Jag började plocka i en garderob, härom dagen, för att kunna få plats med andra saker och hittade då en grimma som är helt ny. Jag köpte den vid något tillfälle från Emmishopen och tror det är 2 år sedan (!).
Nu är det säkert någon som tror att jag inte städar mer än med två års mellanrum men riktigt så illa är det inte. Bara det att just denna grimma, har legat i en påse som jag flyttat runt vid säkert mer än ett tillfälle, i just den här garderoben. Så när jag nu "rev ut" allt, tittade jag ordentligt vad som fanns i varje påse och vipps! så hade Tindur fått sig en ny grimma. *ler stort*
En härlig färg, turkos-blå och med guldfärgade hästar. Luddet som sitter på nos- och nackrem följde med. Mysig grimma och som synes....helt ny. (Lappen sitter kvar)
Tindur, passar i praktiskt taget alla färger.I lördags blev det en ridtur. För min del, Birra promenerade med Tindur och Zorro. Han hade säkert kunnat rida men vi var lite osäkra på underlaget och eftersom Tindur för tillfället inte har skor togs det säkra före det osäkra.
Det var inte halt för Tindur. Inte alls. Inte blev han öm i fötterna heller. Han "luffsade" på i godanro brevid Birger och frustade lite nöjt då och då. Jag har känt av Tindurs hovar både på lördag och söndag (har inte hunnit idag ännu) och de är inte varma. Inte benen heller, dvs känns inte som om de oskodda hovarna på något sätt gjort "skada".
Vi tog en stig i skogen som är ganska bred. Följde den och det var hur fint som helst. Solen sken och det låg snö på marken. Termotern visade -6'C och behöver jag skriva att jag njöt.
Zorro for som en torpet ut och in i skogen. Hittade någon pinne att bära på ett tag.
Birra trampade på med Tindur brevid sig och vid något tillfälle hörde jag honom flåsa (Birra då, inte Tindur). Men det är klart att det blev jobbigt. Det lutade uppför och numera är det inte lite kläder vi packar på oss för att vara ute.
Jag stannade Dísa flera gånger och frågade min sambo om det gick bra. Jodå, han var vid gott humör och ville fortsätta.
När vi sedan vände tillbaka i skogen, eller ja vi följde ju stigen (som så klart hade delat på sig flera gånger) hamnade vi lite fel. Vi visste vart vi var, vi var inte vilse eller så, men hade missat ett avtag. Så när vi ser stolpar där det står "Varning, skjutbana!" ja då förstod vi att vi inte kommit rätt.
Fortsatte dock efter stigen (givetvis på rätt sida om skyltarna) och kom sedan fram till själva skjutbanan. Stigen hade böjt sig runt hela området så nu kom vi från andra hållet. Det fanns inte en person på plats så vi red förbi alltihop. Inte över själva övningsfältet (så klart) men förbi parkering och något skytte-hus.
Vi kom sedan ut på Pieterasjärvivägen och tog den tillbaka till skogsvägen som går förbi Kärstins stall. Hela vändan tog en timme. Hade säkert "bara" tagit en halvtimme/40-minuter om vi gått rätt. Men vi hade iallafall tur med vädret. *ler*
Igår blev en lugn dag för hästarna. Då däckbyte på transporten stod på schemat fick hästarna vila från aktivitet. Känns dock skönt att transproten nu har vinterdäck. För någon sommar lär det inte bli mer.
Så håller vi alla tummarna att Stina kommer ikväll och sätter "vinterdäck" på Tindur. Även om det nu går bra för honom att gå oskodd vill vi ändå ha broddade dojjor på honom. För mer seriös träning går inte utan brodd.
Stina har sagt att hon ska komma men för henne, precis som för oss andra, som äger djur... kan man aldrig så noga veta vad de (djuren) under en dag har hittat på. Och även om vi är i behov av hennes skoning går så klart de egna djuren i första hand.
