tisdag 20 januari 2009

Upp som en sol, ner som en pankaka!

"Som vanligt är det inte ekipaget på bilden som är med i artikeln." Eller joo, vänta nu, det är det visst!!!


Vart är videokameran när man som bäst behöver den? Jösses vad jag skrattade igår, länge sedan jag haft så roligt. Stackars Birger fick dock stå för den bekostnaden.

Vi skulle ut och rida, jag, Birra och Anna. Anna hade redan suttit upp på Vaskur och jag stod brevid Dísa för att göra det samma. Birger som tycker att det är helt ok att sitta upp från marken (dvs "behöver" igen stege) påminde jag om att han bör sitta upp även från den högra sidan av Tindur. Tidigare var Birra mycket duktig på att sitta upp varannan gång från höger och varannan gång från vänster sida. Nu har det dock blivit väldigt mycket vänster på sistone.

Nåväl, höger sida skulle det bli och Birra satte foten i stigbygeln. Av någon anledning väntade jag själv med att sitta upp och stod för att kika hur det gick för Birger.

Birra tog fart.....upp...över, över ännu mer...och ner på andra sidan! Birger "landade" alltså inte i sadeln utan for över Tindur och hamnade på marken. *ler stort*
Åh, vad jag skrattade!!
Tindur, han gjorde sitt bästa med att försöka parera så att Birger skulle ha hamnat i sadeln. Klart att han kände att "- Det här går aldrig vägen!" När Birra sedan satt på marken tittade Tindur på honom precis som om: "- Vadå? Är vi redan klar???!?"

Jag skrattade så att tårarna rann. Birger själv klarade sig bra men fick lite ont i rumpan. På något sätt (jag såg ju inte hur han landade på andra sidan) hade han lyckats sätta sig på rumpan när han landade. Lite hårt var det i snön så det är klart att det kändes.

Upp som en sol (B såg väldigt glad ut när han var på väg upp), ner som en pankaka (B kände sig lite platt när han landade)! :-)

Ridturen i övrigt gick riktigt bra. Dísa var i högform. Eller kanske snabb-from är rättare sagt. Hon hade fart i benen. Dísa ville mest bara springa fort, fort rakt fram och strunta i villken gångart men när jag jobbade med henne började hon lyssna riktigt bra. Hon flög fram i tölt och jag ställde henne åt både höger och vänster om vartannat och då var det precis som om hon blev mer lyhörd.

Jag vill ha Dísa framåt, ju mer framåtanda dessto bättre. Anna tyckte att hon såg väääldigt ouppfostrad ut som helt plötsligt får för sig att dra iväg. Men det är inte riktigt så min "söt-höna" fungerar. Dísa drar inte iväg helt okontollerat, det kanske ser ut så men nej. Därimot kan hon ibland få så bråttom att hon inte vet villken gångart hon ska ta. Framför allt om Tindur och Birger rider iväg i tex trav. Då vill Dísa också springa och för att hinna först (hon avskyr att ligga efter) då kan hon välja att ta något galoppsprång.

Detta händer oftast när jag själv inte hinner med. Det är absolut inte Dísas fel. Hon lyssnar om jag bara talar om för henne vad rätt gångart är. Men som sagt, fart....jodå om hon bara får! ;-)

Tindur var lite små-seg igår. Nu är ju inte det så konsigt eftersom de "små liven" ätit ganska mycket hö. Tack vare att Dísa fått upp lunch-lådan i flera dagar har de fått extra mycket hö, som de igentligen inte skulle ha haft. Så Tindur är lite rund om magen. Det är Dísa också men "Lille-man" har liiiiiite mer extra kilon än henne.

Nu tyckte så klart även Tindur att det var roligt att få vara ute och springa igår och han såg fin ut. Men någon extra dl havre ska han få, samt mer koll på högivan. Högivan gäller självklart båda hästarna. ;-)