Är det inte hästen så är det hunden!

Tindurs sår ser jätte fint ut. Ser ut att kunna läka ihop riktigt bra. Så när jag nu glädjer mig åt att han börjar se fin ut så kommer hund skrället och gör sig illa.

Vi vet inte vad Zorro har lyckats med men han haltar ordentligt på ena frambenet. Som han springer (värre än en tornado) så är det inte konstigt om han varit och sträckt eller vrickat sig. Men det är inte roligt när djuren får ont. Zorro piper till ibland när han försöker stödja på benet och valp som han är tycker han inte om att vara stilla.

Han får vila i natt och verkar det inte bättre imorgon får han besöka veterinären.

På tal om veterinären, så hade ju Vaskur besök av vet i går. Det var inte Peter som var ut utan den "egna" från stan. Nu ska jag inte sitta och "spy galla" över våra veterinärer (de kan vara bra att ha) men ibland gör de saker så omständiga. Som nu tex har Anna fått sprutor som ska ges till Vaskur. Han ska ha 35ml/1ggr dag. Då ger vet ut 25ml sprutor(!!) i stället för, som vi fick, 60ml. Det krävs ju inte något geni för att förstå att det inte går att få i hela dosen i en spruta.

Jag tänkte att det spelar väl inte någon större roll för kanylen kan ju sitta kvar i hästen så bara byter jag mellan två sprutor. Jo, säkert! När jag satt kanylen och gett den första dosen fick jag inte lös sprutan från nålen. Jag vägrar stå och fösöka snurra loss den när den sitter i hästen! Nä, någon måtta får det väl ändå vara. Så det får bli att sticka honom två gånger (stackarn) och då så klart även byta kanyl i mellan.

Vaskur

Försöket med att sova och ha honung på händerna gick väl si så där. Jag valde att bara smörja in en hand så jag kunde använda den andra som vanligt. Hade en bomullsvante över min inkletade hand men den var lite tunn. Eller så hade jag smetat på för mycket honung, vet inte men det kändes liksom kletigt igenom. Nåväl det blev till att ha handen lite utanför sängen och hur lätt är det att sova då?? Men faktiskt så var handen mjukare och såren mindre i morse. Så det fungerade ju men tyvärr inte så länge. Jag kan ju inte gå omkring med en bomullsvante på mig hela dagen och all honung (som sagt det blev nog lite för mycket) hade inte absorberat in i huden. Så efter första handtvätten var allt borta och mitt på dagen var mina händer precis lika torra som förut. Suck!

Har suttit och smort sadeln ikväll och använder då händerna utan någon trasa eller svamp. Lite mjukare blev faktiskt inte bara sadeln utan även mina händer. Kanske får börja köpa "sadel-smörja" som handkräm :-)

Mys och honung på händerna!

Jag och Birger tog ikväll bort gummipluttarna som satt inne i Tindurs sår. Såg riktigt fint ut efter vi fått bort dem. Bara att se till att hålla rent där nu så inget smuts kryper in.

Stor lättnad över att inte behöva sticka "lille-man" något mer. Skönt tycker säkert han också.
Men säg den glädje som varar...nu ska Vaskur ha en spruta per dag i fem dagar. Anna frågade om jag kunde tänka mig att göra detta, hjälp! Veterinären var ut och kikade på Vaskur i eftermiddags och tyckte att hans ben såg rätt ok ut men att han ändå skulle få sig en penecillin kur. Har jag nu lyckats i tio dagar med att lägga en kanyl på Tindur ska det väl inte vara helt omöjligt att göra detta i fem på Vaskur.

Tänk vad jag blir härdad :-)

Myste med Dísa idag. Ibland är hon bara så himla kelig. Hon lägger upp sitt huvud på min axel och jag ska då klia henne på halsen under manen. Hon höll på att somna. Slöt ögonen och tyckte det var super mysigt.
Borstade sedan henne och lyxade till det lite med pälsglans över hela kroppen. Brukar igentligen bara sätta det i manen och svansen men eftersom hon inte ska ridas (kan bli halt under sadeln) så körde jag på över hela henne.
Så nu står hon och är jätte fin, tills i morgon då hon legat ner i boxen och är alldeles spånig. :-)

Mina händer håller på att gå sönder. De spricker något enormt nu när det börjar bli kallare ute. Jag smörjer och smörjer med allt som går men nähädå, mina händer förblir torra. Nu har jag fått en tipps om att smeta eller rättare sagt kleta in händerna med honung! Tänkte prova detta i natt. Först måste jag leta rätt på ett par tunna vantar som jag kan sova med. Hade inte tänkt att få honung över hela sängen.

Resultatet av honungs-händerna kommer i morgon.

Slut sprutat!

Jippi, äntligen har Tindur fått sin sista spruta. Har gått hur bra som helst att göra detta på honom. Så självklart för att det var sista dagen idag var jag tvungen att sticka honom två gånger.

Efter att man stuckit in kanylen i hästen ska man dra tillbaka trycket i sprutan för att se så det inte kommer blod in för då har man kommit åt ett blodkärl. Har man det är det bara att göra om. Så blev det idag.

