Nya hästen i hagen

Jag behövde inte oroa mig alls visade sig. När jag och Birger kom ner på eftermiddagen hade Anna och Lena redan varit i stallet ett tag. När de hade kommit ner hade alla tre hästarna stått inne i samma vindskjul. Det om något visar väl hur mycket de tycker om varandra.

Dísas ben hade inte svällt under dagen. Skönt! Så hoppas jag att det fortsätter att se lika bra ut tills dess att det läkt ordentligt.

Birger och jag tog oss en ridtur på kvällen. Anna följde med och Vaskur såg nöjd ut. Det var ingen jäkt eller stress mellan hästarna när vi red, dvs det var ingen som ville tävla om att ligga först osv.

Tränade lite flyttning undan skänkeln och att krama ner Dísa låg. Hon hade lite bråttom i benen och ville inte riktigt lyssna när jag vill ha henne i trav. Fick dock till en längre sträcka i ren trav innan vi avslutade för dagen.
Birger red omkring utan stigbyglar och tyckte att han var duktig. Det var han också han har en enorm balans i sadeln.


Dísa kollar in Vaskur

Lite närvös var jag i morse när vi skulle släppa ut hästarna tillsammans i vinterhagen. Dísa har en fömåga att bossa omkring i den hagen när det är matdax.

Med Tindur har det gått bra eftersom han lärt sig att gå undan henne och sedan ta en omväg för att komma tillbaka till maten. Men nu var det ju en ny häst i hagen.

Ok de har gått tillsammans i en vecka men då i sommarhagen och där finns ju inget hö att vakta för min "lill-fia".

Jag behövde inte oroa mig. Allt gick lugnt och fint. Säger jag nu, i eftermiddag när vi kommer ner har de väl slagits förståss. Hittade igår kväll två små sår på Dísas ben. Känns trist eftersom hon har extremt känsliga ben. Minsta lilla så svullnar de upp. I morse var det dock inga synliga svullnader så kanske har det gått rätt ok denna gång.

Vaskur från Frihamra heter den nya hästen i stallet. Anna´s häst. Han är fem år och därmed lika gammal som Tindur. Grabbarna verkar komma överrens men mäter sina krafter mot varandra ibland. Lika fort som de kan stå och klia varandra vänligt på halsen. Killar! :-)

För Dísas del är det bra att det är en valack. Inbillar jag mig iallafall. Annas tidigare häst, Kelda som var ett sto, kunde inte Dísa komma överrens med under vintermånaderna. Ingen av dem gav sig när de satte igång och började mucka. Ingen rolig syn. Därför fick de gå i var sin hage men under sommarbetet gick det fint att vara tillsammans.

Nu i vinter får vi se om vi behöver dela någon hage eller inte. Hade varit skönt att slippa för roligast måste det ju ändå vara att kunna gå alla tillsammans.



Tindur och Vaskur kliar varandra (Dísa i bakgrunden)