Kändes konstigt i morse när vi inte skulle åka ner till hästarna. Lasse (Annas pappa) som bor på gården släpper ut hästarna på morgonen nu när de går i vinterhagen. Efter att ha åkt ner varje morgon i 3,5 månads tid gjorde vi det inte idag.
Birger började prata om dåligt samvete över detta men kom på att det var helt onödigt att känna så. Vi åkte ju som vanligt ner på eftermiddagen och träffade våra fyrbenta vänner.
På fredag åker Lasse och hans sambo Liselotte bort i två veckor och då kommer vi få åka ner igen på morgonen. Anna och hennes mamma Lena kommer ta varannan dag och vi varannan. En bra lösning.
Dísa hade fått sig ett nytt sår idag. Jag och Birger går alltid igenom hästarna ordentligt när vi tar in dem. Ännu mer nogrann blir man ju när det kommit en ny häst i hagen. Det nya såret sitter på insidan av bakbenet ganska högt upp. Tvättade rent och hon verkade inte direkt irriterad över att jag var där och petade.
Tindur har något små sår på sina ben men ingenting som stör honom. Tvättade rent även de lite grann och smorde med skillingaryds salva. Gillar den salvan skarpt eftersom den även håller insekterna borta.
När vi åkte ner mot byn där hästarna står märkte jag att våra hatade pinnar kommit upp igen. Dessa hatade pinnar kallas även plogbilsmarkering men mig stör de mer än att de gör nytta.
Vägverket sätter upp bambu-pinnar på sidan om vägen och just i-vägen är de för oss som rider. På sidan om byvägen är det jätte fint att rida. Det har till och med blivit stigar eftersom de används så ofta. Självklart hamnar nu pinnarna mitt i stigarna och dessutom med jämna mellanrum. Så nu är det en period fram tills dess att snön kommer som man får rida mellan dessa hatade pinnar. Mycket förhållnings träning blir det.
Påminner mycket om Moraträsk, "kan inte gå över den, kan inte gå under den, måste springa runt den...!"
Mamma och pappa har kommit hem från Bulgarien idag men de träffar jag inte förrän imorgon. De landade i Luleå i kväll och har ett par mils bilresa innan de är hemma. De har varit borta i två veckor och lär ju säkert vara rätt så bruna. Framför allt pappa, han behöver bara säga sol så blir han brun.
