Dísa gav igen!

Det sägs att hästar inte tänker i banor som hämd. Att de inte har förmågan att "ge igen". Hade jag inte vetat bättre, skulle jag kunnat tro, att det var precis det Dísa gjorde idag. *ler*

Dísa hade ingen avsikt att jobba i långsamt tempo idag. Det var precis som om hon "gav igen" för i lördags. Nu skulle det gå undan för att: "Efter den samling matte krävde under kursen, ska fart absolut tas igen"!
Jag skojjar inte, hon tog igen det med råge!

Minsta lilla jag rörde Dísa med skänkeln sprättade hon iväg. Jodå, s-p-r-ä-t-t-a gjorde hon. Antingen rakt upp, eller åt sidan. Här pratar vi inte mjuka igångsättningar.
När hon sedan kom på att göra precis som på kursen, stegra, ja då blev jag lite sur. För att göra mig till lags så slutade hon med att ställa sig på bakbenen. Duktig tjej! Bara för att sedan börja med sin "katapullt" (ryggen som högsta punkt och inga hovar i backen) istället. Villken ridtur vi hade ikväll.

Som jag tidigare skrivit är det tur att Tindur är så lung som han är. Nu har det blivit mer fart i honom, men inte mer än att han snällt skrittar när Birger ber om det.

Jag hade fullt upp med att fokusera mig på min häst. Ingen som helst koll på om Birra och Tindur kom gasandes bakom oss eller inte. Men det var lugnt. Birra och "Lille-man" jobbade i egen takt och såg så fina ut tillsammans. Värre var det med mig och "Lill-fia". Vi såg allt annat än vackra ut. För jag har svårt att tro att våran framfart innehöll någon större glamor. :-)

Nåväl, en rykande svettig Dísa kom tillbaka till stallet. Hon fick vackert lov att skritta en lite längre sträcka tillbaka för att hinna varva ner. Det gick fint, så länga jag inte ställde krav. Det var när jag kortade upp tyglarna och skulle börja samla henne som "Räcer-Räkan" var framme igen.

Men som sagt..... hästar kan inte tänka i banor som att "ge igen"!

Så glömde jag ju skriva...

....ett stort Tack! till Cecilia/Marianne och Inger Bergdal-Kyrö för lånet av era boxar.
Dísa och Tindur ber er hälsa till Lettir och Svalur, att 1:orna var mycket uppskattade!
:-)

Sylvia-kurs med stegrande Dísa!

Jag och Birger var igår och red kurs för Sylvia. Ja, alltså inte med varandra utan med Dísa och Tindur så klart. ;-)

Ett tag nu har det gått jätte fint för mig att samla ihop Dísa, fram. Tydligen ska vi även ha med oss rumpan *ler*.
Så är det ju, bärigheten ska komma bakifrån och för att samla sig ordenligt ska ju bakbenen in under hästen.
Jag har en bild framför mig på en häst jag såg på en tävling. Där såg man tydligt hur han sänkte korset och "växte" fram. Så vill jag också kunna få Dísa att gå. Men hur gör man????

Det hade Sylvia svar på. Dock delade inte Dísa hennes uppfattning om hur man ska jobba. För att sänka korset måste hon gå på framåt men bromsas/fångas upp och bibehålla framåtbjudningen. Mycket, mycket drivning av mig, långsamt-långsamt framåt. Hmm, nja det blev för jobbigt tyckte Dísa. Åh vad hon krångla för att komma undan.

Dísa backade, svängde ut med rumpan (när hon ryggade), stannade, sparkade mot Sylvia när hon kom och daskade till Dísa (eftersom hon stannat), sprang iväg och tillslut stegrade hon flera gånger på precis samma ställe.
Jösses, borde det inte vara lättare att göra det jag begärde? Måste ha varit sååååå mycket jobbigare att hålla på som hon gjorde.
Nähädå, hon tyckte att ska hon trampa inunder sig med bakbenen och lätta fram, ja då gör vi det ordentligt = stegra för då var ju saken klar.

Hon är rätt skön min häst.
Jag kände dock att hon höll på att svamla då hon reste sig. Vi hade precis gjort samma sak åt andra hållet och det gick rätt bra. När vi sedan bytte var, ja då var hon igång.
Nu har ju Sylvia en ängels tolamod så vi kämpade på tills det gick bra. Jag har en hel del att jobba på.
Träningsvärk? Behöver ni ens undra?? *ler stort*

Tindur gick så himla bra. Första passet var han lite fundersam över att jobba på en volt. Det har han inte behövt tidigare och det är klart att det blev lite konstigt. Men han fann sig i det och hittade både balans och gångart rätt snabbt.
Tindurs ryttare i sadeln (Birra) tyckte dock att det blev rätt snurrigt. Men det är bara att vänja sig. Sylvia tar ingen hänsyn till sånt. Det är liksom bara att snurra tillbaka åt andra hållet så blir det bra se´n. ;-)

Andra ridpasset för Birra och Tindur gick ännu bättre. Då blev det privatlektion eftersom den andra personen som skulle ha ridit samtidigt utgick. Jag var lite fundersam över hur det skulle gå. Tindur har aldrig varit ensam i ridhuset förut. Inga problem! Han var nästan mer fokucerad på Birger nu än innan. De jobbade på med att ställa Tindur i både trav och tölt samt fortsatte med lite volt-arbete.

