Gott Nytt År!

Gott slut och Gott Nytt År! på er. Är hemma en stund nu och ska äta lite god mat, sedan bär det av till stallet.
Jag och Birger har varit nere hos hästarna på dagen för att mocka och göra iordning. Lasse skulle hämta Anna vid halv tre tiden och hon skulle då ta in hästarna när hon kom ner.

Det blev inte att vi red igår. Lusten att sticka och rida idag var överhängade men jösses vilket skitväder det har varit hela dagen. Storm och snö så man knappt såg handen framför sig ;-) Dock verkar det som om det ska bli bättre framåt kvällen. Men någon ridning blir det inte då. Tanken var att göra det när det var ljust.

Fick ett sms igår kväll att följa med ett gäng och "nyårs-rida" idag. Valde att inte haka på. Vi skulle ha varit tvungen och ta transporten för att köra hästarna en bit och det lockade inte. Undrar just om de kom iväg? Givetvis är inte alla så "hariga" när det gäller vädret som mig (och Birra) så kanske hade de nyårsritt ändå.(?)

Hoppas ni får en trevlig kväll och att era djur inte behöver må alltför dåligt. Själv kommer jag sitta i stallet och "hålla" Dísa och Tindur i hoven. Zorro får vi se, kanske Birger får "hålla" honom i tassen. ;-)

Ridning med raketljud i luften!

Årets värsta dag för djuren måste ju utan tvekan vara nyårsafton. Att människan som påstår sig vara så förståndig kan utsätta djur för sådan stress, som det faktiskt blir. Jag har lite svårt att förstå detta.

Nåja, tur att det bara är nyår en gång per år!

Synd bara att folk inte kan hålla sig till just den dagen/natten/kvällen till att skjuta sina rakter. Ett totalförbud mot smällare är ju inte helt fel men en kompromiss till det hela hade kunnat vara att endast få skjuta/smälla den 31/12. Eller kanske mellan 18.00 den 31/12 till 06.00 den 1/1. En begränsning men ändå en möjlighet för folk att fira.

Dísa tycker inte om nyårsafton. Hon är inte så jätte rädd för raketer som "bara" smäller men de med vissel-ljud och knaster tycker hon inte om. Att himlen lyser upp av en raket tycker hon inte heller om. Tindur är inte så brydd. Han kan kika lite men stressar inte upp sig.

Nu har inte vi hästarna ute under nyårsafton. Eller jo de får vara ute så länge det är ljust, villket inte är så värst länge. Ungefär vid 14-tiden får de gå in i stallet. Kanske hade de klarat sig ute men jag tänker inte chansa. Får de panik och spränger hagen blir det inte roligt. Har läst om folk som varit med där hästar fått panik och dragit iväg. Tänk vad hemskt!

Nä, då är det bättre att de får stå inne i stallet och äta lite hö. Lyssna på musik får de också göra. Cd-spelaren får gå under kvällar och nätter ett par dagar. Lugna favoriter är mycket lyckat att spela. Att bara låta radion gå är inte så smart, har vi lärt oss. De firar ju nyår även där. Jodå, det skjuts raketer även på radion! Villket i sin tur skapar mer stress för hästarna.

Ända sedan jag och Birger skaffade våran första islänning har vi varje nyår funnits i stallet vid tålvslaget. Vi spenderar alltså kvällen och natten tillsammans med hästarna. Det har blivit lite av en tradition och känns av flera anledningar som ett bra sätt. Ok kanske inte det mest glamorösa sätt att fira nyår men har man djur så har man.

Dessutom slipper ju Zorro vara i stan. Han har inte "firat" något nyår än så där vet vi inte hur han kommer att bete sig. Men de andra hundarna vi haft tror jag upplevt det som rätt skönt att inte behöva vara mitt i stan under den värsta "raket-skjut-tiden".

Jag, Birger och Anna var ute och red en sväng i kväll. Kanske inte det smartaste att göra om man har en häst som är väldigt rädd av sig. Det kan ju faktsikt dyka upp en eller annan raket redan nu. Men i Poikkijärvi var det lugnt, därimot skjöt någon i Jukkasjärvi. Eftersom Jukkas bara ligger på andra sidan älven hörs det ju rätt bra därifrån. Dock var det "bara" raketer som small. Ganska dova smällar så hästarna tyckte inte att det var så farligt. Dísa var mest nyfiken och ville stanna för att titta vad det kunde vara. Tindur ryckte till lite men struntade sedan totalt i det. Vaskur, han brydde sig inte heller.

Fullt medvetna om att det kan "firas" innan onsdag tog vi iallafall och red hela Altastugvägen. Den som jag och Birra bara red en bit av i lördags. Det konstiga vädret har gjort alla vägar hala men det är inga problem för hästarna. Med fyra broddar per sko och dessutom lite högre brodd, får de fäste som aldrig förr.
Det blev inte så hård ridning. Men den backiga vägen kräver sitt så hästarna var ändå lite små svettig när vi kom tillbaka. Dísa gick betydligt mycket bättre idag efter att hon i förrgår blivit påmind om hur hon ska arbeta med ryggen. Red henne inte inspänd idag och hon gick hur fint som helst. Duktig tjej!

Återstår att se om vi rider i morgon. Onsdag ska vi inte "äventyra" något utan då är det ridföbud. Så skönt när dessa dagar är över.
Och faktiskt så hoppas jag på en klar och kall onsdagskväll/natt. För kanske, kanske, kanske kan då folk se till att skjuta sina raketer och inte spara till dagar längre fram.

Avkoppling i hagen, så långt ifrån nyårsraketer man kan komma. :-)

Idag blev det lite jobbigt!

Dísa fick det lite jobbigt idag. Jag och Birger tog oss en ridtur med D&T och dagens tur gick en bit efter Altastugvägen. Dísa har en förmåga att köra upp nosen när jag rider. Jag får krama på tygeln och påminna henne nästan hela tiden att hon ska sänka sin mule och jobba med ryggen.
Idag valde jag dock att spänna in henne och det på ett sätt som gör att hon får ta diskutionen lite med sig själv. Dísa kan bara välja allternativet "ge efter". Sitter jag och rider (utan inspänning) kan hon mycket väl "fuska" till sig tygel men på dagens ridtur blev till att jobba!

Nu sitter inte jag och rider min häst på detta sätt sju dagar i veckan, nej absolut inte. Men ibland är detta sätt toppen! Framför allt när Dísa tror att hon kan gå hur hon vill.

Tindur hade fart i benen och med lätthet töltade han på en ganska lång sträcka. Tindur jobbar inte alls med nosen för högt. Jag har faktiskt inte sett honom gå som Dísa kan göra. Det är bra!

Galoppera gjorde vi och med inspänningen på Dísa blir det en helt annan galopp. Hon blir mer rund och mjuk i sprången. Det märks tydligt att hon jobbar på ett annat sätt med ryggen. Tölta och trav gjorde vi så klart också och vi höll ett ganska friskt tempo.
Sista biten hem blev det skritt men passade på att flytta lite för skänkel och böja höger-vänster. Dísa frustade, hon hade ju fått jobba :-) Trots allt var hon inte så svettig som jag trodde hon skulle vara, kanske har hon lite kondis ändå?!?

Julen är över! Ridning & staket höjning!

Det är annandag jul idag och det känns lite konstigt att julen redan är över. Vi hade det lugnt och skönt hela julafton och firade den samma hemma hos mina föräldrar.

Jag och Birra valde att inte rida varken på julafton eller juldagen. Myste i stallet i stället och gosade med hästarna som älskade sin "jul-coktail". Dísa till och med vevade med frambenet (tiggde) samtidigt som hon åt. Det händer bara när hon tycker något är riktigt, riktigt gott. Tindur däriomt, han gör så varje dag. Jodå, han står och "gräver" med ena framhoven medans han äter kraftfodret. Men bara när han är inne i egen box. Aldrig utomhus eller om vi är på kurs/tävling.

Jag fick mycket fina julklappar av både Birger, mamma & pappa samt även av Lasse & Liselotte. Att nämna allt kommer bara göra att jag glömmer något så det låter jag bli. Dessutom är det ju faktiskt så att jag fått en hästtransport av pappa förra året och den är att räkna som julklapp (och födelsdagspresent) i flera år framöver. ;-)

Jag och Birger stack och red D&T idag. Vi följde stora vägen = byvägen bort till en väg som går ner till sjön Myllijärvi. Vi red aldrig ner till själva sjön utan vände uppe vid korsningen. Är väl en ca 3,5-4 km enkel väg och hej vad det gick. Hästarna hade fart under benen och tyckte det var roligt att springa. Dísa hade en gångart i varje ben och det blir lite svårt ibland att reda ut vad hon igentligen gör. Tölt med travtakt i passgång som har galopp-tempo är ingen höjdare! Men efter ett tag lugnade hon ner sig och vi redde ut gångarterna.
Tindur var också pigg men han har koll på hovarna. När vi galopperade såg jag hur fint han rörde sig. Birger och "lille-man" red på motsatt sida om vägen så jag sneglade lite på dem. Tindur sprang med spetsade öron och såg ut att njuta. :-)

Igår satte vi upp ytterligare en extra "lina" i staketet mellan hagarna. I onsdags (jodå, på julafton) visade Tindur prov på hur smidig han igentligen är. Lätt och elegant hoppade han över trådarna och in till Vaskurs sida. Anna hade satt tillbaka honom till Dísa en gång men hant bara vända ryggen till så gjorde han om samma sak. Vaskur hade Anna tagit in men det fanns hö kvar som inte V ätit upp. Självklart såg ju Tindur detta och varför låta mat ligga???
När jag och Birger kom ner till stallet stod Tindur och åt för glatta livet av Vaskurs hö. Birger gick och flyttade över honom till "rätt" sida och vad gör Tindur då. Hoppar tillbaka!!!!

Plaststolparna som skiljer av hagen har färdigborrade hål. I dem trär man el-rep (vi har 8mm rep) och det finns olika höjder att välja mellan. Vi har inte haft något i de översta hålen men det fixade vi i går. Vi hade inte el-repet i stallet utan hemma i stan så i onsdags fick det bli en "nöd" variant med el-band i stället. La banden runt stolparna men det är inte att föredra eftersom det glider ner, men från en dag till en annan fick det fungera. Vi har faktiskt låtit bandet sitta kvar även fast rep nu också finns. Ser väl inte så där jätte snyggt ut men hellre en tråd för mycket än en för lite. :-)
Tindur har inte hoppat efter det.