Jag med min enorma nål-fobi tyckte så klart jätte synd om Tindur. Men han verkade inte brydd. Han tittade på mig med sina snälla ögon och tyckte väl mest att jag kunde skynda mig lite. Han ville ju ha sitt kraftfoder.

Nu är det iallafall klart med penecillinet och finadynet gav jag också sista utav ikväll. Såret ser fint ut men en orange "gummi-plutt" har glidigt iväg. Skulle nog behöva ta bort den eftersom den ligger mitt i såret. Vill ju inte att den ska hamna under skinnet när det nu börjar läka ihop. Vi hade ingen pincett i stallet, så klart när man som mest behöver en, så det får bli "operation gummi-plutt" i morgon.

Nere på Frostgården i Laxforsen har de haft kurs i helgen. Camilla Hed har varit där. Hade tänkt åka dit och titta lite men det blev ändrade planer. Jag fick även förfrågan om att delta (tack snälla Jessica) men det känns som om det räcker att rida för Sylvia just nu. Dessutom ska det köpas hö nästa helg. Och vår kära bonde (som jag pratade med idag), ja han har höjt hö-priset.

I morgon får nog Vaskur besök av "tant" veterinären. Anna ska ringa dit. Hans ben ser inte så roligt ut och han har ändå haft helgen "på sig" att bli bättre. Skönt att få det kollat.

Dísa ser ut att må bra. Men nu har jag börjat få dåligt samvete för att hon inte rids. Hon borde tycka det är lite skönt att slippa kraven från ridningen men kanske har hon tråkigt? Jag och mina funderingar ;-) Men nu när Tindur är färdig med sin medicin så ska vi börja lite försiktigt att promenera. För hand så klart! Och inga långa sträckor, bara så de (och framför allt han) får se något annat än gården.

Dísa (fotat av B)

37,5'C och det snöa i Kiruna!

Tindur var hur pigg som helst idag. Tempade honom i morse och han hade då 37,7. Han travade ut till hagen! Vi hänger för en lina som går mellan hagen och stallets ytterdörr och sedan släpper vi ut hästarna som får promenera ut själva. När Tindur mår som bäst brukar han trava ut till hagen av glädje, det gjorde han idag.


Nu ska inte "lille-man" springa för mycket på sitt ben. Eller tja springa i trav rakt fram får han väl göra om han vill. Men inte skutta runt och sparka bakut. Han känner säkert själv att han börjar bli bra i sitt ben. Men än så länge får han hålla sig i en egen hage. Risken för lek är alltför stor. Han får gå till Dísa efter vi tagit bort stygnen.


Dísa ser ganska ledsen ut när hon inte får vara med någon av grabbarna. På ett ställe i hagen går alla tre hagdelningar ihop. Där stod hästarna när vi kom ner i eftermiddag. Så nära varandra som möjligt. Och ändå ska de hålla på att sparka på varan när de går tillsammans.


Vaskurs ben ser bättre ut. Han haltar inte och går och står på sitt ben. Dock är han fortfarnade svälld över kotan samt ner över skenbenet.


I morse kom snön! Oj, vad det snöa, stora snöflingor! Men ingenting som stannade kvar. Det är för varmt för det ännu. Nu minskar iallafall antalet knott och svidare. Skönt.

Tempade Tindur ikväll och han hade då 37,5. Så lågt har han aldrig haft under hela den här tiden. Det bara lyser i hans ögon. "Vad ska jag hitta på nu!?" Jag håller alla tummar jag har för att det inte blir mer skit med hans sår nu. I morgon är sista dagen vi sprutar honom med pencillinet och även sista dagen med Finadyne.

Tog bort dreneringen

Tindur är precis lika pigg och glad idag som igår. Om inte ännu piggare idag. Han håller på och små tjaffsar med mig när jag ska göra något och när det gäller "lille-man" så vet vi att det är ett gott tecken. Han är sådan :-)



När jag tog bort bandaget ikväll hade dreneringen släpp i ett stygn. Såg ut som om det låg och åkte fram och tillbaka inuti såret så vi valde att ta bort det istället. Såg jätte fint ut efter borttaget.

Tempade honom i morse och han hade då 37,8 och ikväll var det 38,1. Har räknat ut en snitt temp på honom och den ligger mellan 37,9-38,0. Det är bra att veta.



Igentligen har jag varit rätt osmart som inte har tempat Dísa också vid samma tillfällen. Jag menar, när vi ändå varit i stallet både morgon och kväll och gjort detta med Tindur. Då skulle jag ha fått en snitt temp på henne också.



Vaskur ser bättre ut i sitt ben men är fortfarande lite svullen. Idag såg jag honom i rörelse och han haltar inte. Det är bra. Anna håller koll på sin häst.

Dísa är inne i en period just nu där hon inte riktigt vill bli borstad med den vanliga borsten. Hon gör alltid så här på hösten. Förmodligen är det för att hon håller på att sätta päls och är lite känslig i huden. Den mjuka ryktborsten tycker hon om. Då står hon still och ser ut att tycka det är skönt.