Jag som lovat Maggan (Tindurs ägare) att filma när Birra rider ångrade bittert att jag inte hade någon kamera med. Hade själv också velat haft det kvar som minne. Så bra gick det!

Vi höll till i Frostgårdens ridhus.
De har "balkar" som sticker ut (inåt mot ridspåret) på sidorna av väggarna i själva manegen. Dessa är gjorda av stål men vaderade med svart gummi. De är hårda som f*n kan jag tillägga. Mitt ena knä besökte en stolpe igår.
Jag och Dísa kom i rask tölt och hon bestämde sig för att börja "böka" och tröck sig in mot väggen, varpå mitt ytterknä/knäskål small in i balken. Så skönt!! Nej!
Men, det var inte Dísas fel. Hade jag varit med på vad hon gjorde skulle jag ha parerat och fixat undan mitt knä. Nåja, smärtan går över. ;-)

Både Dísa och Tindur har säkert lite träningsvärk idag (precis som jag och B) så vi lät de vila från aktivitet.
Själva har vi burit hö ikväll. Det är ju inte bara hästarna som ska flytta, de har ju mat som också ska med. För att slippa ta allt hö på en gång, det är ju en del, så har vi börjat köra redan nu. Kommer ta mer under veckan. Eftersom det idag snöade regält på dagen, nöjde vi oss med det vi fick med ikväll.

OS-medaljörer på vägen!

Ok, nu överdrev jag lite men som rubriken lyder kändes ridningen igår. Det gick så där jätte bra som man bara önskar att alla såg. Men nähädå, efter vägen till Fjällborg var det inte många åskådare. ;-)

Inte för att det har någon större betydelse för min del, att ingen såg. Känslan är den som är viktigast. Roligt var det iallafall. Både Tindur och Dísa hade lätta fötter (hovar) och dansade fram.

Fart fanns det i hästarna, RäserRäkan (Dísa) och TurboTure (Tindur) ansåg sig inte behöva använda gångarten skritt i någon längre sträcka.

Birra hojjtade bakom mig att vi skulle rida serpentiner över vägen för det höll han på med. Sagt och gjort, serpentiner blev det och "fylle-körning" pågick. Det hela gjorde bara Dísa ännu mer laddad. Hon tyckte det var super roligt. Efter att jag vänt henne vid ena vägkanten och hon blivit förstådd med att vi nu skulle över till den andra, drog hon järnet över och ansåg sig vara mycket duktig. Hon är så rolig.

Tindur flöt fram i mycket fin tölt. Han har börjat hitta mer tempo i tölten. Så roligt att se.

Vi valde att inte rida idag eftersom vi har kurs för Sylvia imorgon. Återkommer med en rapport därifrån. :-)

"Hoppetossan" hos hovslagaren med fina ben!

Dísas ben/sår såg jätte fint ut igår så jag och Birra bestämde oss för att rida en sväng. Red efter by-vägen bort till militärföråden och jodå, "Hoppetossan" var igång. ;-)
Vi har Sylvia-kurs till helgen och ska det bli något av oss som ekipage måste vi ju rida lite.

Den nya taktiken med att jag rider bakom Birger och Tindur fungerar rätt bra. Då måste Dísa samla ihop sig och jag konsentrera mig på att inte låta henne gå/springa förbi. Visst låter det bra? Teoretiskt....
Dísa delar inte den uppfattningen.

Hon jobbade på rätt bra faktiskt ett tag. Kände så mjuk och fin.
Birger började tölta och Dísa var fortfarande riktigt duktig. Ett par hundra meter, se´n bar det av....
Dísa körde vackert upp nosen i luften, lyssnade inte ett sk*t på mina tygeltag och passerade Tindur i någon form av gångart.
Wwrroooommm!

Det är tur att inte Tindur är sådan som ska haka på och börja tävla. Jösses, då hade vi nog inte stannat än. ;-)

Fick min piga att lugna sig något och började om från början igen. Den här gången gick hon jätte fint i kort tölt bakom Tindur. Ett par hundra meter sedan bar det iväg..... Nu utförde hon en riktigt tjusig capriol med en dirket bakutspark, landade och drog järnet förbi Birger och Tindur.

Jamen, alltså! Nu började faktiskt till och med jag bli lite trött på hennes fasoner. Men så´n är hon ibland. Bara att fortsätta rida och jodå, det blev bra tillslut, utan att pasera Birger och Tindur *ler*.

Idag har Kärstin (med ä) varit och skott D&T. De har blivit jätte fina om fötterna. Nu lär det dock inte bli någon ridning i morgon eftersom de blir så öm om hovarna. Men torsdag och fredag får "Hoppetossan" och hennes kompis ut och springa igen. :-)

Hmm...

