Då var den första av två "hö-dagar" klar. Ca två ton fick vi med oss idag men det är ungefär lika mycket kvar att hämta i morgon. Bussen vi åker och hämtar höet med rymmer inte mer än just två ton. Därav de dubbla vändorna.
Jag har tur som har en far med körkort för alla typer av fordon. Det är han som kör när det är dax att hämta hö. Han är värkligen världens bästa pappa! :-)
Birger stackarn, sitter nu och nyser som aldrig förr. Han är lite känslig mot hö, villket är ytterst lämpligt när det är hö-hämtar dagar. Men snäll som han är ställer han upp utan något "knorrande". Behöver jag nämna att jag har världens bästa sambo? :-) Att han dessutom tycker det är roligt att rida och gjort Tindur till "sin" häst är ju bara så roligt. Gemensamt hästintresse tror jag det kallas.
Så vill jag riktiga ett stort TACK! till Anna som mockat åt både mig och Birger idag. Det är guld värt sådana här dagar. Först har man burit hö så armarna är flera mil långa och så ska man ställa sig och mocka efter det. Så klart hör det ju till när man har häst men har man en "stall-kompis" som Anna är det ju helt underbart.
Efter att vi lossat höet for vi hem till mamma och pappa där vi blev bjudna på middag. Zorro har fått vara med mamma idag och det är rätt skönt att kunna göra så. Han kräver en hel del uppmärksamhet och jag tror att han hade tyckt det varit tråkigt och hämta hö. Fast man vet ju aldrig, kanske han hade haft skitkul.
Skitkul hade iallafall Tindur i kväll. Efter maten hos mamma och pappa åkte vi ner till stallet för att ta in hästarna. Vi kom ner ganska tidigt så vi tog inte in dem direkt. Vi öppnade hagen mellan Dísa och Tindur och där blev det fart. Tindur blev så glad att han inte visste vilket ben han skulle stå på. Först naffsade han lite på Dísa, hon visade inget intresse, så då satte han fart själv. Villken rulle!!! Han hoppade, han studdsade, han skuttade och så gjorde han om allt igen. Hade han kunnat prata var det bara en sak han skulle sagt:"Tjooohoooo!"
Tindurs sår ser jätte, jätte fint ut. Efter hans glada stund i hagen undrade vi just hur det skulle se ut. Men det har inte påverkat såret alls. I morgon får han göra likadant, dvs gå en stund på eftermiddagen tillsammans med Dísa. Sedan på måndag får de eventuellt vara tillsammans helt och hållet.
Dísa gillar inte Vaskur! När hon kom in i Tindurs "hage", så bara rusade hon mot Vaskur med bakåt slickade öron och högg med framtänderna. Hade inte Vaskur stått i en egen hage, "skyddad" bakom el-band hade det smällt ordentligt. Det är länge sedan jag sett min häst så arg. Samma sak gör hon när Vaskur paserar i stallgången. Visst kan hon vara lite små sur mot Tindur någon gång men aldrig så där. Med honom har hon ett helt annat tålamod och sätt att vara på.
Tråkigt, eftersom jag ändå hoppades på att alla skulle kunna gå tillsammans i vinter. Men det är bara att inse Dísa tycker att en kompis går bra, två...det är en för mycket.