Ursch vad det blir mörkt fort ute nu på kvällarna. Jag som gillar snö hoppas så klart att den snart kommer. Snön gör ju även att det blir lite ljusare ute. Men det får gärna vänta med att snöa till efter nästa helg. Vi åker och hämtar hem hö då och snö gör bara allting så omständigt. ;-)

Zorro har varit och lekt

Zorro har några kullsyskon i stan och ibland åker vi förbi en av dem. Harry heter han. Harry bor hos en familj som har en toppen gård när det gäller att ha hund. Stor tomt med staket runt.

Vi åkte och hälsade på hos Harry en stund idag och Zorro tyckte det var hur kul som helst.

Ps! Klicka på bilderna så får ni upp dem i större storlek. :-)

Harry är något mörkare i sin kroppsfärg än Zorro. Men kollar man in benen har de samma färg plus att även Harry har en strumpa på sitt ena framben.

"Kom igen nu brorsan!"

"Kram på dig!"

Blev lite motljus på bilderna men roligt hade de iallafall.

Piggare än någonsin!

Att Tindur skulle vara ny-sydd igår är ingenting man märker av. Han är piggare än någonsin. Tempade honom i morse och han hade då 37,9 och i kväll 37,8. Det kändes skönt. Han är inte svullen i benet förutom lite, lite grann just vid själva såret. Det är bra!

I morse när vi släppte ut hästarna såg de alla hel roliga ut. "Va, ska jag gå ensam?! Mäh, vad har mäniskorna nu hittat på!??" Hade de kunnat prata är jag helt säker på att de uttryckt sig något åt det hållet.
De har alla tre fått en egen hage och så fort de kom ut gick de runt sin del för att kolla av hur den verkade. Såg lite roligt ut när alla tre gjorde ungefär likadant samtidigt.

För att komma in till Dísa går man igenom Tindurs del. I eftermiddag när vi skulle ta in dem tog vi då så klart in Tindur först. När Birger sedan skulle ta Dísa tyckte hon att "Nähä, jag ska kolla in hans hage först!" Birger hade tagit henne under hakan i "skägget" och Dísa bara ruskade lite på sig och gick dit hon ville. Det skulle undersökas! Tindur kunde ju ha fått något som inte hon hadde.

Vaskur´s ben såg lite mindre rolig ut idag. Han är mindre svälld över såret men mer svullen vid kotan. Han vilar gärna det onda benet och haltar tydligen (jag var inte i närheten så jag kunde inte se när han gick). Trist för honom och Anna. De skulle igentligen gå kurs nu till helgen men nu är det mer osäkert om det blir av.

Tindur´s sår såg tort och fint ut ikväll. När jag tog av bandaget som legat på under dagen var det lite blod i det men inte något var. Tindur får under inga omständigheter gå utan bandage nu för då river han i såret och stygnen. Samtidigt vill vi ju att det ska luftas lite. "Det blir att hålla vakt!" sa Birra. Så får det bli. Stunden på eftermiddagen/kvällen han är utan bandage får någon av oss vakta honom. Det är klart att det kliar och säkert känns irriterande och jösses vad smidig han kan bli när han ska nå sitt bakben ;-)

Får det här nu bara hålla ihop lite så kommer Tindur snart vara helt återställd. Jag (och Birger) är jätte positiv till hur det ser ut. Tittar man på Tindur, som han små busade idag, så är även han väldigt positiv. Och det är ändå det viktigaste.

Strumpebandshållare till häst?!?

Låg inatt och funderade lite.. hur ska man få ett bandage att hålla sig uppe när man lindar runt hasen?

Vore det inte smart att ha något som håller upp det uppifrån ryggen/länden. Typ sådana där klipps med band som barn har för att hålla kvar sina vantar i jackan om de åker av. Eller varför inte konstruera strumpebandshållare till häst? :-)

Nä, allvarligt talat så har jag seriöst funderat på hur man bäst får till det. Läste en gång på ett forum om en tjej som hade klippt av ärmarna på sin tröja och sytt fast dem på exemtäcket till hennes häst. Hur smart som helst! Då fick täcket "ben" och hästen blev mer skyddad.

Nu ska jag inte börja med att sätta något täcke på Tindur, han behöver få gå utan eftersom han redan satt mycket vinter-päls. Men konceptet tjej på forumet hade (tycker jag) inte var helt fel.

Hängslen, kanske? Någon? Inte det!?
*stort smile*

Peter fick rycka ut igen!

Kom till stallet i eftermiddag bara för att mötas av en syn i hagen där Tindur står med bandaget nere vid hoven. Gick för att kolla hur det såg ut och givetvis hade alla stygn farit iväg och såret gått upp. Suck!

Ringde veterinären här i stan men så klart har inte de jouren efter stängning. Ringde till vet i Gällivare och till min stora glädje var det Peter som svarade. Peter, stackarn var nog inte lika förtjust över att det var jag som ringde. Nu fick han ju sätta sig i bilen och köra de ca 12 milen (enkel väg) för att hjälpa Tindur.