Dísas ben ser rätt bra ut men från själva såret kommer det lite var.
Hmm....
Lät därför bli att rida ikväll. Tänkte först göra det men när jag tog av henne bandaget och såg varet ändrade jag mig. Det är fortfarande inte något jätte sår och hon är inte irriterad men mitt hjärta säger mig att låta henne vila.

Fortsätter att lägga bandage som drar ur skit/var från såret. Det kommer bli bra men tar så klart lite tid.

Jag har aldrig stött på en häst som har så känsliga ben som Dísa. Ett så litet, litet sår kan bli värsta bölden på hennes ben. Hon kanske får börja gå med transport-skydden på sig jämt. Det vore väl smart?!? Skojjar bara. ;-)

Gammal bild, men skön uppsyn!

Mycket ska man höra innan öronen....

..trillar av! Brukar det ju heta. ;-)

Varje gång rykten går förundras jag över hur folk inom hästvärlden kommer på allt. Alla människor är inte lika och långt ifrån alla pratar skit och håller rykten levande. Att jag själv över huvudtaget skriver det här skapar säkert en del prat.

Men finns det någon sport som har så mycket skitsnack inom sig som just ridsporten? Tycker det är så trist. Det gemensamma intresset måste ju ändå vara hästen. Så mycket roligt vi skulle kunna ha tillsammans, istället för åt varandra.

Nåväl, nu hamnade jag kanske lite ur spår. Hur som helst har det nu tydligen börjat florera rykten omkring min och Birgers flytt av hästarna. Kan jag väl till viss mån förstå eftersom vi själva inte pratar om när, vart, hur, varför osv, osv. Men jösses, det är ju bara vi. Jag menar det är ju inte kungen som ska byta stall. :-)

Sedan är det ju självklart fritt fram för vem som helst att spekulera och prata. Gör mig inget alls. Jag funderar och pratar också med andra när det är något som är på gång. Men att starta ett rykte...nej.

Oj, vad många nu börjar fundera *ler*. I en liten stad som denna förstoras mycket upp, eller gör många nyfikna och lite intresserade. Det blir jag också. Men, jag blir som sagt mest fascinerad över den fantasin en människa kan ha. :-)

Bättre ben, lite pyssel & lek-glad hund!

Dísas ben såg bättre ut idag. Har haft det lindat från igår och det såg riktigt fint ut när jag tog bort bandaget.

Jag hade satt lite aleo-vera kräm över själva såret (efter att ha rengjort, så klart) och sedan lagt en bit kompress över. Lindade med "vanlig" fleece-linda över. När jag idag tog bort allting hade det kommit ut skit från såret. Syntes tydligt eftersom kompressen är vit. Hade liksom dragit ur smuts och lite blod. Det är bra, bort med skiten! ;-)

Så har jag roat mig med lite pyssel igen. Två ramar som självklart fick fyllas med ett kort på D&T i vardera. Som alltid går det att få upp bilderna större om man klickar på dem. ;-)

Horseball blev doggyball!
Zorro hittade hästarnas lek-boll i hagen och hade väldigt roligt. Mer bilder på hans upptåg finns här:

http://www.pixbox.se/alb1031122

Blev ingen ridning idag då Birra har jobbat knepigt skift. Vi var hos hästarna mitt på dagen men får ta ridningen i morgon i stället.

För er "all ätare"!

En härlig sida med mycket att läsa. Dock inte specialliserad för islandshäst utan till för alla oavsett ras. ;-)

http://www.alltomhastar.se/default.asp

Lindade ben och hemtaget skåp!

Jag lindade ju Dísas ben igår kväll och idag såg det betydligt mycket bättre ut. Jag tog bort lindan när vi kom ner i eftermiddags men när vi lite senare tog in D&T hade området runt såret börjat svälla igen.

Dock såg det jätte fint ut efter det att vi varit och ridit. Jag och Birra tog oss en skritt vända med Tindur och Dísa. Lindande båda bak på D och lät henne sedan skritta på lång tygel. Tro inte att jag nu varit ute och plågat min häst med skadat ben. Ånej, så är inte fallet. Hon har inte ont och det visade hon tydligt när jag nu ikväll satt i sadeln. Dísa får svullnader där sår uppstår på sina ben. Ser värre ut än vad det är.

När vi kom runt kurvan, borta vid vändplan, för att fortsätta mot Fjällborg, ja då tyckte Dísa att det räckte med att skritta. Här skulle det "gasas". Men se det fick hon inte!
Jag kände hur hela hon laddade, där hade vi kunnat tala om att samla ihop sig. När jag sedan talade om för min häst att hon vackert fick lov att bara skritta, ja då gjorde hon det....snabbt! :-)

Så lätta fina steg hon tog. Birra ropade och frågade vart vi fick luft ifrån? Han och Tindur hade legat före oss ända fram till vändplan, nu hamnade de efter.

I vanliga fall brukar hästarna få springa just den sträckan vi nu var på. Dísa ansåg sig behärska mattes vilja på ett helt eget sätt. "- Matte sa ju skritt, men aldrig hur fort!" Hon är för rolig. Birger och Tindur skrittade snart ikapp oss men det tyckte Dísa också var onödigt.

