Nu är det gjort! Jag har idag varit och lämnat det blodprov som jag för länge sedan skulle ha gjort. Som jag tidigare skrivit är jag extremt rädd av mig när det gäller nålar och sprutor. På mig själv vill säga.
Jag har faktiskt varit till "provtagningen" måndagen före jul men misslyckades totalt med att låta de sticka. Kände mig så himla dum att jag valde att inte skriva om det här. Tänk vad jag kan vara fjompig ;-)
Nåväl, nu har jag iallafall gjort bort det. Kan erkänna att jag faktiskt bedövade mig själv innan tiden idag. Sjuksystern tippsade mig förra gången (måndagen då det gick åt pipan) om en bedövnings salva som är receptfri på apoteket. Den hade jag ingen aning om och inte heller Birger som jobbar inom vården hade koll på att detta fanns/finns att köpa. Självklart inhandlades salvan snabbt och idag har den då används. Salvan heter Emla för den som kanske är intresserad av att veta. :-)
Våran hovlsagare har åkt på semester. Hon är ju så klart väl värd det men nu får vi lite bekymmer. Hon är inte tillbaka förrän den 15 och det känns långt dit. Inte för att hästarnas hovar är i desperat behov av skoning men två veckor.... Det löser sig säkert, det finns ju andra som kan sko om det krisar. Om de har tid vill säga ;-)
Inte så överdrivet kallt var det ikväll ute i Poikki. -17'C. Men jag och Birra hade ändå bestämt oss för att inte rida idag. Birger har haft mycket på jobbet och var helt slut när han kom hem. Jag själv känner mig bara trött. Därför fick hästarna ta det lugnt idag.
Därimot blev vi tvungen att "Dísa-säkra" våran hö-låda ikväll. Vi har en så kallad lunch-box till hästarna som ger de hö mitt på dagen. Modellen finns på www.kglprodukter.com men till saken hör att Dísa är fenomenal på att öppna den. När den inte ska öppnas!
Tittar man på försäljarens hemsida ser det så fint ut när "lådan" sitter lagomt högt upp på ett par stolpar. Lätt att sätta i höet osv. Då har de inte tänkt på Dísa!
Vi har fått hissa upp lådan högt för Dísa kom på att man kan öppna locket uppifrån. Sedan har vi fått slå en trä-ram runt lådans nedre öppning för Dísa har kommit på att man kan sätta in tänderna i luckans kant och dra ner den så höet kommer ut. En skilljevägg har vi fått sätta nedanför lådan för annars får inte Tindur någon mat. Dísa ska ha hela högen med hö som ramlar ner.
I kväll fick Birra ändra lite på trä-ramen för Dísa har kommit på att hon kan sticka upp mulen under och trycka upp locket. Då orkar inte magneten hålla kvar och luckan faller ner, vipps... MAT! Varför stå och vänta när man kan fixa det själv!!???!?
Lunch-lådan är annars en jätte smart grej. Vi slipper åka ner på lunchen för att ge hästarna mat. En timer är inställd på kl:12 och då bryter den strömmen. Magneten, som håller upp luckan undertill, släpper och ut kommer höet. Hur smart som helst. Vi "laddar" lådan på kvällen dagen innan så är det klart till dagen efter. Anna har en låda åt Vaskur också.
Det finns ju även en så kallad lunch-grind som har ett el-rep som löser ut med en form av fjäder och magnet. Den har vi inte provat men jag tror inte att den skulle fungera för oss. När hästarna hade sett att det finns mat inom räckhåll hade Dísa krypigt under, Tindur gått igenom och Vaskur hoppat över den grinden. :-)
