Skor, brodd & snösulor!

Äntligen har hästarna fått på sig vinterskorna. Kärstin (med ä *ler*) var och skodde Dísa och Tindur i kväll och nu sitter skor, brodd och snösulor på plats.

Blev en ganska lång dag i stallet. Först var tanken att Kärstin skulle komma vid 15-tiden så vi åkte ner stax efter 13 för att mocka och göra iordning stallet. Det blev dock så att vår "hovis" ringde och sa att hon skulle bli sen. Så hon kom först vid 16.30 villket var helt ok för våran del. Jag var bara så orolig över att hon inte skulle komma alls ;-) Stax efter 20 åkte vi hemmåt. Hästarna var färdig lite över sju men så skulle de så klart ha kvälls foder osv också :-)

Tindur brukar tycka att det här med hovslageri är tråkigt. Tålamod är inte hans starka sida. Men de senaste gångerna har han varit riktigt, riktigt duktig. Han som är yngre än Dísa står mer still än vad hon gör. I dag var han en fröjd att se och Kärstin sa till och med "Den här mannen kan jag sko hur ofta som helst!" Gissa om det värmde våra hjärtan *mallig* :-)

Dísa därimot har snarare fått sämre tålamod än vad hon haft. När Kärstin är på sista bakbenet är Dísa såååå less, vilket hon också ibland visar. Inte att hon är elak eller så, nejdå. Men hon håller på och "gungar" och flyttar på sig villket så klart gör att allt tar längre tid. Nu är hon ju så klart inte så besvärlig att Kärstin behöver "be någon annan sko henne" men höjja rösten och morra lite får hon allt göra ibland.

Tindur har idag för första gång fått ett par snö-sulor på sig. Få se hur det sitter. Nu har "lille-man" inte för vana att trampa av sig sina skor så det ska nog inte vara något problem. Hästar som lätt tappar eller trampar av sig sina skor kan visst vara svåra att ha snö-sulor på. Jag har fått så´n bra erfarenhet av dessa sulor på Dísa så självklart ska även Tindur ha på sina "fossingar".

Såret på Tindurs ben ser jätte fint ut. Ska försöka komma ihåg att fota det i morgon. Läker givetvis bättre nu när det får luftas.

Spännande att se hur hästarna är i morgon. Jag och Birger har tänkt sticka och rida på eftermiddagen. Lite fart borde det vara men samtidigt har de ju inte den bästa kondisen. Vi får ta det lugnt och börja bygga upp allt igen från början. Ingen brådska här inte även om de "små liven" nu känner att de får fäste.

Borttaget bandage!

Efter precis 5 veckor har nu Tindur fått bli av med sitt bandage helt och hållet. Det gick bra att ha både socka och byxben (provade det senare från söndag till måndag) men nu ser såret så pass bra ut att jag väljer att inte ha något över alls.



Tog bort alltihop igår kväll och idag på fm såg det precis lika bra ut :-) Birger jobbar kväll idag så vi har varit i stallet på morgonen. Tog med lite äpple ut i hagen och gav åt dem och Dísa såg hel nöjd ut. Tindur undrade om vi inte hade mer äpplen med oss till honom. Det är ju gott! :-)



Pinnar/träd är också en favvorit att äta. Vi har varit tvungen att byta ut staket stolparna till plast, för att hästarna gnagade på de som var i trä, i vintras. Mellan el-trådarna var de också. Jodå, "Dísa-bäver" och "Tindur-gnagare" var verkligen igång. Hjälp från andra sidan fick de också av först Kelda och sedan Skrudur (Annas tidigare hästar). Det såg precis ut som om det varit en bäver där och fällt träd/pinne. På något ställe lyckades de få av stolpen så den hängde på isolatorerna i luften! Jösses!



Att skydda stolparna med det värse "klet" var ju en tanke som visade sig vara bra i teorin men en annan när det gällde våra hästar. En citron och 100% ren ättika blandades i en sprayflaska. Detta sprayade jag sedan hela stolparna med och vi (i stallet) tyckte alla att det verkade rätt smart. Jo, tjena! Dísa tyckte att "Å, nu har vi fått lite smaksättning på det hela, härligt"!!! och Tindur "Jösses, det här var gott"!!!


Hästarna stod bokstavligen och slickade i sig av citronen och ättikan från stolparna. Gnagade gjorde de också, som aldrig förr.


Spill-oja! Tyckte Lasse att vi skulle prova. Det har man ju hört att ska hålla de flesta "odjur" *ler* borta. Birger penslade på oljan över stolparna och extra mycket där de nästan var sönder tuggade. Toppen! Nää. De åt det också! Jag skojjar inte. Fy vad äckligt! För att inte tala om när de släppte sig! Och hur bra är det för hästarna att få i sig det? Akut beställning av stolpar gjordes, de kom med expressfart och mitt i smällkalla vintern (tror det var -25'C) sågades trästolparna ner och plasten sattes upp.


Konstigt nog gjorde de detta bara på mitten stolparna som delar hagen. Trä stolparna runt själva hagen har de inte rört. Eller jo lite på ett par men de är nu borttagna (Lasse har gjort järnstolpar istället). Praktiskt taget alla träd inne i skogsdelen är av-gnagda eller barkade. Det måste vara ett speciellt trä slag som de gillar, ja förutom de som är "kryddade" då förståss. :-)

"Så, gott!" (gammal bild men så här höll de på *ler*)

Det finns en liten damm snett bakom stallet. Zorro har hela sommaren varit där och jagat grodor *blä*. Badat har han också gjort, ordentligt när det varit varmt. Nu har det blivit is där och Birger gick dit för att titta hur det såg ut. Zorro kom på att det var ganska roligt att åka på tassarna så när Birger "jagade" igång honom hade han hur kul som helst.

Han rullade fast sig!

Birger har kommit på att vi ska kalla Vaskur för Zlatan. Inte helt utan betydelse då Vaskur har en förmåga att stå och sparka med sina framben. Han sparkar i boxdörren när han väntar på kraftfoder, han sparkar i luften när han äter kraftfodret, han sparkar på hinken när han ätit kraftfodret och han vevar med frambenen när han står och väntar på hovslagaren. Zlatan = ständigt sparkandes med benen :-))



Idag var dock inte Zlatan särskilt mjuk och smidig. Efter att Vaskur varit ute på en ridtur med Anna var han varm i pälsen. Så klart skulle han då rulla sig och vad hände? Han rullade fast sig i boxen! Villket oväsen det var först, Vaskur hade rullat så att hans framben hamnade mot väggen som är in till fikarummet/sadelkammaren. De satt fast. Panik hade han och bakbenen dundrade mot bakväggen då han kämpade för att försöka ta sig runt.