Peter in action

Tindurs sår såg ut så här när vi tog in honom

Varigt och äckligt och inte ett stygn kvar på plats.

Peter var precis lika trevlig och duktig som sist. Han var inte hos oss förrän vid 20,30 men hade ett lika glatt bemötande för det. Konstaterade att såret såg lite tråkigt ut och funderade hur han bäst skulle få till det hela. Eftersom såret är sytt en gång är det inte så lätt att få till nya stygn på samma ställe. Kanterna fransar sig och tråd blir extra svår att fästa.

Såret efter att de gamla stygnen tagits bort.

Rakat ben. Inte rengjort ännu.

Han berättade att det går att låta såret läka av sig själv men ville ändå ge det en chans till. Läk-tiden är kortare om man lyckas hålla ihop såret med stygn än om det "själv-läker". Så klart vill vi ju inte att Tindur ska behöva ha detta längre än nödvändigt. Tyvärr är det dock så att om såret går upp igen blir det svårt att sy ytterligare en gång. Nu håller vi alla tummar vi har att det får läka ifred.

Såret har börjat att läka lite redan och är inte lika djupt som sist men för att förhindra att var blir kvar innanför stygnen har nu Peter satt en drenering.

Efter att ha rengjort och fixat till satte jag bandage över och "lille-man" fick gå in till sig. Igentligen var idag sista dagen vi skulle ge honom pencillin men nu ska han ha i ytterligare 5 dagar. Finadyn fick han sista igår men har fått nytt för 5 dagar till. Om tre dagar ska vi ta bort dreneringen och om 14 dagar stygnen.

Stackars lilla Tindur. Att det kan bli så tokigt.

Efter att Peter var klar skulle Tindur få finadyn. Eftersom hästarna redan ätit sitt kraftfoder fick det bli lite extra till Tindur ikväll. Tog lite havre och blandade ut med. Super gott tyckte han. Dísa och Vaskur undrade säkert varför de inte fick. Gav dem kvällshöet istället medans Tindur åt sitt.

Vaskur hade också åkt på en skada idag. På samma ben som Tindur men lite längre ner. Det var inget djupt sår men tillräckligt för att ha blodat ner halva svansen och hela karleden. Såg värre ut än vad det var när vi tog in honom men med sår kan man aldrig vara för nogran. Även ett litet sår kan ställa till med problem. Jag hjälpte Anna med att rengjöra hans sår och lägga om det. Såret såg ut som en reva, ca 7-8 cm långt och kanske 2-3mm djupt. La en kompress över och lindade. Peter kikade på såret när han kom och konstarerade att det bara var att hålla rent = behövdes inte sys eller så.

Nu får det iallafall bli så att hästarna inte går tillsammans i vinter. Vi kan ju bara inte ha det så här. Tänk om de hade haft broddar på sig...jag törs knappt tänka vad som kunnat bli av det. Om det nu är en spark de fått. Men att chansa...? Nej!

Från och med imorgon går alla hästarna i en egen hage. Kommer dock att låta Tindur få gå med Dísa igen efter att han blivit helt frisk. Men det är precis som om de inte kan vara tre. Två går bra men kommer det en tredje så blir det ingen ordning alls. Tycker detta är konstigt men, men. Bättre en frisk häst i egen hage än tre döda i jorden (som en kompis uttryckte sig).

Ja, det blev en lång kväll idag igen. Hunden sover sedan länge. Birger ligger även han och sussar. Att jag fortfarande har ögonen öppen är helt otroligt.

Kissa i motvind!

Jösses vad det har blåst idag. Det har tagit i ordentligt. Inte kul att ha en ung hanhund som håller på att lära sig lyfta på benet! Zorro har börjat göra detta och så klart fick han det mesta över sig idag. Bara att stoppa honom i badet direkt. Tur att han gillar vatten :-)

Var iväg och red tillsammans med Anna och Vaskur idag också. Sylvia hade inte varit glad över min ridning. Dísa känndes trött. Jag tappade motivationen efter en liten stunds ridning och skrittade henne mest på halvlång tygel. Blev ingenting av någonting. Jag funderar på att ge henne lite ledigt ett par dagar. Kanske till efter helgen.

Eller kanske bara inte rida. Kan ju tömköra lite och kanske köra lite med kärran. Jodå, vi har kört in min "lill-fia". Det är kul att köra ibland, som omväxling mot all ridning. Ska ta tag i att köra in Tindur nu i vinter också. Vi började med honom förra vintern. Kändes dock då som om han behövde få mogna :-)

Tindurs sår ser fint ut. Det kommer lite, lite var därifrån men det är bra att skiten kommer ut. Tempade honom i morse 38,1 och han hade samma temp nu ikväll. Han ser pigg och vaken ut. Han ska snart få promenera en liten sväng så han får se något annat än bara gården. Vill dock att han får pencillin-kuren klart först.

Söta Tindur!