Förmodligen har Tindur varit med mulen och grejjat när han tagit sig över trådarna för han hade fått sig ett litet jack i nosen. Nu är det inte så stort att det behöver sys eller så men ändå. Hästarna är mycket duktiga på att hitta på olika saker som de "inte ska". Men så är de ju just hästar! *ler stort*

God Jul!

Nu är tomten på väg!

Vill önska er alla en God Jul!

Blir inte något långt inlägg idag, ska upp tidigt i morgon ;-)
Jag och Birra var ute med D&T i kväll och de var precis lika pigga som igår. Red även idag till Fjällborg och hästarna var jätte duktiga. Lite små kallt var det om öronen men glömmer man att ta på sig "öron muffarna" så får man liksom skylla sig själv ;-)

Får se om vi hinner ta oss en rid-sväng i morgon också. Hade varit lite mysigt. Nu ska jag igentligen inte skriva "hinner" för som alla vet avskyr jag det ordet. Men kanske just i morgon så kan det bli tajt att hinna med. Vi får se när vi väl är hos hästarna. Dísa och Tindur ska iallafall få en "jul-coktail" i morgon, den innehåller: banan, äpple, morot och apelsin. Allt det som de tycker är super gott. Är det jul så är det!

Sov gott och dröm om tomten som snart är här! ;-)

Racer-räka, bäver & en katt i låda!

Hej vad det gick idag! Jag och Birra var ut och red D&T och jösses vad de hade spring i benen. Dísa är hur rolig som helst att rida när hon är på det humöret. Super känslig och genast med på noterna :-)

Nu red vi bara bort till Fjällborg men det var fullt tillräckligt. Galopp, tölt, trav och skritt om vart annat. Tror att vi någon gång hade en gångart i varje ben också, det är en ny "gren" som Dísa kommit på :-)

Tindur är bara sååååå himla flott när han töltar. "Lille-man" har lite sitt lugn imot sig, dvs hans framåtanda kräver en del drivning. Men som idag när det är extra mycket fart i benen.... då lyfter han sig fram så enkelt när Birger samlar honom.

Nu orkar ju inte Tindur någon längre sträcka (och det kräver vi inte heller) eftersom det är väldigt jobbigt att gå så, men det finns där. Det är jätte roligt att se hur mycket den lilla svarta hästen har utvecklats. Dessutom är han ju bara så j*kla söt!

Så efter att vi varit ute med våra "racer-räkor" hoppas jag på mindre bitande i boxen.

Det är så typiskt Dísa när hon inte aktiveras på ett tag. Då kommer gnagar-tänderna fram. Jag skojjar inte, ni ska se hennes box! Jag höll på att tappa hakan idag när jag skulle mocka. På insidan av boxen har hon nästan gnagat av stolpen som går från taket ner till golvet och håller boxväggen. Lite svårt att förklara, det är ingen fara att boxen ska ge vika, nejdå den sitter fast. Stolpen har mer en funktion att skapa en öppning för själva box-dörren. Hmm måste fota i morgon om jag kommer ihåg. ;-)

Så nu är det bara att se till att "Dísa-bäver" får mer stimulans. "Tindur-gnagare" har också varit framme men inte riktigt lika hårt som hans tjej.

Jag vill minnas att Birger förra året ungefär vid den här tiden letade fram några mindre tallar som Lasse sågat ner. Vi tog av dem och la in i boxarna. Hästarna barkade de ganska snabbt men det är ju betydligt mycket bättre än box-träet. Nu är inte boxarna impregnerade på något sätt (vi har lärt oss) men lite målarfärg har de ju allt. Fast det är klart, det är ju bara ett tunnare lager på själva ytan. Som Dísa gnagat är den färgen för länge sedan borta.

Får titta närmare på om vi hittar några "pinnar" att lägga in.

Man skulle kunna tro att vi äger gnagare, typ kanin/ marsvin eller liknande. Jag börjar nästan undra när vi pratar om att leta efter "gnagbart material" till djuren. *ler stort*

Jag och Birger stannade till hos våra bekanta i grann-byn när vi åkte hem. Hans-Erik och Anki (som äger Tindurs halv bror, Assar). Anki var i full gång med att slå in julklappar och en av deras katter, Ralf ville absolut också vara med. Var annars ska man vara om inte mitt i smeten. En tom låda blev Ralfs för en stund. Jodå, han hade klivit i den helt själv. Ingen hade satt honom dit. Han låg ner först men när Birra kom med kameran satte han sig upp.

Ralf, en katt i låda!

Tillbaka i stallet, fyra ljus på årets mörkaste dag!

Jag var hemma igår också. Kände mig allt annat än pigg. Men idag var jag tillbaka i stallet! Åh vad jag saknat Dísa och Tindur.



Gick direkt ut till hagen för att hälsa på D&T. Dísa var inte alls sugen på att umgås. Hon nosade lite på mig och sedan gick hon! Skit häst! ;-) Tindur därimot var jätte gosig och ville mysa.

Dísa spanar mot hö-ladan. Det är någon som väger hö!


Birra tog ut hästarnas borstar åt mig så jag kunde ägna mig åt lite pälsvård medans han mockade. Dísa fick jag som hastigast borsta av snön som låg på hennes rygg, sedan tyckte hon att det räckte. "Lille-man" han nöjt. Jag kunde stå lääänge och borsta på honom och man såg riktigt hur skönt han tyckte att det var. Jag kollade hovarna också så att alla broddar + skor satt kvar och allt såg fint ut. :-)

Tindur kikar på avstånd!

Annars var allt sig nästan likt. Klart att det inte hinner hända så jätte mycket på tre dagar. ;-)



Det blir ingen tävling för varken Birger eller mig nu i januari. Dels hade vi inte tänkt att åka, hästarna har långt ifrån den kondisen just nu. Dessutom blev tävlingen inställd pga för få anmälda. Tror att en tävling ligger helt fel i tiden då det gäller januari. Även om det nu skulle ha varit ett litet klubb-jippo. Kanske kommer Bifrost försöka ordna något närmare våren. Vi får väl se.

Så har man då fått tända det fjärde ljuset i ljus-staken och det inträffade på årets mörkaste dag. Vintersolståndet har paserat och nu blir det bara ljusare och ljusare. Så skönt!

Hoppas ni alla haft en trevlig helg och att ni inte stressar allt för mycket så här dagarna innan jul.

Kanske får ni besök av en sån här snart!? Dessa två är dock på väg till stallet!

Hemma i dagarna två!

Jag har stor saknad efter hästarna just nu. Jag har varit hemma från stallet både igår och idag pga förkylning i kroppen. Eller vad det nu är. Lite feber, ingenting att prata om direkt men jag känner mig totalt orkeslös. Fryser och svettas om vart annat på nätterna och när jag ska gå ut med Zorro orkar jag knappt gå genom snödrivorna som bildats.

Birger har tyckt att det är bättre att jag är hemma från stallet och blir bra än att följa med. Åker jag till stallet sitter jag inte bara på en stol och tittar på utan gör en massa saker. Dvs det blir inte att jag vilar om jag åker ner till hästarna.

Snäll som min Birger är har han fotat Dísa och Tindur åt mig så jag har något att titta på :-)

Min "söt-höna" väntar på kraftfoder!

"Lille-man" väntar också på mat!

I början på veckan gjorde jag klart lite nytt pynt till stallet. Det blev 9 stycken snöstjärnor som nu hänger i granriset ovanför hästarna. Birra tog ett foto på en av dem så jag kan lägga ut här och visa.

En av nio snöstjärnor! Som alltid är bilderna klickbara.

Nu på kvälls sidan har det äntligen börjat avta med vinden. Jösses vad det har blåst, både igår och idag. Idag på fm tror jag det var värst. När jag låg i sängen hörde både jag och Zorro hur det ven utanför fönstret. För att inte tala om när jag skulle gå ut med honom vid tio-tiden. Det är tur att man inte har en liten hund för den hade nog blåst bort ;-)

Jag satt och gick igenom gamla bilder på datorn och måste bara avsluta dagens inlägg med en liten på "Sillen". Han tycker nog det är skönt nu med vinter. Att det blåser.... är säkert ingenting som han beklagar. ;-)

"Sillen" i sin sommar-dress. "Sillen" heter igentligen Geisli och bor hos Sylvia i Luleå.

Ridning i blåst samt irritation!

Det fortsätter att blåsa. I stortsett lika hårt som igår om inte mer idag. Fast i Poikkijärvi var det ändå överkomligt så vi tog oss en ridvända.

Jag, Birger och Anna red tillsammans "nedre Åsen". Vi tänkte först bara rida upp till kyrkan men när vi kom dit kändes det så kort. Hästarna var pigga och tyckte säkert att det hade varit alldeles jätte trist att bara få gå dit. Så vi fortsatte.

Mestadels skritt men med mer inslag av både tölt och trav än i förrgår. Vände och flyttade min piga för skänkeln lite mer än tidigare och det märks att Dísa har stått ett tag. Nu blir det så där jobbigt för henne igen. Tidigare flyttade hon undan med lätthet men nu går det lite trögt. Och så frustar hon efter varje tillfälle då jag berömmer henne :-)

Tindur är sitt vanliga lugna, trygga jag. Undrar om det igentligen finns något som skulle kunna skrämma den hästen? Han är helt otrolig! Givetvis är vi lyckliga över det. Tindur är en klippa!
Birger fick till lite trav och tölt även med "lille-man" och galopp blev det också i en av hästarnas favvorit backar.