Birger som stod och fyllde vatten såg snabbt vad som hände och ropade att nu sitter Vaskur fast! Jag som var inne i fikarummet var snabbt framme. Nu är det tur att den lilla vita hästen har ett psyke som liknar Tindurs. Hur lätt är det att hjälpa ett stort djur som drabbats av panik? Vaskur var hur lugn som helst när vi pratade med honom. Jag lyckades kränga på honom en grimma (dock utan att få fast själva spännet). Sedan tog vi ett grimskaft som jag försiktigt la runt hans framben. Fick peta ner "repet" i vecket på frambenen som blev när han låg hopvikt. Birger var hela tiden bekymrad över att han skulle börja veva med benen men nähädå, han bara låg där hur snällt som helst.



Birger fick ta repet som var runt benen och jag tog det andra som satt i grimman och så drog vi. Jag smackade lite försiktigt och Vaskkur förstod åt villket håll han skulle. Ett, två, tre så var han runt och kom upp på fötter. Han frustade belåtet och ruskade på sig.


Anna var inte i närheten när detta hände utan trodde att vi skojjade med henne när hon klev in i stallet. Men Lena såg alltihop och kunde intyga att Zlatan nog behövde få sig en lektion i hur man är smidig ;-)


Dísa som har boxen närmast Vaskur tittade lite fundersamt över kanten vad han höll på med. Vi hade tagit in hästarna för att ge dem kraftfoder och "klipp-och-klistra" Tindurs ben. Den som tyckte minst om all uppståndelse var Zorro. Han var inne i stallet och kunde för allt i världen inte förstå vad det var som lät. Plötsliga ljud som han inte ser tycker han inte om och som det lät när Vaskur satt fast är det inte så konstigt.


Efter vi var klara med pysslet av hästarna åkte vi över till Jukkasjärvi. Inger Keisu (Jukkas-bo och sedan länge islandshästfantast) har köpt sig en ny häst och så klart ville vi kika lite närmare på honom. Jag som inte är så förtjust i skimmlar måste erkänna att jag nu träffat två som är riktigt söta. Vaskur och Oddi. Oddi heter Ingers häst och är född -01. Skimmelskäck men han hade täcke på sig när vi var där så hans fläck på rumpan syntes inte.


Oddi



När vi ändå var i Jukkas passade vi på att åka och hälsa på hos Anne & Rune. Anne är sedan lång tid tillbaka en bekant till oss och hon har tillsammans med sin man (Rune) byggt eget stall i Jukkas. Inte bara det, de bygger sig även ett boningshus på gården och det kommer bli så fint. Stallet är nästan helt klart och där bor numera fyra stycken islänningar. Tvifari = Annes häst, Tinni = Johanna Farebys häst, Safir och Oli (som jag inte vet vad ägarna heter).

Anne och Rune hoppas kunna flytta ner (de bor just nu inne i Kiruna) innan nyår.

Tvifari (med stjärn och snopp) & Tinni på väg att komma och hälsa.

Sockor är bra till mycket!

Vi var i stallet på dagen idag. Jag som tycker bäst om att vara där på kvällen får "stå ut" under helgdagarna ;-) Fast igentligen är det rätt skönt att vara hemma på lördag och söndagkväll, eller hemma och hemma, det händer ju en del annat också.



Anna stack och red Vaskur och Lena följde med och promenerade. Vi tog in Dísa och Tindur för att "klippa och klistra" på Tindurs ben. Lättare att göra det i boxen än ute. Annars var det relativt fint väder så hästarna har haft en skön dag i hagen.



Eftersom vi nu inte åker ner ikväll så vet jag inte än hur min konstruktion på Tindurs ben sitter. Liselotte har lovat att kolla hur det ser ut när de tar in hästarna.



Det jag gjorde var iallafall att klippa sönder en socka, sockor är bra till mycket, tog bort resor-delen och öppnade ett hål i tå-delen. Trädde sedan "strumpan" över Tindurs hov och upp på benet. Det gamla bandaget var så klart borttaget. Drog upp strumpan över hasen och la ett trosskydd innanför (så att den låg an mot själva såret), tog flexibandage och satte runt strumpan och benet ovanför och sedan likadant nedanför. Nu borde ju benet få andas på ett annat sätt. Där Tindur fått "våt-exem" är det nu ingenting tätt som ligger imot.



Dísa hade sovit gott inatt, tror jag iallafall. Hon hade spån ända in i öronen villket igentligen inte är konstigt när det gäller henne. Dísa tycker om att ligga ner och sova. Att rulla sig är dessutom det bästa hon vet. Henne är det ingen idé att borsta och göra fin innan man reser bort. Så fort hon kommer in i en box ska hon rulla! Oavsett vart hon är :-) Jag har lärt mig... bättre att ta med sig "skönhets"-produkterna och göra henne fin där man är än hemma innan.



Jag och Birger gick en sväng med Zorro i skogen direkt ut från stallet. Vi kikade lite om det skulle kunna gå att rida men nej. Det är inte aktuellt att prova, inte ens i skogen. Så länge de har skorna på sig och inga broddar är risken överhängade att det blir halkigt. Att dessutom balansera upp en ryttare på ryggen är inte snällt. Zorro var dock lycklig över att skutta runt i skogen, han hade inga problem att få fäste.

Zorro 8 månader & 8 veckor kvar till jul!

Lilla Zorro, som inte är så liten längre fyller 8 månader idag. Kändes som om vi var och hämtade honom i går.


Då, liten vovve som rymdes i famnen.




Nu, stor vovve som tar plats i soffan ;-)

Idag är det precis 8 veckor kvar till julafton. Det är helt osant vad tiden går fort. Inte för att julafton är så himla speciell längre. Men det är ändå lite mysigt med julmat och så hos mamma och pappa. Att få paket har sedan länge inte varit det som är viktigast. Huvudsaken är att mina närmaste mår bra och är friska.

Problem har uppstått med Tindurs ben. Eller problem och problem det beror på hur man ser det. Såret är fint, ingen fara där. Men på själva hasen har han nu börjat få lite typ av "värme exem" eller "blöj"-exem. Huden får inte andas utan det blir för tätt. Upptäckte detta nu ikväll.

Vi kan inte låta honom gå utan något skydd för såret. Även om det ser fint ut nu så är han där med mulen och slickar. Jag smorde över hasen med aleovera krämen ikväll innan jag satt dit ett nytt bandage. Men det blir ju ändå tätt...

Så nu tänker jag göra som så att Tindur ska få en tygbit över och runt benet. Jodå, ett gammalt byx-ben ska komma till användning :-) Om jag trär det över såret och fäster det med flexi-tejp ovanför och likadant nedanför så blir det ju luft därimellan. Eller? Och så fäster jag tejpen högre upp än vad bandaget suttit, då blir det ju luft där också... och Tindur kommer inte åt själva såret.