Ridning och tempning

Red Dísa idag. Var ut en sväng tillsammans med Anna och Vaskur. Dísa har inte gått på ett par dagar nu och det märktes. Fick börja med att krama ner henne låg. Gick fint i skritt men så fort jag ökade tempot lite så kom nosen upp. Jobbade och jobbade så hon kom ner i tölten. Gick bättre efter en stund. Till min stora glädje fick jag henne att trava i form på tyglen vid tre olika tillfällen.

Tindur fick ju så klart stanna hemma, till hans stora missnöje. Han tycker inte det är roligt att bli kvar själv. Förstår honom, skulle inte jag heller göra. Birger hade dock koll på honom i stallet. Gnägga hade han gjort så klart och skrapat med framhovarna (så gör han när han är otålig) men inte rest sig på bakbenen, det var bra.

Tempade "lille-man" i morse och han hade då 38,0 och ikväll 38,2 men då var han lite varm efter att ha stressat upp sig för att Dísa var ute och red.

Såret ser fint ut, ännu bättre i morse än i går. Igentligen skulle jag vilja att han går utan bandaget mer så det får luftas. Men i hagen går det inte. Han rullar sig under dagarna och då kommer det smuts dit direkt. Under natten...hmm, jag funderar. Men han ligger ner och sover villket innebär att det kommer att komma spån i såret....nej jag forsätter nog som tidigare ett par dagar till. Jag tar ju bort "ute" bandaget när vi kommer på eftermiddagen och då hinner han vara utan en bra stund innan vi åker på kvällen. "Natt" bandaget sätter jag inte förrän precis innan vi far.

Läser med stor avundsjuka på sidor där folk varit och tävlat i Boden på Midurs tävling. Jag ville också åka! Snart ska Bifrost i Gällivare också ha en tävling (5 okt) dit vill jag också! Men det är bara att inse, jag kan inte åka på alla tävlingar. Dessutom har jag lovat Dísa (och Tindur) att vi tävlat klart för i år :-)

Kylan som kom är som bortblåst. I kväll när vi kom hem från stallet ca 20,30 var det +7,5 grader. Kanske inte låter så där värst mycket men det kändes varmt. Är väl både bra och dåligt, sämst är det ändå att knotten och svidarna lyckas leva ännu.

Zorro på agilitybanan samt lägre temp på Tindur

Tog bort bandaget jag sattit igår kväll för att skydda såret mot spån och smuts, och det såg riktigt fint ut. Lite, lite klet var det men ingenting som oroar mig. Bytte kompress och banage och släppte ut hästarna. Tindur får fortsätta att gå i en egen hage ett par dagar. Han verkar inte helt missnöjd över det då han inte behöver bry sig om de andra vid sin hö-hög.






Vi var kvar en stund i stallet på morgonen och Birger var ute i hagen och städade lite medans jag mockade. Han sa att han kan ha hittat vad som skurit Tindur. Ett jätte vasst träd som låg ner. Eftersom vet.Peter inte var helt säker på vad som orsakat såret försöker vi hitta den bidragande orsaken. Det kan ju ha varit en spark som träffat illa men lika väl något som typ ett vasst träd.





Efter en lugn och behaglig morgon i stallet åkte vi upp till Kiruna Ridklubb och kikade lite på de som gick kurs där. Jökull Gudmundson har varit här i helgen och hållt kurs. Tyvärr blir det inte några bra bilder inne i ridhuset så några foton därifrån har jag inte.





Zorro, våran blandras (Golden, Flat, Collie och Lapphund), är också med när vi är i stallet. Han fick vänta i bilen en stund medans vi kollade in kursen. Sedan blev det hans tur att få aktivera sig. Brukshundsklubben ligger alldeles brevid KRK så vi gick dit och lät honom prova lite hinder. Han tyckte det var lite små kul.



Zorro är 7 månader (på onsdag) och har aldrig varit upp på något sådant här förut.

"Ha, det här var väl inget! Bra utsikt man har!"



Tindurs sår såg lika fint ut ikväll som i morse. Tog bort bandaget när vi kom ner så det fick luftas lite. Tempade honom och han hade 37,8 och exakt samma temp hade han i morse. Skönt. Gav honom hans spruta och finadynet i maten.
Pussade på Dísa som såg pigg ut. Måste ut och rida henne i morgon hon har nog säkert mycket spring i benen.




Lade om ett nytt bandage på Tindur och gav dem alla kvälls höet. Önskade dem god natt och Dísa frustade nöjt med mulen långt ner i sitt hö.

Fint sår (varning för känsliga)!

Tindurs sår såg jätte fint ut ikväll. Ingen svullnad eller liknande utan ser precis ut som när Peter lämnade oss i går kväll. En liten bild på det hela:

De orange frägade "pluttarna" är smarta plast grejjer som gör att sy-tråden inte nöter sönder huden. När man syr sår kant mot kant kan det vara svårt att få det att sitta. Peter förklarade så bra men nu vet jag inte om jag kan göra det samma. Nåväl, så här ser Tindur ut iallafall.

Tempar honom morgon och kväll nu så länge han får pencillin. I morse hade han 38,3 och nu ikväll 38. Ser det som ett gott tecken.

