Kl:04,50 när vi åkte ner till stallet för att släppa ut hästarna fanns där ingen snö på marken. Men under förmidagen kom det lite, lite vitt puder. Fast även om jag gillar snö så blir det inte så roligt nu när det inte vill stanna kvar. Det hinner smälta under dagen och skitit blir det.
Zorro gillar snö och blir helt galen när han är ute. Att bära på pinnar (eller plank) är extra roligt.
Visste ni förrästen att bindor går att använda till så mycket mer än till oss kvinnor de veckor vi behöver. Jodå, till hästens sår! Helt perfekt istället för en kompress. Absorberar vätska och blod så himla bra. Det sistnämnda kanske de flesta vet redan men iallafall.
Jag har haft kompresser i stallet som jag lagt flex-linda över. Dessa kompresser har sugit ut vätska från Tindurs sår hur bra som helst. Tyvärr tog de slut ganska snabbt och jag använde mig då av en annan typ av kompress. Den var gjord av gasbinda. När var och blod kom ut så fastnade det i väven och varje gång jag skulle byta bandage så rev det upp lite i såret. Inte bra.
Istället för att köpa (eller beställa) de första kompresserna jag hade så tänkte jag att vaför inte prova en binda istället. Anna nämnde bindor på skämt när Vaskur blev skadad men Hej! jag är inte främmande för att prova.
Nu kanske det låter som värsta reklamen för Always ultra (typ) men vad gör det? Jag tog det jag hade hemma för att prova i morse och som av en händelse råkade de ha vingar också. Ännu bättre! Tog flexi-lindan och la mot baksidan av bindan (klister mot klister = sitter fint) och sedan vek runt vingarna över flexi-kanterna, för att sedan "snurra runt" Tindurs ben. Perfekt!!! *stort smile*
Såret såg så fint ut i kväll när jag bytte bandage så nu sitter där en ny binda. Vem ser vad som ligger under bandaget? Fungerar det så pass bra så delar jag gärna med mig av ett skratt eller leende. Och Tindur, han tyckte nog det var skönt med något extra mjukt mot sitt ben.
Tog en promenad med hästarna ikväll. Hade Tindur fått välja skulle det gått betydligt mycket fortare än bara skritt. Han har energi och spring-lust som bara den. Så klart! Men han gick ändå snällt brevid Birger, vifftade lite med huvudet och lite grann med frambenen, bara för att visa "Kom igen nu, jag mår bra, kan vi inte spriiiiinnnnga!!!???!"
Var inte ute så länge, ca 20 minuter blev det. Kändes som om det räckte så här första dagen för "lille-man". Dísa fick så klart också följa med. Hon frustade nöjt och såg ut att tycka det var skönt med en liten promenad.
När vi kom ner till stallet i eftermiddags stog alla tre hästarna vid "hag-korsningen". Det är stället där de tre hagarna möter varandra. Ser lite roligt ut när de står just där.
