Jag och Birger var igår och red kurs för Sylvia. Ja, alltså inte med varandra utan med Dísa och Tindur så klart. ;-)
Ett tag nu har det gått jätte fint för mig att samla ihop Dísa, fram. Tydligen ska vi även ha med oss rumpan *ler*.
Så är det ju, bärigheten ska komma bakifrån och för att samla sig ordenligt ska ju bakbenen in under hästen.
Jag har en bild framför mig på en häst jag såg på en tävling. Där såg man tydligt hur han sänkte korset och "växte" fram. Så vill jag också kunna få Dísa att gå. Men hur gör man????
Det hade Sylvia svar på. Dock delade inte Dísa hennes uppfattning om hur man ska jobba. För att sänka korset måste hon gå på framåt men bromsas/fångas upp och bibehålla framåtbjudningen. Mycket, mycket drivning av mig, långsamt-långsamt framåt. Hmm, nja det blev för jobbigt tyckte Dísa. Åh vad hon krångla för att komma undan.
Dísa backade, svängde ut med rumpan (när hon ryggade), stannade, sparkade mot Sylvia när hon kom och daskade till Dísa (eftersom hon stannat), sprang iväg och tillslut stegrade hon flera gånger på precis samma ställe.
Jösses, borde det inte vara lättare att göra det jag begärde? Måste ha varit sååååå mycket jobbigare att hålla på som hon gjorde.
Nähädå, hon tyckte att ska hon trampa inunder sig med bakbenen och lätta fram, ja då gör vi det ordentligt = stegra för då var ju saken klar.
Hon är rätt skön min häst.
Jag kände dock att hon höll på att svamla då hon reste sig. Vi hade precis gjort samma sak åt andra hållet och det gick rätt bra. När vi sedan bytte var, ja då var hon igång.
Nu har ju Sylvia en ängels tolamod så vi kämpade på tills det gick bra. Jag har en hel del att jobba på.
Träningsvärk? Behöver ni ens undra?? *ler stort*
Tindur gick så himla bra. Första passet var han lite fundersam över att jobba på en volt. Det har han inte behövt tidigare och det är klart att det blev lite konstigt. Men han fann sig i det och hittade både balans och gångart rätt snabbt.
Tindurs ryttare i sadeln (Birra) tyckte dock att det blev rätt snurrigt. Men det är bara att vänja sig. Sylvia tar ingen hänsyn till sånt. Det är liksom bara att snurra tillbaka åt andra hållet så blir det bra se´n. ;-)
Andra ridpasset för Birra och Tindur gick ännu bättre. Då blev det privatlektion eftersom den andra personen som skulle ha ridit samtidigt utgick. Jag var lite fundersam över hur det skulle gå. Tindur har aldrig varit ensam i ridhuset förut. Inga problem! Han var nästan mer fokucerad på Birger nu än innan. De jobbade på med att ställa Tindur i både trav och tölt samt fortsatte med lite volt-arbete.
Jag som lovat Maggan (Tindurs ägare) att filma när Birra rider ångrade bittert att jag inte hade någon kamera med. Hade själv också velat haft det kvar som minne. Så bra gick det!
Vi höll till i Frostgårdens ridhus.
De har "balkar" som sticker ut (inåt mot ridspåret) på sidorna av väggarna i själva manegen. Dessa är gjorda av stål men vaderade med svart gummi. De är hårda som f*n kan jag tillägga. Mitt ena knä besökte en stolpe igår.
Jag och Dísa kom i rask tölt och hon bestämde sig för att börja "böka" och tröck sig in mot väggen, varpå mitt ytterknä/knäskål small in i balken. Så skönt!! Nej!
Men, det var inte Dísas fel. Hade jag varit med på vad hon gjorde skulle jag ha parerat och fixat undan mitt knä. Nåja, smärtan går över. ;-)
Både Dísa och Tindur har säkert lite träningsvärk idag (precis som jag och B) så vi lät de vila från aktivitet.
Själva har vi burit hö ikväll. Det är ju inte bara hästarna som ska flytta, de har ju mat som också ska med. För att slippa ta allt hö på en gång, det är ju en del, så har vi börjat köra redan nu. Kommer ta mer under veckan. Eftersom det idag snöade regält på dagen, nöjde vi oss med det vi fick med ikväll.