Jag måste ju bara prova! Dokumentation av det hela kommer så klart ;-)

Jippi, kolla såret!

Aldrig har jag väl varit så glad åt att se ett sår som just nu. Efter veckor med byte av bandage och lindor börjar det äntligen se ut att kunna bli riktigt, riktigt bra.

Att Tindur är less på att jag är där och "grejjar" går inte att ta miste på. Nu är han ju en så pass snäll häst så han sparkar bara med motsatta benet ;-) Han är så rolig. Han ska visa att han inte tycker om det jag gör men på ett sådant sätt att det inte skadar mig. Dvs han viftar omkring med höger bakben medans jag lindar vänster. Det är ju snällt! Tindur har provat lyfta vänster bak för att demonstrera men om jag "morrar" lite åt honom står han snällt med det benet. Men som sagt, höger, ja den kan fara åt alla håll *skratt*.


Titta så fint det ser ut!

I flera dagar har jag nu inte satt någon aleovera salva på bindan mot såret. Endast för att jag velat att det ska torka upp lite. Ikväll har dock salvan åkt på igen för att i morgon se hur det verkar. Återkommer med resultatet imorgon.

När vi (jag och Birra) åkte ner till stallet i eftermiddags snöade det för fullt. Efter halva vägen blev det regn istället. Hel knepigt väder! Men det höll inte i sig så länge. Dock tillräckligt för att göra den hala vägen ännu halare. Det är inte roligt när det är så här halt! Till och med i skogen där jag brukar gå med Zorro är det halt. Funderar helt klart på att skaffa sådana där broddar att sätta under skorna. Anna kallar dem för "senil-brodd" (eller något liknande) men hellre "senil" och säker på foten än brutna ben och ingen ridning *ler stort*.

Zorro skulle också behöva brodd. Det kanske vore något...brodd till hund! Jag och mina idéer. Men varför inte, hundar har ju också halkigt under tassarna. De måste väl också kunna fläka sig precis som en häst. Hmm ska nog bli uppfinnare :-)

Långdragen skoning och hon stavar med ä!

I går kväll kom då Annas hovslagare och skulle sko Vaskur. "Hovis" brukar i vanliga fall göra sitt jobb på en timme drygt men igår blev det lite mer långdraget ;-)

Först skulle han komma till kl:18 men hade fått förhinder så han kom inte förrän efter kl:19. Sedan började han verka Vaskurs hovar bara för att konstatera att de skor Anna köpt var för små! Anna slängde sig på telefon och ringde sin mamma (som var hemma i stan). Lena (Annas mamma)fick snällt åka till Marianne (som tur var fanns hemma) och köpa nya skor. Lena kom sedan ner med dem till stallet och hovis kunde göra klart sitt jobb. Stax före 21 var han färdig :-) Så kan det gå!

Dísa och Tindur stod i sina boxar och kikade lite vad som försegick i stallgången. De har dock börjat bli så pass van vid att andra hästar skos att de inte längre står och hänger över boxdörrarna för att "störa". Och skulle de göra det, slutar de fort när hovslagaren vänligt men bestämt ber dem ställa sig någon annan stans.

Fick en fråga idag....Ylva hur stavar man Kerstin??? Skrev ju om våran hovslagare i går och stavade då med ä = Kärstin. Nu råkar jag ju ha sett en jacka med hennes namn broderat och där stod med ä. Så därför antar jag att hennes namn ska stavas så ;-)

Hundlek och hovslagar bokning!

Zorro och Skuolfi

Jag och Birger var upp till Poultsa igår för att lämna ett täcke till Anna-Sara som hon köpt av mig. Så klart fick ju även Zorro följa med och träffade då sin gamla bekanta Skuolfi. Hon hade dock nyligen löpt så hon var lite små "kinkig" men de lekte i allafall lite.

Efter att ha väntat på hästarnas snösulor som skulle komma med posten dök de äntligen upp idag. Hämtade även ut hästskorna från våran lokala foder & hästsko-leverantör (Marianne). Köpte skorna färdig borrade av henne denna gång dvs med fyra hål i varje sko. Vi tänkte att det var lika bra för då kan "hovis" komma ganska på en gång och sko.... jo säkert!

Glad som jag var när jag kom hem från stallet ikväll hoppades både jag och Birger på att Kärstin skulle kunna komma och sko denna vecka. Men nej. Hon hade ingen möjlighet till det, suck! Nu hör det ju till saken att de håller på att flytta och måste vara ute från sitt hus sista oktober. Att försöka hinna med att dessutom sko hästar kanske är lite tufft. Nu fick vi ändå en tid, nästa vecka på torsdag blev det.

Annas häst Vaskur ska få besök av sin hovslagare i morgon. Vi har inte möjlighet till samma "hovis". Annas hovslagare är en sådan där "gamal räv" *ler* som varit med länge och han vill inte ta på sig nya kunder. Annas föräldrar hade honom som hovslagare till sina hästar för flera år sedan. Därför hade de redan en "fot inne" när Anna skaffade egen häst.

Jag (och Birra) blev så himla nöjd med Kärstins jobb förra gången hon skodde D&T. Dessutom hade hon ett mycket bra sätt att arbeta på som gjorde att hästarna inte tröttnade på det hon gjorde. Ser därför gärna att hon kommer tillbaka. Att få vänta till nästa vecka är därför mer än ok för oss.

Dísa och Tindur på kurs!

Tror att hästarna tyckte det var lite roligt att få kurs igår. I allafall att de fick springa :-)



Jag och Birger funderade hur det skulle gå med Tindurs ben under dagen. Eller rättare sagt såret på hans ben. Sjuklådan fick följa med för säkerhets skull. Jag bytte bandage på morgonen och satte en binda under (kan tillägga att vi numera även använder trosskydd *ler stort*). Sedan fick han ha sitt "dagliga" bandage över, som han brukar ha när han går i hagen.


Att Tindur varit skadad gick inte att se. Bara att han fått stå ett längre tag och nu hade kommit tillbaka till sitt "Jaha, varför ska jag göra det här?!" läge. Men det var bara under det första passet. På eftermiddagen såg han så där fin ut som bara han kan göra i tölten. Birger jobbade på riktigt duktigt och Tindur såg lite mallig ut. "Titta vad jag kan!"



Tindur och Birger i ridhuset på Frostgård


Jag bytte aldrig bandaget under dagen utan tog det när vi kommit tillbaka hem igen. På alla dessa dagar som jag bytt bandage har det aldrig sett så bra ut som just då. Nästan ingen vätska alls hade kommit ut och såret såg mycket torrt och fint ut. Jippi!!!



En svettig Tindur har rullat sig med täcket på.


