Tindurs ägare Maggan ville gärna veta hur hög han var men när hon var här hittade vi ingen tumstock.
Nu har jag iallafall mätt honom (och Dísa) villket blev 137cm i mankhöjd. "Lill-fia" får fortsätta gå under just det smek-namnet "Lill" för hon är inte högre än 133cm. Dock känns hon betydligt större/högre att rida.
Tindur, har vuxit till sig. :-)Igår stack jag och Birger med D&T till övre Åsen. Birger hade glömt sitt batteri till lampan hemma men det gick bra ändå. Vi utnyttjade situationen lite med Dísa. Hon hade självklart mycket fart i benen men när jag höll mig bakom Birra och Tindur blev det en "naturlig" samling.
Dísa vill framåt, jag smalade tillbaka. Gick super fint en bit.
När vi var på väg tillbaka tyckte dock Dísa att det fick räcka med samling. "Någon måtta får det väl ändå vara!"
Hon gjorde en "lätt" capriol och drog järnet. Jag pratade med min häst och talade om för henne att vi faktiskt skulle sakta in. Grabbarna hamnade ju på efterkälke. ;-)
Tindur var även han pigg och framåt. Birra var hel nöjd med ridturen.
Idag tänkte vi ta Alta-stugvägen men Birger sträckte/vred sig i ryggen när han bar en tung hink. Det hela gjorde att vi "bara" red upp för första brant-backen efter den tänkta vägen.
Uppe på höjden av denna backe finns numera en byggnad som är början till ett nytt stall. Malins, som äger Lubbe (som står hos Fjällborg) pappa, Per-Erik, håller på med det bygget. Själva huset/byggnaden står klar och runt den är marken utjämnad och slät.
Där passade vi på att träna lite böjning och förflyttning. Jätte fint ställe att hålla till på. Fast det är nog rätt mörkt om man inte har pannlampa.
Blev mest skritt idag. Lite trav och tölt men eftersom Birger klagade över ryggen fick det mesta "jobbet" ske i skritt. Villket fungerade alldeles utmärkt. Jag tränade samling med Dísa som aldrig förr och brantbacken blev perfekt för just det endamålet.
Dísa frustade efter varje gång. Jag samlade ihop henne, drev, släppte fram och hon frustade. Jag samlade ihop henne, drev, släppte fram och hon frustade. Ha, ha, ha! Så där höll vi på. Hon är bara för skön!
Efter "backen" fick det bli lite skänkelvikning. Fram och tillbaka över vägen. Så skönt att bilar är sällsynta. Då kan man hålla på att rida som vi gör vintertid. Ser väl nästan ut som om vi var på fyllan. *ler stort* Att göra "flytt"-övningar över vägen på sommaren är ingen höjdare. Det är klart att det går men när asfalten är framme får det bli där grusvägarna finns.
Gammal bild men de är så söta. Kolla in Tindur, jösses vad han hade mycke päls i ansiktet. ;-)