Trotts att det blåste och yrde snö mer på vissa ställen än andra så var det en riktigt rolig ridtur. Lite förvånad är jag att Dísa inte "dansade" mer. Kan ju lätt bli så när det blåser och stormar. Fast det är klart med en så´n "filbunke" som Tindur brevid sig har hon ju ingen anledning att skutta omkring ;-)

Nu ska vi ta ett exempel på min irritation idag utan att trampa någon på tårna.
Tex: om jag skulle åka hem från stallet med person x varje kväll och vet att jag måste rätta mig efter dennes tider. Inte skulle jag då stå och tjata/stressa person x för denne ska skynda sig så jag får komma hem någon gång. Aldrig! Skulle jag vara färdig innan person x så hade jag vackert fått vänta och sysselsatt mig med annat. Slut på exemplet.

Jag och Birra kör hem en person varje vardags kväll och det värsta (jodå, det värsta) jag vet är att stressa i stallet. Om jag är klar med hästarna klockan åtta, nio eller halv tio på kvällen spelar ingen roll. Jag är klar när jag är klar. Av någn anledning har det fallit sig så att vi (jag och Birra) blivit färdig strax före åtta villket gjort att vi nattat hästarna då. Nu verkar det som om det måste vara så varje kväll och det stör mig enormt.

Kanske retar jag mig i onödan men finns det inte tillräckligt med tidspress runt om i samhället? Stallet och hästarna är för mig en "helig" stund. Jag har lovat mig själv att hästarna aldrig ska behöva känna av stress från min sida och det tänker jag hålla. Bara så trist att känna sig irriterad. ;-)

Ridning, storm och fasansfull nålskräck!

Är det inte minus 25 grader så är det 25 sekundmeter storm istället *ler ironiskt*. Idag har det verkligen blåst storm ute.

Igår var det dock en jätte fin dag och vi stack ut en sväng med hästarna. Vi red allihop, Birger, jag och Anna bort till Fjällborg. Kändes som en bra start efter deras uppehåll från aktivitet. Dísa var pigg och glad utan att göra varken "katapullter" eller "caprioller". Tindur var sitt vanliga "jag kommer snart" och Vaskur hade bråttom eftersom han hade sina kompisar med.

Man paserar en vändplan på vägen bort till Fjällborg. På den vändplanen stod igår en långtradare med släp parkerad. Inte en människa i närheten och vi vet än idag inte vems "ekipaget" var. Dísa som så klart skulle ligga först gick förbi alltihop men sneglade lite misstänksamt på släpet. Vaskur hade inte för avsikt att gå i närheten utan höll sig på motsatt sida. Så kommer då Birger och Tindur. Vad gör de om inte undersöker hela lastbilen plus släpet. Vi brukar alltid låta Dísa och Tindur kolla in saker de inte sett förr men igår tyckte jag att Dísa hade så fin skritt att vi bara paserade.

När då grabbarna var och "kände" på ekipaget levde det så klart om. Dísa hoppade till och då var det lika bra att vi också gick och inspekterade. Tindur han nosade för glatta livet. Pojkar! Klart det var ju en leksak helt i hans smak :-) Dísa nosade lite grann på släpet men nöjde sig med det. Vaskur gömde sig bakom Dísas svans och var inte intresserad av att kika närmare.

Vägen till och från Fjällborg gick mest i skritt. Dock fick jag och "lill-fia" till en super härlig tölt en sträcka. Birger kom travandes bakom oss med Tindur och det hörde så klart Dísa. När hon hör att de har högre tempo än henne så drar hon in rumpan och ska iväg. Jag lät henne gasa lite och det var då jag bara åkte tölt. Japp, jag åkte, för det var inte så att jag red henne i tölten. Det händer inte ofta men nu blev det så och nöjt gjorde jag faktist ;-)

Jag är enormt trött just nu. För att göra en lång histora kort så kan det bero på en medicin som jag äter. Men för att utesluta att det är något annat som kan "spöka" vill min läkare att jag ska ta en blodprov. Som jag tidigare skrivit är jag jätte nål-rädd. Att ta ett blodprov från armvecket får mig svimfärdig vid bara tanken. Jag har haft en tid bokad för provtagning men ringde och avbokade i sista stund. Riktigt illa mår jag när jag tänker på vad som ska göras *blä*.
Ok, kanske är jag mesig av mig men jag tycker det är så hemskt!
Hade ju förståss varit skönt att få det gjort innan jul. Jag vet ju att det behöver göras. Någon som vill komma och hålla mig i handen??? *ler*

Lucia dag och Tindur med vita mulen!

Tindur som ren! ;-)

Hoppas att ni alla haft en trevlig lucia dag. Själv har jag faktiskt inte sett en enda lucia. Missade den som var på tv i morse, orkade inte stiga upp kl:7. Sedan gick visst reprisen av det hela kl:20 i kväll och då var vi hos hästarna.


Jag kom på att nästa år ska vi gör ett eget lucia-tåg. Dísa får vara lucia, jag = tärna, Birger stjärngosse, Tindur = ren/Rudolf och Zorro får vara tomte. Det ni, hade väl varit en syn att beskåda *ler stort*.


I morgon har de lucia-firande på Kiruna Ridklubb. Några tjejer från våran förening, Nordur ska vara med, dels i "tåget" men också gör lite annat. Får se om vi/jag går. De har två shower, dels klockan 12 och sedan 16. Till den senare borde man ju hinna även om vi sticker och rider på dagen. Vi får se.


Ridningen ja, den har som legat nere nu ett tag. Kylan som hållit i sig hela veckan har gjort att vi helt tappat rytmen. Desstuom tog jag hem sadeln för att smörja den i torsdags, har jag gjort det? Nää (skäms). Så nu får jag lov att ta med den till Dísa iallafall i morgon för att rida och sedan plocka med mig den hem igen. Så är det när man inte tar tag i saker och ting (skäller på mig själv).


Nåja... min kompis stamtavle-skyllt är iallafall nästan helt klar. Jag ska bara lacka den och sätta dit en stjärna = före datumet hästen är född :-)


Måste bara avsluta dagens inlägg med en bild på Dísa när hon också får vara "ren". Både hon och Tindur blev ju bara sååååååå söta! Dock är bilderna från förra året. Har inte tagit några nya i år. Men hästarna är ju självklart precis lika söta och underbara nu som då ;-)

-30'C och företagsam Tindur!

Nu är det riktigt kallt, -30'C hos hästarna! Det är hyffsat kallt även här inne i stan, -16'C. Brrr :-)

Det hade varit -28'C i Poikkijärvi i morse och det gjorde att Lasse lät hästarna stå inne på morgonen. De skulle säkert klara av kylan men känner att de i så fall skulle få tillgång till mer hö. Hästarna fick vara inne och Lasse ringde mig vid 9-tiden i morse och sa detta.
Birger som just nu har ganska mycket på jobbet hade bilen och att jag skulle få lös den såg inte ljust ut. Lasse sa att han skulle ringa och höra med Lena (Annas mamma, Anna själv har inget körkort) om hon kunde åka och sedan hörde jag inte av honom mer.

Visst funderade jag lite hur det löste sig men tänkte att eftersom ingen ringt, borde allt vara ok.
Det var det!
Lena hade tillsammans med Anna åkt ner till hästarna på dagen och tagit ut dem. Sett till att de fått lunch och lagt ett täcke på var och en. Super snällt!! Anna hade gjort klart allt åt Vaskur så det var bara för oss att ta in honom på kvällen. Det fixade vi. Det var verkligen toppen att de kunde "rycka ut" idag.

Birger tyckte att el-repen hängde lite konstigt i hagen när han tog in hästarna. Tänkte inte mer på det utan spännde bara upp de lite extra. När vi sedan satt inne i stallet och tog en kaffe ringde Anna. Tindur hade visst klivit över repen och ätit lunch-hö tillsammans med Vaskur! Vi har ju hagen delad i två delar för att Dísa inte kan komma överrens med mer än en häst åt gången när det är matdax.
Dísa och Tindur går tillsammans på ena sidan men idag tyckte visst "lille-man" att Dísa inte var snäll. Han i sin tur var inte dummare än att han klev över till Vaskur. Ibland går visst vad som helst *ler stort*.

Anna berättade att Tindur stått brevid Vaskur och ätit och att Vaskur i sin tur inte visat någon som helst "attityd" mot sin "lunch-gäst". Nu skulle ju så klart inte Tindur stå där och äta. Anna och Lena hade sett till att Tindur kommit tillbaka på rätt sida samt att Dísa inte fick ha allt hö för sig själv. Sådan är han, lilla Tindur, företagsam när det gäller att få sig lite mat ;-)

Kan tillägga att vi till helgen ska sätta ett extra el-rep högre upp. All snö har gjort så de som sitter blivit lite för låga. Kändes inte som om det var aktuellt att stå och göra det idag i -30'C.

Termobar och hund + häst-kompisar!

Världens bästa julklapp till hästarna måste väl ändå vara en termobar. En såndär vattenhink med värme som gör att vattnet inte fryser. Vi har tidigare pratat om en sådan i stallet men Lasse har inte riktigt varit med på idén. Nu har han fått höra av en "riktig" hästkarl hur bra de faktiskt är. Så kanske, kanske, kanske kommer det snart en sådan till hagen.

För att inte tala om hur mycket en sådan skulle underlätta för Lasse själv. Han skulle inte behöva springa ut med vattenhinkarna på morgonen som han gör nu. Dessutom borde det ju spara en hel del vatten. Det som frysit i hinkarna, när de tas in på kvällen hälls ju sedan bort. I en termobar blir det ingenting som hälls bort. Antingen dricks det upp eller så är det kvar.

Håller alla tummar vi har att "stall-husse" fixar en sådan :-)

Fortsatt kallt. -25'C var det ikväll hos hästarna. Lasse hade hunnit med att slänga på hästarna täcke i morse. Hur snällt var inte det? Måste ha varit jätte skönt för "fyrfotingarna" att få lite värme över ryggen. Kanske inte lika skönt för Lasse men oerhört snällt var det iallafall. ;-)


Zorro skuttar runt med sina sockor. Nu har han inte alls någon större lust att komma in. Fast det är klart, han är inte ute riktigt lika länge som när det är varmt. Nu kommer han ändå till stalldörren och vill gå in en stund. När det är varmare ute ser man knappt till honom.

Dísa blev tvungen att kolla in vad Zorro hade på tassarna ;-)

Zorro själv tycker att Vaskurs vattenhink är mycket godare att dricka ur än sin egen.