Att sticka honom med sprutan gick hur bra som helst. Inte brydde han sig. Han ska ha 25ml per dag och det tar en liten stund att spruta in det. Men Tindur stod så snällt och väntade på att jag skulle bli klar.

Jag har en enorm nål-skräck. Ursch och fy vad hemskt det är. Blodprov från armvecket behöver bara nämnas och jag blir svimfärdig. Men när det gäller djuren så är det precis som om all den skräcken bara är borta. De kan ju inte göra det själv, jag måste ju göra det för att de ska kunna få den hjälp de behöver.

Birger som är utbildad undersköterska hade ju så klart kunnat göra detta ganska enkelt men jag känner ändå att jag vill göra det. Det känns som om det är ett ansvar man får ta när man har djur. Att liksom älska och hjälpa dem oavsett om det är jobbigt för en själv.

Både Dísa och Tindur fick lite extra pyssel ikväll. Tänkte först följa med Anna och rida men ångrade mig. Kom på att Tindur förmodligen skulle bli orolig om både Dísa och Vaskur försvann och kanske då springa runt i boxen. Kändes så onödigt om han skulle "slå upp" såret. Därför blev det lite kvälls pyssel istället. Lika mysigt det :-)

Lade om ett nytt bandage med ny kompress under innan vi for och önskade hästarna en god natt.

Aj, aj lilla Tindur!

"Lille-man" hade varit och lyckats få sig ett sår på benet strax ovanför hasen i går. När vi skulle ta in hästarna på eftermiddagen upptäckte vi detta. Vi hade tänkt sticka och rida tillsammans med Stina men nu blev det stopp.
Jag tittade på såret och det var ganska brett. Svårt att få ett sådant sår att läka ordentligt.
Ingenting att tveka om, slängde mig på telefon men veterinärena i Kiruna hade gått för dagen och helg-jouren var i Gällivare (så klart när man behöver dem). Nåväl, ringde dem istället och Peter Zaff svarade. Har hört så mycket positivt om honom så jag blev glad över att höra hans röst. Han frågade vart såret satt osv och sa sedan att det skulle ta honom ca 1,5 timme att köra upp. Bara åk!!! tänkte jag och tydligen han också för sedan sa han:"Jag slänger mig i bilen och åker, ska bara kolla att allt är med!"

Tindur såg inte bekymrad ut alls. Vi gav honom en liten tuss hö (Dísa och Vaskur fick lite de också) och han mummsade så glatt. Men lite ont måste han ändå ha haft. Birger tyckte det var konstigt att han gick så långsamt in från hagen. Där hade vi svaret.

Peter var hos oss ca 19,30. Vi tog ut Tindur i stallgången och Peter inspekterade såret ordentligt. Jodå, det behövdes sys. Sex stygn fick han sätta. Såret var ganska djupt men hade inte träffat någon muskel eller sena. Skönt! Peter var nöjd över att se hur Tindur gick och stog på sitt ben.

Lilla Tindur var så duktig. Han märkte nog att vi alla ville hjälpa honom. Inget lugnade behövdes utan Peter lade bara lokalbedövning runt såret och när han gjort det blev Tindur trött. Smärtan släppte säkert. Jag stod och höll i grimman och hade hans huvud i armen. Oj, vad tungt det blev! Men så duktig häst!
Peter undrade om han verkligen bara var/är 5år :-)

När omplåstringen var klar fick Tindur stelkrampsspruta samt antibiotika och fick sedan gå in i sin box. Nu var han trött. Han har säkert gått och spänt sig under dagen när han känt av såret. Stackarn! Nu var ju smärtan borta så då tyckte Tindur att han kunde få sova. Han la sig ner i boxen och tyckte att vi kunde gå.
"Lilla gubben, vi är inte klar ännu!" sa Peter. "Vi måste ge dig pencillinet också!" Peter ville att han skulle stå upp så vi fick putta lite på honom så han kom upp igen. Ursch vad jag kände mig taskig.
Fast efter den sista sprutan så fick alla hästarna kraftfoder och då var det som om Tindur glömde bort att han var trött. Så klart fick han ju lite godis och så också men ingenting slår högre än en kraftfoderhink.

Nu ska Tindur få pencillin i fem dagar samt Finadyn i tre och sedan ska stygnen tas bort om 14 dagar. Lill-killen får gå i en egen hage så han inte råkar illa ut igen. Kan ju hända att han vill leka med de andra och då är risken stor att stygnen går upp. Bättre att ta det lugnt ett par dagar.

Extra mycket pyssler blir det så klart med honom nu. Han såg rätt nöjd ut i morse när jag höll på att byta kompress och bandage. Och så är han ju så snäll att hålla på med :-)

Ett stort tack till Peter som gjorde ett enormt bra jobb. Både med hästen (som så klart var viktigast) men även med mig och Birger som var lite oroliga.

Dekorera träns och göra skyltar

När höstmörket faller tycker jag om att pyssla lite. Dekorera träns är roligt. Någon som vill få sitt träns dekorerat? ;-)
Tindur i sitt tävlings & tränings träns. Nos och pannband dekorerat med stjärnor i blått.

