Det tog ett par dagar men sakta blev Dísas skavsår samt det sår hon lyckades få vid kronranden bättre. Men så fick hon ett sår på överläppen i stället!
Ett ordentligt sår... men det har också börjat läka fint.
För min egen del är också på bättringsvägen men jag har varit förkyld ett tag nu. Jag har inte varit i stallet sedan i fredags förmiddag och nu håller jag på att bli tokig. Men vad gör man? Har man feber, hosta och ingen röst, så är det väl det enda rätta att hålla sig lugn hemma.
Som tur är har jag ju Birger! Han har fixat och donat med allt runtomkring. Köpt hostmedecin till mig plus nässpray osv, kommit hem på fm-rasten från jobbet och rastat Zorro och så har han ju givetvis varit i stallet och tagit hand om Dísa och Tindur.
Sådana här gånger är jag mycket glad över att även ha duktiga och trevliga människor i stallet också, förutom Birra (då förståss *ler*). Allt går ju så mycket lättare när man får hjälp. Och jag som är extremt noga och rädd om mina djur (D&T och så klart även Z) har ändå kunna känna ett lugn inom mig.
Ni underbara människor kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta!
Så jaa, det blir inte mycket mer skrivet här just nu...kanske håller jag mig hemma även i morgon och tar mig ut på torsdag, vi får se, om jag inte har feber vill säga. Just nu känns det ändå hyffsat... jag har ingen röst men vem behöver prata? Eller ja det är klart, åker jag ut till stallet blir det ju inte att vara tyst... det är ju så roligt att få träffa alla igen. *ler*
Tindur mår bra, Dísa mår bra, Zorro mår fint och Birra också (han hostar lite men är ändå ok) och jag är på bättringsvägen.
Och efter Birgers information varje kväll är nu Dísas ben bättre och mun-såret lika så. Man kan väl säga att det går åt rätt håll!