Sedan blev Dísa lite sur när Zorro skulle hälsa på Tindur. Hon kanske blev avundsjuk? :-)

Kallt och sockor till Zorro!

-24'C var det i Poikki när vi kom till stallet i eftermiddags. Tråkigt nog verkar det som om de lovat kallt hela veckan. Jag tycker det är mysigt när det är kallt men inte när det håller i sig länge. Hästarna blir så oaktiverade. Tur de har stor hage :-)

Zorro tycker det är kallt om tassarna så vi har idag inhandlat sockor till honom. De är gjorda i fleece och han tyckte om de. Eller nja, han var inte så förtjust i de först. Lyfte på varje ben jätte högt när han gick. Men efter en liten stund brydde han sig inte. När han sedan var ute i snön såg han ut att tycka det var helt ok med de. Inte frös han heller :-)

Annas Vaskur, blev skodd idag. Nu har han också fått skor med fyra broddar i varje. Så nu kan han springa obehindrat. Det har varit lite små halt för honom när han inte haft tå-brodd men nu får han lov att ta igen det.

Mycket fina vinterbilder hade man nog kunna få sådana här dagar. Om man lyckas ha med sig kameran när det är ljust vill säga. Inte många timmar på dagen är ljusa just nu.

Nåväl, snart är det jul, sedan påsk och snart midsommar igen. Och då är det ljust dygnet runt. *ler stort*.

Jag satt och gick igenom gamla bilder i datorn och måste ju bara lägga in två bilder på Tindur. Det är från första sommaren "lille-man" kom till oss. De är så talande. (klicka på bilderna så blir de större)

En mycket envis Tindur ville inte gå ner i vattnet.

Dísa kikar på avstånd.

Men efter en hel del tålamod från Birgers sida, upptäckte Tindur att vatten kunde vara så här roligt.

Kirunas finaste hus?

Mest dekorade hus i Kiruna måste ändå vara familjen Johanssons. Sedan ett par år tillbaka kommer det upp en hel del ljus på deras och närmaste grannens hus, när julen stundar.

Johansson´s hus

Deras granne (vet ej vad de heter). Det är i mellan husen som texten God Jul hänger.

Bilderna gör inte dekorationerna rättvisa men lite kan man kanske få uppfattningen om allt jobb de lagt ner ;-)

-25'C och broddbyte!

Birger fick jobba igår, han skulle igentligen varit ledig men det behövdes folk på hans jobb. Lika bra var väl det, det var kallt i Poikkijärvi. När vi kom ner på kvällen var det -25'C och Zorro tyckte att det var kallt om tassarna.

Anna och Lena hade varit i stallet på dagen och då var det "bara" -20'C. Dísa och Tindur hade fått täcke på sig och det var jätte snällt av de att fixa det.

När vi kom ner gav vi hästarna hö så de hade något att pyssla med. Jag och Birra skyndade oss att mocka men när vi tittade ut genom dörren var det ingen häst som ville in. De brukar ställa sig vid grinden om de känner att det är dax att komma in. Men igår hade de gått upp i skogen allihop efter att de ätit upp sitt hö.

Hästarna fick vara ute en stund till. Efter att ha tagit en kopp kaffe tyckte Birra att nu får de faktiskt lov att komma in. Kan ju tillägga att Birra själv fick agera vallhund för ingen häst hade lust att ta ett steg i stallets riktning. Skogen var mycket roligare. Jag hörde Birra muttra något i skogen men valde att inte ropa och fråga vad det var ;-)
Väl inne i stallet togs täckena av och kraftfoder serverades. Säkert hade de klarat sig utan täcke men tror nog att de tyckte det var lite skönt med värme över ryggen. Anna sa idag att de stått vid grinden på dagen men när de fått sitt täcke på hade de sedan gått iväg igen. :-)

Eftersom vi skulle kvällsfodra hästarna i går och vi inte skulle rida fanns tid över till annat. Broddbyte! Både Dísa och Tindur har fått nya broddar fram sedan tidigare så nu fick det bli bakhovarnas tur.
Jag skruvade ur och i 16 broddar själv och kände mig jätte duktig :-) De har fyra broddar/sko så det blev lite pyssel.

Idag var det lite varmare i byn men någon ridning kändes inte lockande. Temperaturen kröp ner till -17'C medans vi var i stallet och det är ju ändå rätt ok. Dock tog latmasken över och hästarna fick ännu en vilodag från aktivitet. Såg ju inte ut som om de hade något imot det. Gav de kraftfodret inne och kollade igenom så att allt var ok. Det var det.

Av Tindurs sår finns det inte kvar något alls. Måste försöka komma ihåg att fota det någon kväll. Vad jag kan se kommer det inte ens att bli något ärr. Fast det är klart, han har ju så mycket hår just nu så det kanske döljer sig något litet där under ;-) Men det har inte blivit någon vit fläck eller så i pälsen som Dísa har. Hon fick ett sår på ena bakbenet för några år sedan och när det läkte blev där kvar en vit fläck. Dvs det hår som växer precis just där är numera vitt. Brukar skojja lite och säga att hon är skäck. *ler stort*

Ikväll tar Lasse och Liselotte in hästarna och jag ska passa på att försöka få till lite julpynt till stallet. Vet att jag tjatar om det men jag vill inte börja med det förrän jag gjort klart en skyllt till en kompis. Utan att avslöja för mycket så är det en stamtavleskyllt som jag håller på med. Min kompis i sin tur kanske ska ge bort den i julklapp (tror jag, vet ej säkert) därför är det mest bråttom med den. Ska fota när den är klar men av ovanstånde orsak kommer inte bilden ut här förrän efter jul. :-)

Fortsatt trevlig andra advent till er alla!!!

Ridning och "skolan ovan mark"!

Två dagars ridning med mycket pigga och glada hästar har det blivit. Vi har varit ute tillsammans alla tre och hästarna har haft ganska roligt.

Igår tog vi "nedre Åsen" och det var behagligt tempo som mestadels bestod av skritt. Dock blev det inslag av både tölt och trav samt givetvis en liten galopp.

Dísa är riktigt duktig, hon kan göra en "capriol" med mig på ryggen!! Jodå, hopp upp med frambenen typ sitter på rumpan, skuttar rakt upp och slänger iväg bakbenen utåt-bakåt. Jättefint!! :-) Nu är det ju förståss inte meningen att hon ska göra så men hon tar till alla knep hon kan när hon inte får gå framåt. Igår var fallet att Anna och Vaskur skulle tölta förbi mig och Dísa. Jag samlade och höll in henne, och ett..två...tre..capriol!
Jag kan inte annat än skratta åt henne när hon gör så. Hon språngar mig inte ur sadeln, nejdå hon är mjuk som en katt men hon är för rolig, tänk att hon orkar med att göra så. Det borde ju vara mycket lättare att bara sakta in och lyssna på mig. Inte min Dísa, hon ska vara först, hellst snabbast av alla oavsett vad matte vill :-)

"Söt-hönan" var lite allmänt hoppig igår. Hon har inte gått på ett par dagar och då blir hon oftast så´n. Mig gör det inget att hon sprätter och har sig men ibland påverkar det de andra hästarna och det är väl inte alltid så bra. Nu är ju både Birger och Anna så pass duktiga på att rida så jag tar för givet att de klarar av sina hästar när Dísa "dansar". Men är jag ute med någon annan får jag allt se till att min piga håller hovarna på marken ;-)

En man med hund var ute och gick i går. Det var mörkt, förutom våra pannlampor och Dísa såg inte dem förrän de var ganska nära. Jag såg dem men inte "lill-fia" och när hon upptäcker att något kommer på vägen slänger hon sig åt sidan och vill vända. Nu var jag beredd så jag bromsade upp henne och pratade lite med henne. Jag hälsade på mannen med hunden för att få honom att säga något. När Dísa upptäckte att det "bara" var en person blev allt bra igen. Hon gick så lugnt och fint förbi. Vickade inte ens på örat när hunden skällde :-)

Tindur, han är sitt vanliga lugna, coola jag. Dock har han sådan respekt för Dísa att han inte gärna vill gå framför henne. Nu har det blivit bättre, tidigare kunde han inte pasera utan tvär vägrade att gå förbi. Framför allt om Dísa strök ett öra. Tindur har blivit tuffare och kan nu trava och tölta förbi mig och Dísa. Men att går först en längre stund tycker inte han är roligt. Då går det långsammare och långsammare. För Dísas del är bra träning så klart även för Tindur. Så ibland när vi är ute och rider går en "långsam" Tindur först och en "dansande" Dísa bakom ;-)

Idag red vi "torpet-rundan" fast åt andra hållet. Sista biten upp till byvägen blev en riktigt härlig galopp. Den här gången var vägen inte plogad men då var det någon som kört där med skoter istället. Det brukar bli genomslag för hästarna att gå på skoterspår men här gick det bra. Dessutom var/är vägen så pass bred att man kan rida på sidan om skoterspåret. Det gjorde vi när vi galopperade. Jösses vad hästarna laddade! Birger fick Tindur att börja galoppera men när Dísa såg det.....wroooooom, jodå vi körde om de. Anna och Vaskur var hack-i-häl på mig och D. Birra och Tindur? De kom de också men "skynda långsamt" fick en ny innebörd. :-))

Uppe på by-vägen blev det lätt under fötterna på hästarna. Nu ville de springa mera. Vi lät de trava på och tölta en bit. Väl inne i byn tyckte Dísa att det gick för långsamt. Galopp! Och iväg! Körde upp huvudet gjorde hon och det var ingen idé att försöka ta i de tyglarna. Vi lämnade Anna och Birger med V&T bakom oss. Jag lät henne springa hon hade så mycket energi. Sedan fick hon faktiskt börja lyssna lite. Plockade lös henne och fick ner henne på tygeln. Efter lite spring (vad det nu var för gångart) kom vi ner i skritt. Jag vände henne och red tillbaka mot de andra. Gav henne lite längre tygel och vi skrittade sedan tillsammans allihop till stallet.

