"Lille-man" hade varit och lyckats få sig ett sår på benet strax ovanför hasen i går. När vi skulle ta in hästarna på eftermiddagen upptäckte vi detta. Vi hade tänkt sticka och rida tillsammans med Stina men nu blev det stopp.
Jag tittade på såret och det var ganska brett. Svårt att få ett sådant sår att läka ordentligt.
Ingenting att tveka om, slängde mig på telefon men veterinärena i Kiruna hade gått för dagen och helg-jouren var i Gällivare (så klart när man behöver dem). Nåväl, ringde dem istället och Peter Zaff svarade. Har hört så mycket positivt om honom så jag blev glad över att höra hans röst. Han frågade vart såret satt osv och sa sedan att det skulle ta honom ca 1,5 timme att köra upp. Bara åk!!! tänkte jag och tydligen han också för sedan sa han:"Jag slänger mig i bilen och åker, ska bara kolla att allt är med!"
Tindur såg inte bekymrad ut alls. Vi gav honom en liten tuss hö (Dísa och Vaskur fick lite de också) och han mummsade så glatt. Men lite ont måste han ändå ha haft. Birger tyckte det var konstigt att han gick så långsamt in från hagen. Där hade vi svaret.
Peter var hos oss ca 19,30. Vi tog ut Tindur i stallgången och Peter inspekterade såret ordentligt. Jodå, det behövdes sys. Sex stygn fick han sätta. Såret var ganska djupt men hade inte träffat någon muskel eller sena. Skönt! Peter var nöjd över att se hur Tindur gick och stog på sitt ben.
Lilla Tindur var så duktig. Han märkte nog att vi alla ville hjälpa honom. Inget lugnade behövdes utan Peter lade bara lokalbedövning runt såret och när han gjort det blev Tindur trött. Smärtan släppte säkert. Jag stod och höll i grimman och hade hans huvud i armen. Oj, vad tungt det blev! Men så duktig häst!
Peter undrade om han verkligen bara var/är 5år :-)
När omplåstringen var klar fick Tindur stelkrampsspruta samt antibiotika och fick sedan gå in i sin box. Nu var han trött. Han har säkert gått och spänt sig under dagen när han känt av såret. Stackarn! Nu var ju smärtan borta så då tyckte Tindur att han kunde få sova. Han la sig ner i boxen och tyckte att vi kunde gå.
"Lilla gubben, vi är inte klar ännu!" sa Peter. "Vi måste ge dig pencillinet också!" Peter ville att han skulle stå upp så vi fick putta lite på honom så han kom upp igen. Ursch vad jag kände mig taskig.
Fast efter den sista sprutan så fick alla hästarna kraftfoder och då var det som om Tindur glömde bort att han var trött. Så klart fick han ju lite godis och så också men ingenting slår högre än en kraftfoderhink.
Nu ska Tindur få pencillin i fem dagar samt Finadyn i tre och sedan ska stygnen tas bort om 14 dagar. Lill-killen får gå i en egen hage så han inte råkar illa ut igen. Kan ju hända att han vill leka med de andra och då är risken stor att stygnen går upp. Bättre att ta det lugnt ett par dagar.
Extra mycket pyssler blir det så klart med honom nu. Han såg rätt nöjd ut i morse när jag höll på att byta kompress och bandage. Och så är han ju så snäll att hålla på med :-)
Ett stort tack till Peter som gjorde ett enormt bra jobb. Både med hästen (som så klart var viktigast) men även med mig och Birger som var lite oroliga.
