Tindurs nya träns & Vaskur på kurs!

Att det kommit ut flera täns på marknaden med massor av "bling bling" gör mig köp-tokig. Ju mer det glittrar dessto mer vill jag ha det. Visst finns det ju de som inte alls tycker det är snyggt eller för allt i världen skulle sätta på sin häst något sådant. Men så kommer då sådana som jag! Det liksom bara glittrar till i ögonen! ;-)

Det är roligt att "pynta" till tränsen själv, absolut, men jag har länge velat köpa ett färdig blingat träns till Dísa. Att ha som tävlingsträns. Hittade så klart ett ganska snabbt men det har inte kommit förrän idag.

Tyvärr har min lilla "söt-höna" alldeles för smal nos så nosgrimman såg ju ut att sitta hel-fel på henne.

Vad gör man? Självklart provar man det då på nästa häst! Oj vad snyggt det var på Tindur! Eller vad säger ni??
Väldigt suddig bild. Ursäkta! Men ni ser ju ungefär hur det ser ut. Glittrar som bara den!

När Birger såg tränset först, innan jag provade det på Dísa, var han helt bestämd över att ett sådant träns skulle han absolut inte ha. När jag sedan satte tränset på Tindur och ropade på Birra att komma och kika, tja då ändrade han sig faktist. (!!) Jodå, nu vill Birra defenitivt ha detta träns på "Lille-man" och tävlings planerna far i huvudet på honom. :-))

Anna och Vaskur är på kurs denna helg. De började redan idag och är tillbaka först på söndag. Nu har de inte åkt så långt, bara in till stan men på kurs är de iallafall.
Jag hade tänkt åka till ridklubben (de håller till i en av Kiruna Ridklubbs ridhus) och kika lite idag men ändra mig. Kände mig inte riktigt kry så att sitta på en kall ridhusläktare lockade inte. Eventuellt åker vi dit och tittar imorgon eller på söndag. Vi får se.

Själva har vi faktiskt inte ridit på tre dagar. Birger har haft super mycket att göra på sitt jobb så han har varit regält trött på kvällen. Anna har inte ridit för att Vaskur fått vila inför kursen och jag själv... tja jag har nog mest bara varit slö. Förutom idag då, när jag börjat känna mig förkyld.

Men hästarna mår bra. Zorro också!
Lasse och Liselotte är hundvakt i några dagar åt en bekants engelska setter, vid namn Fredrik. Zorro tycker det är jääääätte roligt. Nu är den andra hunden inte lika lekfull som Z men ändå, lite små roligt har de i allafall. Och med "Freddan" på gården, är risken ganska liten att Zorro får för sig att smita. (Tror vi *ler*)

Tragedi i huset, poliseskort in och ut!

Tankarna går till närmast sörjande!







http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4397265


Detta hände alltså natten till idag. I morse när Birger skulle gå ut med Zorro var det fullt pådrag vid huvudingången (där det inträffat).

Polisen har funnits i huset större delen av dagen och har eskorterat folk in och ut från sina lägenheter.
Så när jag varit ut med Z under dagen har jag fått "sällskap" av en polis upp och ner i trappen. De förklarade för mig att de ville skydda eventuella spår som kan finnas kvar.

Tekniker från Luleå var på väg upp och det tar ju en stund att åka därifrån. Men nu ikväll är alla avspärrningar borta, förutom till själva lägenheten.

Tänk vad fort ett liv kan försvinna. Så hemskt!
Var rädd om varandra!!!

Det brinner i Kiruna!

Lomboloskolan i Kiruna brinner ner i kväll! Fler bilder finns under följande länk:

http://www.pixbox.se/alb1000444

Hej, vad det gick!

Jag, Birger och Anna var ut och red tillsammans i kväll. Dísa kändes lite halv seg när vi red iväg. Tindur såg fin ut och gick med lätta ben. Vaskur hade bråttom och skrittade på i rask takt.

Vi bestämde oss för att rida "nedre Åsen". Vägen dit gick mestadels i skritt. Lite tölt men ingen lång sträcka.

Efter att vi vänt på vändplanen (som så lämpligt ligger längst bort efter vägen) blev det fart på Dísa. Nu tyckte hon att det fick räcka med skrittandet. Birger red före och ropade att nu travar vi. Jo just det! Birger och Tindur startade i trav men ganska snart blev det galopp i stället. Dísa var inte sen att uppfatta det och stack iväg som skjuten ur en kanon.

Jag och Dísa lämnade grabbarna och Anna bakom oss och flög fram i någon form av galopp. Jag pratade med min häst, att någon form av ren gångart vore fint så vi saktade av lite och travade. Stannade lite längre fram och väntade in de andra. Anna skrattade mest och tyckte det såg hel kul ut när Dísa for iväg och att Vaskur ville efter henne. Birger sa något om att det var tänkt att de skulle trava men Tindur råkade hamna i galopp.

Jaja, vi fortsatte i lite skritt igen.

När vi kom till "galopp-backen" blev Dísa lite sne på mig som satt och krävde att hon skulle sänka sin nos och gå med eftergift. Anna stack iväg först upp för backen och Dísa reste sig på bakbenen. Näpp, hon fick inte springa efter. Birger och Tindur drog iväg men då tyckte Dísa att det fick vara nog. Hon studdsade rätt upp, tvär vände på två ben, lättade fram och wwwwrrrrrrroooooooommm så var vi iväg.

Hej, vad det gick! Och vad jag skrattade. Dísa tog i för glatta livet och hant precis ikapp Tindur när vi var uppe på krönet. Birger saktade in och vi for förbi. Anna hade stannat lite längre fram och självklart skulle ju även de paseras av Dísa. :-)

Vad lätt och fin min "racer-räka" blev i benen sedan. *ler*

Töltade på lite och tog en galopp till innan byvägen. Dock blev galoppen denna gång inte lika fartig. Men så fick ju Dísa gå först också. ;-)

Före vi stack iväg såg alla hästarna ut som om de varit på fest dagen innan. Trötta och lite sega. Tindur han passade på att vila huvudet på sadeln. Perfekt huvudkudde!

"- Det här är min sadel! Skaffa dig en egen!!" :-)

Men precis som jag skrev i början var Tindur inte alls trött och seg när vi väl började rida.