Nu kanske det låter som om vi bara är ute och flamsar. Så är det inte. Dock tycker jag att hästarna måste få ha lite roligt och slippa alla krav som ställs inför tävlingar och kurser. Jag har bestämt mig för att inte tävla Dísa i januari. Därimot har vi inte bestämt ännu om vi åker och tävlar Tindur. Birger är lite sugen. Vi får se. Men om Tindur fortsätter att gå lika fint som han gör just nu, är det kanske synd att inte visa upp honom. Nåja, än finns det tid att fundera.

Ett uttryck som jag tycker är så bra:
"Den som sa att man inte kan köpa lycka för pengar, tänkte uppenbarligen inte på att man kan köpa en islandshäst!"

Total isiga hästar och älgar i skogen!

Nu börjar jag bli lite små trött på detta väder. Hästarna ser ut som is-skulpturer när vi kommer ner till de på eftermiddagen. Rida? Glöm det!


Dísa ser ut så här! Ser mest manen men hon ser precis likadan ut över ryggen.

Och Tindur så här!


Gamla bilder men precis så här ser de ut. Visst kan det se ut som om det går att borsta bort men nähädå, det är is och den sitter fast!


Lite av snön går ju att borsta men den is som glumpat fast sig i man och päls borstar man inte. Stackars Tindur, han backar i boxen när han ser att jag kommer med borsten. Jag "sopar" så försiktigt jag bara kan men han tycker det är obehagligt.

Jag och Birra blev lite sen ner till stallet idag. Eller sen, det beror på vad man jämför med. Iallafall så tog det en stund innan vi fick in Dísa och Tindur. Anna hade redan varit i stallet ett tag så hon hade tagit in Vaskur som stod på "tork". När väl vi tog in D&T var det bara att inse, ulltäcke på och att bli av med isen i någorlunda vettig tid skulle det inte bli. Planen var att sticka och rida men det var bara Anna som kom iväg.

Sedan ett par dagar tillbaka går det omkring några älgar i närheten av Poikkijärvi. De traskar omkring i skogen och med deras långa ben hinner de ju långt. Anna och Lasse hade sett tre stycken för någon dag sedan, jag och Birger såg två i går. Hörde sedan på radion, när vi åkte hem från stallet ikväll, att de varnade för två älgar som höll till nära vägen vid Altajärvi. Säkert är det samma. Altajärvi är inte långt ifrån Poikkijärvi vi brukar rida därimellan.

Kanske är det lika bra att vi inte är ute och rider just nu.... "Hälge och Hälga" vill vi inte stöta ihop med :-)

Pannlampa och underkylt regn!

Äntligen har vi fått tag på en pannlampa till Birger också. Han har länge fått rida omkring med en dålig, om man jämför med min, lampa som knappt gett något ljus alls. Eller jo, ljus har det gett men mer som ett led-ljus och inte något som direkt hjälper en att se från hästryggen.
Nu är det i allafall ordnat och Birra har provat den på hjälmen idag. Passar perfekt.

För er som söker pannlampor av mycket bra kvalité är följande sida att rekomendera:
www.ncsport.se
Där finns en hel del för oss som "famlar i mörkret" :-)

Jag känner mig väldigt hängig just nu. Vet inte vad det är men det ligger väl förkylning i kroppen. Tycker så´nt är jobbigt. Att det inte vill bryta ut och sedan är det bra....nää, det ska dras på och kännas olustigt läääänge *ler ironiskt*. Ska bädda ner mig varmt inatt och hoppas att obehaget släpper.

Vädret gör ju inte saken bättre direkt. Underkylt regn har gjort vägarna lite små hala igen. För att inte tala om bilens fönster! Vindrutetorkarna hinner inte med att ta bort vattnet utan det fryser direkt fast på fönstret. Det är inte roligt!

Idag gick det ändå rätt bra, Birra såg "det han behövde". Det har faktiskt hänt att jag blivit tvungen att stanna fyra gånger på väg ner till stallet för att skrapa bort isen som lagt sig på rutan. Jag och en hel del andra bilister stog i vägrenen och skrapade fönster :-) Det var inte roligt då men så här i efterhand kan jag ändå tänka mig att synen var lite små kul.

Bifrost islandshästförening ska ordna klubbtävling den 4 januari. Både Birger och jag är lite små sugna på att åka dit och tävla. Det ska bli en inomhus tävling i Ridklubben Dundrets stora ridhus. Om tillräckligt många anmäler sig. Vi har inte skickat in någon anmälan än. Jag känner mig väldigt osäker på vilken form Dísa är i. Tindur kan nog glatt skutta runt banan och få till fina poäng men min "lill-höna" är jag mer osäker på. Eller så är det för att jag själv känner mig hängig just nu ;-)

Vi får fundera lite på det. Och ut och rida lite mer för att se hur formen känns. Eller så struntar vi i det och myser i vinter-mörkret. Tävlingar kommer det säkert bli till sommaren ändå. Kanske, om hästarna vill förståss! :-)

Lite julpynt i stallet!

Jag och Birra valde att mysa i stallet idag. Blev ingen ridning utan umgicks med hästarna i boxen i stället :-)

Passade på att sätta upp lite julpynt i stallet och det blir så mysig stämmning. Nu har jag fortfarande inte gjort det nya pyntet men det "vanliga" är nu uppe.


Fönstret i stall-delen, med "nattlampan" ovanför.



Liten klockdekoration :-)

Hästarnas "gran-slinga" (i villken jag tänkt hänga mer pynt senare).

Tindur var på hugget idag. Birger visade honom en del av glittret som sitter i "gran-slingan" och den tyckte Tindur var rolig. Snappade åt sig en bit och backade bak i boxen. Där stod han och slängde med glitter-biten i munnen och såg ut att tycka det var såååååå roligt :-)

Snabbt som ögat var Birra inne i boxen och tog av honom glittret. Vad rolig han såg ut, Tindur alltså. "Vadå, får inte jag leka med den där??!?" Näpp, det fick han inte.

Inne i fikarummet/sadelkammaren finns också lite pynt. Glömde fota där inne idag men här kommer en gammal bild därifrån, ser precis likadant ut nu.

Gardinen är egenhändigt gjord (av lilla mig) och så klart ska där finnas hästar, av islandsmodell.

Har lite glitter som hänger över ytter-dörren in till stallet också. Men bilden jag tog blev inte så bra. Så ni får fantisera lite ;-)

Ridning, julbord och lite julpynt!

Trevlig första advent på er alla! Snart är julen här! :-)


Jag och Birra red inte idag. Gårdagens julbord gjorde sig påmind så vi lät hästarna vila från aktivitet. Därimot var vi och red i går. Vi tänkte se om det gick att kanske ta sig över isen till Jukkas men det visade sig att nej, det gjorde det inte.

Ingen bilväg är plogad över älven ännu. Skotrar har kört upp en "stig" men den är alldeles för mjuk för hästarna. De går igenom och det är inte roligt när de gör det. Står ju nästan på nosen/mulen. Vi red lite på den översnöade isbanan istället. Birger och Tindur travade på lite och det var synd att jag inte hade kameran med (som alltid när det är något man vill visa *ler*). Jag och Dísa travade lite också men jobbade mer i skritt och att flytta undan hennes rumpa.
Birger och Tindur på älven i våras.

Efter en liten uppvärming på isen valde vi att fortsätta rida men tog då Altastugvägen (som inte leder till Alta). Hästarna var pigga och glada och det gjorde ridningen hur rolig som helst. A-stugvägen är väldigt backig och vi utnyttjade det i vår träning. De lagomt lutande backarna var hur mysiga som helst att galoppera efter. Dísa och Tindur var genast med på noterna. Tölt och trav reds också och "lille-man" ser såååå söt ut när han vet att han töltar, dvs att han kan och gör rätt.


Igår kväll blev vi bjudna på julbord av Lasse och Liselotte. Ännu ett stort tack till er!
Vi var på Jukkasjärvi hembygdsgård och åt. Det var så gott! Aldrig har jag varit med om ett julbord som var så fint upplagt och planerat. Och all maten, ja det går inte att beskriva. Det var så mysigt att sitta där inne och bara njuta av allt det goda. Att det var närmare -20'C ute gjorde bara att det kändes ännu mysigare.


Gå in på följande länk och kika lite hur det ser ut och vad som finns i Jukkasjärvi.

http://www.icehotel.com/Winter/Eat/Hembygdsgarden/


Blev lite julpyntat här hemma igår också. Har gjort en del även idag men i stallet har det inte blivit dessto mer. En ljusstake kom upp innan vi for hem men det får väl bli mer under veckan. Jag som tänkt göra nytt julpynt till stallet har inte hunnit med det ännu. Det kommer.

Galopp i mjuksnö och lockig matte!

Jag och Birger red D&T tillsammans med Anna och Vaskur igår. Vi tog samma vända som jag och Birra gjorde härom dagen. Nu hade det kommit ännu mera snö så det blev lite plumsande.

Första vägen förbi Syvijärvi gick i halvraskt tempo. Det var där det låg mest snö. Fortfarande är snön mycket lätt så vi travade på lite och sista sträckan upp mot byvägen blev det en galopp. Hur kul som helst. Kändes som att sitta på en gunghäst. Så mjukt och fint gick det. Väl uppe på byvägen var Dísa "laddad". Hon blir ofta så´n. Har hon fått börja springa vill hon gärna göra det mer. Dessutom var ju byvägen plogad så nu blev det lättare för hästarna att röra på benen. Villket så klart Dísa inte var sen att upptäcka.

Tindur och Birger körde på de också. Tindur var pigg och sparade inte på krafterna. Nu valde Birra att rida lite bakom mig och Anna eftersom han inte har någon pannlampa. Men det gick fint det också.

När vi kom till Torpet-vägen upptäckte vi till våran besvikelse att den vägen nu var plogad. Den som var så fin härom dagen med orörd snö. Vi red ner efter den ändå. Gick ju bra det också, hästarna slapp plumsa men vi saknade vår "galopp-snö".

Finns en backe i slutet av Torpet-vägen som det är så där lagom lutning på. Där lät vi hästarna galoppera igen. Dísa som hade "trippat" tidigare blev nu lite trött och travade sista biten. Tindur därimot hade luft under hovarna och körde om oss. Vaskur var pigg även han men valde att gå efter Dísas linje ;-)

Vägen till och förbi kyrkan gick i tölt och trav. Vägen därefter, hemåt stallet, gick i skritt och lite tölt. Dísa var så duktig och hennes tidigare trötthet vid galoppen var som bortblåst.