Det är väldigt länge sedan vi varit ut och ridit på långa tyglar och endast i skritt. Visst kan vi ha haft "skritt-pass" en hel tur men då jobbat med antingen skänkelvikningar, böj-övningar, flytta hit&dit osv och då med kontakt på tygeln. När vi nu red "helt fritt" märktes det tydligt att hästarna tyckte det var roligt. Får helt enkelt lägga in fler sådana tillfällen. ;-)

Birger har varit ledig idag. Han kommer jobba under helgen och får därför en veckodag ledigt. Vi åkte ner till stallet på dagen och tog hem skåpet. Jodå, jag har tömt det på alla prylar men hälften är ännu kvar i Poikki. Tur att det finns hyllor där vi kan ha allt.

Lånade pappas släp och fraktade skåpet hem till de. Vi har ingenstans att förvara det hemma hos oss själva så det får nu stå ett tag hemma hos mamma och pappa. Till min mammas stora glädje. ;-)
Min mamma är allt annat än hästfantast. Hon kan klappa lite på de och hon har faktsikt suttit på en häst en gång. Men hon tycker det luktar illa i stall och skulle för allt i världen inte kunna äga en själv. Jag har inte ärft min kärlek till hästar av henne. Den kommer från min pappa sida. Tydligen var min farfar med i det ridande kavalleriet men det är en helt annan historia.

Som jag trodde!

Jodå, Dísas ben var som en stock ikväll. Eller nu kanske jag överdrev men det var svullet iallafall. Med ett så litet sår, som det trotts allt är, så är det inte kul att se hur benet sväller. Nu är det inte hela benet utan en bit från hasen ner mot kotan, mer på insidan av benet.


Fick bli tvättning av såret och ingen ridning idag. Jag har lagt om benet med bandage så får vi se i morgon om det kanske blivit lite bättre. Dísa verkar inte ha ont, när hon hoppar och har sig i hagen. Lite irriterad blir hon när jag är där och tvättar men vem hade inte blivit det?
Jaja, det är bara att se tiden ann.

Dísa

Tindur är det full fart på. Han busar och far i hagen. Pinnar är roliga att leka med, ser ut som en hund när han går omkring med en i munnen. "Retar" Dísa för att hon ska leka, villket hon även gör (lite grann iallafall) men sedan ger han sig på Vaskur istället....över staketet! Tindur skulle kanske hellre velat gå med Vaskur på dagarna men när vi nu ändå ska flytta så är det ingen idé. Han får vackert lov att "hålla sig" tillsammans med Dísa.
Tindur, har roligt!

Zorro har blivit lugnare. Jodå, det är säkert. Alltså han är precis lika "döv" när man kallar på honom och han har precis lika mycket energi men han är långt ifrån lika jobbig hemma på dagarna. Tidigare gnällde och pep han nästan hela tiden men nu...kan han faktiskt koppla av på ett helt annat sätt. Det är jätte skönt!

Zorro, på jakt!

Sår på benet och fortsatt ryggont!

Ska väl kanske inte sitta och beklaga mig när det finns de som har det värre men ont i ryggen har jag. Kan smärta hoppa över från en person till en annan? *ler* Birger börjar känna sig bättre i sin rygg men nu är det jag istället som inte kan gå rakt.
Nåväl, får väl införskaffa en käpp. ;-)

Kom ner till stallet i eftermiddags för att upptäcka att mellan-staketet var lite ner rivet. Inte på något sätt så att det skulle skada hästarna men det syntes att "någon" varit där. Misstankarna riktas starkt mot Tindur. ;-)

För att försäkra oss om att han inte gjort sig illa gick jag igenom honom ordentligt ute i hagen. Inga skavanker där inte. Skönt! Birra fixade staketet och jag gick in för att mocka.
Anna var ute och red och när hon kom tillbaka frågade hon om vi kollat till hästarna i hagen. Jag trodde att hon menade Tindur och staketet så det var ju lugnt men nää det var inte det hon menade. Det fanns blod i hagen och tydligen kom det från DÍSA´s ben! Men åååh, dumma, dumma jag hade ju inte kollat igenom henne när jag var i hagen.

Tog på mig jackan och gick ut i hagen igen. Jodå, det hade runnit blod på hennes vänstra bakben. Jag letade reda på såret och hittade ett litet, litet skrap-märke. Tyckte det var konstigt att det lilla kunnat ge blod som runnit.

Jag gick in för att göra klart mockningen och tyckte att det inte var någon brådska med att ta in hästarna. Vi skulle ju inte rida och det "plutt" märket Dísa hade på benet var ju ingen fara.
Efter avslutad mockning tog jag och Birra en kaffe och satt i fikarummet en stund. Plockade sedan in hästarna och jag började leta längs Dísas ben efter "märket".
Upptäcker ganska snart att det fanns ett större jack i benet. Inte djupt och inte långt men tillräckligt. Förmodligen har hon trampat sig med motsatt sidas bakben och fått en träff med brodden. Såret sitter alltså på insidan, lite längre ner.

Kände och känner mig som världens mest värdelösa hästägare. Stackars Dísa. Kanske målar jag nu upp detta till alldeles för stora propotioner men när djuren inte mår bra gör inte jag det heller.

