Sylvia Huvva Larsson från Luleå har under hösten och våren förra året kommit upp till oss och hållt kurs. Vi har varit ett gäng på tio stycken som ridit för henne. Hon har gjort underverk med både mig och Birger, så klart också med Dísa och Tindur. Säkert fler som känner samma sak men jag kan bara tala för mig själv. :-)
Tidigare person som hållit i själva bokningarna har mycket att göra just nu och frågade om inte jag kan ta över istället för henne. Klart jag kan! Nu blir det lite mer att hålla reda på än att bara komma till kursen och rida. Men det ska nog går bra. Skulle ju inte ta på mig ansvaret om jag inte tror att jag klarar av det. ;-)
Just den känslan, att jag skulle klara av det, infinner sig inte när det gäller frågan om ordförande till våran förening. Nordur, Kirunas islandshästförening ska byta ordförande och hur gör man för att hitta en? Nuvarande känner sig inte manad att sitta kvar, villket så klart är synd. Jag själv tillsammans med två andra sitter i valberedningen och ska försöka hitta någon som vill ta över ordförande-klubban.
Ställer man den frågan till någon, så kan den lika snabbt komma tillbaka till en själv. "-Men varför kan inte du (alltså jag) ta över???"
Att bara säga att man inte vill känns fel. Tänk om alla skulle säga att de inte vill, då har vi ingen förening. De ordföranden som jag känner till har alla varit duktiga, starka och driftiga personer. Det känns inte riktigt som om jag ligger på samma nivå. Visst kanske jag skulle kunna "ro det iland" men knappast helt ensam. Dessutom vill jag absolut inte bli den som skulle köra föreningen i botten. Hjälp, vad hemskt!
Nej, jag håller mig nog till att ansvara för lite kurser, det känns lugnt och tryggt. :-)