Rolig ridning med gosegrisar!

Att Dísa kan mysa vet väl de flesta vid det här laget men att Tindur nu också vill gosa är ganska nytt. Numera tycker "Lille-man" att man absolut ska klia honom på halsen och lääääänge bakom öronen. Hade han fått bestämma skulle det bli lag på det. :-)

Tänk vad han har förändrats. Från att knappt kunnat stå still (jodå benen for åt alla håll) till att stå och njuta av borstning.


"Åååååh, vad skönt!! Klia mera!!"

Piggborsten är numera Tindurs favorit. Kolla in hans underläpp på bilden! *ler* Han ser lite luggsliten ut i pälsen men så blir det när man leker med Vaskur över staketet.

Igår red jag och Birger över isen till Jukkasjärvi med D&T. Det var lite roligt eftersom dagsljuset infann sig. Fungerar ju fint även med våra lampor men dagsljus kan inte direkt jämföras med något annat.

Dísa och Tindur hade fart i benen. Sträckan över isen gick mest i trav. Väl på andra sidan tog vi en runda som gick upp till en fotbollsplan och runt lite villor. På väg till "planen" lät vi hästarna sträcka ut och jösses vad Dísa tog i. Galopp i full rulle och roligt var det. Tindur galopperade även han men hade inte riktigt lika bråttom som Dísa.

Runt villa kvaretern blev det mest skritt, lite, lite tölt också. Tillbaka över isen gick det i trav mestadels och här blev jag överlycklig över min "Lill-fia". Jag fick henne att trava på kort tygel och med mig själv sittandes ner i sadeln! Tjohooo! Och ganska långt blev det. För mig och framför allt för Dísa är det något att vara jääääätte stolt över. :-)

Det var en sådan där dag då man önskade att alla såg hur bra det gick. Men nää ingen såg, eller joo en kråka flög förbi. ;-) Fast huvudsaken är ju att jag själv kände och upplevde hur bra det gick.

Idag tog vi "gosegrisarna" på en annan ridtur. Jag och Birra red upp mot kyrkan och bort efter Åsen-vägen en bit. Efter gårdagens ridning som ändå blev rätt lång tog vi en lite kortare tur. Hästarna hade fart under hovarna även idag.
Från by-vägen upp till kyrkan red vi i galopp. Kändes hur fint och bra som helst. Vid kyrkans parkering blev det lite skritt och volter och därefter tölt bort efter vägen mot Åsen.
Tindur "töltade som en gud" efter vägen. Det var precis som om han behövde få galoppera lite för att det skulle lossna. Mjuk och fin såg han ut och Birra, han bara satt och njöt. :-)

Två dagar med rolig ridning.

Zorro var på väg att sticka ut på byn idag igen. Birger och Lena hade dock upptäckt honom innan det var för sent. Långt ner efter vägen från stallet mot byvägen hade han varit när Birra ropade tillbaka honom. Zorro själv tyckte väl att det var skit. Han fick ju inte göra som han själv ville.

Gräva, gräva, gräva! "Jag vet att det finns något här!!"

Kursansvariga jag och hur hittar man en ordförande?

Sylvia Huvva Larsson från Luleå har under hösten och våren förra året kommit upp till oss och hållt kurs. Vi har varit ett gäng på tio stycken som ridit för henne. Hon har gjort underverk med både mig och Birger, så klart också med Dísa och Tindur. Säkert fler som känner samma sak men jag kan bara tala för mig själv. :-)
Tidigare person som hållit i själva bokningarna har mycket att göra just nu och frågade om inte jag kan ta över istället för henne. Klart jag kan! Nu blir det lite mer att hålla reda på än att bara komma till kursen och rida. Men det ska nog går bra. Skulle ju inte ta på mig ansvaret om jag inte tror att jag klarar av det. ;-)

Just den känslan, att jag skulle klara av det, infinner sig inte när det gäller frågan om ordförande till våran förening. Nordur, Kirunas islandshästförening ska byta ordförande och hur gör man för att hitta en? Nuvarande känner sig inte manad att sitta kvar, villket så klart är synd. Jag själv tillsammans med två andra sitter i valberedningen och ska försöka hitta någon som vill ta över ordförande-klubban.
Ställer man den frågan till någon, så kan den lika snabbt komma tillbaka till en själv. "-Men varför kan inte du (alltså jag) ta över???"

Att bara säga att man inte vill känns fel. Tänk om alla skulle säga att de inte vill, då har vi ingen förening. De ordföranden som jag känner till har alla varit duktiga, starka och driftiga personer. Det känns inte riktigt som om jag ligger på samma nivå. Visst kanske jag skulle kunna "ro det iland" men knappast helt ensam. Dessutom vill jag absolut inte bli den som skulle köra föreningen i botten. Hjälp, vad hemskt!
Nej, jag håller mig nog till att ansvara för lite kurser, det känns lugnt och tryggt. :-)

Red båda hästarna!

Ibland får Birra lite ont i sin nacke. Förmodligen efter att han suttit på jobbet framför datorn och kanske inte riktigt rakt. En hel dag på det sättet kan säkert få vem som helst att känna av smärta i nacke och huvud. Så var fallet idag.
Jag tog därför och red båda hästarna. Inte så länge men en liten stund och jag höll till på gården. Perfekt ställe att träna förflyttningar och "mjuk-övningar".

Det är länge sedan jag ridit Tindur. Jag blev mycket positivt överraskad av honom idag. Väldigt mjuk och fin i munnen, lyssnade på skänkeln och gjorde sitt bästa med det jag begärde. Han var helt enkelt jätte duktig!
Tidigare har Tindur inte ens försökt att flytta undan när man lagt skänkeln mot honom. Hans envishet och lite lata sida har tagit över och man har fått jobba sig svettig för att få honom dit man velat. Inte längre! Birger har jobbat mycket bra med "Lille-man". Det märks.

Jag flyttade Tindur åt både höger och vänster i skänkelvikning. Gjorde lite bakdelsvändningar samt volter med lätt ställd häst åt båda hållen. Travade lite och passade på att känna av hans tölt. Han är som en katt i tölten. Super mjuk! Dock kommer han alldeles för högt upp med nosen. Där finns en hel del att jobba med. Som jag tidigare skrivit måste nu Birger börja jobba med Tindur i en lite lägre form. Sänka sina egna händer och försöka hitta tölten utan att falla över till trav. Mycket att göra men vi får ta det allt eftersom. Jag blev iallafall glad över att rida Tindur idag.