Om Dísa får sår på benen sväller de. Ja alltså inte hela benet, utan där såret sitter. Så har hon alltid gjort. Det är inte roligt! Hon har jätte känsliga ben och tror ni inte att hon började bli svullen nu ikväll innan vi åkte hem? Jodå. Suck!

Såret är tvättat och rengjort efter "konstens alla regler". Min lilla häst får nu vila så ser vi imorgon hur det ser ut. Det är absolut inte så att Dísa håller på att förblöda eller så. Nejdå, men det är så tråkigt när hon får sår, det tar sådan tid att läka. Och det även om de är små.

Grattis, Birger!

Min älskade sambo fyller år idag.
Grattis, Birra!

Då (en av) förra årets tårta var så snygg får det bli en bild på den, som symbol för dagen.

Dåliga bilder, födelsedag och mycket grejjer!

Tänk att det ska vara så svårt att få bra bilder inomhus. Då menar jag inomhus i ridhus. Det blir inte alls bra. Så tyvärr, för er som väntar på bilder från Sylvia-kursen, jag bara säga att det inte blir några. Jag fick kanske tre hyffsade bilder av 30 och då är de ändå inte tillräckligt bra för att lägga ut.

Min mamma fyller år idag. Jag och Birra var förbi hem till mamma och pappa efter stallet ikväll och fick oss där lite tårta. En väldigt god tårta för övrigt. ;-) Birger och jag hade med oss var sin triss-lott, vad ger man en mamma som har allt?, men ingen vinst blev det. Trevligt hade vi iallafall. Satt och småpratade en stund för att sedan bege oss hemåt.

Birger, stackarn, har fortfarande väldigt ont i ryggen. Nu är väl han precis som de flesta män, rätt "känslig" men denna gång är det riktig smärta. Det syns på honom.

Det blev därför ingen ridning idag. Så klart hade jag kunnat sticka iväg och rida själv men motivationen var som bortblåst. Hästarna fick därför en dag utan aktivitet men såg inte ut att misstycka. :-)

Jösses, vad vi har grejjer i stallet. När vi nu ska flytta är det rätt skönt att inte ta allt på en gång. Därför har vi börjat plocka hem lite saker. Och det är inte lite. Jag har inte gjort några direkta "fynd" ännu. Nää, jag har rätt bra koll på vad jag/vi äger och har, när det gäller hästarna.

Birger därimot tycker att något kan vi väl ändå slänga. Typ, "måste vi ha alla de här hinkarna??!?"

Ja, det måste vi, de kan faktiskt komma att behövas. Någon gång! *ler*

För övrigt har jag en mycket gullig sambo som inte alls ifråga sätter alla grimmor och täcken. Fast det är klart, jag har inte börjat tömma skåpet ännu. *ler stort*

Skåp, fullt med grejjer. ;-)

137 och 133!

Nej, det är inte min längd och mitt midjemått *ler*, utan mankhöjden på Tindur och Dísa.

Tindurs ägare Maggan ville gärna veta hur hög han var men när hon var här hittade vi ingen tumstock.

Nu har jag iallafall mätt honom (och Dísa) villket blev 137cm i mankhöjd. "Lill-fia" får fortsätta gå under just det smek-namnet "Lill" för hon är inte högre än 133cm. Dock känns hon betydligt större/högre att rida.


Tindur, har vuxit till sig. :-)


Igår stack jag och Birger med D&T till övre Åsen. Birger hade glömt sitt batteri till lampan hemma men det gick bra ändå. Vi utnyttjade situationen lite med Dísa. Hon hade självklart mycket fart i benen men när jag höll mig bakom Birra och Tindur blev det en "naturlig" samling.

Dísa vill framåt, jag smalade tillbaka. Gick super fint en bit.

När vi var på väg tillbaka tyckte dock Dísa att det fick räcka med samling. "Någon måtta får det väl ändå vara!"

Hon gjorde en "lätt" capriol och drog järnet. Jag pratade med min häst och talade om för henne att vi faktiskt skulle sakta in. Grabbarna hamnade ju på efterkälke. ;-)

Tindur var även han pigg och framåt. Birra var hel nöjd med ridturen.



Idag tänkte vi ta Alta-stugvägen men Birger sträckte/vred sig i ryggen när han bar en tung hink. Det hela gjorde att vi "bara" red upp för första brant-backen efter den tänkta vägen.

Uppe på höjden av denna backe finns numera en byggnad som är början till ett nytt stall. Malins, som äger Lubbe (som står hos Fjällborg) pappa, Per-Erik, håller på med det bygget. Själva huset/byggnaden står klar och runt den är marken utjämnad och slät.

Där passade vi på att träna lite böjning och förflyttning. Jätte fint ställe att hålla till på. Fast det är nog rätt mörkt om man inte har pannlampa.


Blev mest skritt idag. Lite trav och tölt men eftersom Birger klagade över ryggen fick det mesta "jobbet" ske i skritt. Villket fungerade alldeles utmärkt. Jag tränade samling med Dísa som aldrig förr och brantbacken blev perfekt för just det endamålet.


