Ska väl kanske inte sitta och beklaga mig när det finns de som har det värre men ont i ryggen har jag. Kan smärta hoppa över från en person till en annan? *ler* Birger börjar känna sig bättre i sin rygg men nu är det jag istället som inte kan gå rakt.
Nåväl, får väl införskaffa en käpp. ;-)
Kom ner till stallet i eftermiddags för att upptäcka att mellan-staketet var lite ner rivet. Inte på något sätt så att det skulle skada hästarna men det syntes att "någon" varit där. Misstankarna riktas starkt mot Tindur. ;-)
För att försäkra oss om att han inte gjort sig illa gick jag igenom honom ordentligt ute i hagen. Inga skavanker där inte. Skönt! Birra fixade staketet och jag gick in för att mocka.
Anna var ute och red och när hon kom tillbaka frågade hon om vi kollat till hästarna i hagen. Jag trodde att hon menade Tindur och staketet så det var ju lugnt men nää det var inte det hon menade. Det fanns blod i hagen och tydligen kom det från DÍSA´s ben! Men åååh, dumma, dumma jag hade ju inte kollat igenom henne när jag var i hagen.
Tog på mig jackan och gick ut i hagen igen. Jodå, det hade runnit blod på hennes vänstra bakben. Jag letade reda på såret och hittade ett litet, litet skrap-märke. Tyckte det var konstigt att det lilla kunnat ge blod som runnit.
Jag gick in för att göra klart mockningen och tyckte att det inte var någon brådska med att ta in hästarna. Vi skulle ju inte rida och det "plutt" märket Dísa hade på benet var ju ingen fara.
Efter avslutad mockning tog jag och Birra en kaffe och satt i fikarummet en stund. Plockade sedan in hästarna och jag började leta längs Dísas ben efter "märket".
Upptäcker ganska snart att det fanns ett större jack i benet. Inte djupt och inte långt men tillräckligt. Förmodligen har hon trampat sig med motsatt sidas bakben och fått en träff med brodden. Såret sitter alltså på insidan, lite längre ner.
Kände och känner mig som världens mest värdelösa hästägare. Stackars Dísa. Kanske målar jag nu upp detta till alldeles för stora propotioner men när djuren inte mår bra gör inte jag det heller.
Om Dísa får sår på benen sväller de. Ja alltså inte hela benet, utan där såret sitter. Så har hon alltid gjort. Det är inte roligt! Hon har jätte känsliga ben och tror ni inte att hon började bli svullen nu ikväll innan vi åkte hem? Jodå. Suck!
Såret är tvättat och rengjort efter "konstens alla regler". Min lilla häst får nu vila så ser vi imorgon hur det ser ut. Det är absolut inte så att Dísa håller på att förblöda eller så. Nejdå, men det är så tråkigt när hon får sår, det tar sådan tid att läka. Och det även om de är små.