Tillbaka i stallet skulle Dísa så klart rulla sig i boxen. Som jag skrivit tidigare älskar hon verkligen att göra det. Gör ju inte mig något att hon tycker om det men hur kul är det tex när man är på kurs eller tävling? Med hennes man!!! Kan ju tänka er hur hon ser ut *suckar leendes*.

Efter att hon rullat klart borstade jag av henne. Brukar spraya Bodywash på henne när hon är som svettigast. Det är en form av tvättlösning som tar bort svett och smutts (köpt från Hööks och behöver inte sköljas ur) och det tycker hon är ganska skönt. Problemet eller vad man nu ska kalla det är att hon absolut måste rulla sig en gång till efter att jag sprayat, för då har hon ju blivit blöt igen!!!! :-) Kan ju föreställa er hon "fin" min piga brukar se ut på kvällarna.

Så tycker Dísa om det!

Tindur därimot, han ser vi sällan rulla sig. Att han tycker om att ligga ner och sova det vet vi men att rulla sig.... nä det är inte hans grej. Jag har sprayat även honom med Bodywashen men han tycker inte om det. Ser jätte sur ut och riktigt blänger på mig. Så numer gör jag det bara om han är riktigt, riktigt svettig. Då tycker han det är iallafall liiiiite skönt. Han är så söt!

Söta, underbara Tindur, har ett "hjärta" på sin mule!

I "vanliga fall" brukar det ju kunna vara killar/pojkar som skitar ner sig och tejer/flickor brukar vara de som är mer fina i kanten. Jo tjena, inte hos oss! Här är det tvärt om. :-)

Jag har varit hos frisören idag. Det händer inte ofta. Ville göra något nytt med mitt hår och har nu permanentat mig. För bra många år sedan hade jag mitt hår ständigt permanentat men lät det växa bort. Jag var så less på mitt raka hår så nu är jag tillbaka i den mer krulliga varianten. Hur skönt som helst att slippa det platta tunna håret. Kanske är det lite extremt lockigt just nu men det brukar ju vara så precis när det är nygjort. Blir bra om en vecka eller två.

Mera snö och isiga hästar!

Jodå, det har snöat idag också. Eller har, det snöar ute nu också :-) Jag som tycker det är mysigt med snö börjar faktiskt tycka att det kan upphöra lite. Både Dísa och Tindur är totalt igen-isade när vi kommer på eftermiddagen. Finns inte en chans att det går att lägga en sadel på dem som de ser ut. Enda allternativet är att de först får tina upp en stund inne i stallet och därefter kanske kunna ridas.

Bäst av allt hade det ju varit om hästarna haft ett täcke på sig under dagen. Men eftersom det inte är vi själva som släpper ut dem på morgonen är täcke inte att tänka på. Lasse känner att han inte hinner med det och dessutom är ju ingen av hästarna hans egen. Att han släpper ut dem och ser till att de får frukost och vatten är ju hur snällt som helst bara det.

Självklart hade jag ju åkt ner på morgonen och lagt ett täcke på de älskade "fyrfotingarna" om de hade kräft det. Tex av hälsoskäl eller så.
Om det är kallt ute på morgonen, -26'C eller kallare brukar Lasse ge dem frukost inne. Då åker jag (eller både jag och Birra) ner på fm för att lägga ett täcke på och sedan släppa ut dem. Så får de vara ute från ca 9 tiden istället för kl:6.

Men då handlar det om ren kyla. Idag har det inte varit kallt. -10'C var det i Poikkijärvi när vi kom dit. Det är snön som ställer till det för vår ridning. Pratade just om det idag nere i stallet. Den dagen det slutar snöa blir det väl kallt istället! Men är det "bara" runt minus 18-19 grader går det ju att kanske ta en liten skritt-vända. Så hästarna iallafall får komma ut och se något annat.

Jag bytte broddar på Dísas framhovar idag. Tindur har redan fått nya broddar då Kärstin var och satte en ny framdojja på honom. Birra bytte då broddarna på den andra framskon också så att det inte blir någon höjdskillnad för "Lille-man". Nu har då Dísa också fått lite högre broddar på sig. Jag brukar byta ut broddarna på hästarna allt eftersom det kommer snö. De första "plutt-broddarna" får sitta under den första halkan och små-snön, sedan kommer de "riktiga" grejjerna fram :-))

Snart börjar det bli dax att julpynta stallet. Jag tycker det är hur roligt som helst. Igentligen är det väl kanske Anna som ska göra det men hon låter mig hjälpa till. Tycker det blir så mysigt när det kommer upp lite glitter och ljus. Igentligen hade jag velat få upp en belysning "ala-julgran" inne i stallet men har inte kommit för att köpa någon. Hästarna har en nattlampa som lyser nattetid. Hade ju varit mysigt att "byta" ut den mot lite stämningsfull julbeslysning nu under december. Nåja, kanske stallvärden köper in något? Vi får väl se. Jag ska iallafall ta och göra lite nytt pynt till hästarna. Vad det blir får jag återkomma till. Självklart också med lite bilder.

Bus i bus-väder!

Nu har vintern kommit till Kiruna! På bara ett par dagar har det kommit mellan 3-4 dm snö (minst) och allt är nu vitt. Mysigt!


Igår blåste det rätt bra under hela dagen men på eftermiddagen avtog vinden något. All ny-snö lockade så klart till bus villket hästarna genast var med på.


Jag och Birger red först den lilla rundan förbi Syvijärvi (hur man nu stavar). Dísa och Tindur var pigga och tyckte att den lägsta växeln skulle ligga i nivån trav. Släppte på alla "krav" och bara lät de ha roligt. Det hade vi också. Snön yrde runt hovarna och sista biten tillbaka till by-vägen blev det galopp.
Tillbaka på by-vägen konstaterade vi att det gick för fort, inte kunde vi väl vända hemåt redan.


Vi red vidare och tog nu "Torpet-rundan". Där låg också mycket snö! Kan ju tillägga att all snö var väldigt mjuk och lätt. Riktig kall snö. Hästarna behövde inte jobba hårt utan lekte mest.
När vi skrittade ner efter första biten på Torpet-vägen skuttar Dísa helt plötsligt till. Det var säkert något i skogen som hon hörde. Jag flaxade med armarna och bakom mig hör jag Birra:

"Vad gör ni? Som ryttare ska man hålla händerna stilla och låga på var sin sida om manken!!" Jag skrattade så tårarna rann :-)


Blev inte så mycket tölt-ridning utan mest trav och galopp (förutom skritten då så klart). Jösses vilken trav det blev i all snö! Så ska "riktig" trav vara :-) För Dísas del, Tindur han travar ju så himla flott och fint oavsett om det är snö runt benen eller inte.


En riktigt rolig ridtur blev det som vi idag hade tänkt göra om. Dock kröp termotern ner till -21'C så vi valde att inte rida. Då det har snöat nästan hela dagen idag också såg D&T ut som två vandrande snö-högar när vi tog in dem. Isiga på ryggen och i man samt svans. Borstade försiktig av den snö som låg löst, resten fick sitta och täcken las på. Varken Tindur eller Dísa tycker om att bli borstade när de är så där isiga. Det är klart det skull inte jag heller göra. Känns säkert i pälsen om man inte är försiktig.
Gammal bild men typ så här såg de ut.

Efter att de stått ett tag med sina ulltäcken på sig så var all is borta. Lite små blöta var de men det torkar under natten.


Zorro stor trivs med all snön han också. Han tycker det är väldigt roligt att "skotta" med nosen. Han har ju så långa ben så fram kommer han trotts att det ibland ser ut som om han har snö långt upp över magen :-)


Busig Zorro i busigt väder igår.

Snöigt värre och tappad sko!

Nu kommer snön! Det har snöat nästan hela helgen för att inte tala om idag. Just nu är det riktig snöstorm ute men det tycker jag är ganska mysigt, fast inte om man måste vara ute ;-)



Birger har jobbat så´nt där knepigt skift i helg. Först ett par timmar på förmiddagen, ledig mitt på dan och sedan jobbat igen på em-kvällen. På lördag valde vi att inte rida bara för att det skulle bli så stessigt. Pysslade med hästarna och såg till att de mådde bra. Tog in dem så de fick äta kraftfoder inne och kollade av att alla "hårstrån låg på rätt plats" ;-)



Igår söndag såg vi framimot att sticka och rida. Eftersom det hade snöat hela natten låg det ca 2-3dm nysnö på marken och det lockar ju till en del "bus". Efter att ha mockat och gjort klart tog vi in hästarna för att sadla. När Birger skulle kratsa Tindurs ena hovar blev våra ridplaner grusade. "Lille-man" hade tappat en sko! Suck!

Jag ringde till Kärstin (med ä *ler*) och hon hade möjlighet att komma på kvällen och fixa dit en ny sko.



Ute i hagen gick Birra omkring och letade dojjan. Självklart hade ju även snösulan åkt av och låg nu någonstans i hagen. Jag gick också ut och letade efter att jag pratat med Kärstin. Vi hittade inte varken skon eller sulan. Men med all den snön var det ju inte så konstigt. Dessutom visste vi inte ifall Tindur tappat skon redan under lördags eftermiddagen. Eftersom det inte var vi som tog in hästarna på lördag kväll kollades inte ifall att alla skor satt där de skulle. Lasse brukar inte göra det. Han tittar bara att det inte sitter snö-klumpar under fötterna och eftersom D&T har snö-sulor fastnar det ju ingenting på dem. Och så klart inte heller under en hov som inte har en sko.



Nåja, det blev ingen ridning iallafall. Kärstin fick sätta en helt ny sko på Tindur och som tur var lyckades vi få tag på en snö-sula också. Jag fick mycke "beröm" (läs mutter *ler stort*) av Birger eftersom jag inte hade köpt in någon reserv snö-sula. Nu stod vi där och hade ingenting att sätta på Tindur. Som tur är finns det kompisar som har grejjer. Tack Anki! Behöver jag skriva att fler sulor är på väg?!? :-)



Vi hade tänkt ta med oss Zorro när vi skulle rida men vi gick ner på isen och lekte med honom istället. Han tyckte det var hur roligt som helst och dök som en fisk i snön efter sin leksak som vi kastade åt honom.