Dísa frustade efter varje gång. Jag samlade ihop henne, drev, släppte fram och hon frustade. Jag samlade ihop henne, drev, släppte fram och hon frustade. Ha, ha, ha! Så där höll vi på. Hon är bara för skön!



Efter "backen" fick det bli lite skänkelvikning. Fram och tillbaka över vägen. Så skönt att bilar är sällsynta. Då kan man hålla på att rida som vi gör vintertid. Ser väl nästan ut som om vi var på fyllan. *ler stort* Att göra "flytt"-övningar över vägen på sommaren är ingen höjdare. Det är klart att det går men när asfalten är framme får det bli där grusvägarna finns.


Gammal bild men de är så söta. Kolla in Tindur, jösses vad han hade mycke päls i ansiktet. ;-)

Ååh den som ändå kunde åka!

Kolla in det här! Tänk den som ändå kunde åka och spana in dessa snyggingar! :-)

http://www.hestafrettir.se/Nyheter/1775/

Och för oss som kanske "bara" kan se bilder:

http://www.hestafrettir.is/ljosmyndir/gallery.asp?categoryid=326

Att rykta en häst!

Läs länken! ;-)

http://www.hestafrettir.se/nyheter/1783/

Besök, runt-tur & så himla trevliga!

Tindurs ägare, Maggan, har varit här. Hon, tillsammans med sin kompis Eva, kom på tisdag morgon och åkte hem på onsdag kväll. Ett riktigt snabb-besök. ;-)

Jag och Maggan har aldrig träffats. Vi har så klart pratats vid i telefon och mailat varandra men aldrig träffats. Jag har bara upplevt henne som en positiv person och ni ska veta vad jag hade rätt.

Nu sitter inte jag här och skriver alltihop bara för att vi har Maggans häst på foder hos oss. Nej, allt kommer verkligen från hjärtat.
Trevlig, positiv, glad och hur gullig som helst!
Maggans kompis Eva var också en riktigt härlig person. Så´n humor! Det är ett tag sedan jag skrattat så mycket.

Ibland träffar man människor som allting stämmer överrens med. Jag (och Birra) upplevde både Maggan och Eva som sådana. Synd bara att de stannade så kort tid.
Kanske kommer de tillbaka, snart!? Jag saknade de redan när de klev på tåget. ;-)

Tindur och Maggan, 090310

Tindur, som självklart hade tagit sig över till Vaskurs sida av hagen, tyckte det var hur mysigt som helst med all uppmärksamhet. :-)

Den lilla svarta hästen som åkte från Stockholm för tre år sedan, har vuxit på sig och blivit en stilig herre, med lite rund mage. *ler stort*

Birger red Tindur en liten stund på tisdagen och visade hur fint han kan gå. Som de flesta vet har nu "Lille-man" börjat tölta och gör det med glädje. Det var lite roligt att Maggan fick se det.

Birger red Tindur själv och Dísa var kvar i hagen. Vi störde de lite i deras lunch men som den snälla, fina häst Tindur är visade han glatt upp sig ändå. Var inte ute så länge utan tog oss tillbaka till stallet där självklart även Tindur fick sin lunch.

Maggan själv vill inte rida. "Gör jag det är jag fast, och tar med honom på tåget!" sa hon.
För att inte riskera att Tindur skulle åka med tillbaka till Stockholm var det bäst att inte övertyga Maggan att rida. *ler*

Ett kärt besök!

Vi åkte även runt en del och visade våran stad. Nu hade vi kunnat göra så mycket mer men tiden räckte inte till. Till Puoltsa var vi, även till Jukkas, Tommy & Birgits stall blev också besökt, vi åkte till Frostgården för att visa vart det låg, kyrkan i stan besökte vi och lite annat hant vi med också. Men det var hästarna och Tindur som så klart hade fokus. Två gånger på tisdag och en gång på onsdag fick de besök av oss.
Och Tindur, ja han såg ut att njuta i fulla drag av sitt trevliga besök.

Telefon-foto, flytt & fönsterputs m tidning!

Äntligen har datorn accepterat min telefon. Birra har lycktas! Så nu fungerar det att sätta nya bilder här igen. :-)

Måste ju bara visa hur olycklig Zorro såg ut när han hade "tratten" på sig.

Stackars Zorro, tror att han fick den största typen av "tratt" dessutom. Men som ni vet hade han den inte på sig mer än de tre timmarna på natten då vi försökte sova.
"Egen stol i stallet, det är toppen!"

De flesta vet det säkert redan att vi kommer byta stall. Efter 8 år på samma ställe kommer det bli lite konstigt. Dísa som ser Poikkijärvi som "sitt" hem kommer säkerligen också att fundera.

Det är ingen hemlighet att det är min och Annas komunikation som inte fungerar. Jag känner bara inte för att blogga om det.

Vi flyttar inte än och vart är inte riktigt klart ännu, så jag får återkomma med mer info senare.

