Jag lindade ju Dísas ben igår kväll och idag såg det betydligt mycket bättre ut. Jag tog bort lindan när vi kom ner i eftermiddags men när vi lite senare tog in D&T hade området runt såret börjat svälla igen.
Dock såg det jätte fint ut efter det att vi varit och ridit. Jag och Birra tog oss en skritt vända med Tindur och Dísa. Lindande båda bak på D och lät henne sedan skritta på lång tygel. Tro inte att jag nu varit ute och plågat min häst med skadat ben. Ånej, så är inte fallet. Hon har inte ont och det visade hon tydligt när jag nu ikväll satt i sadeln. Dísa får svullnader där sår uppstår på sina ben. Ser värre ut än vad det är.
När vi kom runt kurvan, borta vid vändplan, för att fortsätta mot Fjällborg, ja då tyckte Dísa att det räckte med att skritta. Här skulle det "gasas". Men se det fick hon inte!
Jag kände hur hela hon laddade, där hade vi kunnat tala om att samla ihop sig. När jag sedan talade om för min häst att hon vackert fick lov att bara skritta, ja då gjorde hon det....snabbt! :-)
Så lätta fina steg hon tog. Birra ropade och frågade vart vi fick luft ifrån? Han och Tindur hade legat före oss ända fram till vändplan, nu hamnade de efter.
I vanliga fall brukar hästarna få springa just den sträckan vi nu var på. Dísa ansåg sig behärska mattes vilja på ett helt eget sätt. "- Matte sa ju skritt, men aldrig hur fort!" Hon är för rolig. Birger och Tindur skrittade snart ikapp oss men det tyckte Dísa också var onödigt.
Det är väldigt länge sedan vi varit ut och ridit på långa tyglar och endast i skritt. Visst kan vi ha haft "skritt-pass" en hel tur men då jobbat med antingen skänkelvikningar, böj-övningar, flytta hit&dit osv och då med kontakt på tygeln. När vi nu red "helt fritt" märktes det tydligt att hästarna tyckte det var roligt. Får helt enkelt lägga in fler sådana tillfällen. ;-)
Birger har varit ledig idag. Han kommer jobba under helgen och får därför en veckodag ledigt. Vi åkte ner till stallet på dagen och tog hem skåpet. Jodå, jag har tömt det på alla prylar men hälften är ännu kvar i Poikki. Tur att det finns hyllor där vi kan ha allt.
Lånade pappas släp och fraktade skåpet hem till de. Vi har ingenstans att förvara det hemma hos oss själva så det får nu stå ett tag hemma hos mamma och pappa. Till min mammas stora glädje. ;-)
Min mamma är allt annat än hästfantast. Hon kan klappa lite på de och hon har faktsikt suttit på en häst en gång. Men hon tycker det luktar illa i stall och skulle för allt i världen inte kunna äga en själv. Jag har inte ärft min kärlek till hästar av henne. Den kommer från min pappa sida. Tydligen var min farfar med i det ridande kavalleriet men det är en helt annan historia.
