Får inte dit datumet!

Min förra telefon hade datum på bilderna. Dvs man kunde lägga till eller ta bort datum-stämplen. Det går inte med denna jag har nu. Jag har ju haft min nuvarande telefon ett tag och är väldigt nöjd med den men se datum...nej, det går inte att få dit.

Lite tråkigt är det faktiskt att inte kunna se datumet. På en del gamla bilder jag lägger in här kan man se när de är tagna. Men det var alltså med förra telefonen.
Tex Tindurs ägare Maggan, får helt enkelt "ta mig på orden" när jag skriver vilket datum det gäller. Men även för egen del....har det varit fint att kunna gå tillbaka och se exakt när ett visst foto är taget.


Birra och Tindur, som man kan hitta de ibland. *ler* (foto från förra veckan)

"-Praktiskt med hakstöd!"
Tindur tycker det är såååå skönt att bli kliad på halsen och samtidigt vila huvudet på Birras axel. (foto från förra veckan)


"-Åh, kommer det mat nu!?!?"
(foto från igår)


"-Visst är det min mat som kommer!!!?!"
(foto från igår)

I morgon kommer "hovis" och då blir det "dubbdäck" på hästarna. Får se hur Stina gör. Förmodligen tar hon Dísa och Tvifari i morgon eftermiddag och Tindur på torsdag. Vilket är helt ok, för Tindur har en förmåga att tycka det är suuuuuuper tråkigt. Han har liksom inte något tålamod att stå och vänta. Om då Stina "bara" Tindur på torsdag så har hon mer tid/ork att fixa med honom. Vi får se. Det löser sig säkert.

Dessutom har Birra varit duktig och tränat Tindur sedan förra gången Stina skodde. Alltså tränat Tindurs tålamod, stått och hållit hoven mellan knäna (ni vet som en hovslagare brukar stå) osv. Men det vore inte första gången "Lille-man" visar att med husse går ALLT bra, men kommer det någon annan och försöker göra samma grej med honom, ja då ska det testas. *ler*

Birra på två-motorigt och jag på femväxlat!

Blev ridning efter Fångstvägen igår med hund, häst och sambo.

I torsdags när vi var på fotbollsplanen kom även Anne dit med sin Tvifari. Hon jobbade med honom från marken men ville sedan se hur han rörde sig i lite mer fart. Så Birger fick rida med handhäst. Det har han aldrig gjort förut. Inte Tindur heller.
Nu är Tvifari en sådan väluppfostrad häst så han vet vad det innebär att gå brevid och vara hand-häst men Tindur har inte fått lära sig sådant. Eller joo, vid något tillfälle när vi hade "Lille-man" första våren, fick han gå brevid/bakom Dísa när jag red men det var/blev inte samma sak.

Behövde vi fundera??? Det gick så bra för de! Birger tyckte det var hur roligt som helst så han erbjöd sig att ta "Fari" med på ridtur vid fler tillfällen.


Så igår tog Anne sin Tvifari ut på en tömkörnings-sväng. Hon tog även med sig ett längre grimskaft. Efter en bit på Fångstvägen fick Birra ta "Fari" brevid sig igen och nu blev det en rak-sträcka i trav.

Precis som på torsdag gick det toppen för de. Tindur såg så stolt ut. Precis som om han tyckte att han var jätte duktig, för han kunde ju både bära en ryttare och "bogsera" en kompis. Och duktig var han! Även Birra som nu fått mersmak för detta. *ler*

När Birra sedan lämnat tillbaka Tvifari till Anne drog vi på lite. Zorro for iväg med världens fart och Dísa....ja, ni vet! Den galoppen var inte långsam men jag lät henne springa. Hon ville verkligen gasa! Hon tog i med hela kroppen, öronen framåt och tyckte det var kul. Tindur och Birger kom efter oss i en mer kontrollerad galopp. Tindur är inte så mycket för att springa i överdriven fart. Visst kan även han öka men han är inte lika "spring-galen" som Dísa. *ler*

När vi sedan skrittade sista biten genom skogen kom Birra på att han nu ridit två-motorigt. Två fyrgångare blir ju en åttgångare men det låter ju ganska fel.
"- Jamen då kan jag säga att jag ridit en V8 (V8 =motortyp i riktigt kraftfulla bilar)!" kom det från Birgers håll.
"- Ha,ha,ha ja du har ridit en V8 och jag min femväxlade turbo!" skrattade jag tillbaka.

