Jag är långt ifrån förtjust i att spänna in hästar vid arbete. Men precis som så mycket annat jag haft åsikter om, har jag ändrat på mig. Ibland kan det vara bra att ta till inspänning och det även på min egen häst.
Eftersom Dísa nu gått med mulen i vädret ett bra tag och dessutom fått för sig att ta bettet och dra så åkte "hjälp-medel" på henne idag. Jag använde mig av samma inspänning som tidigare villket ändå ger henne en chans till att välja. Antingen stretar hon imot och gör det jobbigt för sig eller så släpper hon och får direkt eftergift. Hon får liksom ta den diskutionen med sig själv.
Jag har satt en inspännings-tygel (med gummiring) från sadelgjorden upp till bettringarna. Skickar Dísa upp mulen för högt, ja då tar det imot och kan då välja...gå där eller släpp.
Birger på Tindur och jag med Dísa red till Jukkas-plan för att träna. Ganska snart upptäckte Dísa att det inte riktigt gick att göra som hon brukar. Birger red iväg med Tindur lite längre bort och Dísa tänkte skicka upp nosen och dra.... se det gick inte! Jag kände på hela henne hur hon helt plötsligt kom på att "Oj, det går inte att skita i jobbet!".
Jag kunde jobba henne på volt och behövde endast tänka på höger-vänster. Kanske lite fusk men inspänningen var till stor hjälp. Istället för att jobba ner henne på tygeln var hon redan där och när jag krävde lite extra, ja då valde hon snabbt att lyssna. Duktig tjej!
Fick till en hyffsad tölt. Mer ren än sist iallafall. Travade lite först på volt men det gick så där. Hittade ett "fyrkantsspår", följde det och då gick det bättre. Precis innan jag valde att avsluta gick det super bra. Dísa travade rent i tre hela varv. *ler stort*
Provade lite galopp också men valde att lägga ner det rätt snabbt. På bana är det svårt att hålla igång galoppen på Dísa. Hon är femgångare och pass är enligt henne själv mycket roligare att dra iväg i. Jag stör henne säkert i balansen villket gör att hon inte hittar rätt i galoppen. Ska ta och longera henne någon dag på banan så hon får galoppera/jobba utan mig på ryggen.
Till min stora glädje lyckades jag trotts allt hålla igång henne ett helt varv i galopp på "fyrkantsspåret" innan vi slutade. Birger och Tindur galopperade innanför oss och då var det visst inga som helst problem för Dísa att springa.
Jag har såååå mycket att jobba på. Inte blir det bättre av att Birra sitter och kommenterar att vi snart bara har tre veckor kvar till Bifrosts tävling i Gällivare! Den tävlingen är 6-7/6....hjälp! Tur att Sylvia kommer nästa helg så vi (jag och Dísa) kan få reda ut lite frågetecken. *ler*
