Vi red en gammal bilväg i torsdags kväll och den var inte plogad utan där har skotrar kört nu under vintern. Den var märkbart jobbig för Dísa att gå på. Tindur verkade inte tycka det var några större problem utan gick på ungefär som han brukar. Dísa därimot...ja hon tyckte INTE det var roligt. Men hon gick framåt även om det endast gick i en något långsam skritt. Zorro var med också och hade hur kul som helst där han sprang.
Glad Dísa hade liiiiiite mer "klipp" i stegen på väg tillbaka men det här med att trampa runt i skogen och efter skoter-spår, är inte "Lill-Fias" grejj. *ler*
Dísas sår ser nu äntligen bra ut. I fyra veckor har hon gått lindad runt benet men såret har suttit nere vid kronranden. Nu har det läkt ihop runt kanterna och det verkar som om "hålet" under den flik som hade bildats, också läkt. Det är bra! Men...
duktiga jag (är ironisk) hade ju inte sett till resten av benet runt om!
För att få fast en kompress (eller rättare sagt en binda, som för övrigt är helsmart då dessa är betydligt mycket billigare att köpa) har jag använt klisterlinda närmast hennes ben/hov. En sådan där klisterlinda som fäster i sig själv. De är riktigt bra. Utanpå den har jag sedan lindat henne med en fleecelinda bara för att klisterlindan lossnar när den blir blöt i snön.
Men...klisterlindan har skavt henne! Min stackars lilla gumma! Detta upptäckte jag i förrgår och la då bomull mellan benet och lindan för att det inte skulle fortsätta att skava. För sent!!!
Igår kväll bestämd jag mig för att sluta linda helt och hållet. Detta eftersom såret inte längre är något sår utan nu kan klara sig utan "skydd".
Tanken är/var bra... men synen i dag var tyvärr inte lika rolig.
Kom ut till stallet idag vid lunch-tid och tog då in Dísa och Tindur en stund i stallet. Det var -19'C ute och blåste, plus att det snöa. Så D&T fick komma in så jag kunde kolla hur Dísas ben/sår såg ut. Hon hade nu alltså gått o-lindad från igår kväll till idag lunch.
Från skenbenet ner till hoven var hon tjock! Som en stock såg det ut och jag kunde bara konstatera än en gång att min älskade lilla häst har suuuuuuper känsliga ben. Suck!
Precis där hon fått skavsåren av klisterlindan var hon svullen. Lite svälld även där själva såret har varit, var hon också men det såg ändå bäst ut av allt. Jag kunde nu hitta fem små punkter där klisterlindan skavt Dísa och de satt liksom på samma stället mitt-i-mot varandra på benet. Typ en på utsidan av karleden, en på insidan, en på utsidan av kronranden, en på insidan plus en på nedre delen av skenbent. Och alla de punkterna/märkena var mellan 3-4 mm stora. Alltså inga jätte märken men tillräckligt för att nu ge mig hur dåligt samvete som helst.
Med tanke på hur de små skavsåren satt på henne gjorde det så klart att det blev extra svällt/tjockt. Inte mycket att göra. Hon får nu gå o-lindad och så får jag se till att hålla rent samt smörja lite runt hela karleden och kronranden med AleoVera. Hoppas det ser bättre ut i morgon. Men jag har små förväntningar.
Birger passade på att fota hästarna lite innan vi tog in D&T idag. Efter att jag gått igenom Dísa (och givetvis även Tindur) fick de äta kraftfoder, ett täcke på ryggen och gå ut igen.
Men innan täckena, såg de ut så här:
Lipertá, Sprengja, Logi (med täcke) Dísa och lite ser man även av Sida! (Svårt att se på dessa bilder men det är det högra bakbenet allt handlat om dessa veckor och kommande dagar.)
"Det är vinter här!"
"Av tungan att dömma kan jag säga... japp, -19'C!"
Frostig-Dísa!
Svalur och Tindur, tittar vänster!
Svalur och Tindur, tittar rakt fram! Dessa två har blivit riktigt bra kompisar!
"Blir jag fin så här!?!" Älskade lilla Tindur.Och jaa, de är fortfarande 11 hästar. Fuxen som skulle ha åkt idag, Logi, har fått ändrade planer. Så i hagen fortsätter dagarna som tidigare. *ler*