Det blev inga hårda träningspass för D&T under dagen. Dísa fick sig förståss en genomkörare men det var bra. Jag fick träna på att flytta henne för skänkeln och det gick fint så länge det var rumpan som skulle flyttas. När det "bara" var framdelen som skulle åt sidan blev det kortslutning i min hjärna. När jag inte fattade, förstod ju så klart inte hon heller vad det var vi skulle göra. Vi har inte hållit på med sådant förut. Sylvia redde ut problemen och sakta men säkert gick det bättre.



Under det andra passet blev det så dax för min "lill-fia" att samla ihop sig. Under våren tränade vi på detta och gissa vart jag satt....jodå, på marken. När Dísa trampar under sig och blir riktigt, riktigt kort så får hon i bland för sig att "-Nädu matte, nu räcker det!!" och så skickar hon upp ryggen som högsta punkt samtidigt som hon hoppar rätt upp. Sylvia brukar kalla henne för kattapult-Dísa :-) Numera är jag beredd på att hon kan hitta på sådant så nu får hon bara en pisk i rumpan. Och då blir hon ännu surare...tills hon ger sig och går frammåt. Skitjobbigt tycker Dísa och jag också eftersom jag får driiiiiivvaaaa som bara den ;-)


Sedan fick vi trava på och det gick ganska bra. Hon har svårare för att trava än att tölta. Förra lektionen tränade vi på att trava i form men eftersom kondisen inte fanns denna gång fick det bli lite friare trav. Men trava gjorde hon riktigt duktigt iallafall.



Jag och Dísa konsentrerar oss


Tindur, Dísa, Birger och jag var lagom svettiga och trötta efter våran dag tillsammans med Sylvia. Nu ska vi se till att få på skor med brodd så vi kan träna fram till nästa gång hon kommer.


Söta Höttur mådde visst inte så bra och fick därför stå inne. Krya på dig!

Förstående tränare!

Sylvia kommer upp från Luleå på lördag och håller kurs med oss. Vi är ett gäng på tio stycken som ridit för henne ett tag nu. Hon är verkligen toppen! Birger och Tindur kursar även de för henne och där har det gått framåt. För min egen del känns det också bra och att vi (jag och D) går framåt. Det går inte ett kurstillfälle där jag känner att Dísa och jag inte har lärt oss något. Det är bra, för det är väl ändå det som det hela går ut på :-)



Pratade med Sylvia i telefon i dag. Ville kolla av med henne angående Tindur och att varken han eller Dísa nu gått på länge. Inga problem! Hon sa att vi lägger upp träningen utifrån hur hästarna verkar på lördag. Att hästarna (som Dísa) blir trötta under den här delen av året är inte så konstigt. De sätter päls och känner av att den mörka tiden nu kommer. Kändes skönt att få prata lite med Sylvia. Hon har koll på läget ;-)



Dessutom vill jag ju inte att hon ska komma upp hit och känna att vi inte tränar på det hon lär oss. Det kan inte vara roligt som instruktör. Att förmedla och jobba för att få ett ekipage bättre och så tränar de inte på det de fått lära sig....


Sylvia och Olivia



Pratade även med hovis idag. Hon kommer ut och skor så fort vi fått våra snö-sulor. Jag väntar på att de ska komma med posten men det verkar ta ett tag. Så himla typiskt när man behöver saker. Som tur är har våran kursansvariga (Helena) sett till att vi kommer var i ridhus på lördag. Vi som inte har hästarna broddade ännu skulle nog inte kunna göra så mycket på en utomhus plan.



Byter bandage på Tindur en gång om dagen fortfarande. Det tar ett tag innan detta kommer att vara helt läkt. Tar dessutom lite längre tid eftersom såret inte kan få vara öppet utan bandage. Men det kommer att bli fint till slut. Och "lille-man", ja han hoppar omkring i hagen som värsta kalven på grönbete :-)

Gose-gris och uppsittnings-problem!

Dísa var så där super gosig som bara hon kan vara ikväll. La sitt huvud på min axel och skulle mysa. Nu finns det säkert de som tycker att Dísa "gör säkert så för att visa dominans", men nähädå hon är sådan. Dísa är allt annat än dominant i hanteringen av människor. Därimot är hon väldigt dominant mot andra hästar ;-)

Gose-grisen!

Det här med att sitta upp på hästen, hur gör man?!? När jag var liten och red på ridskolan var det inga som helst problem med att sitta upp på hästen. Inte ens om de översteg 160 cm i mankhöjd. Men hur gjorde jag???

Jag blir grymt avundsjuk på folk som elegant svingar sig upp i sadeln och sätter sig ner mjukt och fint. Typ som i videon med Eyjólfur. Fast den var lite rolig (videon alltså). Eyjólfur är ju lite rund och trind men skulle instruera uppsittning. För att visa det hela praktiskt kommer en lång...smal...tjej fram, och hästen...tja den såg inte hög ut jämfört med henne :-)

Nåväl, min häst är inte heller hög. Igentligen är ingen islänning hög om man jämför med stor-hästarna på ridklubben. Nu förstår ju jag också att man blir mer ovig ju äldre man blir, men om jag kan lägga benen bakom min egen nacke så är jag ju inte helt stel (?). Men jag kommer inte upp! Eller joo, jag kommer upp... "som ett kassaskåp i försök att lämna marken". Mycket elegant och smidigt, nej inte direkt *ler*.

Att använda en pall vid uppsittning ska vara bra för att skona hästens rygg samt även bommen på sadeln. "-Så himla smart sagt!" Nu behöver jag inte känna någon skam över att sitta upp från en pall. Pall låter ju så där lagom lätt och fint men sanningen är mer att vi har en stege. Hur roligt låter inte det? "- Vänta på mig, jag ska bara hämta stegen!!!"

För att ingen ska tro att jag numera använder brandkårens 12-våningars stege ska jag förtydliga att stegen jag (och faktiskt andra i stallet också) använder är en tre-stegs-stege. En sådan där som man fäller ut benen och kan stå på högst upp. Nu känns det genast mycket bättre, när jag fått förklara mig.

Kan man be sin tränare om en kurs/träning i uppsittning? Eller är det kanske dumt att "träna" på sånt inför andra. Jag menar, kanske är det bättre att gå ut i skogen och öva själv? Så klart med hästen då, helt själv går det ju inte. Eller så struntar jag i det, att kravla sig upp går ju alltid :-))

Ordningen återställd!

Myste så klart extra mycket med hästarna ikväll :-)

Det har varit riktigt skit väder hela dagen. Snöblandat regn och vind på det. Brrr.. Hästarna var blöta när vi kom ner till stallet, men efter en mycket effektiv mockning fick de komma in och vi la ett täcke på dem. En liten tuss hö fick de också att tugga på. De torkade snabbt.

