Jodå, jag är ironisk men känslan att ge bort honom har varit stor idag. J**la hund!
Zorro har alltid kunnat vara ute på gården i Poikkijärvi utan att sticka någonstans. Detta även om vi själva inte varit ute med honom. Vi har kunnat sitta inne i stallet och tagit en kaffe eller pysslat med hästarna och Z har hela tiden varit i närheten. Nu är det bara att glömma! Den lilla skiten har kommit på att han kan ju springa iväg. Lååååångt bort.
Jag och Birra gjorde i ordning Dísa och Tindur för att gå ut och rida. Birger gick ut för att sätta in Zorro i bilen men ingen hund kom när han ropade. Birger hade inte hunnit tränsla Tindur utan gav mig tränset och sa att han skulle ta bilen ner till byn och ropa efter Z. Jag hade precis gjort Dísa helt färdig så jag tog Tindurs träns och gjorde honom klar. Tänkte att Birra kommer nog snart. Zorro kan ju inte vara långt borta. Jo, just det!
Det tog tid och ingen Birger kom. Jag ringde till honom och han sa att Zorro inte synats till. Jaha, jag sa att jag skulle ta av hästarna allt och följa med för att leta Z om Birra bara kom tillbaka och hämtade mig. Anna hjälpte mig med D&T som inte fattade någonting. "Vadå, är vi redan färdig!??" Hästarna såg ut som frågetecken :-)
Birger kom tillbaka till gården och valde att gå till fots upp i skogen för att se om Z möjligen sprungit upp efter skoterleden. Jag och Anna gick bort till Fjällborg. Lena gick åt andra hållet och skulle ta vägen förbi kyrkan.
Jag ropade och ropade, ingen hund. Väl framme hos Fjällborg gick jag in och frågade om de sett någon hund? Nej!
Birra hade kommit tillbaka till gården och nu tagit bilen igen. Han hade stannat till vid närmaste grannen till Lasse och Liselotte, Olle, som sett Zorro men inte vetat att det var våran hund. Zorro hade "lekt" med deras katt men sedan stuckigt vidare.
Jag och Anna var halv-vägs på väg tillbaka då Birger kom och plockade upp oss. Vi bestämde att jag och Anna skulle vänta vid Olles gård ifall att Zorro skulle komma tillbaka och att Birger skulle åka över isen för att titta mot Jukkasjärvi.
Anna och jag hant hoppa ur bilen och var på väg ner mot Olles bilparkering när Anna plötsligt säger: "Titta där är en beige hund!"
Jag såg ingenting. Eller jo, två skotrar såg jag, men ingen hund. Plötsligt sticker det upp ett hundhuvud framför den första skoterföraren och där sitter Zorro! Skoterföraren stannar och slår av skotern. Det är grannen bortanför Olle, Thomas, som varit ute tillsammans med en kompis och kört. De hade hittat Zorro borta vid Laxforsen, på isen.
Zorro hade varit i närheten av någon som varit ute och rastat sina hundar. Social som Z är tyckte väl han att det var skit kul. Kompisar! Thomas hade iallafall frågat om det var deras (personen som hade hundarna) hund och nej, de visste inte vems det var. Thomas måste ha förstått att det var våran jycke och plockade honom med sig. Tänk vad bra det är med små byar när "jungel-telegrafen" går :-) Thomas brors sambo/fru visste att vi letade efter Zorro och därigenom hade Thomas själv fått reda på att en hund var borta.
Eftersom Thomas vet att vi har häst hos Älvero så var han på väg dit med skotern när han träffade mig och Anna. Zorro var helt ok, lite trött och skakig i bakbenen men inga andra skavanker. Jag tackade Thomas så mycket och tog Z i halsbandet. Anna höll honom medans jag ringde runt till alla som var ute och letade. Knappt framme på gården kom Birra med bilen och Zorro fick åka in i sin bil-bur.
I ca en och en halv timma var Zorro borta. Med sina långa ben och sin goda kondition hinner han långt på den tiden. Det bevisade han ju också. Han har sprungit mer än en mil idag med tanke på vart han hittades. Dessutom lekt med en katt och säkert irrat runt lite här och där på isen. Trodde att han skulle vara trött men inte. Han satt och protesterade i bilen när vi gick in i stallet för att dricka "efter-söknings-kaffe". Skällde och ylade gjorde han.
Zorro fick komma ut sedan medans vi gjorde klart åt hästarna med lunch osv. Men att få vara lös utomhus utan uppsyn, det kan han glömma. Ikväll är han iallafall liiiiite trött. Men skulle säkert kunna gå ut och springa igen.
Hund, någon???
Stort tack till Anna, Lena, Lasse, Lisa och alla Poikkijärvi-bor som ställde upp med att leta efter Zorro.