Dísa gjorde jag ungefär lika dant med fast med större krav. Red henne inspänd för att hon inte skulle "komma undan". Hon jobbade riktigt bra men tyckte att det var lite jobbigt. Frustade och hade sig :-)
Jag red henne lite längre än Tindur.
Det sista jag gjorde var att få henne att trava på det sätt vi gjorde sist på Sylvia kursen. Böjde ihop henne och drev framåt, gav travsignal och fortsatte på volt. Dísa tycker för det mesta att trav är en gångart hon inte alls behöver men nu har det faktiskt börjat lossna mer och mer. Lite svårare hade hon i höger varv men det gick det också. Efter att hon gått riktigt bra i vänster varv slutade vi.
Skrittade av lite och satt sedan av. Pussade på min "höna" och berömde henne. Duktig häst!

Zorro har inte rymt något mer. Inte än iallafall ;-) Han är lite mörkrädd så han springer nog inte så långt på kvällarna. Fast vad vet man? Han får inte vara ute själv särskilt länge när vi är i stallet. Rätt som det är så är han väl på rymmen ändå. Jag har dock skrivit mitt mobil nr på hans reflexväst så det syns ordentligt. Inte så snyggt kanske men vem bryr sig om det ifall han har smitit?? ;-)

Upp som en sol, ner som en pankaka!

"Som vanligt är det inte ekipaget på bilden som är med i artikeln." Eller joo, vänta nu, det är det visst!!!

Vart är videokameran när man som bäst behöver den? Jösses vad jag skrattade igår, länge sedan jag haft så roligt. Stackars Birger fick dock stå för den bekostnaden.

Vi skulle ut och rida, jag, Birra och Anna. Anna hade redan suttit upp på Vaskur och jag stod brevid Dísa för att göra det samma. Birger som tycker att det är helt ok att sitta upp från marken (dvs "behöver" igen stege) påminde jag om att han bör sitta upp även från den högra sidan av Tindur. Tidigare var Birra mycket duktig på att sitta upp varannan gång från höger och varannan gång från vänster sida. Nu har det dock blivit väldigt mycket vänster på sistone.

Nåväl, höger sida skulle det bli och Birra satte foten i stigbygeln. Av någon anledning väntade jag själv med att sitta upp och stod för att kika hur det gick för Birger.

Birra tog fart.....upp...över, över ännu mer...och ner på andra sidan! Birger "landade" alltså inte i sadeln utan for över Tindur och hamnade på marken. *ler stort*

Åh, vad jag skrattade!!

Tindur, han gjorde sitt bästa med att försöka parera så att Birger skulle ha hamnat i sadeln. Klart att han kände att "- Det här går aldrig vägen!" När Birra sedan satt på marken tittade Tindur på honom precis som om: "- Vadå? Är vi redan klar???!?"

Jag skrattade så att tårarna rann. Birger själv klarade sig bra men fick lite ont i rumpan. På något sätt (jag såg ju inte hur han landade på andra sidan) hade han lyckats sätta sig på rumpan när han landade. Lite hårt var det i snön så det är klart att det kändes.

Upp som en sol (B såg väldigt glad ut när han var på väg upp), ner som en pankaka (B kände sig lite platt när han landade)! :-)

Ridturen i övrigt gick riktigt bra. Dísa var i högform. Eller kanske snabb-from är rättare sagt. Hon hade fart i benen. Dísa ville mest bara springa fort, fort rakt fram och strunta i villken gångart men när jag jobbade med henne började hon lyssna riktigt bra. Hon flög fram i tölt och jag ställde henne åt både höger och vänster om vartannat och då var det precis som om hon blev mer lyhörd.

Jag vill ha Dísa framåt, ju mer framåtanda dessto bättre. Anna tyckte att hon såg väääldigt ouppfostrad ut som helt plötsligt får för sig att dra iväg. Men det är inte riktigt så min "söt-höna" fungerar. Dísa drar inte iväg helt okontollerat, det kanske ser ut så men nej. Därimot kan hon ibland få så bråttom att hon inte vet villken gångart hon ska ta. Framför allt om Tindur och Birger rider iväg i tex trav. Då vill Dísa också springa och för att hinna först (hon avskyr att ligga efter) då kan hon välja att ta något galoppsprång.

Detta händer oftast när jag själv inte hinner med. Det är absolut inte Dísas fel. Hon lyssnar om jag bara talar om för henne vad rätt gångart är. Men som sagt, fart....jodå om hon bara får! ;-)

Tindur var lite små-seg igår. Nu är ju inte det så konsigt eftersom de "små liven" ätit ganska mycket hö. Tack vare att Dísa fått upp lunch-lådan i flera dagar har de fått extra mycket hö, som de igentligen inte skulle ha haft. Så Tindur är lite rund om magen. Det är Dísa också men "Lille-man" har liiiiiite mer extra kilon än henne.

Nu tyckte så klart även Tindur att det var roligt att få vara ute och springa igår och han såg fin ut. Men någon extra dl havre ska han få, samt mer koll på högivan. Högivan gäller självklart båda hästarna. ;-)

Z försvann!

Någon som vill ha en hund??? Han är gratis! Jätte lydig! Stannar alltid på gården utan uppsikt!!! Någon? Ingen???

Zorro, billig hund idag!

Jodå, jag är ironisk men känslan att ge bort honom har varit stor idag. J**la hund!

Zorro har alltid kunnat vara ute på gården i Poikkijärvi utan att sticka någonstans. Detta även om vi själva inte varit ute med honom. Vi har kunnat sitta inne i stallet och tagit en kaffe eller pysslat med hästarna och Z har hela tiden varit i närheten. Nu är det bara att glömma! Den lilla skiten har kommit på att han kan ju springa iväg. Lååååångt bort.