Jag och Birra stack och red med Stina och Rambo igår igen. Precis som i tisdags red vi över isen till Jukkas. Vi tog samma vända i byn som sist och det var hur roligt som helst. Rambo var pigg, precis som D&T. Han tyckte nog det var lite roligt med de "små lurviga". Dessutom tycker han ju såååå mycket om Dísa.

Så igår var det inte bara Tindur som gladdes åt att Dísa hade fart, utan även Rambo som inte var sen att haka på.
Nu är ju Rambo aningen större än både D&T men Dísa, tja hon drog ifrån honom i galoppen ändå. Hon kan ju absolut inte ligga efter, först ska hon vara! :-)
Dísa, en tjej med fart!

Finns det fler än jag som inte tycker om att putsa fönster? Hur kul är det? Att stå och tvätta/putsa något som ganska snart blir smutsigt igen. Dessutom med alla grejjer som ska fram, fönsterputs, trasa, fönsterskrapa osv. För att inte tala om de fantastiskt fina ränderna som blir i kanterna på fönstret (jag är väldigt ironisk).
Nu är det slut på det!!!
Spraya fönsterputs, fördelat över rutan och ta sedan en dagstidning och torka tort! Vipps, klart-fint-rent fönster!!!

Från dagstidningen river du ut en sida i taget, "knövlar" till den lite och torkar sedan direkt på fönstret. Blir super bra!

Se bara till att ta bort häftklamrarna så de inte kommer åt att repa rutan.

4- och 5-växlad turbo!

Jag och Birra red "nedre åsen" med Dísa och Tindur igår. Började lite försiktigt med att böja och flytta hit och dit över vägen. När vi sedan närmade oss backen upp till kyrkan... tja då var lugnet slut. :-)


Tindur som tidigare alltid, och då menar jag alltid, lunkat på ungefär som Ior i Nalle Puh, har numera helt ändrat attityd. Han har kommit på att det är skit kul att springa! Dessutom i alla gångarter. Det som ser så bra ut är att han håller gångarterna rena. Vill Birger ha en viss fart/gångart, ja då blir det så. Sedan kan vi ju diskutera själva hastigheten i vardera gångart men hej, det är framåt som gäller. :-)

Att Dísa kan ha fart vet väl de flesta vid det här laget men det är synd att hon inte alltid har det. Den som bara ser henne typ på Sylvia-kurserna, har säkert en åsikt om att hon inte alls bjuder framåt. Det gör hon inte heller, på kurserna! Inte så mycket som jag skulle vilja och framför allt inte som hon gör när vi rider till vardags.

Nåväl, igår var det iallafall en 4-växlad (Tindur) och en 5-växlad (Dísa) turbo som drog runt i byn. Jösses vad det gick! Birra bara sken med hela ansiktet och sa: "Så där fort har jag aldrig ridit med en islandshäst!"

Då syftade han på backen vi tog upp från "nedre åsen". En lagom backe med lagom lutning som blivit mer eller mindre våran galopp-backe.

Där hade hästarna roligt. Det märktes.


Dísa bara flög fram och Tindur var tätt bakom. Dísa hörde honom och skulle självklart inte låta honom komma förbi. Här pratar vi om att sätta under sig sina bakben. Villken galopp hon hade! Så ska den se ut, alltid! Min häst har dock delad uppfattning om det. *ler*


Hela ridturen gick i ett härligt tempo. Hästarna var pigga och vi lät de hållas. Någon handbroms låg aldrig i. Har man turbo, så har man! :-)


Gammal bild, men de är ju så söta!

Pigg Dísa, ridning med Rambo & B+T i tidningen!

Idag var det den "vanliga" Dísa som jag satt på. Ni vet hopp-studds-caprioll-Dísa. :-) Fart under hovarna hade hon och inte vill hon ligga sist heller.

Stina som äger nordsvenska hästen Rambo hörde av sig och sökte ridsällskap. Dísa älskar Rambo. Kanske inte fullt lika mycket som hon älskar Tindur men inte långt därifrån. Rambo och Dísa ska alltid klia lite på varandra när de träffas och nosa igenom varandra ordentligt. Så även idag.
Stina & Rambo (jag har tyvärr ingen nyare bild)

Tindur var lite mer fundersam över vem igentligen Rambo är. Nu är ju killar över lag inte så intresserade av att gosa, men att hälsa går an.

Vi red tillsammans över isen till Jukkas och idag gick det fint. Förra veckan på torsdag när jag&D + B&T red över knakade något hemskt i isen. Eftersom jag tycker att isar inte är till för att vistas på, var det inte roligt när det lät som det gjorde. Dísa tycker inte heller om när det smäller och låter i isen. Så hon och jag liksom jagar upp varandra. Det är inte lätt att då försöka agera cool och stötta sin häst. Som tur var hade vi ju grabbarna med oss. De var totalt obrydda.

Så idag var jag och Dísa lite små fundersam över vägen på isen. Skulle den knaka nu också? Jag red sist och det var ganska bra. Sedan skrittade jag och Dísa upp jämsides med Stina och Rambo medans Birger red på framför oss.