Tyvärr är det så att Lasse inte hinner lägga på hästarna något täcke på morgonen. Det kan man ju förstå. Han ska hinna få ut tre hästar till hagen, ge dem frukost och fixa ut vatten innan jobbet, det är fullt tillräckligt. Att utöver det hinna kränga på alla hästarna täcken nej det vill vi inte ens fråga honom om. Dessutom är det ju inte hans hästar och vi är glada att Lasse ändå ställer upp med så pass mycket som han ändå gör varje morgon.

Hästarna har ju vindskjul och in dit vet vi ju att de går. Ja inte Dísa då förståss om det ösregnar. Hon gillar inte när det "smattrar" på taket. Men annars används skjulen flitigt. Och är de väldigt blöta på eftermiddagen när vi tar in dem gör vi som idag, lägger täcke på för att torka upp.

Nu är det dax att få "hovis" att slå på skor med brodd. Inte en chans att vi går ut och rider som det ser ut nu. Inte utan broddar! Hoppas kunna få våran hovslagare att komma i början på nästa vecka.

Hade inte Birger bytt däcken i lördags hade vi inte tagit oss till hästarna idag. Vi hade över huvudtaget inte tagit oss ut ur garaget. Den snö och is som bildas på vägarna gör det väldigt halt och med sommardäck....nej.

Vi hade lite snö på vindskjulstaket vintern -07.

Dåligt samvete!

Hur gör man för att inte ha det? Jag drabbas alltid av det de dagar jag inte är i stallet på kvällen. Dagar jag inte är där alls (kan väl max vara 5 av 365) är jag för sjuk för att överhuvudtaget kunna känna mig som en dålig matte.

Jag vet ju att Anna (eller Lasse & Liselotte) fixar allt som ska göras på kvällen men om jag inte får säga god natt till D&T är inte dagen komplett. Nu har vi (jag och Birger) varit nere i stallet på förmiddagen och pysslat så jag har ju ändå träffat mina små fyrbenta vänner. Men när Dísa står vid grinden, med spetsade öron och tittar på mig när vi ska åka, vill jag inte alls lämna henne. Om hon kunde skulle hon lätt få sova i min säng.

Nu låter det säkert som om jag är värsta egoisten när det gäller min/mina hästar. Så är det inte (eller jo, kanske lite). Det är bara det att om jag själv gjort allt tex kollat att bandaget sitter, gett kvällsfoder, kollat igenom hästarna efter intag osv så vet jag ju att allt är ok. Jag har såååå svårt för att låta andra göra det.

I går kväll togs hästarna in av Lasse och Liselotte. Jag och Birra var i stallet på dagen. Tänkte rida men det bara öste ner snöblandat regn så vi avstod. Tog in hästarna och gav dem kraftfoder, bytte bandage på Tindur, slängde på dem ett täcke och så fick de gå ut igen. Behöver jag tillägga att jag funderade hur det gick för L&L att ta av dem täckena på kvällen?

Helst av allt skulle jag vilja både ta in och ut hästarna. Samtidigt är det skönt på mornarna att inte behöva stiga upp så tidigt. Och som igår kväll samt även idag, är det ganska skönt att få vara hemma. Eller nja, det vetté tusan. Men nu har jag ingen bil så det blir inget stall för mig ikväll. Alla andra dagar i veckan jobbar Birger förmiddag så då blir det "vanliga" dagar i stallet. Så jag får väl försöka stå ut ikväll ;-)

Zorro är inne i någon "pip" period just nu. Var annan timme piper han och gnäller. Jag håller på att bli tokig på honom! Dagmamma till hund, finns det? Skojar bara, jag skulle sakna min vovve jätte mycket!

I bland kan till och med det här yrvädret (Zorro) ta det lugnt.

Däckbyte, toppbestigning och ridning!

Kl:03,45 väckte Zorro oss och behövde ut. Snäll som min sambo är steg han upp och gick ut med vovven. Jag hörde hur det smattrade på fönstret, det bara öste ner regn. Så roligt det ska bli att rida idag, tänkte jag men slog bort tanken eftersom mycket kan hända innan dagen gryr.

Birger ville få däcken bytta innan vi åkte ner till stallet. Tanken var att vi skulle åka ner och rida på dagen samt ge hästarna lunch men däcken ville anorlunda. Bilen är relativt ny för oss och vi har inte själva bytt däck på den förrän idag. Så klart blev det lite extra jobb och fix innan det hela var klart. Klockan tickade på och vi insåg att lunch, tja det skulle hästarna få vänta på.

Jag ringde till Lena, som jag visste var nere i stallet, och kollade om de (hon och Anna) kunde ge Dísa och Tindur lite mat. Inga problem! Skönt.

Därefter bestämde sig Birger för att ta transporten i samma veva. Den fick också däcken bytta så nu är det helt ok för snön och kylan att komma. :-)

Efter att ha muttrat en del fula ord över däcken tyckte Birra att vi kunde ta bilen och bara åka en sväng. Vi for upp på Luossabacken. Det går en bil-väg ända upp till toppen och däruppe är det på gång att byggas ett hotell. Vi har inte varit upp dit sedan bygget börjat så det var intressant att på nära håll se hur långt de hunnit.

Jag & Zorro med grunden och "första" våningen på hotellet i bakgrunden. Det blåste en hel del :-)

Vi gick upp på "grunden", Zorro tittar över kanten. Utsikten kommer bli enorm för de som ska bo där.

Grunden och balkarna för första våningen.

Efter att ha blivit totalt genom blåst satte vi oss i bilen och for hem. Så skönt att få komma in i värmen ett tag.

Åt middag och åkte ner till stallet. När vi kom ner så gick jag till hagen för att kolla av att Tindurs bandage satt kvar. Det gjorde det men inte som jag satt det i går kväll! Jaja, det är väl Anna eller Lena som kanske lindat om det för att det lossnat under dagen. Villket ju i så fall bara var bra men när jag pratade med Lena ikväll visade sig att de inte alls rört Tindurs linda! Hmm, Lasse hade heller inte rört den.... Nåja, ingen skada skedd men nog känns det lite konstigt.

Helt underbart var det att rida idag. Dísa var pigg och framåt utan att vara närvös och "fladdrig". Vi skrittade bara men hon hade tempo i stegen. Tindur skrittade på i fin takt han också och tyckte nog det var lite roligt att få komma ut igen. Måste ju vara skönt för hästarna att få röra på sig utan någon bromskloss, (läs någon som hänger i grimskaftet).

Vi red bort till Fjällborg som bor längst bort i byn. Byvägen går fram till deras hus och dit är det även gatubelysning. Kan väl vara ca 2km enkel väg, villket fick bli starten för hästarna att ridas.