Jag och Birra gjorde i ordning Dísa och Tindur för att gå ut och rida. Birger gick ut för att sätta in Zorro i bilen men ingen hund kom när han ropade. Birger hade inte hunnit tränsla Tindur utan gav mig tränset och sa att han skulle ta bilen ner till byn och ropa efter Z. Jag hade precis gjort Dísa helt färdig så jag tog Tindurs träns och gjorde honom klar. Tänkte att Birra kommer nog snart. Zorro kan ju inte vara långt borta. Jo, just det!

Det tog tid och ingen Birger kom. Jag ringde till honom och han sa att Zorro inte synats till. Jaha, jag sa att jag skulle ta av hästarna allt och följa med för att leta Z om Birra bara kom tillbaka och hämtade mig. Anna hjälpte mig med D&T som inte fattade någonting. "Vadå, är vi redan färdig!??" Hästarna såg ut som frågetecken :-)

Birger kom tillbaka till gården och valde att gå till fots upp i skogen för att se om Z möjligen sprungit upp efter skoterleden. Jag och Anna gick bort till Fjällborg. Lena gick åt andra hållet och skulle ta vägen förbi kyrkan.

Jag ropade och ropade, ingen hund. Väl framme hos Fjällborg gick jag in och frågade om de sett någon hund? Nej!

Birra hade kommit tillbaka till gården och nu tagit bilen igen. Han hade stannat till vid närmaste grannen till Lasse och Liselotte, Olle, som sett Zorro men inte vetat att det var våran hund. Zorro hade "lekt" med deras katt men sedan stuckigt vidare.

Jag och Anna var halv-vägs på väg tillbaka då Birger kom och plockade upp oss. Vi bestämde att jag och Anna skulle vänta vid Olles gård ifall att Zorro skulle komma tillbaka och att Birger skulle åka över isen för att titta mot Jukkasjärvi.

Anna och jag hant hoppa ur bilen och var på väg ner mot Olles bilparkering när Anna plötsligt säger: "Titta där är en beige hund!"

Jag såg ingenting. Eller jo, två skotrar såg jag, men ingen hund. Plötsligt sticker det upp ett hundhuvud framför den första skoterföraren och där sitter Zorro! Skoterföraren stannar och slår av skotern. Det är grannen bortanför Olle, Thomas, som varit ute tillsammans med en kompis och kört. De hade hittat Zorro borta vid Laxforsen, på isen.

Zorro hade varit i närheten av någon som varit ute och rastat sina hundar. Social som Z är tyckte väl han att det var skit kul. Kompisar! Thomas hade iallafall frågat om det var deras (personen som hade hundarna) hund och nej, de visste inte vems det var. Thomas måste ha förstått att det var våran jycke och plockade honom med sig. Tänk vad bra det är med små byar när "jungel-telegrafen" går :-) Thomas brors sambo/fru visste att vi letade efter Zorro och därigenom hade Thomas själv fått reda på att en hund var borta.

Eftersom Thomas vet att vi har häst hos Älvero så var han på väg dit med skotern när han träffade mig och Anna. Zorro var helt ok, lite trött och skakig i bakbenen men inga andra skavanker. Jag tackade Thomas så mycket och tog Z i halsbandet. Anna höll honom medans jag ringde runt till alla som var ute och letade. Knappt framme på gården kom Birra med bilen och Zorro fick åka in i sin bil-bur.

I ca en och en halv timma var Zorro borta. Med sina långa ben och sin goda kondition hinner han långt på den tiden. Det bevisade han ju också. Han har sprungit mer än en mil idag med tanke på vart han hittades. Dessutom lekt med en katt och säkert irrat runt lite här och där på isen. Trodde att han skulle vara trött men inte. Han satt och protesterade i bilen när vi gick in i stallet för att dricka "efter-söknings-kaffe". Skällde och ylade gjorde han.

Zorro fick komma ut sedan medans vi gjorde klart åt hästarna med lunch osv. Men att få vara lös utomhus utan uppsyn, det kan han glömma. Ikväll är han iallafall liiiiite trött. Men skulle säkert kunna gå ut och springa igen.

Hund, någon???

Stort tack till Anna, Lena, Lasse, Lisa och alla Poikkijärvi-bor som ställde upp med att leta efter Zorro.

Skit-hund! ;-)

Äntligen lite varmare & #%^£-häst!

-13'C visade termometern i stallet ikväll så det blev att ta en liten ridtur. Det drog lite kallt så det kändes mycket kyligare än tidigare dagar men vi hade medvind hemåt :-)

Alltså stoet i hagen, börjar jag bli lite fundersam över vad hon gör på dagarna. Dísa är som jag tidigare skrivit fenomenal på att ta för sig av lunch-höet, som igentligen ska lösas ut av en "foder-låda".
Lasse ringde mig i morse vid 9-tiden och berättade att han varit förbi hem (till Poikki) och då kikat till hästarna. Vad hade D&T då gjort?? Japp stått och ätit lunch-hö!!!! Suck!
Vad gör man? Lasse sa att det var ju ingen idé att han skulle fyllt på lådan igen för då hade de/hon (Dísa) bara öppnat den igen. Snäll som Birger är åkte han ner på sin lunch och gav hästarna hö = de fick lunch när lådan igentligen skulle ha öppnat. Kanske inte hade behövts, de hade nog klarat sig tills dess att vi kommit ner på eftermiddagen men, men.

Dísa och Tindur har alltså idag ätit två (!!) kilo extra hö var. Kanske inte hela världen men nog såg deras magar stora ut. Framför allt Dísa. Det märktes på henne att hon ätit mer än hon brukar idag. %#{-häst! ;-)

Med hästarnas extra magar att bära på valde vi att inte rida så långt. Jag och Birra red tillsammans med Anna och Vaskur bort till Fjällborg. Tindur var på sitt glada pigga humör och Dísa var också rätt framåt. Dock inte riktig som hon borde. Det blev mest skritt, lite tölt och trav fick vi till men ingen lång sträcka. Vaskur flög fram i pass och såg riktigt fin ut. Där finns femgångs-kapacitet.

I morgon ska vi ägna oss åt att spana vad D&T igentligen gör med sin hö-låda. Vi ska "tillsätta en utredning" för så här kan vi inte ha det. Den ska "laddas" precis som vanligt och sedan blir det detektivarbete. Rätt som det är kanske det inte är Dísa som får upp lådan. Det kanske är Tindur som gör något.... eller..... Vi ska iallafall försöka se vad de hittar på.

