Det sägs att hästar inte tänker i banor som hämd. Att de inte har förmågan att "ge igen". Hade jag inte vetat bättre, skulle jag kunnat tro, att det var precis det Dísa gjorde idag. *ler*
Dísa hade ingen avsikt att jobba i långsamt tempo idag. Det var precis som om hon "gav igen" för i lördags. Nu skulle det gå undan för att: "Efter den samling matte krävde under kursen, ska fart absolut tas igen"!
Jag skojjar inte, hon tog igen det med råge!
Minsta lilla jag rörde Dísa med skänkeln sprättade hon iväg. Jodå, s-p-r-ä-t-t-a gjorde hon. Antingen rakt upp, eller åt sidan. Här pratar vi inte mjuka igångsättningar.
När hon sedan kom på att göra precis som på kursen, stegra, ja då blev jag lite sur. För att göra mig till lags så slutade hon med att ställa sig på bakbenen. Duktig tjej! Bara för att sedan börja med sin "katapullt" (ryggen som högsta punkt och inga hovar i backen) istället. Villken ridtur vi hade ikväll.
Som jag tidigare skrivit är det tur att Tindur är så lung som han är. Nu har det blivit mer fart i honom, men inte mer än att han snällt skrittar när Birger ber om det.
Jag hade fullt upp med att fokusera mig på min häst. Ingen som helst koll på om Birra och Tindur kom gasandes bakom oss eller inte. Men det var lugnt. Birra och "Lille-man" jobbade i egen takt och såg så fina ut tillsammans. Värre var det med mig och "Lill-fia". Vi såg allt annat än vackra ut. För jag har svårt att tro att våran framfart innehöll någon större glamor. :-)
Nåväl, en rykande svettig Dísa kom tillbaka till stallet. Hon fick vackert lov att skritta en lite längre sträcka tillbaka för att hinna varva ner. Det gick fint, så länga jag inte ställde krav. Det var när jag kortade upp tyglarna och skulle börja samla henne som "Räcer-Räkan" var framme igen.
Men som sagt..... hästar kan inte tänka i banor som att "ge igen"!