Dragkamp är roligt! Här syns lite av hur mycket snö som kommit.

Vart tog vägen vägen?

När vi i går eftermiddag åkte ner till stallet var det jag som körde bilen. Jag som i vanliga fall tycker om att köra bil gillar det inte när snön vräker ner. Tycker det är obehagligt när man kör i mörker och snön kommer mot bilens lysen. Framför allt hel-ljusen.

Enklast hade det ju varit att låta Birger kör istället. Men jag är väldigt envis av mig (ibland) och tycker att "obehaget" borde gå att övervinnas. Så jag körde!

När vi kom ner på Poikkijärvi-vägen hade jag en bil framför oss. Kunde då inte ha hel-ljusen på utan fick tacksamt (snön syntes mindre) använda mig av halv-ljusen. Bilen framför drog upp en del snö, snörök och helt plötsligt var vägen borta. Allt var bara vitt!
Nädå, vi hamnade inte i diket *ler*. Men mycket gjorde nog att jag känner till vägen så väl. Vet hur den svänger osv. Förstår väldigt väl hur folk fort kan tappa kontrollen på sin bil om något liknande händer i hög hastighet och på okänt ställe.
Lättade lite på gasen och tog oss till stallet.

Jag och Birra red D&T till kyrkans parkering i går. Red på i lite trav och galopp dit men sedan blev det arbete i skritt och tölt på "planen". Jag jobbade Dísa på volter och ställde henne åt både höger och vänster. Arbetade på "ått-volten" och försökte tänka på min egen sits.

När jag sedan skulle tölta så ville Dísa bara trava. Jag fick verkligen rida henne för att få till tölten. Visst är jag glad över att min piga hittat så fin trav men hon får ju inte glömma sin underbara tölt. Bara att jobba på! :-)

Birger och Tindur tränade på de också. Birger red Tindur "in i halten" och fick honom så där fint samlad. Precis som på Sylvia kursen. Birra tränade också på volt för att få en mjuk och fin Tindur i båda varven. Flytta bakdelen och lite tölt blev det för dem också. Såg riktigt bra ut.

När vi red tillbaka mot stallet kom jag på mig själv med att inte rida ordentligt med sätet. Att bara rida med händerna är en "döds synd" enligt mig och det var precis det jag gjorde. Så mycket bättre Dísa svarade när jag själv tänkte på hur jag red henne. Tänk vad det ska vara svårt att rida. Eller svårt och svårt men det är iallafall inte enkelt att komma ihåg allt för att få till ett bra slut resultat.

Tänker på alla som tävlar där det ser så där löjligt enkelt ut allting. Oavsett om det är på en islandshäst eller "vanlig" häst. Sådana personer ser jag upp till och det gör säkert också hästen de sitter på.

Zorro pussar Tindur, Dísa tittar på!

Ridning i dagarna två & inte vårat föl!

Hrissla som jag satte in en bild på häromdagen är inte vårat föl. Hon tillhör Sylvia och bor således i Mariebäck. Hrissla har ett eget litet fotoalbum på pixbox och länken dit är:

http://www.pixbox.se/alb842550

Både igår måndag och idag tisdag har jag och Birger varit ute och ridit D&T.

Igår började vi med att rida ner till isen för tanken var att vi skulle träna lite på den banan som är upp-plogad. Vi blev inte långvariga där. Det blåste riktigt hårt och små snö for i luften. Det gjorde ont i öronen så vi red till Fjällborg i stället. Till min stora förvåning gick Dísa ut på isen hur lätt som helst. Hon var jätte duktig!
Vägen till Fjällborg reds i trav och tölt. Jösses vad Dísa travade! Nu var det nästan så att jag hade svårt att få henne att tölta. Eller nja, svårt var det väl inte men hon travade tacksamt om jag inte "höll i hop" henne.

Birger och Tindur växlade också mellan tölt och trav. De red lite sidoförflyttningar och sedan lite samlad skritt. Serpentiner i trav gjordes också och Tindur gick med spetsade öron :-)

På väg tillbaka mötte vi Anna och Vaskur och tillsammans red vi hemmåt. Jag tränade lite samling av Dísa som inte fick chansen att tjura ihop utan gick riktigt fint.

Väl hemma i stallet blev det borstning av D&T med lite pälsglans och så klart gav vi kraftfoder som alltid äts med god apptit ;-)

Idag red vi en helt annan väg. Det är en sträcka som går runt. Dvs man kommer tillbaka till vägen man började ifrån. Vi kan kalla denna runda Torpet-rundan eftersom ena vägen tidigare hette Torpet. Snabb beskrivning: byväg, Torpetväg, kyrkväg och byvägen igen.

Anna sa igår att hon ville följa med oss och rida idag så hon och Vaskur hängde på. Vaskur har bara två broddar i sina skor och det fungerar inte. Det blir halt. Dísa och Tindur har fyra broddar/sko och jag skulle inte välja att ha på något annat sätt.
Jag och Birger är van vid att rida på ett mer framåtdrivande sätt numera (allt efter att vi ridit för Sylvia) så när det idag helt plötsligt blev ett annat ridtempo blev både jag och Dísa lite frustrerade. Anna ville inte köra på i vårt tempo och vi rättade oss efter henne. Det blev en tålamodsprövande ritt för både mig och Dísa.

Dagens ridning innehöll mest böjning och förflyttning. Förutom när vi kom till kyrkogårds parkeringen. Den är fin att rida på. Stor fin parkering som blir lite upplyst av kyrkans beslysning. Jätte fin på vintern eftersom den hålls upp-plogad. Där red jag min häst på volter som vi gjorde i lördags. Inte så länge men iallafall så att hon fann traven åt båda hållen. Blev lite seriös träning trotts allt. Och hon gjorde det bra min "höna" (brukar kalla henne för söt-höna *ler*). Fick till super trav på volt betydligt enklare än tidigare.

Birger och Tindur körde på lite de också på parkeringen. Red på volt i trav och sedan lite serpentiner också i trav. Jag såg inte så mycket av det de gjorde men Birra var nöjd med "lille-man".

Bettlöst, bomlöst och utan skor!

När jag köpte Dísa för ca 5 år sedan, jösses vad tiden går, hade jag tänkt ut precis hur min häst skulle tränas. Dísa var inte inriden och ganska sparsamt hanterad. Hon var ju bara 3 år när hon kom till mig.

Att få börja helt från början med min häst var en stor dröm som gick i uppfyllelse. Hon var helt "orörd" och jag skulle nu få lära henne allt.

Från tiden jag hade Náttfari (vila i frid) så hade jag en bomlös sadel hängades i stallet. En Torsion som jag tyckte mycket om och som fick bli Dísas första sadel. Min häst skulle inte behöva "klämmas in" i en sadel med bom och när jag lite längre fram ville byta sadel blev det en bomlös Top Reiter.

Problem för mig uppstod när jag inte hittade balansen i sadeln. Dísa var pigg och glad och ville springa. Jag kände obehag av sadeln, ingen stabilitet eller stöd någonstans. Var helt fokuserad på att Dísa skulle tänka framåt och att inte jag då skulle vara den som bromsade henne bara för att jag inte hade tillräckligt med balans. Dessutom, hur bra är det att rida in/träna en häst med en sadel man inte kan känna sig trygg i?
En bomsadel inhandlades. Dressyr modell med ljupt säte och regäla knästöd. Jag satt juten i sadeln och det gick så mycket bättre att rida min häst.

Att stoppa in järnskrot i munnen på henne var en annan sak jag inte ville göra. Red in henne utan bett, grimma var det enda som användes ett tag. Tömkörde henne även i grimma och skaffade senare ett sidepull. Körde in henne med endast sidepull och tyckte det gick hur fint som helst.
När jag senare började fundera på att tävla henne uppstod problem. Jag läste FIPO (tävlingsreglemente för islandshäst) och där stod klart och tydligt att man inte fick/får tävla utan bett i lätt klass.
Jag läste också i flera artiklar från kända tränare om hur de gjorde med sina unghästar. Att en väl skolad häst skulle kunna gå med ett tränsbett i munnen var ganska självklart för dem. Jahapp, Dísa fick lära sig att använda bett.

Länge, länge red jag omkring med en grimma under tränset och bettringarna hopkopplade i grimman med hjälp av karbinhakar. Tyglarna hade jag fast i grimman, inte i bettet!
Smorde in bettet med äppelmos gjorde jag också varje gång Dísa skulle få det i munnen. Så här några år senare märker jag själv hur det låter men hej! Tindur fick sitt bett insmord med äpple (dock inte äppelmos, det var så kladdigt) de första gångerna han också :-)

Skor! Nää, slå en söm i min hästs hovar när det verkar kunna gå bra utan kändes fel. Dísa gick länge utan skor. Hon ömmade inte och enligt våran dåvarande hovslagare (pensionerad sådan nu) så hade hon super kvalité på hovarna. Glad var jag för det och tyckte att det gick hur fint som helst utan dojjor. Jag läste artiklar om hästhovar, att de mådde bäst om man inte slog i någon söm i dem osv.

Lite senare kom problemet. Dísa ville inte ta för sig i steget när vi red på små grusvägar. Så klart, det blev ju ömt under hovarna. Att dessutom "kånka" omkring på mig blev inte bra. Fungerade alldeles utmärkt i skog och mark samt på vintern på sidan om vägen i snön men jag ville ju mera.

Skor sattes på min häst. Både jag och Birger tränade Dísa inför påslagningen genom att sätta en sko mot hoven och banka med en hammare. Så höll vi på i någon vecka, varje dag, på varje hov. När "hovis" sedan kom var det inga problem att slå på skorna. Likadant har vi gjort med Tindur.