Provsvaren från mitt blodprov kom nu i veckan. Jag har helt glömt bort att skriva om det. Eller tja det är inte mycket att skriva om för de visade ingenting. De var tydligen så bra som de bara kunde bli och min läkare förstår inte vartifrån min trötthet kan komma ifrån. Det kan tydligen inte ens bero på min medicin för det hade de också kollat i proverna. Hm, så det kan bli. Jag var helt säker på att det berodde på medicinen men det är skönt att veta att allt iallafall är ok.

Kallt och stor främmande på g!

Inte ens Zorro vill vara ute i denna kyla, trotts att han har täcke och sockor på sig. Kan man ju förstå ;-)

Lasse hade varit jätte snäll i morse och hunnit sätta täcke på alla hästarna innan han for till jobbet. Det såg inte ut som om hästarna mådde dåligt av kylan och ingen häst stod och hängde vid grinden. De brukar kunna göra det om de vill in i stallet. Busat har de gjort idag det syntes på deras täcken. Ner-"slämmade" bitmärken lite här och där :-) Då har de iallafall hållit värmen på så sätt. Det är ju bra.

Ögonfransarna på hästarna blir så klart isiga. Försökte fota Tindur´s fransar, han var ju så söt med vindott panlugg och vita ögonfransar, men han ville inte stå still. Fotade Dísa men resultatet blev väl si-så-där.

Lite små is syns iallafall.


Att aktivera sig i denna kyla är inte att tänka på. Eftersom det var rätt kallt även igår så har det blivit lite extra borstning och mys i dagarna två istället. Igår fick både D&T sina svansar fina (brukar inte borsta svansarna varje dag) och idag blev det lite massage (enhändigt amatörmässigt *ler*) över rygg och hals. Det tyckte Tindur var jätte skönt. Han hade säkert kunnat stå och njuta så en hel dag. Ögonen blev såååå tunga att han stod och blundade. :-)


Vi ska få stor främmande!!! Tindurs ägare från Stockholm kommer upp och hälsar på. Vi äger ju inte "Lille-man" utan har honom på foder. Den största drömmen just nu är så klart att vi kommer kunna köpa lös honom eller att vi överhuvudtaget får det en dag. Han har varit hos oss i tre år och ett liv utan honom hade självklart varit jätte tråkigt. Men nu vet vi ju att han inte är våran och skulle det vara så att Maggan (hon kallas så, Tindurs "mamma") vill ha tillbaka sin ögonsten får vi försöka överleva det. Roligt blir det iallafall att hon kommer upp.


När Tindur kom till oss så var han inte inriden. Han var inte ens fyllda tre år. Nu måste ju bara Maggan få chansen att sitta upp och ta en tur med honom. Han har ju lärt sig så mycket, blivit äldre, klokare och helt enkelt jätte fin. Jätte fin var han så klart när han kom också men ni förstår hur jag menar ;-)

Tindur!

Ridning till Jukkas och Vaskur bättre!

Isvägen över till Jukkasjärvi var hur fin som helst. Jag och Birra red den igår och roligt var det. Dísa och Tindur var pigga och hade mycket spring i benen. Vi lät dem springa på och hela vägen över isen togs i tölt och trav. Något enstaka glädje skutt blev det också. Även Tindur lättade lite på rumpan *ler*.


Det var roligt att se hur pigg och framåt Tindur var. Han brukar för det mesta hålla sig bakom Dísa men inte igår. Duktig liten häst! :-)


Väl över på andra sidan älven red vi bort till Jukkas kyrka. Precis framför kyrkan ligger en vändplan, där blir det liksom naturligt att vända tillbaka.

En del turister fanns i Jukkas. Hur ser man att det är en turist? Jo de går omkring med Jukkasjärvi/Icehotels vinteroveraller.

I Poikkijärvi ser vi inte så mycket folk så det är bra träning för hästarna att vara i grannbyn. Ta bara en sådan sak som brunns-lock! Oj vad Dísa hade svårt för dem första året vi var i Jukkas med henne. ;-) Garage dörrar som öppnas, bildörrar som stängs osv är toppen för hästarna. Dísa och Tindur bryr sig inte alls om sådant längre. Så klart kan de rycka till lite om en dörr skulle öppnas precis brevid dem men inga flyktförsök eller liknande skulle falla dem in.


Vägen över isen tillbaka till Poikki gick inte lika snabbt. Hästarna blev lite trötta så vi tog det lugnare. Men roligt var det. Jag är väldigt försiktig av mig när det gäller att vara på isar. Detta speglas så klart över till Dísa som inte heller tycker det är så där jätte kul. Jag försöker bli bättre, dessutom tänker jag som så... kan en bil köra på vägen, ja då håller det för mig och "lill-fia" också.


Vaskur är nästan helt bra i sitt ben. Efter att ha fastnat i el-repen och strypt blodtillförseln så syns det knappt någonting alls nu. Pigg är han, det syns. Han vill ut och röra på sig och Anna ska ut med honom i morgon. Vaskur fick sin sista Finadyn-kur idag så nu är det bara att sätta igång honom igen. Vi såg alla när han travade ut till hagen i söndags så något fel på hans ben är det inte. Nu ska han väl kanske inte börja med att tokgaloppera men att han mår bra, det syns. :-)


Dísa var lite bekymrad i torsdags när Vaskur inte mådde bra. Hon är så omtänksam när det gäller "sina" pojkar om de inte är ok (så länge det inte gäller mat, då är hon allt annat än omtänksam *ler lite ironiskt*). Dísa stod och hängde över boxkanten för att titta på Vaskur. Att Birger stod ivägen brydde hon sig inte om.
Birger står vid Vaskurs öppna boxdörr. Dísa vill också se vad som händer!

Skoning, nästan precis på året!

Vi var då upp till Poultsa igår för att få hästarna skodda. För nästan precis ett år sedan fick Tindur skor på fötterna för första gången någonsin. Och det var just hos Matti i Poultsa. Det gjordes 13/1 och igår var det ju den 10:e. Lite roligt att det föll sig så :-)


Både Dísa och Tindur skötte sig exemplariskt och blev jätte fin om hovarna. Zorro hade så klart skitkul med Skoulfi och var helt slut på kvällen när vi kom hem.


