I fredags kväll när jag och Birra var ut och red blev det ingen repris från måndagens sken-tur. Det hade kunnat bli det men jag hade tränsat Dísa med islandsstången och jösses vad bra det gick.
Vi hade med oss Zorro och red upp till Pietterasjärvivägen. Red förbi Kärstins stall och genom skogen. Stigen var jätte fin, så där lagom mjuk för hästarna att plumsa men inte för djup så det blev jobbigt för de. Tyvärr mötte vi en skoter och den i sin tur gjorde att den mjuka "fluffiga" snön packades ihop. Zorro fick lätt att springa på skoterspåret men för hästarna blev det mer "genomslag".
Väl framme på Pietterasvägen blev det lätt för hästarna att röra sig igen. Vägen var plogad men med lite nysnö så den var inte hal. Nu har ju både Dísa och Tindur fyra broddar i skorna, plus snösulor men i allafall. Jätte fin vinterväg.
Nu hade Dísa inte en chans att dra iväg med mig. Jag kunde sitta med lätt hand och bara lirka i tyglarna för att få en reaktion av henne. Helt underbart! Hon var pigg och framåt och ville gasa men lyssnade. Det är så här det ska vara!
Vi började med en liten trav och det är ju Tindurs "parad-gren". Birger och Tindur travade på och kom förbi mig och Dísa. Dísa hittade inte traven så där på en gång utan jag fick jobba ner henne lång och låg vilket påminde henne om vad jag ville. Sedan hittade hon både takt och gångart. Jag kunde korta tyglarna och ändå behålla henne i trav, detta utan att hon tröck upp nacken och blev tråkig. Duktig tjej!
Samlade sedan ihop henne och bad om en tölt. Gick fint! Birger och Tindur töltade också men nu gick det aningen långsammare för de. Jag och D red förbi och närmade oss den uppförs backen där vi brukar galoppera. Jag hojjtade till Birra att vi skulle ta en galopp och det var helt ok.
En alldeles underbar galopp blev det. Dísa bjöd frammåt, mycket frammåt och här kan jag ju säga att det hade kunnat gå undan om jag inte haft stångbettet. Men nu blev det en rund, fin och mjuk galopp som ändå hade fart.
Birger och Tindur galopperade även de och Birra var så nöjd efteråt. Zorro, ja han la så klart "på en rem" även han. Undrar vad en ryttare på honom hade kallat det? Kanske greyhound-fart? *ler*
Efter backen, travade och töltade vi om vart annat. Vi red inte så långt efter vägen utan vände tillbaka innan den långa utförsbacken.
På väg tillbaka töltade jag med Dísa och gick in för att skifta tempo. Långsamt, långsamt, för att sedan gasa men behålla formen på henne. Gick riktigt bra. Det var så roligt att kunna sitta och bara krama med lillfingrarna för att få henne och bromsa upp. Och hon gjorde det också! När jag sedan lättade i handen och la dit skänkeln (endast låren) ja då ökade hon. Behöver jag säga att jag satt och log?
När vi red ner för den backe vi galopperat uppför valde jag att rida så samlat jag kunde. Dísa var så duktig. Jag försökte även ställa henne i sidorna men med stångbettet blir det inte så jätte bra. Men det gick trotts allt någorlunda.
Birger och Tindur tog sedan en tölt och jag med D hakade på. Jag red bakom B&T och det gick hur fint som helst. Fanns ingen tendens till att Dísa skulle rusa iväg.
Tindur töltade jätte fint, duktiga, duktiga Tindur. Birger red honom konon bra och var så nöjd innan vi svängde ner på stigen i skogen mot Kärstin igen.
När vi passerat Kärstins stall och tagit oss förbi villorna satt Birger av och kopplade Zorro. Jag fortsatte att rida Dísa efter stora vägen till stallet och passade på att träna lite mer samling. Jag red bakom Tindur och drev ihop Dísa. Bromsade upp, lättade i handen och drev igen. Det gick jätte bra.
Vid ett tillfälle tog hon till stegring men det var bara en gång. Jag gjorde övningen fem gånger och jag kunde riktigt känna hur hon växte och blev högre. Samma känsla som jag fick när jag red för Sylvia och vi började med detta på Dísa. Då reste sig Dísa alla gånger jag försökte samla henne (jag behövde bara tänka samling så var hon uppe på bakbenen) men nu gjorde hon alltså bara ett försök.
Fredagens ridning blev riktigt lyckad och vi gjorde ingen måndags-repris! *ler*
