Vi bestämde oss för att rida "nedre Åsen". Vägen dit gick mestadels i skritt. Lite tölt men ingen lång sträcka.
Efter att vi vänt på vändplanen (som så lämpligt ligger längst bort efter vägen) blev det fart på Dísa. Nu tyckte hon att det fick räcka med skrittandet. Birger red före och ropade att nu travar vi. Jo just det! Birger och Tindur startade i trav men ganska snart blev det galopp i stället. Dísa var inte sen att uppfatta det och stack iväg som skjuten ur en kanon.
Jag och Dísa lämnade grabbarna och Anna bakom oss och flög fram i någon form av galopp. Jag pratade med min häst, att någon form av ren gångart vore fint så vi saktade av lite och travade. Stannade lite längre fram och väntade in de andra. Anna skrattade mest och tyckte det såg hel kul ut när Dísa for iväg och att Vaskur ville efter henne. Birger sa något om att det var tänkt att de skulle trava men Tindur råkade hamna i galopp.
Jaja, vi fortsatte i lite skritt igen.
När vi kom till "galopp-backen" blev Dísa lite sne på mig som satt och krävde att hon skulle sänka sin nos och gå med eftergift. Anna stack iväg först upp för backen och Dísa reste sig på bakbenen. Näpp, hon fick inte springa efter. Birger och Tindur drog iväg men då tyckte Dísa att det fick vara nog. Hon studdsade rätt upp, tvär vände på två ben, lättade fram och wwwwrrrrrrroooooooommm så var vi iväg.
Hej, vad det gick! Och vad jag skrattade. Dísa tog i för glatta livet och hant precis ikapp Tindur när vi var uppe på krönet. Birger saktade in och vi for förbi. Anna hade stannat lite längre fram och självklart skulle ju även de paseras av Dísa. :-)
Vad lätt och fin min "racer-räka" blev i benen sedan. *ler*
Töltade på lite och tog en galopp till innan byvägen. Dock blev galoppen denna gång inte lika fartig. Men så fick ju Dísa gå först också. ;-)
Före vi stack iväg såg alla hästarna ut som om de varit på fest dagen innan. Trötta och lite sega. Tindur han passade på att vila huvudet på sadeln. Perfekt huvudkudde!
"- Det här är min sadel! Skaffa dig en egen!!" :-)Men precis som jag skrev i början var Tindur inte alls trött och seg när vi väl började rida.