Milt väder med ganska hård blåst både igår och idag. Kändes skönt att Birger körde för det röck och slet i transporten efter vägen. Även om det är en boggie så känns det så klart när vinden tar i. Dessutom är och var det ganska halt då temperaturen letat sig närmare plus. Men det gick bra. Vi hade ju inte bråttom utan tog det lugnt. Såg inga djur efter vägen, men det är klart, de var väl allihop hos Matti och Kerstin ;-)


Sedan ett par månader tillbaka har Matti och Kerstin varit på Island och köpt tre nya hästar. Två valacker och ett sto. Självklart inspekterades dessa hästar av oss och intressant var det att se Kerstin rida stoet. Stoet vid namn Elga var riktigt fin (trotts att hon är skimmel *ler*) och gjorde skäl för sitt namn (?). Hon Elgade/Älgade på ordentligt på ridbanan, jösses där var det ingen tvekan om framåtbjudning. Hon rörde sig jätte fint och kan med all säkerhet bli en riktigt trevlig tävlingshäst. En hel del jobb återstår så klart men fin var hon.

Elga!

Så kunde vi så klart inte låta bli att fota den söta skäcken (jag är lite svag för skäckar och svarta hästar med tecken). Detta är en häst som inte Matti och Kerstin själva äger. Den är bara hos dem för lite träning. Namnet..... det var något ganska speciellt som jag inte kan uttala men de kallade honom "Rödöga"!
Sötis!

Den ena valacken från Island som kom samtidigt som Elga heter Blossi. Med tanke på våran (vila i frid) Bichon-tik med samma namn (dock med ett e i slutet, Blossie) kunde vi inte låta bli att fota honom också.

Blossi! Kanske inte världens bästa bild, han stod och åt :-)

Våra egna sötnosar (D&T) har inte ridits idag. Har lärt oss att de brukar kunna vara öm om fötterna dagen efter skoning. Då är det bättre att de får "gå in" de nya skorna och så rider vi i morgon. Nu har det dessutom plogats upp en isväg över till Jukkasjärvi från Poikki. Tjohoooo vad roligt. Den brukar kunna vara så fin att rida på. Får återkomma med rapport därifrån. Säkerligen kommer vi rida dit i morgon :-)

Skadad Vaskur mådde bättre idag!

Det är nästan så man inte tror att det är sant. Är det inte den ena hästen så är det den andra som råkar ut för något. Denna gång var det varken Dísa eller Tindur men Vaskur räknas ju han också.


Igår hade då Vaskur lyckats med att trassla in sitt ena bakben i elrepen. Han stod på tre ben när Anna hittade honom. Liknande en kissande-hund hade han vänster bakben uppe i luften och kom inte loss. Birger som var framme först, efter Anna, lyckades få lös Vaskur. Jag kom ganska snabbt efter men var in i stallet för att hämta en kniv. Nu behövdes inte den eftersom Birra redan fått lös "Vaskis".

Repen hade inte skurit in i skinnet eller på så sätt skadad honom. Därimot hade de strypt blodtillförseln och han var regält svullen i benet. Stackars liten! Han hoppade på tre ben in i stallet och han var jätte trött.
Vaskur hant bara in i boxen så la han sig ner. Så klart, det måste ha varit mycket jobbigt att stå som han gjort.


Då Anna var lite stressad gav hon mig telefonen för att ringa veterinären. Så klart ville vi rådfråga om hur Anna nu skulle göra med sin häst. Till min stora förvåning hade Kiruna jouren (det brukar alltid vara Gällivare när det händer något) och vet. Lena svarade. Hon tyckte det lät som om Vaskur skulle behöva få lite smärtlindring och hon ville även gärna se honom så det inte var något jätte alvarligt med benet. Vet Lena kom på ca 40 minuter.

Vaskur som fortfarande var jätte trött låg i boxen när Lena kom. Hon fick smacka på honom så han reste sig. Efter att hon känt igenom benet och konstaterat att det ändå var rätt ok gav hon Vaskur en smärtstillande spruta. Han hade ju ont, det syntes, och när smärtlindringen gav effekt la sig Vaskur ner för att sova helt och hållet. Han låg på sidan med huvudet i spånet och stängde ögonen. Så trött var han.


Svårt att säga hur länge "Vasken" stått med benet i repen. Lunch-höet hade han ätit iallafall. Anna hade kommit ner till stallet vid 15.30 och då gett hästarna deras eftermiddags hö. Vaskur hade inte kommit ner från skogen för att äta men det var ingenting som Anna reagerade på. Vaskur är lite dålig på att äta, kraftfodret slukas men höet är det inge bråttom med. Därför tänkte Anna inte destomer på det hela.

Säkert satt han redan då fast men det är ju lätt så här i efterhand att veta. Vi tog in hästarna strax efter kl:18 så bara där blev det ju en stund. Hädan efter kommer Anna med all säkerhet att kolla av hur det står till med hästarna direkt när hon kommer ner till stallet. Vi lär oss alla något efter hästarnas påhitt. ;-)


Jag och Anna åkte ner på morgonen idag och släppte ut hästarna. Detta för att kolla av hur det stod till med hennes pålle. Det var en pigg Vaskur som stod i boxen. Så skönt att se. Han går och står på sitt ben och haltar inte. Han går försiktigt men haltar inte. Det är bra! Anna har fått en "Finadyn-kur" till sin häst så nu är det fem dagars vila för "Grålle" (han är ju skimmel).

Sjukhage har han också fått. En lite mindre hage men ändå så att han kan röra på sig. Springa är väl inte det bästa för honom nu men att gå är helt ok.


Med hänsyn till Vaskur har jag och Birra inte varit ut och ridit. Vi tänkte sticka iväg igår men att lämna Vaskur själv i stallet hade inte varit snällt. Han tycker inte om det och stressar lätt upp sig. Med det benet skulle det bara slutat illa. Så därför har Dísa och Tindur fått gose-stunder i stället. Såg de ju inte direkt ut att misstycka. :-)


Imorgon blir det skoning! Matti har lovat att ta sig an de små liven. Dock blir det att dra upp de till Poultsa. Men det är helt ok med tanke på att både D&T kliver rätt in i transporten. Det är skönt!