Det börjar bli vinter!

I onsdags hade jag och Birger tillsammans med Dísa och Tindur en spännande upplevelse i skogen. Vi red med Lena och Oli. Varken jag eller Birra hade någon pannlampa (eftersom batterierna var hemma på laddning) så det blev lite intressant. Lena hade en lampa, en mycket bra sådan och det var ju bra. Hon lyste åt oss alla tre men det blir ändå inte det samma som när man har en egen. *ler*

Så vi hade lite "tur-ridning" i skogen. På de smala stigarna red Lena först, jag bakom och sista Birra. Vi gick "nos-i-svans" och det gick faktist riktigt bra. Dísa gick där Oli gick och Tindur....ja han går ju givetvis där Dísa går.
Zorro var med också och verkade inte alls bekymrad över att det blev mörkt. Han sprang på, ut och in i skogen, fram och tillbaka på stigen.

Och mörkt blev det innan vi var tillbaka. Men trotts det blev det inte några direkta snubblingar för hästarna. Inte mer än vanligt iallafall. Jag satt och förundrades över just detta. Kanske hästarna var mer konsentrerade på vart de skulle sätta fötterna eftersom det var just rätt mörkt. (?) Hmm...det är kanske så jag får börja träna Dísa (alias Snubbel-fot) i skogen. *ler*

Torsdagen blev en mer seriös träning. Sylvia-kursen gjorde sig påmind så fotbollsplanen togs i bisittning. Här måste jag börja med att berömma Birra och Tindur. De har fått i läxa att träna på volter, flytta för skänkeln, komma ner på tyglen och bjuda framåt-neråt. Jamen, jösses vad hästen blir fin!!! Tindur ser såååååå himla tjusig ut när han mjuknar i munnen och släpper i nacken. Plus att han ser så stolt ut, Tindur då men även Birra. *ler*

Att flytta runt liknande en visare på klockan, med nosen innåt mitten och rumpan runt framdelen är också en sak som Tindur haft svårt för. Det börjar lossna! "Lille-man" har inte riktigt vetat hur han ska sätta fötterna. Ibland har frambenet hamnat bakom det andra och ibland brevid. Att sätta det framför har varit ganska svårt för honom. Nu sägs det ju att män/pojkar har svårare för kordination än oss av det kvinliga könet men gäller det även manliga hästar???? *ler stort*

Hursom helst har nu både Birger och Tindur börjat hitta "knapparna". Visst har de mycket kvar att lära men vem har inte det? Men de utvecklas hela tiden och det lite roliga är att det är Birra själv som vill träna så att Tindur blir bättre. Birgers vilja att få en mer mjuk/uppmärksam/tränad häst sporrar så klart även mig.

Vi höll inte på så länge på fotbollsplanen. Men tillräckligt för att jag skulle få min piga att förstå hur duktig hon var när hon gjorde vad jag bad om. Och tänk... så villigt hon gjorde det när hon upptäckte att jag blev nöjd. Dísa är bara för söt!

Jag är inte så förtjust i att sitta och ge hästen godis när man rider. Jag har faktiskt aldrig gjort det med Dísa tidigare. Men jag provade i torsdags för att se hur hon reagerade. Direkt hon gjorde rätt fick hon en godis (hästgodis från Ö&B). Efter två gånger förstod hon vad det gick ut på och skyndade sig att göra det jag bad. Så enkelt det gick!

Jaha, vad har jag nu ställt till med??? Men det hela visar ju att Dísa verkligen kan, om hon själv vill. Och vill, det vill hon....bara hon får en godis. Nu kommer jag så klart inte sitta och "mata" henne med godis hela tiden men någon gång ibland är inte fel. Det tycker inte Dísa heller. *ler*


Det börjar bli vinter. Och jag myser! Ingen jobbig värme utan bara helt underbar sval luft. Birra har bytt däck på bilen och transporten ska snart också få sina däck bytta. Det har legat ett tunt lager snö på marken ett par mornar och i natt var det -6'C.

Tindur i -29'C (gammal bild)

Dísa i -29'C (gammal bild)

Dísas mule!

Tindurs mule!

Fast det är klart, inte ens jag längtar till de dagar då det blir -29'C. Eller joo, lite mysigt är det då också faktiskt. Dock inte för att hålla igång hästarna. Vi rider inte om det är -25'C eller kallare. Men då kan man mysa med de i stallet i stället. Lika underbart det!