Njae inte riktigt lika bra!

När jag idag försökte jobba på det vi gjort på kursen i lördags gick det inte lika bra som då. Dísa kändes inte lika ren i tölten men trava kunde hon. Så jag var ändå lite nöjd med dagens tur.

Anne följde med en bit med sin Tvifari. Vi tog vägen genom skogen och min älskade lilla häst hade inte glömt att "dödens-dike" fanns. Precis som i tisdags var det först lite små "bök" med att gå framåt och sedan "med livet som insatts" hoppa över. *ler* Jag får nog inse att Dísa lär göra så varje gång vi tar den vägen.

Anne, Birger och jag red upp till Piettarasjärvivägen och skrittade där en bit. Tvifari och Anne vände sedan tillbaka hemmåt medans Birra och jag fortsatte.

Vi red på i tölt och trav. Tindur såg jätte fin ut. Han har släppt alla spärrar totalt. Medans jag själv satt och funderade på vilken gångart Dísa hade. Ja, alltså jag satt inte och bara åkte utan jobbade med att ställa henne höger-vänster, flytta hit flytta dit i tölt, serpentiner osv. Men var gångarten ren?

Nästa vecka på lördag-söndag (9-10/5) är det klubb tävling i stan och just idag hade jag lätt kunnat stryka mig.
Birger försökte få mig att tänka positivt, han tyckte att, om det går dåligt nu så kan det bara bli bättre. Det är ju sant!
Men hur bra hinner det bli innan nästa helg?
Fast igentligen spelar det ingen roll. Dísa och jag gör det vi kan, se´n ser vi hur långt det räcker.

"Döds-dike" och nygammal väg!

I tisdags red jag och Birger tillsammans med Anne (på Oli) och Amanda (på Safir). De visade, för oss en ny väg, som går genom skogen. Det har börjat tina så fint nu att det går bra och ta den vägen till både Fångstvägen och Piettarasjärvivägen.

Varken jag eller Birger har ridit där tidigare så det var inte underligt att Dísa upptäckte ett "döds-dike"! Jodå, diken kan sluka en häst hel, anfalla underifrån och vara vääääääldigt svåra att gå över. *ler*

Anne tog täten över diket, Amanda efter, Birger hängde på och kvar stod jag med Dísa. Ja, alltså nu stod ju inte jag och Dísa still på vägen utan jag jobbade som bara den för att få min häst att gå framåt. Men nää, "dödens-dike" hade uppenbarat sig för Dísa!
Jag ropade åt de andra, som inte alls hade koll på att vi blev kvar, att de kanske kunde vänta lite. Birra vände tillbaka med Tindur och var nästan framme vid mig när Dísa bestämde sig för att "våga livet".

Hon sattsade gärnet och tog ett språng över diket, som höll på att få mig ur sadeln, och landade på alla fyra strax framför Birra och Tindur. Jamen jösses! Jag skrattade och Birger funderade vad vi höll på med. Tindur tittade med stora ögon på Dísa men tyckte nog mest att det såg jobbigt ut.

Det var/är inget stort dike, inte mycket snö, bara lite vatten och inga för mig synbara konstigheter.

Tillbaka i "ledet" undrade Anne hur det skulle gå när vi strax var framme vid en bro. Jag funderade inte så mycket på det utan konstaterade bara att det lär visa sig. Dísa har gått över broar förr. Men det är klart, ingen bro är ju den andra lik.
Men det var inga problem. Dísa gick över utan att ens fundera. Klapprade på med hovarna och struntade totalt i att ljudet under fötterna lät annorlunda. "Det där gick bra!" hörde jag Anne ropa, längst fram. "Jodå!" ropade jag tillbaka. "Det är diken vi har problem med, broar är helt ok!"

När vi sedan kom upp på Piettaras-vägen blev det lite fart på hästarna. Varken Safir eller Oli har någon direkt kondis att prata om så vi tog det lite försiktit. Men lite rulle blev det allt. Oli ville springa. Anne fick tala om för honom att han inte kunde rusa på hur som helst. Pigg var han. Roligt att se!
Safir höll sig lite mittimellan. Men även han hade fart när vi lät de allesammans gasa på i en galopp.

Vi tog samma väg tillbaka från Piettras-vägen till stallet, dvs genom skogen. Bron gick fint på hemvägen också men så kom vi till diket. Jodå, "döds-diket" var kvar!
Dísa gick/trippade i sidled för att inte behöva gå över. Jag drev på henne och .......skutt-hopp-språng-ner, så var vi över.
Birger, som var bakom oss skrattade, precis som jag (kunde inte göra annat) när han såg hur hon hoppade. Tur att det inte fanns någon stildommare i närheten. *ler stort*

Sandra Marin har varit på Hólarclinic!

http://frontpage.simnet.is/sandraograggi/2008/bunadur.jpg Tar du för hårt i tygeln släpper den från bettet! En bild från själva clinicen.


http://www.tidningenridsport.se/Article.aspx?m=45207&a=152934 text skrivet av Sandra Marin

Styrelsemöte & hästtandläkare.

