Igår var en sådan där dag då man igentligen skulle ha vänt sig om i sängen, dragit täcket över huvudet och inte stigit upp.
Nu finns inte sådana dagar för oss som har djur, framför allt inte vi som har häst. *ler*
Sylvia skulle hålla kurs för oss 10 som "vanligt", men denna gång skulle vi vara på Jukkas-fotbollsplan.
Jag och Birger bestämde oss för att på morgonen åka dit och sätta upp någon form av staket. Lättare att rida om man skärmar av lite från hela fotbollsplanen.
Släppte ut hästarna på morgonen, gav de frukost och for sedan direkt över för att fixa på banan.
Vi hade sommar-betes-stolpar med oss som vi fått låna av Anne och började med att trampa ner de. Stolparna var av modell, stålspets i marken som man lätt ska kunna trampa ner utan att behöva använda tex en hammare.
Jag och Birger skulle behövt både en hammare, slägga och komunens lokala grävmaskin för att överhuvudtaget få ner stolparna en liiiiiiten bit. Det var stenhårt i marken och inte en j*vla (ursäkta) pinne ville gå ner.
Birra blev stressad, tiden gick och vi hade inte fixat någon bana. Vi fick strunta i det.
Slängde upp en hage i skogen och dit med vattenhink plus hö, hoppade in i bilen och for tillbaka till stallet.
Väl i stallet började jag att mocka och Birra packade bilen. Eller tja först tömde han så klart transporten på alla stolpar (hörde hur han svor över de).
Nu ligger inte fotbollsplanen som ni vet särskillt långt bort från stallet så det kändes lite lätt dumt att köra hästarna dit med transport. Men för att få med oss allt på en gång, hästar, hunden, prylar osv valde vi att köra. Dessutom skulle det visa sig vara det smartaste vi gjort denna dag.
Väl på plats vid banan tog Birra fram sol-stolarna. Jodå, solen sken och det var riktigt varmt. Sara och Linda som red först kunde rida i bara t-shirt.
Sara på Natan med Presley i famnen!Birger red efter Sara och Linda. Tindur tyckte att det var dax för lite bus så han började backa och konstra när Birra suttit upp.
Vi valde att ta Tindur till kursen eftersom han ändå inte hostat något när vi skrittade på fredag. Lite lät han, när Birger travade, så jag ringde Sylvia på fredag kväll. Hon tyckte att B&T kunde få sig ett par regäla skritt lektioner, villket gjorde att "Lille-man" fick vara med igår.
Tindur var duktig, Birra var lite okonsentrerad. Sylvia jobbade med att få Birra till att hitta en "plan" när han rider. Hmm, den planen gick väl si-så-där. "Om inte du har en plan med vart du ska när du rider, ja då har inte hästen det heller!" så Sylvia till Birra när de som bäst "svamlade runt".
Sylvia, Birger & Tindur!Tunga, hotfulla moln närmade sig på himlen. När solen lyste såg de nästan svarta ut. Sara, Linda och Jessica var publik efter sina egna lektioner och vi satt på sidan om banan och pratade lite. "Ni ska se att när jag ska rida, kommer det spö-regna och det skulle inte förvåna mig om det börjar åska också!" sa jag glatt till de.
Kunde jag ha hållit tyst!!??!
Marita, Linda med Presley och Sara!Efter bara en liten stund när jag och Dísa varit igång börjar det små regna. Ingen fara med det, är inte gjord av socker! Tog inte lång stund så kom ös-regnet. Himlen öppnade sig och det bara hällde regn över oss. Typiskt!
Birger, som hade fått uppdrag att åka till stan och köpa mat åt oss och Sylvia, var inte tillbaka. I bilen låg mina regnkläder och hästarnas täcken. Tindur stod i hagen och blev blöt! Han var den enda jag kunde tänka på, struntade i mina egna kläder, men vart var Birra??? Det tog tid!
Birger kom tillbaka ganska precis när jag och Dísa var färdiga. Genom blöta var vi. Allt var blött! Sol-stolarna var nu regn-stolar. Det fortsatte att regna och förslaget om att flytta inomhus till Frostgård kom upp. Så blev det.
Blöt Dísa visar vad hon tycker! (förstora/klicka på bilden så ser ni bättre)Nu skulle hästarna lastas, och över till Laxforsen. Tur vi hade transporten! Birra var dock inte glad.
Det hade tagit tid på stället han hämtat maten. Mycket folk och beställningen hade först blivit fel. Därför tog det tid. Nu skulle hästarna lastas, alla grejjer in i bilen, köras till Frostgård och mat skulle hinna ätas inom loppet av 45 minuter.
Hörde min sambo muttra något om att lämna mig och djuren i Laxforsen, att aldrig mer gå kurs.... sedan slutade jag lyssna.
Jag klev bara in i bilen och åkte till Frostgård i blöta kläder. Kände bara att få komma iväg dit. När vi kommer fram och ska gå in i stallet är det LÅST! Jessica, Linda och Sara hade varit dit med prylar men bara vänt för att åka tillbaka till Jukkas och hämta sina hästar och inte låst upp.
Dagen forsatte att gå fint *ironisk*.
När vi väl fått in hästarna i stallet, fått på de ett värmade fleecetäcke och själva fått i oss lite mat, ja då sken solen!
Nu var det tur att vi ändå stannade kvar på Frostgård för precis när jag ska rida mitt andra pass öser regnet ner igen.
Dísa är just nu inte sig själv. Förmodligen beror det på att hon är i hög-brunst. Det är den enda anledning jag kan hitta. Efter att ha ägt min häst i 6 år känns det som om jag "kan" henne rätt bra. När hon nu helt plötsligt visar upp ett annorlunda beteende blir jag själv fundersam.
Dísa har ju så klart brunstat tidigare men aldrig betett sig som nu. Hon lyssnar inte när jag rider, går på mig i stallet = är ouppmärksam, hård i munnen och vill inte mjukna, knepiga-orena gångarter mm.
På kursen igår blev gångarterna eller i allafall traven jätte fin. Sylvia själv red Dísa under det andra passet en stund och konstaterade att "Lill-fia" inte var sitt vanliga jag. Bitvis såg Dísa jätte fin ut när Sylvia red. Roligt att få se någon anna rida henne för en gång skull.
Men min häst stängde liksom av. Hon ville inte alls. Ingen framåtanda, släppte inte i munnen och ville absolut inte "in mellan hjälperna". Suck!
Sylvia och jag kom fram till att det bara är att fortsätta jobba. Hon kommer bli bättre, för det har hon varit. Varför Dísa nu helt plötsligt beter sig som hon gör kunde inte Sylvia heller förstå. Brunsten var/är det hon också kunde tänka sig är "problemet".
Jag kände mig ännu mer (om möjligt) frustrerad efter sista lektionen. Tävling om två veckor lockar inte. Helst skulle jag vilja ge Dísa ledigt helt och hållet. Men det känns inte heller bra. Nåväl, det löser sig väl någon gång.
Lite bilder från gårdagen:
http://www.pixbox.se/alb1066815%22%3Ehttp://www.pixbox.se/alb1066815
Birger och Tindur red inte sista passet. Tindur hostade lite när han stod i boxen och vi kände att det var onödigt att riskera något. Så han fick mummsa hö och vila under sitt fleece-täcke.