När Birra valde att trava, hängde jag och Stina på. Det kankade ingenting i isen och när Dísa såg att Tindur börja springa.....ja, behöver jag säga vad hon gjorde? Jag hant ropa till Stina att nu travar vi men det var typ det enda jag han med. Sedan var Dísa iväg!

Förbi Tindur skulle hon och i villken gångart det gjordes struntade hon totalt i. Fort skulle det gå. :-)

Fortsättningen på ridturen i Jukkas gick ungefär på samma sätt. Dock blev Tindur lite mindre framåt när han upptäckte att Rambo följde med överallt. Tindur ville inte gå framför honom utan tyckte det var bättre att studera den "stora-svarta" bakifrån. Birra fick jobba för att lyckas få Tindur att gå framåt. Men det gick! Skam den som ger sig. ;-)

En riktigt rolig ridtur med en pigg och framåt Dísa blev det. Stina och Birger var också nöjda. Tindur såg rätt glad ut han också men Rambo, han ville inte gå hem till sig. Han ville följa med oss, social som han är. :-)

Med den här bilden finns Birger och Tindur med i nyaste nummret av Stall Magasinet. En fototävling har avgjorts och dit skickade jag in bilden. Nu vann våran bild inte något pris men den finns med och det är lite roligt.

Så glömde jag ju....

...att skriva i gårdagens inlägg: Tack! till Marianne och Sari för lånet av era boxar i lördags. Toppen snällt!

Lettir och

Höttur, lånade ut sina "1:or" till Dísa och Tindur. :-)

Igår kurs, idag träningsvärk!

Oj, vad det känns i kroppen idag! Kursen för Sylvia igår var både givande och rolig men min (och faktiskt även Birras) kropp tycker inte det samma. ;-)

Sylvia var ju då här igår och höll kurs för oss tio som tidigare ridit för henne. Det märktes på både mig och Dísa att vi inte hållit igång som vi brukar. Nu ska jag inte skylla ifrån mig men lite kan jag väl få anklaga kylan och förkylningen?

Min lilla häst tjurar ihop totalt när det inte riktigt passar henne och så blev det ju självklart igår. När jag inte tränat henne och helt plötsligt ställer krav (som hon inte vill) ja, då blir det stopp!
Igår handlade det om samling. Dísa tyckte inte alls att hon skulle behöva samla ihop sig. Att trampa under sig med bakbenen är frrruuuukttaaansvääärt onödigt! Det kan vi människor försöka göra själva!
Nu orkar inte Dísa riktig med att göra sina "katapullter" (skicka-matte-ur-sadeln-med-ryggen-högst-effekten) utan tog till andra metoder. Att backa var en grejj, att totalt stanna var en annan. Att springa åt sidan gjorde hon också och någon bakut-spark fick hon även till. Allt annat än att trampa under sig, samla ihop sig och gå framåt.

Det började bra för mig och Dísa. Vi red väldigt snäva serpentiner och min "Lill-Fia" var mycket mjuk och fin. Sedan red vi på fyrkants-spåret med mycket ställd häst åt både höger och vänster och även det gick super fint. Mjuk och jätte fin Dísa! Töltade och gjorde samma sak villket även det gick över förväntan.
Sedan kom samlings arbetet och då gick det som det gick! ;-)

Jag har en hel del att jobba med nu fram till nästa gång Sylvia kommer. Min hosta har blivit bättre så nu får det vara slut med att ligga på lat sidan. *ler*

För Birger och Tindur gick det hur bra som helst. Hela kursen! Nu är Tindur lite rund om magen (för han har krypit under staketet till Vaskur och ätit hans lunch) men var ändå förvånansvärt pigg och rask. Riktigt hurtiga såg de ut både Birra och Tindur. :-)

De jobbade också med mjuk-görande serpentiner och att ställa hästen mycket trotts att de skulle gå rakt fram.
Sedan skulle de trava och då töltade Tindur istället!! Jodå, det är sant. Nu har "Lille-man" kommit på att det är hur roligt och lätt som helst att tölta så nu struntar han i traven. *ler stort*
Så klart kan han fortfarande trava men det är roligt att se hur han hellre tar till tölten när det blir lite jobbigt. För ett år sedan visste han inte ens vad tölt var för något. ;-)

Zorro var också duktig igår. Han var med oss hela dagen och det brukar han inte vara när vi går kurs. Nu tillbringade han ganska stor del i bilen men Birra såg till att Z ändå fick vara ut en hel del också. När han väl var i bilen sov han. Det var bra. Mat och vatten hade vi så klart med oss till honom samt ett extra gott ben. En riktigt duktig vovve.

Idag har hästarna fått vila. Jag inbillar mig att de (iallafall Dísa) har lite träningsvärk. Birger och jag har inte gjort många "knop" under dagen. Igentligen är det hemskt hur dåligt tränad jag är. Hmm, kanske börjar bli dax att träna lite.....de säger att det aldrig är försent. *ler*

Bilder från kursen kommer. Men jag har fortfarande inte lyckats få min telefon att fungera gentimot datorn. Nu har Birra också bytt mobil så nu kan jag inte flytta över de dit heller (och den vägen föra över de till datorn). Nåväl, ska se om det inte går imorgon.
Återkommer!