Bedövnings salva, nålstick & lunch-låda-säkring!

Nu är det gjort! Jag har idag varit och lämnat det blodprov som jag för länge sedan skulle ha gjort. Som jag tidigare skrivit är jag extremt rädd av mig när det gäller nålar och sprutor. På mig själv vill säga.
Jag har faktiskt varit till "provtagningen" måndagen före jul men misslyckades totalt med att låta de sticka. Kände mig så himla dum att jag valde att inte skriva om det här. Tänk vad jag kan vara fjompig ;-)

Nåväl, nu har jag iallafall gjort bort det. Kan erkänna att jag faktiskt bedövade mig själv innan tiden idag. Sjuksystern tippsade mig förra gången (måndagen då det gick åt pipan) om en bedövnings salva som är receptfri på apoteket. Den hade jag ingen aning om och inte heller Birger som jobbar inom vården hade koll på att detta fanns/finns att köpa. Självklart inhandlades salvan snabbt och idag har den då används. Salvan heter Emla för den som kanske är intresserad av att veta. :-)

Våran hovlsagare har åkt på semester. Hon är ju så klart väl värd det men nu får vi lite bekymmer. Hon är inte tillbaka förrän den 15 och det känns långt dit. Inte för att hästarnas hovar är i desperat behov av skoning men två veckor.... Det löser sig säkert, det finns ju andra som kan sko om det krisar. Om de har tid vill säga ;-)

Inte så överdrivet kallt var det ikväll ute i Poikki. -17'C. Men jag och Birra hade ändå bestämt oss för att inte rida idag. Birger har haft mycket på jobbet och var helt slut när han kom hem. Jag själv känner mig bara trött. Därför fick hästarna ta det lugnt idag.

Därimot blev vi tvungen att "Dísa-säkra" våran hö-låda ikväll. Vi har en så kallad lunch-box till hästarna som ger de hö mitt på dagen. Modellen finns på www.kglprodukter.com men till saken hör att Dísa är fenomenal på att öppna den. När den inte ska öppnas!
Tittar man på försäljarens hemsida ser det så fint ut när "lådan" sitter lagomt högt upp på ett par stolpar. Lätt att sätta i höet osv. Då har de inte tänkt på Dísa!

Vi har fått hissa upp lådan högt för Dísa kom på att man kan öppna locket uppifrån. Sedan har vi fått slå en trä-ram runt lådans nedre öppning för Dísa har kommit på att man kan sätta in tänderna i luckans kant och dra ner den så höet kommer ut. En skilljevägg har vi fått sätta nedanför lådan för annars får inte Tindur någon mat. Dísa ska ha hela högen med hö som ramlar ner.
I kväll fick Birra ändra lite på trä-ramen för Dísa har kommit på att hon kan sticka upp mulen under och trycka upp locket. Då orkar inte magneten hålla kvar och luckan faller ner, vipps... MAT! Varför stå och vänta när man kan fixa det själv!!???!?

Lunch-lådan är annars en jätte smart grej. Vi slipper åka ner på lunchen för att ge hästarna mat. En timer är inställd på kl:12 och då bryter den strömmen. Magneten, som håller upp luckan undertill, släpper och ut kommer höet. Hur smart som helst. Vi "laddar" lådan på kvällen dagen innan så är det klart till dagen efter. Anna har en låda åt Vaskur också.

Det finns ju även en så kallad lunch-grind som har ett el-rep som löser ut med en form av fjäder och magnet. Den har vi inte provat men jag tror inte att den skulle fungera för oss. När hästarna hade sett att det finns mat inom räckhåll hade Dísa krypigt under, Tindur gått igenom och Vaskur hoppat över den grinden. :-)

Red igår och kallt idag!

Var annan dags väder är det just nu. Igår var det bara -3'C på dagen och -10'C på kvällen. Hur skönt som helst att vara ute. Idag... -24'C igen!

Lite bilder från idag under följande länk (samma länk som tidigare men nya bilder finns):

http://www.pixbox.se/alb984285

Igår red jag och Birger tillsammans med Anna och Vaskur, nedre Åsen-vägen. Det är länge sedan jag känt Dísa så mjuk och fin. Hon var mjuk i munnen och utan att kännas tung. Men hon var inte lika villig att flytta sin rumpa :-)


Att gå undan för skänkeln och flytta sitt ena bakben förbi det andra tycker Dísa är en fruktansvärt onödig uppgift. Varför hålla på att gå i sidled när man kan gå rakt fram??? Dock blir hon ju så fin och mjuk när hon väl lyssnar och snällt går undan. Jag har en hel del att jobba med här.


Birger och Tindur jobbade på med att tölta. Här har Birra lite att göra med sina egna händer. De (precis som mina) har en tendens till att åka uppåt när det ska töltas. Nu har ju Tindur väldigt lätt för att falla över i trav så för att "hjälpa" honom lite har vi jobbat med lite högre händer. Nu börjar det dock bli dax att ordna lite form på ekipaget och då behöver Birra tänka om. Inte helt lätt. Jag vet hur det är ;-)


Det såg väldigt bra ut bitvis för dem. Igentligen skulle jag behöva stå så att jag ser dem hela tiden. Typ i mitten och de rider runt mig. Men vi får ta det lite bit för bit. Inte så lätt att hinna med och instruera/titta/hjälpa samtidigt som jag sitter på en egen häst. Som dessutom absolut inte vill att Tindur ska gå före henne. Nåja, det går framåt i allafall.


Dísa som tidigare knappt tagit ett travsteg har börjat hitta en mycket fin trav och detta även på kortare tygel. Nu är inte formen helt perfekt men att kunna trava med tygelkontakt var helt omöjligt för bara någon månad sedan. Då skulle hon bara tölta. Så vi jobbar på med traven också och inte bara "flytta rumpan" :-)



Både Dísa och Tindur frustade när vi skrittade sista biten hem på lång tygel. Jag tyckte inte att vi ridit så hårt men när vi klev in i stallet såg jag att de ändå blivit lite svettig. Fast det är klart, eftersom det inte var så kallt ute bidrog ju även det till varm-i-pälsen effekt.



