Så vi hade lite "tur-ridning" i skogen. På de smala stigarna red Lena först, jag bakom och sista Birra. Vi gick "nos-i-svans" och det gick faktist riktigt bra. Dísa gick där Oli gick och Tindur....ja han går ju givetvis där Dísa går.
Zorro var med också och verkade inte alls bekymrad över att det blev mörkt. Han sprang på, ut och in i skogen, fram och tillbaka på stigen.
Och mörkt blev det innan vi var tillbaka. Men trotts det blev det inte några direkta snubblingar för hästarna. Inte mer än vanligt iallafall. Jag satt och förundrades över just detta. Kanske hästarna var mer konsentrerade på vart de skulle sätta fötterna eftersom det var just rätt mörkt. (?) Hmm...det är kanske så jag får börja träna Dísa (alias Snubbel-fot) i skogen. *ler*
Torsdagen blev en mer seriös träning. Sylvia-kursen gjorde sig påmind så fotbollsplanen togs i bisittning. Här måste jag börja med att berömma Birra och Tindur. De har fått i läxa att träna på volter, flytta för skänkeln, komma ner på tyglen och bjuda framåt-neråt. Jamen, jösses vad hästen blir fin!!! Tindur ser såååååå himla tjusig ut när han mjuknar i munnen och släpper i nacken. Plus att han ser så stolt ut, Tindur då men även Birra. *ler*
Att flytta runt liknande en visare på klockan, med nosen innåt mitten och rumpan runt framdelen är också en sak som Tindur haft svårt för. Det börjar lossna! "Lille-man" har inte riktigt vetat hur han ska sätta fötterna. Ibland har frambenet hamnat bakom det andra och ibland brevid. Att sätta det framför har varit ganska svårt för honom. Nu sägs det ju att män/pojkar har svårare för kordination än oss av det kvinliga könet men gäller det även manliga hästar???? *ler stort*
Hursom helst har nu både Birger och Tindur börjat hitta "knapparna". Visst har de mycket kvar att lära men vem har inte det? Men de utvecklas hela tiden och det lite roliga är att det är Birra själv som vill träna så att Tindur blir bättre. Birgers vilja att få en mer mjuk/uppmärksam/tränad häst sporrar så klart även mig.
Vi höll inte på så länge på fotbollsplanen. Men tillräckligt för att jag skulle få min piga att förstå hur duktig hon var när hon gjorde vad jag bad om. Och tänk... så villigt hon gjorde det när hon upptäckte att jag blev nöjd. Dísa är bara för söt!
Jag är inte så förtjust i att sitta och ge hästen godis när man rider. Jag har faktiskt aldrig gjort det med Dísa tidigare. Men jag provade i torsdags för att se hur hon reagerade. Direkt hon gjorde rätt fick hon en godis (hästgodis från Ö&B). Efter två gånger förstod hon vad det gick ut på och skyndade sig att göra det jag bad. Så enkelt det gick!
Jaha, vad har jag nu ställt till med??? Men det hela visar ju att Dísa verkligen kan, om hon själv vill. Och vill, det vill hon....bara hon får en godis. Nu kommer jag så klart inte sitta och "mata" henne med godis hela tiden men någon gång ibland är inte fel. Det tycker inte Dísa heller. *ler*
Det börjar bli vinter. Och jag myser! Ingen jobbig värme utan bara helt underbar sval luft. Birra har bytt däck på bilen och transporten ska snart också få sina däck bytta. Det har legat ett tunt lager snö på marken ett par mornar och i natt var det -6'C.
Tindur i -29'C (gammal bild)
Dísa i -29'C (gammal bild)
Dísas mule!
Tindurs mule!Fast det är klart, inte ens jag längtar till de dagar då det blir -29'C. Eller joo, lite mysigt är det då också faktiskt. Dock inte för att hålla igång hästarna. Vi rider inte om det är -25'C eller kallare. Men då kan man mysa med de i stallet i stället. Lika underbart det!