Tindurs sår ser hur bra ut som helst. Birger red honom utan bandage och det var ingenting som påverkade Tindur alls. Han kortar inte steget eller på något annat sätt visar att han haft ont. Det är skönt att se! En liten, liten sträcka fick han lov att trava. Birger tyckte att han skulle få det för han hade ju skrittat så snällt hela vägen. Och Tindur, ja han såg hur lycklig ut som helst!

Dagar man bara har lust att.....

...gå och dra något gammalt över sig. En sådan dag har infunnit sig hos mig idag. Jodå, det är säkert! När allt känns så bra och går fint utan problem ja då ska det så klart bli ett slut på det. Snabbt! Nu är det inget världsligt som hänt, hästarna mår bra, Zorro också och vi har hälsan i behåll, men ändå.

Så skönt att kunna få tillbringa tid i stallet med hästarna. Dísa la sin mjuka mule på min axel ikväll och ville gosa. Hon är så mysig när hon är så´n. En lång stund skulle jag klia henne bakom öronen och på manken. Hon myste. En riktig gosegris är hon.

Tindur är inte riktigt lika gosig. Han tycker det är skönt när man pysslar med honom och kan stå och blunda. Men han har ett annat sätt än Dísa att mysa på. Så är han ju grabb också. ;-)

Ser fram imot att sticka och rida imorgon. Hoppas att det kan få vara lite fint väder, skulle göra det hela ännu mer positivt.

D & T feb -07

Halt på vägen!

Vi tordes inte ut och promenera ikväll. Det var rena isbanan på vägen trodde vi. Det såg så blankt ut men när vi körde hem från stallet (med våra sommardäck) upplevdes det inte som halt. Nåja, det får bli promenad imorgon istället :-)

Tindur fick lufta sitt sår även idag. Han fick först stå ute en stund utan bandage och sedan fick han vara fastbunden i boxen. Vad hemskt det låter! Nu var det ju inte så att han satt fast hur länge som helst i sin box. Självklart inte. Till Tindurs (och mitt) stora missnöje är det tyvärr så att enda chansen för såret att luftas är när han sitter fast. Funderar starkt över att konstruera en form av tratt, som man har till hundar. Borde ju vara en succé. *ler*

Att sätta aleovera salva var annan dag blir nog bra. Såret såg fint ut ikväll trotts att jag inte satte någon kräm igår. Blir bra när det får tillfälle att torka lite.

Dísa ser hel busig ut! Det kommer bli roligt att börja rida henne igen. Kanske finns det nu lite mer fart ibenen för hon ser långt ifrån lika trött ut som för någon vecka sedan.

Busig är även Zorro. Jösses, vad det är energi i den hunden. Sedan älskar han också att få vara ute. Hade han fått välja skulle han endast vara inne för att ta en sovstund någon gång.

Promenad utan bandage!

I går kväll tog hela vår lilla familj en promenad. Jag & Dísa, Birger & Tindur samt Zorro. Vi tog en väg som går förbi sjön Syvijärvi (hur det nu stavas?). Det är ca en halvtimmes promenad från gården och den är så bra för man kommer bort från bilvägen en sträcka. Zorro kunde springa lös och hästarna luffsa på utan "störande" trafikanter.

Innan vi gick hade jag tagit av Tindur bandaget över såret. Tog ut honom från hagen ganska på en gång efter vi kommit ner till stallet. Han fick stå vid uppbindninsstocken utomhus. Tindur tycker att det är ganska tråkigt att stå uppbunden. Han har inte riktigt förstått varför man ska sitta fast och ingenting händer. Men han stog faktiskt riktigt snällt igår. Kanske börjar han mogna? *smile* Såret måste få en chans att luftas och just nu är enda chansen till detta att Tindur står uppbunden. Annars är han dirket där och ska slicka och bita. *blä*

Såret såg hur bra ut som helst under promenaden. Vi var lite fundersam över hur det skulle bli när han rörde på sig utan bandage. Det såg mer ut som om det torkade ihop lite. Det är bra!

Några dagar nu har jag satt Aleovera på bindan som ligger mot såret. Kommer jag göra detta var annan dag istället. Inte för att det är dåligt att använda, nejdå. Men eftersom det kommer en del vätska ur såret tänkte jag att det kanske behöver få vara lite torrt imellan åt. Alltså utan kräm som gör det fuktigare. Eller kanske tänker jag fel här? Får prova helt enkelt.

Lasse släpper ut hästarna på morgonen från idag. Så det kändes lite konstigt i morse när vi helt plötsligt hade tid "över".

Nu ligger det snö på marken igen! Det blir till att köra försiktigt ner till stallet ikväll eftersom vinterdäcken ännu inte sitter på bilen.

Busbilder!

"Hm, den här svanslappen var rolig!" Tindur drar i Dísas täcke.


Dísa går iväg, Tindur håller kvar.

"Kom så ska jag hjälpa dig av med den här!!" Tindur är mycket hjälpsam.

"Tycker om dig!"

Klicka på bilderna så kommer de upp i större format. Kvalitén är inte den bästa då dessa togs med mobilen ;-)

Lite bilder på en små tjurig Dísa finns under följande länk:

http://www.pixbox.se/alb925397

Busiga hästar och ont i knät!

När Birger och jag kom åkandes upp mot stallet nu ikväll, såg vi på lång väg hur Dísa och Tindur höll på att busa i hagen. Så såg de oss och slutade. Men bara för en stund. Vi har fotat när de "härjar" men bilderna får vänta tills i morgon.

Det öste ner regn i morse så när vi ändå höll på att göra i ordning hästarna för utgång slängde vi på dem ett täcke var. Tindur hade väldigt roligt med Dísas täcke. Svanslappen var hur kul som helst att dra i. Hade det inte varit bensnören på täcket hade han nog dragit av den över huvudet på henne. Han försökte dra upp täcket på ryggen på Dísa men när det inte gick drog han baklänges i stället. Han såg ut som en hund när den leker dragkamp :-) Jag hade ganska roligt åt dem där jag stog och försökte fota.

Aleoveran som jag la på bindan mot Tindurs sår i går kväll verkade bra. Såret såg inte lika rött ut, mer rosa och mycket fint runt kanterna. Så jag gjorde likadant när jag bytte bandaget i morse och även ikväll. Det kommer en del var ut men det är bra. Ut med skiten! :-)

Även Vaskurs ben börjar bli bra. Han är inte svullen längre vid kontan och inte heller längs med skenbenet. En liten svullnad finns endast kvar runt själva såret. Det går åt rätt håll.

Nu när hästarna börjar bli "hela" är det jag som lyckas gå och få ont. Jag är inte mycket för att beklaga mig. Eller joo, om jag är förkyld, då är det jääääättte synd om mig *ler*. Därför skriver jag bara lite om att det just nu gör ganska ont i ett knä samt en aning i min rygg. Gamla skador finns på båda ställena.

