Så efter att jag spenderat sex dagar hemma från hästarna fick jag äääääntligen åka till stallet. Det har hänt en gång tidigare att jag varit hemma så länge från hästarna pga sjukdom. Visst har det hänt att jag inte varit hos hästarna på någon dag men inte så länge som nästan en vecka.
Äntligen tillbaka i stallet kunde jag se att både Dísa och Tindur mådde toppen. Det hade inte gått någon nöd på de. Så klart, jag menar alla som ställt upp och hjälpt till under dessa dagar har sett till att både "Prinsen" och "Prinsessan" mått precis så, som en prins och en prinsessa. *ler*
Men när nu förkylningen tacksamt gav med sig kom en sträng kyla istället. Ja men jösses, vad kallt det blev. T o m jag tyckte det av lite väl kallt! Trotts att jag läste på nätet att det var närmare -40'C i Jukkasjärvi och Poikkijärvi kunde jag inte se det med fördel till oss. Vi hade ju "bara" -29'C ute hos hästarna så det var ju "varmt". Det kändes inte så! Kanske berodde det på att jag precis legat sjuk.
Hur som helst blev det flera dagar då hästarna inte fick någon aktivitet. Stressad blev jag av vetskapen om att de små liven stod och åt hela dagarna dessutom. Hästarna har fri tillgång på hö men flyttas till en annan hage utan mat under några timmar varje dag. Detta görs dock inte om det är kallare än -20'C. Det fungerar ju alldels utmärkt men känslan av att de står och äter hela dagen är inte opptimalt.
Fyra hästar brukar vi flytta på eftermiddagen också, runt 17-18 tiden från maten. Det är Dísa och Tindur samt Svalur och Pjakkur. Då blir det lite fler timmar de inte kommer åt att äta. (Dessa fyra får dock hö i boxen på kvällen innan nattning för att inte stå utan mat alltför många timmar) Denna eftermiddags flyttning har heller inte gjorts nu när det varit så extremt kallt. Därimot har de fått komma in tidigare i stallet på kvällen.
Kanske låter det illa/dumt/elakt att vi tar bort de från maten men jag tycker det är ännu mer elakt att låta hästarna bli för kraftiga/tjocka. Att sedan rida och ställa krav på de med en kroppshydda som är allt för stor känns allt annat än bra. Dessutom måste det ju slita på leder och hjärta.
Och det är inte bara Dísa som lägger på hullet, Tindur gör det också. Och detta trotts att han är valack. Ston har en större tendens till att bli tjocka än valacker men ingen "regel utan undantag".
Så vi gör på det sättet, flyttar bort de från maten alltså. Och hemska tanke om de skulle vara lika stora innan betet som efter...det hade INTE varit bra.
Men faktiskt så har de små liven inte blivit så tjocka. Det är klart att den stränga kylan kanske har gjort så att de "brännt" maten och inte lagt allt på hullet. Så jag kan faktiskt inte säga att de är några tjockisar. *ler*
Kylan ja...den har ställt till med en del elände. Säkert för många fler än oss. Och vi har drabbats av att bilen gått sönder. Birra kom hem vid lunch-tid från jobbet i fredags och skulle sedan iväg med bilen igen. Då startade den inte! Det fanns inget liv i den över huvudtaget. Suck!
Pappa kom och bogserade våran bil hem till sig och där fick batteriet ladda. Vi trodde så klart att det var just batteriet som inte orkade när det var så kallt.
Batteriet laddades men bilen hoppade inte igång för det. Nähädå, ingenting hände! Pappa öppnade "cellerna" i batteriet och där var fruset. Han misstänkte att batteriet nu var förstört och ett nytt måste i bilen.
Jahaja, batteribyte. Jo säkert! Jag, Birra och min far öppnade huven på bilen, såg vart batteriet satt men sedan var det stopp. Hur skulle vi få upp batteriet???? Den satt under luftfilterintaget och hur vi än vände och vred kom vi inte på hur vi skulle få ut batteriet. Vi tordes ju så klart inte dra och bända alltför mycket i själva luftfiltret, så där stod vi... Hur får man ut ett batteri från en Nissan X-trail?
En gammal klasskompis till mig, vi gick i samma klass upp till 9:an, jobbar som bilmekaniker. Mattias heter han och han kan sin sak. *ler* Jag och Mattias har återskapat kontakten på Facebook sedan en tid tillbaka och han var den första jag tänkte på när vi nu stod med detta problem. Så jag ringde honom.
Tyvärr var han inte i stan men på väg hem. Jag ringde på lördag kväll vid 22,30 så att börja med bilen när han väl kommit hem var inte aktuellt. Det fick bli på söndag istället.
Mattias kom ut och tittade på bilen. Fick givetvis ut batteriet och till våran stora glädje hade han ett liknande batteri som vi skulle få låna. Han tog med sig vårt batteri, för han ville gärna prova om det gick att göra något åt det, och for sedan för att hämta det vi skulle få låna.
Väl tillbaka och ett fungerande batteri på plats, sattes nyckeln i tändningen och....nää, ingenting hände!
Mattias såg lite rolig ut när jag sa att så där har det "låtit" hela tiden. Bilen gav ifrån sig ett visst ljud när nyckeln vreds om. "Jaha, ja men det där är inte batteri-fel...det är startmotorn det är fel på!" ...............................
Jag såg framför mig hur jag aldrig mer skulle få köra denna bil. Att det liksom bara var och skrota hela alltiohopa.
Mattias plockade dock ur startmotorn och berättade att sådana kan man köpa nya, eller bättre begagnade. Det är ju bra! Men fy f*n vilka "underbara" priser!
Ja, vad gör man? Birra och jag har letat startmotor och tillslut lyckats hitta en. Till någorlunda hyffsat pris och rätt snabb leverans. Snäll som min vän Mattias är, ska han även sätta i den nya startmotorn när den kommer. Det är bara det att han åker bort på torsdag och kommer hem först på söndag. Han är ju inte borta så länge men för oss, som behöver bilen är det inte bra.
Så nu hoppas vi, allt vi kan, att startmotorn hinner komma till oss i morgon. För då hinner Mattias sätta i den före han åker. Det hade varit bra!
Nu står ju hästarna rellativt nära så för att ta sig till de kan man ju faktiskt promenera. Men problemet är Zorro. Vad gör vi av honom? Han får inte följa med in i stallet och utanför kan han ju inte sitta när det är runt -20'C. Att lämna honom hemma går ju men vi har liksom stället till det lite för oss med det. Vi har inte lärt honom att vara själv hemma. Han har ju alltid fått följa med.
Några dagar nu har vi fått låna mamma och pappas bil men i morgon behöver de den och till helgen åker de bort. Zorro har kunnat stanna hemma hos de men nu blir det lite bekymmer. Nåväl, vi håller alla tummar vi har att allt löser sig.