När skorna sedan satt så fick Dísa först lära sig att gå med dem på utan mig och sedan bli riden. Nu blev det lite annat. Helt plötsligt kunde vi röra på oss oavsett hur väglaget såg ut. Och det upptäckte även Dísa som tyckte det var hel kul. För att inte tala om hur roligt hon tyckte det var att få fäste med hjälp av brodd på vintern :-)

Allt eftersom tiden har gått har jag fått ändra mina åsikter. Att det jag trott skulle vara bra kanske inte fungerade i praktiken. Hela tiden har jag sett till hästens bästa.
Bomlöst, javisst, men kanske inte som enda sadel. Perfekt vid gångartsträning men inte vid hoppig-tittig-unghäst-inridnings-sadel.
Bettlöst, javisst, men med en mjuk, lätt och fin hand är det inga problem med ett tränsbett.
Utan skor, javisst, men kanske inte om du vill ligga och träna din häst inför tävling eller kunna rida utan att behöva tänka på smågrus och halka.

Tindur kom till oss våren innan han skulle fylla 3 (han är född 16 juni). Nu har vi "lille-man" på foder än så länge men hoppas och önskar starkt att få kunna köpa honom en dag. Med honom har vi jobbat utifrån det vi lärt oss av Dísa. Självklart är ju Tindur en egen individ och ska inte jämföras med någon annan häst. Men lite "hjälp" har vi fått från Dísas unghäst tid.
Sedan är inte jag rädd för att prova nya saker. Jag (och Birra) är öppen för det mesta. Dock alltid, precis alltid ska det vara till fördel och glädje för hästen/hästarna!

Sylvia kurs!

Så himla bra det gick igår! Sylvia var här och hade kurs för oss 10 igen. Jag gick med ett fånit leende på läpparna hela kvällen eftersom jag var så nöjd med min häst. Stolt var jag också över Birger och Tindur som så klart också var duktiga.


Dísa hade en liten tjurighets preriod under kursen och det var så klart när jag skulle samla henne. Hon tycker det är jobbigt. Sylvia påminde mig om att bara samla henne korta sträckor och sedan släppa fram henne så hon inte hinner tjura ihop.

Den mesta träningen igår gick dock åt till att träna trav. Dísa töltar hellre än travar. Så fort jag satt ner rumpan i sadeln har hon töltat, tar jag i tyglarna.. töltar hon osv. Nu är det ändring på det :-)


Mer fokus på att böja min häst på volt och samtidigt driva. Erbjuda henne lång tygel när hon hittar traven, därimellan böja henne mycket. Jag märker ju att vi inte jobbat på volt så himla mycket. Kan det bero på att matte (jag) tycker det är tråkigt? Skärpning! ;-)


Så roligt det var att känna hur bra Dísa kunde trava och detta på volt med mig sittande ner i sadeln. Att hon dessutom kunde fortsätta att trava trotts att jag böjde henne var ju helt otroligt. Lång låg hals med böjning var vad Sylvia var ute efter. Lång låg hals med böjning var det jag och Dísa kunde innan kursens slut. Nu är det bara att träna på det hela också så vi inte glömmer bort hur man gör.


Birger och Tindur hade mer fokus på formen i tölten. Tindur töltar på så pass fint nu att det börjar bli dax att få lite form på det hela också. Precis som jag med Dísa fick Birger börja samla Tindur i skritt. Rida honom in i halten och det var så synd att jag inte hade en kamera att fota dem. Den svarta hästen var så fin, ja han var så vacker där han stod samlad. Lätt välvd hals, mjuk i munnen, baken under sig och öronen framåt :-) Jag som satt och tittade på blev nästan lite "sotis". Jag ville också rida honom!


Birger utvecklas i takt med Tindur. Lite svårt har han (Birger alltså) med ridvägar men så har han ju inte gått på någon ridskola heller. Och vem behöver kunna ridvägar när man har en instuktör som förklarar så bra som Sylvia? *ler*


Tror att jag har förkylning i kroppen för jösses vad jag känner mig slut idag. Inte träningsvärk eller så utan mer matt och trött. Somnade redan vid 21 igår kväll men inte är jag piggare idag för det. Hmm....


Hästarna fick vila idag. Tror nog de tyckte det var rätt skönt. Dísa var helt genom svettig igår så det skulle inte förvåna mig om hon är lite trött i kroppen idag.

Vi var i stallet på dagen idag och jag gick direkt in i hagen för att hälsa på hästarna. Dísa tittade lite surt på mig. Jag fick inte klia på henne utan hon gick undan. Tindur därimot kom kärvänligt och ville bli gosad med.


Dísa ändrade dock beteende när jag kom ut med kraftfoder hinken (alla hästar åt kraftfodret ute). Då blev hon så söt och gullig så. Mattes lilla häst :-)


Anna kom inte ner till stallet idag så jag och Birra fixade med allt till Vaskur. Utställning med Lenas hund stod på hennes schema så "Slatan" (Vaskur) fick klara sig med oss.

Hrissla har det skönt i gräset. En mysig bild så här i vinter mörkret.

Ridning, inget sår och personlighets kännedom!

Jag och Birra var och red en sväng ikväll. Termometern kröp hotfullt neråt men visade inte mer än -14'C så ridning blev det :-)

Vi red upp till kyrkan och en liten bit efter Åsen-vägen. Dísa var pigg, Tindur också. Red inte så hårt eftersom de ska orka med två pass med Sylvia i morgon. Men lite småsvettig var min piga iallafall när vi kom tillbaka. ;-)

Tindur töltar på. Jag tjatar ju en hel del om Tindurs tölt men det är så roligt att se. Han ser så himla fin ut, dessutom verkar han tycka att det är kul. Han blir bara mer och mer stabil i gångarten och det är klart att han tycker det är roligt när han behärskar den.

Tindurs sår är borta! Tjohooo! Eller det finns en liten, liten skorpa under allt hår men det räknar inte jag. Nu säger vi att det är borta och "lille-man" tycker precis samma sak *ler*.

Så här ser det ut nu och det vita är den lilla skorpa som finns kvar, resten är nu täckt med hår :-)

Gårdagens bloggande gällande person/personer i min närhet som får mig att bli irriterad gav lite respons.

Min kompis sa en del bra saker idag: "...man kan inte gilla/älska alla, alla är vi olika, var mot andra som du vill att de ska vara mot dig, mer än så kan du inte göra. Är någon odräglig/elak/dum mot dig, tja då är det ju de som förlorar på det. Då har ju den personen uppfört sig mot dig som de vill att du ska vara mot dem, då är det faktiskt helt ok att säga ifrån."
Min kloka kompis :-))

Dísa och Zorro, kompisar!

-25 grader!

Så kom det en dag när kylan verkligen visade sig. När det är ca -15'C hemma vet vi att det är kallt nere i Poikkijärvi. Mycket riktigt, -24'C var det när vi kom och -25'C innan vi åkte. Brrrr.

Hästarna var så där härligt frostiga i pälsen när vi tog in dem. De har inga problem med "lite" kyla. Zorro därimot tyckte det var lite kallt. Han började hoppa på tre ben så nu ska sockor inhandlas till honom :-)
Gammal bild men typ så här såg de ut.


Jag och Birger har en köldgräns på -20'C när det gäller ridning. Så klart går det ju att rida ändå fast det är kallare men hur roligt är det? Dessutom tycker inte jag om att hästarna ska gå och dra i sig kall-luft vid anstängning. Skritta går ju, men vart har fötterna och fingrarna då tagit vägen? :-)



Hade det handlat om hästarnas hälsa, dvs att de måste rör på sig oavsett temp och väderlek så skulle vi/jag självklart rida. Men när inte det där "måste" finns får det gärna vara.



Igår jobbade Birra kväll. Vi var hos hästarna på morgonen och fixade med allt. Anna hade lovat att ta in D&T på kvällen villket hade gått bra. Själv tog jag hem sadeln för att se över den och smörja den lite. Eller smörja och smörja, jag har gjort ren den med sadeltvål och vatten. Funderar faktiskt på att inte lägga på något fett denna gång. Sadeln ser mjuk och fin ut så jag tänkte prova att låta bli.



Därimot har min super sköna sadel börjat låta. Så där knirr,knarr,knirr,knarr när jag rider. Ibland mer och ibland mindre. Fruktansvärt irriterande. För att inte tala om när man travar....då knarrar det i travtakt ;-) Hade tänkt att Sonja (sadelmakare) skulle få titta på den. Hon kommer (eller har varit) upp hit för att ta sig an en del sadlar. Nu blev det tyvärr så att jag inte hade någon möjlighet till att vara med. Dock tänker jag skicka ner den till henne istället i början på nästa år. Går ju lika bra det.



Birger och Tindur använder sig av en gammal Ulan sadel. Det var tanken att den bara skulle användas som inridnings-sadel men har hängt med längre än så. Birra tycker den är hur skön som helst, jag... kan inte rida i den. Eller kan och kan, men jag sitter som en "kråka". Sadeln ligger bra på Tindur, har lagt en gelepadd under, och "lille-man" går hur fint som helst med den. Därför används den ännu ett tag. Meningen är att det ska bli en ny sadel till Tindur, eller bättre begagnad men vi har bara inte hittat den rätta ännu. Birger har provat några men inte suttit i den som han känner passar honom och eftersom han gillar den han har är det ingen brådska.



Jag irriterar mig över små saker. Att jag sedan jag varit liten har kort stubin gör ju inte saken bättre. Nu har jag kommit till insikt med mitt humör allt eftersom jag blivit äldre men jösses vad jag kan reta mig på saker. Dessutom är jag ganska långsint. Det finns en person som "kläckte ur sig" en komenter för ett par veckor sedan, det kommer jag inte glömma.

Hur gör man för att inte vara sådan? Jag biter mig i tungan för att inte slänga ur mig något spydigt. Folk som har en viss ton i ett samtal, jag-kan-jag-vet-säg-inte-åt-mig, stör mig enormt. Hur struntar man sån´t ?



Jag försöker verkligen att vara en glad och positiv person men när det är folk i min närhet som beter sig som .... så blir jag inte glad. Birger som är precis tvärt om och kan nonchalera andra personers negativa sidor försöker få mig att inse att jag bara slösar med energi. Kan jag ju hålla med om. Jag har inte svårt för att umgås med andra och tycker det är roligt ju fler man är. Jag är inte en stor egoist som kan och vet allt. Men hur gör man med sådana som tycker att jag är det och dessutom visar det?