Träns 1, dekorerat med hjärtan och pärlor. På sidostyckena, både huvudlag och nosgrimma, mitt på nosen och mitt på pannbandet.

Träns 2, som Tindurs träns, dekorerat med stjärnor men här i vit färg.

Träns 3, pärl-rand i vit färg där var tredje pärla är cylinder formad, både nosdel och pannband.

Träns 4, hjärt-pärla på sidostyckena och hjärta med rund pärla mitt på nosgrimman.

Box-skyltar är roliga att göra, varför ha såna där vanliga fyrkantiga? När man kan ha en islandshäst :-)

Våra box-skyltar hänger från taket ovanför boxdörren. Så klart kan man även sätta fast dem på själva boxen. Kanske någon som vill att jag gör en? ;-)

Blev ingen ridning idag. Vi åkte hem lite tidigare från stallet ikväll eftersom vi skulle förbi och hälsa på hos mamma och pappa.

Dísa och Tindur mådde bra. Dísa har lite jobbigt i hagen med att hålla reda på Vaskur. Han bryr sig inte så mycket om henne och förstår inte varför hon ska bestämma vart han går gå och inte. Ser hel kul ut när hon drar öronen bakåt åt honom och han bara tittar på henne precis som om han säger: "Vad vill du? Ser du inte att jag står här!?!"
Dísa som är van vid att Tindur flyttar på sig så fort hon viker ett öra blir lite frustrerad när Vaskur bara står kvar. Såg idag hur hon backade mot honom med rumpan före men inte brydde han sig. Han gjorde likadant. Sedan blev Dísa arg och de muckade lite. Ingenting allvarligt utan de skrek mest åt varandra.
Tindur, han stog i skogen och barkade träd. Han tittade bara lite men var inte intresserad av att lämna sina träd. Han är för söt.

Jodå, mamma och pappa var bruna men ändå inte så där som jag trodde. Ok nu hade de ju massa kläder på sig och jag glömde be pappa visa benen så någon verklig uppfattning fick jag kanske inte :-)

Sovmorgon och hatade pinnar

Kändes konstigt i morse när vi inte skulle åka ner till hästarna. Lasse (Annas pappa) som bor på gården släpper ut hästarna på morgonen nu när de går i vinterhagen. Efter att ha åkt ner varje morgon i 3,5 månads tid gjorde vi det inte idag.
Birger började prata om dåligt samvete över detta men kom på att det var helt onödigt att känna så. Vi åkte ju som vanligt ner på eftermiddagen och träffade våra fyrbenta vänner.

På fredag åker Lasse och hans sambo Liselotte bort i två veckor och då kommer vi få åka ner igen på morgonen. Anna och hennes mamma Lena kommer ta varannan dag och vi varannan. En bra lösning.

Dísa hade fått sig ett nytt sår idag. Jag och Birger går alltid igenom hästarna ordentligt när vi tar in dem. Ännu mer nogrann blir man ju när det kommit en ny häst i hagen. Det nya såret sitter på insidan av bakbenet ganska högt upp. Tvättade rent och hon verkade inte direkt irriterad över att jag var där och petade.

Tindur har något små sår på sina ben men ingenting som stör honom. Tvättade rent även de lite grann och smorde med skillingaryds salva. Gillar den salvan skarpt eftersom den även håller insekterna borta.

När vi åkte ner mot byn där hästarna står märkte jag att våra hatade pinnar kommit upp igen. Dessa hatade pinnar kallas även plogbilsmarkering men mig stör de mer än att de gör nytta.
Vägverket sätter upp bambu-pinnar på sidan om vägen och just i-vägen är de för oss som rider. På sidan om byvägen är det jätte fint att rida. Det har till och med blivit stigar eftersom de används så ofta. Självklart hamnar nu pinnarna mitt i stigarna och dessutom med jämna mellanrum. Så nu är det en period fram tills dess att snön kommer som man får rida mellan dessa hatade pinnar. Mycket förhållnings träning blir det.
Påminner mycket om Moraträsk, "kan inte gå över den, kan inte gå under den, måste springa runt den...!"

Mamma och pappa har kommit hem från Bulgarien idag men de träffar jag inte förrän imorgon. De landade i Luleå i kväll och har ett par mils bilresa innan de är hemma. De har varit borta i två veckor och lär ju säkert vara rätt så bruna. Framför allt pappa, han behöver bara säga sol så blir han brun.

Nya hästen i hagen

Jag behövde inte oroa mig alls visade sig. När jag och Birger kom ner på eftermiddagen hade Anna och Lena redan varit i stallet ett tag. När de hade kommit ner hade alla tre hästarna stått inne i samma vindskjul. Det om något visar väl hur mycket de tycker om varandra.

Dísas ben hade inte svällt under dagen. Skönt! Så hoppas jag att det fortsätter att se lika bra ut tills dess att det läkt ordentligt.

Birger och jag tog oss en ridtur på kvällen. Anna följde med och Vaskur såg nöjd ut. Det var ingen jäkt eller stress mellan hästarna när vi red, dvs det var ingen som ville tävla om att ligga först osv.

