De orange frägade "pluttarna" är smarta plast grejjer som gör att sy-tråden inte nöter sönder huden. När man syr sår kant mot kant kan det vara svårt att få det att sitta. Peter förklarade så bra men nu vet jag inte om jag kan göra det samma. Nåväl, så här ser Tindur ut iallafall. Tempar honom morgon och kväll nu så länge han får pencillin. I morse hade han 38,3 och nu ikväll 38. Ser det som ett gott tecken.
Att sticka honom med sprutan gick hur bra som helst. Inte brydde han sig. Han ska ha 25ml per dag och det tar en liten stund att spruta in det. Men Tindur stod så snällt och väntade på att jag skulle bli klar.
Jag har en enorm nål-skräck. Ursch och fy vad hemskt det är. Blodprov från armvecket behöver bara nämnas och jag blir svimfärdig. Men när det gäller djuren så är det precis som om all den skräcken bara är borta. De kan ju inte göra det själv, jag måste ju göra det för att de ska kunna få den hjälp de behöver.
Birger som är utbildad undersköterska hade ju så klart kunnat göra detta ganska enkelt men jag känner ändå att jag vill göra det. Det känns som om det är ett ansvar man får ta när man har djur. Att liksom älska och hjälpa dem oavsett om det är jobbigt för en själv.
Både Dísa och Tindur fick lite extra pyssel ikväll. Tänkte först följa med Anna och rida men ångrade mig. Kom på att Tindur förmodligen skulle bli orolig om både Dísa och Vaskur försvann och kanske då springa runt i boxen. Kändes så onödigt om han skulle "slå upp" såret. Därför blev det lite kvälls pyssel istället. Lika mysigt det :-)
Lade om ett nytt bandage med ny kompress under innan vi for och önskade hästarna en god natt.
