Under vinterhalvåret kan hästarna visa tecken på att dricka för lite. Det visar sig oftast i missfärgad urin. Det har jag varit med om tidigare, det ser nästan rött ut i snön efter de har kissat.
Men när jag mockade Dísa och Tindurs box i söndags höll jag på att få "hjärt-snörp". Det var rött urin i boxen. Jodå, riktigt rödfärgat var det. Så har jag aldrig sett det förut. Inte ens utomhus i snö. Suck!
Vi lät söndagen gå eftersom hästarna inte visade något tecken på att vara sjuka. Tittade i hagen efter spår av rödfärg men hittade ingenting. På måndag kväll fanns lite grann av samma färg i boxen och då valde jag att prata med en bekant som är veterinär.
Han trodde också det berodde på för lite vätska men för att vara på den säkra sidan tyckte han att vi skulle göra ett urinprov. Han kom in på att Birra jobbar ju inom vården och de har provstickor för att kontrollera urin. Det fungerar alldeles utmärkt till häst också.
(OBS! Det är upp till var och en som är häst/djur ägare att tänka på vad som är bäst för djuret. Givetvis ska veterinär tillkallas om djuret är i behov av det.)
Birger tog kontakt med en arbetskamrat gällande dessa provstickor. Tydligen används de inte längre eftersom vården numera "kör" elektroniskt/mekaninskt. Dvs de använder någon form av apparat istället som läser av proverna.
Men Birra fick ett tipps att det finns provstickor att köpa på appoteket. Så därifrån inhandlades något som heter urinvägsinfektionsprov, UVI.
Jahapp, så på tisdag kväll skulle det då samlas in urin från hästarna. Vi valde att kolla både Dísa och Tindur. Jag misstänkte att det var Dísa som hade lämnat spår efter sig men för att vara helt säker kollade vi så klart även Tindur.
I FYRA!!! timmar, jodå...f-y-r-a timmar spenderade jag i boxen med Dísa innan hon behagade kissa. Fy f*n vad tråkigt det var. Men jag fick fin kontakt med min häst *ler*. Myste och kliade henne, borstade och gick igenom hovarna osv. Tindur kissade efter en och en halv timme. Men Dísa.... nähädå, där blev det till att vänta.
Stina var och skodde Safir så jag hade sällskap i stallet. Kunde stå och surra med henne medans Dísa stod och sov. *ler*
Anne gjorde ett starkt försök med att skopa vatten i en hink. Så det blev ljud av rinnande/porlande vatten. Vilket i sin tur skulle göra hästarna kissnödiga. Anne gav upp efter en timme. *ler stort*
Nåväl, tillslut hade då Dísa äntligen gjort ifrån sig och jag kunde kolla av med provstickan/stickorna hur det stod till. Varken Dísa eller Tindur hade något spår av blod i urinen. Tjohoo! Så himla skönt! Då är det "bara" brist på vätska som gör missfärgningen.
Birra hade (medans jag stod i boxen och väntade) varit ute på gården och låtit Zorro leka med Amandas (som äger Safir) hund Dizel. Samtidigt hade Birger passat på att lyfta ur vattenbaljan från "värmelådan" och rengjort den. Hästarna hade knappt rört vattnet som var i den. Och det visade sig att det var mycket skit i botten på baljan. Som förmodligen orsakat deras brist på vätska.
Vattenbaljan blev ren och fin. Och igår onsdag... ja då var den nästan helt tom när vi kom på eftermiddagen. Hmm, vi måste se till att hålla efter den baljan bättre.
I Dísa och Tindurs box syntes inte ett spår av något missfärgat urin. Deras vattenhinkar i boxen var nästan helt tomma. Det är bra, för att vänta på ett urinprov var riktigt tråkigt. *ler*
