Hur gör man för att inte ha det? Jag drabbas alltid av det de dagar jag inte är i stallet på kvällen. Dagar jag inte är där alls (kan väl max vara 5 av 365) är jag för sjuk för att överhuvudtaget kunna känna mig som en dålig matte.
Jag vet ju att Anna (eller Lasse & Liselotte) fixar allt som ska göras på kvällen men om jag inte får säga god natt till D&T är inte dagen komplett. Nu har vi (jag och Birger) varit nere i stallet på förmiddagen och pysslat så jag har ju ändå träffat mina små fyrbenta vänner. Men när Dísa står vid grinden, med spetsade öron och tittar på mig när vi ska åka, vill jag inte alls lämna henne. Om hon kunde skulle hon lätt få sova i min säng.
Nu låter det säkert som om jag är värsta egoisten när det gäller min/mina hästar. Så är det inte (eller jo, kanske lite). Det är bara det att om jag själv gjort allt tex kollat att bandaget sitter, gett kvällsfoder, kollat igenom hästarna efter intag osv så vet jag ju att allt är ok. Jag har såååå svårt för att låta andra göra det.
I går kväll togs hästarna in av Lasse och Liselotte. Jag och Birra var i stallet på dagen. Tänkte rida men det bara öste ner snöblandat regn så vi avstod. Tog in hästarna och gav dem kraftfoder, bytte bandage på Tindur, slängde på dem ett täcke och så fick de gå ut igen. Behöver jag tillägga att jag funderade hur det gick för L&L att ta av dem täckena på kvällen?
Helst av allt skulle jag vilja både ta in och ut hästarna. Samtidigt är det skönt på mornarna att inte behöva stiga upp så tidigt. Och som igår kväll samt även idag, är det ganska skönt att få vara hemma. Eller nja, det vetté tusan. Men nu har jag ingen bil så det blir inget stall för mig ikväll. Alla andra dagar i veckan jobbar Birger förmiddag så då blir det "vanliga" dagar i stallet. Så jag får väl försöka stå ut ikväll ;-)
Zorro är inne i någon "pip" period just nu. Var annan timme piper han och gnäller. Jag håller på att bli tokig på honom! Dagmamma till hund, finns det? Skojar bara, jag skulle sakna min vovve jätte mycket!