Birger ville få däcken bytta innan vi åkte ner till stallet. Tanken var att vi skulle åka ner och rida på dagen samt ge hästarna lunch men däcken ville anorlunda. Bilen är relativt ny för oss och vi har inte själva bytt däck på den förrän idag. Så klart blev det lite extra jobb och fix innan det hela var klart. Klockan tickade på och vi insåg att lunch, tja det skulle hästarna få vänta på.
Jag ringde till Lena, som jag visste var nere i stallet, och kollade om de (hon och Anna) kunde ge Dísa och Tindur lite mat. Inga problem! Skönt.
Därefter bestämde sig Birger för att ta transporten i samma veva. Den fick också däcken bytta så nu är det helt ok för snön och kylan att komma. :-)
Efter att ha muttrat en del fula ord över däcken tyckte Birra att vi kunde ta bilen och bara åka en sväng. Vi for upp på Luossabacken. Det går en bil-väg ända upp till toppen och däruppe är det på gång att byggas ett hotell. Vi har inte varit upp dit sedan bygget börjat så det var intressant att på nära håll se hur långt de hunnit.
Jag & Zorro med grunden och "första" våningen på hotellet i bakgrunden. Det blåste en hel del :-)
Vi gick upp på "grunden", Zorro tittar över kanten. Utsikten kommer bli enorm för de som ska bo där.
Grunden och balkarna för första våningen.Efter att ha blivit totalt genom blåst satte vi oss i bilen och for hem. Så skönt att få komma in i värmen ett tag.
Åt middag och åkte ner till stallet. När vi kom ner så gick jag till hagen för att kolla av att Tindurs bandage satt kvar. Det gjorde det men inte som jag satt det i går kväll! Jaja, det är väl Anna eller Lena som kanske lindat om det för att det lossnat under dagen. Villket ju i så fall bara var bra men när jag pratade med Lena ikväll visade sig att de inte alls rört Tindurs linda! Hmm, Lasse hade heller inte rört den.... Nåja, ingen skada skedd men nog känns det lite konstigt.
Helt underbart var det att rida idag. Dísa var pigg och framåt utan att vara närvös och "fladdrig". Vi skrittade bara men hon hade tempo i stegen. Tindur skrittade på i fin takt han också och tyckte nog det var lite roligt att få komma ut igen. Måste ju vara skönt för hästarna att få röra på sig utan någon bromskloss, (läs någon som hänger i grimskaftet).
Vi red bort till Fjällborg som bor längst bort i byn. Byvägen går fram till deras hus och dit är det även gatubelysning. Kan väl vara ca 2km enkel väg, villket fick bli starten för hästarna att ridas.
Tindurs sår ser hur bra ut som helst. Birger red honom utan bandage och det var ingenting som påverkade Tindur alls. Han kortar inte steget eller på något annat sätt visar att han haft ont. Det är skönt att se! En liten, liten sträcka fick han lov att trava. Birger tyckte att han skulle få det för han hade ju skrittat så snällt hela vägen. Och Tindur, ja han såg hur lycklig ut som helst!