Suget att gå ut och rida har börjat infinna sig. Eventuellt sätter Birger i gång och börjar rida Tindur framåt helgen. Under kommande vecka får det bli promenader. Dísa därimot kanske jag börjar rida tidigare.

I morgon jobbar Birger kväll så då tänkte vi åka ner till stallet och göra allt klart på förmiddagen. Anna har lovat ta in D&T samt se till att de får sitt kraftfoder och kvällshö. Det är inte många dagar Birra jobbar kväll men de dagar det händer brukar jag passa på att göra annat. Om det går vill säga. Hästarna/djuren går alltid i första hand. Krävs det av mig att jag ska vara i stallet så åker jag så klart dit. Ingen behöver någonsin fundera på annat.

Allt hö hemma och sjukhagen borta!

D&T (fotot är från våren -07)

Så skönt det känns när det väl är klart. Att hämta hö är inte så där jätte roligt men så är det att ha häst. Vi har ju inte hämtat någon jätte mängd men att bära totalt fyra ton på två dagar känns iallafall liiiiite i kroppen :-)

Nu får det komma snö om det vill, hur mycket som helst, för nu har hästarna maten hemma.

Anna var så snäll och fixade mockningen åt mig och Birger även idag. Tack! Jag var mycket tröttare idag efter vi lastat av än igår. Hur skönt som helst att inte behöva ställa sig och mocka.

I stället blev det storstädning av bussen. Bussen är en godsbuss som går i trafik under vardagarna och så klart kan vi ju inte lämna igen den full med hö-skräp. Det tog mig, Birger och pappa ca 1 timme att få den ren och sedan bar det av hem till mamma för att få i oss lite mat. Mamma har varit vovve-vakt även idag och Zorro är precis lika trött ikväll som igår.

När maten var i magen och mina ögon hängde på "tre kvart" åkte vi hem en stund. Zorro somnade på golvet i hallen och jag slängde mig framför datorn. Birra, han hant med att duscha. Det hade jag också velat, kändes som om jag hade hö överallt. Men eftersom vi skulle ner till stallet igen, ganska på en gång så tog jag det senare.

Birger och jag tog bort Tindurs sjukhage i kväll. Nu får han gå tillsammans med Dísa igen. Tindur blev överlycklig över att få slippa "sin del". Så fort el-bandet kom ner sprang han ut i skogsdelen och började barka träd. Vad söt han såg ut! Dísa, tja hon gick och städade hö-smulor efter Tindur, där han gått och stått.

När jag bytte bandaget (jodå, vi kör med bindor ännu *smile*) ikväll gjorde jag lite annorlunda än tidigare. Såret ser så fint ut men vill vätska sig lite. Jag har en aleovera kräm i stallet som nu har fått komma till användning. Jag har satt ett tunt lager av den på bindand precis mot såret. Väntar med spänning på morgon dagen för att se hur det påverkar läkningen.

Självklart hålls allting runt omkring så rent som det bara går. Inga fingrar i salvan, rengör med koksalt, ta inte på bindan osv, osv. :-)

Lasse och Liselotte, som bor på gården har kommit hem från sin semester idag. Satt och pratade lite ikväll om deras resa men både de och vi var jätte trötta. Får bli mer om det senare.

Även om L&L nu är tillbaka hemma, kommer vi åka ner imorgon på morgonen för att ta ut hästarna. Vill att Tindur får sitt bandage bytt. Funderar eventullet på att kanske börja byta det bara en gång per dag snart. Fortsätter det att läka så pass bra som det gör nu kanske det kan vara bra.

Det bara öser ner regn ute nu! Det smattrar på fönstret där jag sitter framför datorn. Och jag.... ja, jag är så glad att vi har fått hem allt hö!

2 ton hemma, "bara" 2 ton kvar!

Då var den första av två "hö-dagar" klar. Ca två ton fick vi med oss idag men det är ungefär lika mycket kvar att hämta i morgon. Bussen vi åker och hämtar höet med rymmer inte mer än just två ton. Därav de dubbla vändorna.

Jag har tur som har en far med körkort för alla typer av fordon. Det är han som kör när det är dax att hämta hö. Han är värkligen världens bästa pappa! :-)

Birger stackarn, sitter nu och nyser som aldrig förr. Han är lite känslig mot hö, villket är ytterst lämpligt när det är hö-hämtar dagar. Men snäll som han är ställer han upp utan något "knorrande". Behöver jag nämna att jag har världens bästa sambo? :-) Att han dessutom tycker det är roligt att rida och gjort Tindur till "sin" häst är ju bara så roligt. Gemensamt hästintresse tror jag det kallas.

Så vill jag riktiga ett stort TACK! till Anna som mockat åt både mig och Birger idag. Det är guld värt sådana här dagar. Först har man burit hö så armarna är flera mil långa och så ska man ställa sig och mocka efter det. Så klart hör det ju till när man har häst men har man en "stall-kompis" som Anna är det ju helt underbart.

Efter att vi lossat höet for vi hem till mamma och pappa där vi blev bjudna på middag. Zorro har fått vara med mamma idag och det är rätt skönt att kunna göra så. Han kräver en hel del uppmärksamhet och jag tror att han hade tyckt det varit tråkigt och hämta hö. Fast man vet ju aldrig, kanske han hade haft skitkul.

Skitkul hade iallafall Tindur i kväll. Efter maten hos mamma och pappa åkte vi ner till stallet för att ta in hästarna. Vi kom ner ganska tidigt så vi tog inte in dem direkt. Vi öppnade hagen mellan Dísa och Tindur och där blev det fart. Tindur blev så glad att han inte visste vilket ben han skulle stå på. Först naffsade han lite på Dísa, hon visade inget intresse, så då satte han fart själv. Villken rulle!!! Han hoppade, han studdsade, han skuttade och så gjorde han om allt igen. Hade han kunnat prata var det bara en sak han skulle sagt:"Tjooohoooo!"

Tindurs sår ser jätte, jätte fint ut. Efter hans glada stund i hagen undrade vi just hur det skulle se ut. Men det har inte påverkat såret alls. I morgon får han göra likadant, dvs gå en stund på eftermiddagen tillsammans med Dísa. Sedan på måndag får de eventuellt vara tillsammans helt och hållet.

Dísa gillar inte Vaskur! När hon kom in i Tindurs "hage", så bara rusade hon mot Vaskur med bakåt slickade öron och högg med framtänderna. Hade inte Vaskur stått i en egen hage, "skyddad" bakom el-band hade det smällt ordentligt. Det är länge sedan jag sett min häst så arg. Samma sak gör hon när Vaskur paserar i stallgången. Visst kan hon vara lite små sur mot Tindur någon gång men aldrig så där. Med honom har hon ett helt annat tålamod och sätt att vara på.