Tränade lite flyttning undan skänkeln och att krama ner Dísa låg. Hon hade lite bråttom i benen och ville inte riktigt lyssna när jag vill ha henne i trav. Fick dock till en längre sträcka i ren trav innan vi avslutade för dagen.
Birger red omkring utan stigbyglar och tyckte att han var duktig. Det var han också han har en enorm balans i sadeln.


Dísa kollar in Vaskur

Lite närvös var jag i morse när vi skulle släppa ut hästarna tillsammans i vinterhagen. Dísa har en fömåga att bossa omkring i den hagen när det är matdax.

Med Tindur har det gått bra eftersom han lärt sig att gå undan henne och sedan ta en omväg för att komma tillbaka till maten. Men nu var det ju en ny häst i hagen.

Ok de har gått tillsammans i en vecka men då i sommarhagen och där finns ju inget hö att vakta för min "lill-fia".

Jag behövde inte oroa mig. Allt gick lugnt och fint. Säger jag nu, i eftermiddag när vi kommer ner har de väl slagits förståss. Hittade igår kväll två små sår på Dísas ben. Känns trist eftersom hon har extremt känsliga ben. Minsta lilla så svullnar de upp. I morse var det dock inga synliga svullnader så kanske har det gått rätt ok denna gång.

Vaskur från Frihamra heter den nya hästen i stallet. Anna´s häst. Han är fem år och därmed lika gammal som Tindur. Grabbarna verkar komma överrens men mäter sina krafter mot varandra ibland. Lika fort som de kan stå och klia varandra vänligt på halsen. Killar! :-)

För Dísas del är det bra att det är en valack. Inbillar jag mig iallafall. Annas tidigare häst, Kelda som var ett sto, kunde inte Dísa komma överrens med under vintermånaderna. Ingen av dem gav sig när de satte igång och började mucka. Ingen rolig syn. Därför fick de gå i var sin hage men under sommarbetet gick det fint att vara tillsammans.

Nu i vinter får vi se om vi behöver dela någon hage eller inte. Hade varit skönt att slippa för roligast måste det ju ändå vara att kunna gå alla tillsammans.



Tindur och Vaskur kliar varandra (Dísa i bakgrunden)

Kyligt

(En frostig Dísa i januari)

Nu jäklar börjar det bli kyligt om fötterna på morgonen. När vi åkte ner till hästarna vid kl:5 var det -6 grader ute. Det var alldeles vitt av frost på marken.

Birger tog med sig en hö-säck ner till sommarhagen i bilen och jag gick ner med Dísa och Tindur. Kändes ganska bra att ge dem lite torrhö att mummsa på istället för det kalla gräset. De såg rätt nöjda ut innan vi for.

Härlig höstkväll!

Tog en promenad med hästarna ikväll. Efter gårdagens kurs behövdes det röras på benen både för fyrbenta och tvåbenta. Zorro fick också följa med. Lite roligt att kunna gå allihop, två hästar, en hund och en sambo på samma gång.

Birger tog Tindur i träns eftersom T har en förmåga att bli stark om han bara går i grimma. Onödigt att behöva bråka när det går så fint att bara slänga på ett träns i stället. Dísa fick gå i grimma. Hon går så snällt. Annat var det dock när hon kom. Då gick Birger på en sida och jag på den andra med var sitt grimskaft för att orka hålla henne. Men så var hon ju bara 3 år också.

Det är höst i Kiruna. Termometern visar minus på kvällar och mornar. Än så länge är det varmt i solen och kvällar som idag är helt underbara. Färgerna i träden är helt otroliga, det är synd att de försvinner så fort.

Älgjakten är också i full gång och nu törs man ju sig knappt ut i skog och mark med häst. Det jagas överallt runt stallet och bilar står parkerade på var enda avtagsväg. Det finns så många fina stigar att rida på i markerna men nu får vi vackert lov att hålla oss efter stora vägen ett tag.

Hästarna går på bete ännu. Det är inte någon direkt näring i gräset men de kan lika gärna gå i den hagen på dagarna och "plocka lite" som att gå i vinterhagen och bara barka träd. Sommarhagen är dessutom mycket större så jag inbillar mig att de har det bättre där. Vår vinterhage är rätt stor den också men innehåller inte så mycket gräs.

Jag och Birger åker ner till stallet varje morgon för att ta ut hästarna till beteshagen. Den ligger bara ca 250 meter från stallet men vi kan inte begära att gårds-/stall-ägaren ska promenera dit med våra hästar varje dag. Så det blir två vändor till stallet under sommar-månaderna. En hel del åkande då enkel väg är ca 2mil. Men vad gör man inte för sina älskade hästar.

Då Birger börjar jobba kl:7 gäller det att stiga upp tidigt för att hinna ner till stallet. Väckarklockan ringer 4,30 imorgon så därför tänker jag nu hoppa i säng.

Tjingeling!

Min underbara Disa

Disa och Jag (Ylva)

i väntan på start på Midurs ovalbana