Tindur som tidigare alltid, och då menar jag alltid, lunkat på ungefär som Ior i Nalle Puh, har numera helt ändrat attityd. Han har kommit på att det är skit kul att springa! Dessutom i alla gångarter. Det som ser så bra ut är att han håller gångarterna rena. Vill Birger ha en viss fart/gångart, ja då blir det så. Sedan kan vi ju diskutera själva hastigheten i vardera gångart men hej, det är framåt som gäller. :-)
Att Dísa kan ha fart vet väl de flesta vid det här laget men det är synd att hon inte alltid har det. Den som bara ser henne typ på Sylvia-kurserna, har säkert en åsikt om att hon inte alls bjuder framåt. Det gör hon inte heller, på kurserna! Inte så mycket som jag skulle vilja och framför allt inte som hon gör när vi rider till vardags.
Nåväl, igår var det iallafall en 4-växlad (Tindur) och en 5-växlad (Dísa) turbo som drog runt i byn. Jösses vad det gick! Birra bara sken med hela ansiktet och sa: "Så där fort har jag aldrig ridit med en islandshäst!"
Då syftade han på backen vi tog upp från "nedre åsen". En lagom backe med lagom lutning som blivit mer eller mindre våran galopp-backe.
Där hade hästarna roligt. Det märktes.
Dísa bara flög fram och Tindur var tätt bakom. Dísa hörde honom och skulle självklart inte låta honom komma förbi. Här pratar vi om att sätta under sig sina bakben. Villken galopp hon hade! Så ska den se ut, alltid! Min häst har dock delad uppfattning om det. *ler*
Hela ridturen gick i ett härligt tempo. Hästarna var pigga och vi lät de hållas. Någon handbroms låg aldrig i. Har man turbo, så har man! :-)
Gammal bild, men de är ju så söta!