Tråkigt, eftersom jag ändå hoppades på att alla skulle kunna gå tillsammans i vinter. Men det är bara att inse Dísa tycker att en kompis går bra, två...det är en för mycket.

Snörvel och nys!

Dísa söt!

Tindur hälsar till alla han känner att han mår jätte bra!

I dag har jag känt mig jätte seg. Det rinner ur näsan (lät ju fräscht) och nyser gör jag också. Är ju så där lagom lämpligt nu när det stundar två dagar med hö-bärning. Tur att även Birger är med och kan bära :-)

Äntligen har Vaskur fått sin sista spruta. Så skönt, nu är det ingen häst som behöver sådant mer. Han hade bråttom ut till hagen i morse, Vaskur. Tindur också, det var bara Dísa som lunkade på i sakta mak. Nu hoppas jag att det inte är någon som tror att vi "jagar" ut våra hästar i hagen. Absolut inte. De får gå fritt själva och väljer gångart därefter. Tycker bara det är så roligt att se Tindur med fart i benen. Han mår verkligen bra nu.

Det är synd att det inte går att ha Tindurs sår mer öppet dvs utan bandage så det får lufta. Han ska direkt dit med mulen och slicka. En liten stund fungerar det inne i stallet om man vaktar honom. Nåja, det verkar kunna läka fint ändå.

Sängen lockar... åker mot bonden vid 7-tiden i morgon. Innan dess ska vovven lämnas hos mamma, hästarna ut i hagen och bandage bytas :-)

"Kudden, nu kommer jag!!"

Snö på marken, binda på benet & promenad!

Kl:04,50 när vi åkte ner till stallet för att släppa ut hästarna fanns där ingen snö på marken. Men under förmidagen kom det lite, lite vitt puder. Fast även om jag gillar snö så blir det inte så roligt nu när det inte vill stanna kvar. Det hinner smälta under dagen och skitit blir det.

Zorro gillar snö och blir helt galen när han är ute. Att bära på pinnar (eller plank) är extra roligt.

Visste ni förrästen att bindor går att använda till så mycket mer än till oss kvinnor de veckor vi behöver. Jodå, till hästens sår! Helt perfekt istället för en kompress. Absorberar vätska och blod så himla bra. Det sistnämnda kanske de flesta vet redan men iallafall.

Jag har haft kompresser i stallet som jag lagt flex-linda över. Dessa kompresser har sugit ut vätska från Tindurs sår hur bra som helst. Tyvärr tog de slut ganska snabbt och jag använde mig då av en annan typ av kompress. Den var gjord av gasbinda. När var och blod kom ut så fastnade det i väven och varje gång jag skulle byta bandage så rev det upp lite i såret. Inte bra.

Istället för att köpa (eller beställa) de första kompresserna jag hade så tänkte jag att vaför inte prova en binda istället. Anna nämnde bindor på skämt när Vaskur blev skadad men Hej! jag är inte främmande för att prova.

Nu kanske det låter som värsta reklamen för Always ultra (typ) men vad gör det? Jag tog det jag hade hemma för att prova i morse och som av en händelse råkade de ha vingar också. Ännu bättre! Tog flexi-lindan och la mot baksidan av bindan (klister mot klister = sitter fint) och sedan vek runt vingarna över flexi-kanterna, för att sedan "snurra runt" Tindurs ben. Perfekt!!! *stort smile*

Såret såg så fint ut i kväll när jag bytte bandage så nu sitter där en ny binda. Vem ser vad som ligger under bandaget? Fungerar det så pass bra så delar jag gärna med mig av ett skratt eller leende. Och Tindur, han tyckte nog det var skönt med något extra mjukt mot sitt ben.

Tog en promenad med hästarna ikväll. Hade Tindur fått välja skulle det gått betydligt mycket fortare än bara skritt. Han har energi och spring-lust som bara den. Så klart! Men han gick ändå snällt brevid Birger, vifftade lite med huvudet och lite grann med frambenen, bara för att visa "Kom igen nu, jag mår bra, kan vi inte spriiiiinnnnga!!!???!"

Var inte ute så länge, ca 20 minuter blev det. Kändes som om det räckte så här första dagen för "lille-man". Dísa fick så klart också följa med. Hon frustade nöjt och såg ut att tycka det var skönt med en liten promenad.

När vi kom ner till stallet i eftermiddags stog alla tre hästarna vid "hag-korsningen". Det är stället där de tre hagarna möter varandra. Ser lite roligt ut när de står just där.

Hel hund och fint sår!

Efter att Zorro fått vila hela natten, med oss vaktande vart enda steg han försökte ta, så haltade han inte i morse. Så skönt! Hela dagen idag har han inte fått gå i trapporna, bara som en extra försiktighets åtgärd, tur att vi har hiss i huset. Han har heller inte fått hoppa i och ur bilen. Måste ha varit en ordentlig stukning han fick igår men nu är han helt ok.

Birger fick fota Tindurs sår ikväll bara för att kunna dokumentera hur fint det blivit. På bilden är såret ännu inte rengjort, jag sköljer av med koksaltlösning innan nytt bandage läggs på. Så man får ha lite överseende med att det ligger lite var synligt på fotot.

Det djupa såret är borta, fin rosa hud är på väg tillbaka och han är inte svullen. Jag och Birger är så glad över att det ser så bra ut. Att Tindur tycker det är skönt går inte att ta miste på. Idag hade han extra bråttom ut till hagen. Han känner väl att det inte gör ont när han rör på sig så då ökar han farten.

I morgon ska vi verkligen försöka ta en promenad. Har vi sagt länge nu men i morgon ska det bli av. Dísa har mycket spring i benen. Hon ska in i Tindurs "hage" och göra en undersökning innan hon kan gå in till sin box. Eller gå och gå, hon tycker det är skit kul att gå längts bort i "lille-mans" hage och sedan tok-rusa genom hela hagen tillbaka och ut mot stallet. Hon ruskar på sig i farten och tar något litet bocksprång :-) Roligt har hon.

Hur gör man för att få plats med alla sina saker i stallet? Av någon anledning blir det bara mer och mer grejjer. Nu är det länge sedan jag köpte något nytt till våra hästar men ändå. I dag har jag tittat lite bland mina täcken och hittat tre jag tänker sälja. Kanske är det ändå så att man "drar" (köper) på sig för mycket saker. Konstigt att den känslan aldrig infinner sig när man står där och verkligen "behöver" just det där täcket! :-))

Dusch-draperi i hagen!

Att hänga för dusch-draperi för ingången till vindskjulet är hur smart som helst. Hästarna har skydd inte bara mot vind och regn utan även mot insekter.

"Tittut! Dísa kommer du??!?"
Tidig morgon, hästarna har sovit ute och så klart legat inne i skjulet.

"Frukost! Nu går vi!"