Zorro har fått nya sockor! Jag sydde ett par till honom i förrgår och de är nu lite tjockare än de han hade innan. Satte ihop ylle på insidan och fleece på utsidan. Sedan kardborreband (eller hur stavar man??) upptill som man drar runt benet. De satt jätte bra.... i en minut! I går när han hade dem på sig hant han bara skutta ett steg så flög de åt var sitt håll. *suck*


Men skam den som ger sig. Han behöver ha något för sina tassar när det är kallt så det var bara att sätta sig vid symaskinen igen. Jag satte dit ytterligare ett kardborreband men längre ner och nu sitter de kvar på hans ben!


"Vad har jag på tassen???!?"

Yllefilten på insidan är i blå färg och fleecen grå. Ser kanske lite roligt ut när det blåa sticker fram. Men det matchar ju täcket! :-)

Kallt igen!

Med dessa grader ute i Poikkijärvi tyckte vi att ridningen fick "frysa" inne. Det fick bli mys och pyssel i stället. :-)

Anna och Lena tog ut hästarna i morse och hade varit så snälla att de lagt ett täcke på både Dísa och Tindur. Hästarna såg ut att tycka det var rätt ok att vara ute och Tindur gjorde sitt bästa med att försöka få Dísa att leka.

Lite små frostiga i skägget var de men såg inte ut att misstycka.

Här finns lite fler bilder från idag:
http://www.pixbox.se/alb984285


Att leka i kyla är helt ok om man bara har lite "kläder" på sig ;-)

Dísa och Tindur fick komma in en stund på dagen när vi var i stallet. Tog av de täckena och borstade igenom de ordentligt. Kollade igenom benen och att alla broddar satt kvar. Sedan fick de äta kraftfodret inne. Efter att ha torkat mulen ordentligt och lagt täcke på igen fick de gå ut och äta lunch.

Lasse och Liselotte tar in hästarna ikväll och jag ska försöka ägna mig åt att sy hund-sockor. Får återkomma med resultatet. ;-)

Måste ju visa skylten som jag gjorde till Jessica i julas. Jessica rider och tränar Gunhilds häst Dvalin. En julklapp från Jessi till Gunhild blev det och den såg ut så här:

Pigga hästar!

God fortsättning på det nya året!

Idag lyckades faktiskt temperaturen hålla sig varmare än 20 grader så jag och Birra tog oss en ridtur. Både i går och på torsdag har det varit kallt i Poikkijärvi på eftermiddagen. -23'C och då känns det där med att rida inte så lockande ;-)

Idag fick det bli Åsen-vägen och det var pigga hästar vi satt på. Vi behövde inte be om framåtbjudning den fanns där redan. När Tindur är så pigg töltar han väldigt fint. Jag satt och sneglade lite på Birger och Tindur när de töltade och det såg jätte fint ut.

Dísa har en förmåga att blanda ihop alla gångarter när hon är pigg men faktiskt så höll vi ordning på dem allihop idag. Nu är det väl kanske inte hon som blandar ihop gångarterna utan mer jag som inte kan rida dem rena, men iallafall så gick det toppen fint idag.

Har ju helt glömt bort att visa hur Tindurs ben ser ut. Såret är nu helt borta och det växer hår över den kala fläck som var. Ser lite roligt ut på bilden eftersom färgen på taglet skiftar men det kommer jämna ut sig.

Dísas "planka" som hon praktiskt taget ätit upp ser ut så här:

Jätte fint! Nää ;-)

Birger och Lasse satte i går en gamal planka över detta så att Dísa inte kan gnaga mer just här. Hela den här stolpen måste bytas ut men det får vänta till sommaren. Visst ser det lite bäver-aktigt ut?!? *ler*

Vi ska åka ner till hästar igen nu ikväll. Lasse och Liselotte är inte hemma så vi tar in de små liven. Birra har åkt på att jobba, han skulle igentligen varit ledig, så när han slutar åker vi ner och nattar hästarna.

Kan tillägga att nyårsafton var väldigt lugn. Det sköts inte alls lika många raketer som tidigare år. Långt ifrån. Både Dísa och Tindur tog det lugnt i stallet och den enda som tyckte det var obehagligt var Vaskur. Zorro, han struntade totalt i både raketer och smällare.

Något jag missat var att Kiruna-kommun tydligen hade satt någon form av "tids-gräns" för att skjuta raketer. Det märktes tydligt och säkert fanns/finns det fler än jag som är glad över det. För djurens skull.

Året som gick! En bildserie....

2008

Januari

Tindur fick skor på sig för första gången i sitt liv. Matti fixade detta och det gick jätte bra.

Min pappa fyllde 60, den 12/1.

Min (vår) älskade lilla Bichon Frisé tik, Blossi somnade förevigt. Vila i frid!

Februari

Kelda, Annas häst såldes och flyttade.

Mars

Jag och Dísa gick kurs för Hjalti, som här provrider henne.

April

Jag och Dísa var med på vår första is-tölt´s tävling 5/4. Som dock slutade med att vi blev diskade. Vi "lämnade" banan med bakdelen (D tyckte att högtalaren var jätte farlig).

19/4 red Birger och Tindur sin första kurs för Sylvia.

25/4 flyttade Zorro hem till oss.

Maj

17/5 Sylvia kurs igen. Jag och Dísa kämpar med att flytta undan för skänkeln.

Juni

7-8/6 Jag och Dísa var med och tävlade på Midurs invigningstävling. Vi tog oss en 7:e plats i T5 och en 9:e plats i V5

Augusti

16-17/8 Birger och Tindur var med i sin första tävling någonsin. Nordurs klubbtävling och tog sig där en 4:e plats i V5. Jag & D var också med i samma klass och kom 6:a. Vi knep också en delad 4:e plats i T5.

September

6-7/9 Bifrosts hösttävling i Gällivare. Birra och Tindur var också med i V5, men fick tyvärr fel galopp och kom ej med i finalen. Jag och D tog oss en femte plats i V5 & en fjärde plats i T5.

19/9 Tindur fick ett sår på hasen som syddes. Tyvärr gick det upp och nya stygn las den 24.

Oktober

18/10 kurs för Sylvia igen :-)

November

Tindurs sår är nästan helt borta.

December

"Kan tomten ha gömt min julklapp här?!??" Zorro söker något i snön :-)

Tomtarna flyttar in i stallet och julen är här!