Jag hade mitt första styrelsemöte i söndags. Gick fint. Var lite små fundersam innan men när alla väl var på plats infann sig lugnet. Är ju så trevliga människor jag har att göra med så nu känns det hur lugnt som helst inför nästa gång. :-)
Synd bara att alla inte kunde komma. Men det kommer fler tillfällen och så kan det vara, tiden kanske inte passar alla.

Igår måndag var (Josefin) Fiffi-tandläkare i stallet. Besök gärna hennes hemsida www.tandis.org/
Förra året när Fiffi var och besökte Dísa och Tindur sa hon att det räckte för Tindur att bli raspad vart annat år. Så i år blev det bara Dísa som gick till "tandis".

Dísa har en förmåga att få väldigt vassa kindtänder och antydan till krokodilbett. Därför är det toppen att Fiffi kan ta sig ann henne. Fiffi sa själv att det nu gått lite för lång tid mellan besöken. Helst ska det inte gå mer än max 12 månader och nu hade det gått 14. Inte mycket att göra eftersom Fiffi inte kunnat komma innan, men nu blev det gjort. :-)

Dísa hade fått sår i kinderna efter de vassa tänderna. Mer på höger sida. Inte konstigt att hon var svår att ställa åt vänster under Sylvia-kursen. Berättade hur jag upplevt min häst under kursen till Fiffi och det var som sagt tydligt vad det berodde på. Nåå, stackars liten!

Som många vet är Dísa inte den som tackar nej till mat. Äta är aldrig fel!
Därför blev jag lite bekymrad när min häst inte ätit upp söndagens lunch-, eftermiddags-hö och måndagens frukost. Så brukar hon inte göra. Men när Fiffi sedan tittade i Dísas mun, innan lunch (i går) förstod jag varför. Fiffi sa det också, att förmodligen är hon mer öm/ond i munnen nu efter kursen, och då inte velat = haft problem med, att äta.

Dísa var duktig när Fiffi grejjade i hennes mun. Nu tycker min häst inte att det är så roligt och kliver gärna bakåt för att komma undan men det går bra iallafall.
Inte som Tinni! När Fiffi tog "vatten-sprutan" för att skölja ur hans mun, slängde han sig på bakbenen och träffade Anne som försökte hålla ner honom. Tinni fick in ett framben i ansiktet på henne när han kastade sig runt, men det gick bra. Det hade dock kunnat sluta riktigt illa, för han var rädd.

En nöjd Dísa fick sedan gå ut i hagen igen. Tindur som fick vara ute under tiden lät sig väl höras. Han gnäggade högt och ljudligt. Nu var han inte ensam ute, nejdå. Alla andra utom Dísa (och Safir) var i hagen men se det sket Tindur fullständigt i. Han var ensammast i heeeeeeelaaaaa världen! *ler*
"Lille-man" hummade (gnäggade) mjukt, långt ner i magen när jag kom ut med Dísa. Sedan blev han tyst. Dock fick ju Dísa gå till sin hage och det tyckte Tindur var trist. Han ville vara med henne.

När jag släppt Dísa i hagen gick hon genast för att äta det hon tidigare lämnat. Såg bra ut. Berättade det för Fiffi när jag kom tillbaka in i stallet, som tyckte det var kanon bra.
När Fiffi var klar blev det kaffe inne hos Anne och Rune. Jag tog en liten kopp men tackade ganska snabbt för mig. Birger behövde bilen och jag skulle hinna upp på stan, från Jukkas med den till honom, inom en viss tid.

Innan jag for gick jag ut till hagen för att kika vad Dísa gjorde. Hennes lunch-låda och grabbarnas lunch-grind hade öppnats. Tindur stod utanför Dísas hage och tittade på henne och Dísa stod vid sin grind och vilade brevid honom. Jag gick in i hagen för att visa åt Tindur att han faktiskt hade lunchen klar men nähädå, inte kom han. Jag tog en tuss hö för att hon verkligen skulle se och känna att det var mat, näpp! Han skulle inte gå ifrån Dísa!

Dísa såg inte ut att vilja äta hon heller utan stod kvar och vilade brevid Tindur (som stod på andra sidan staketet). Jamen vad gör man?!? Jag gick dit och släppte in Tindur till henne. Vipps, så gick de tillsammans till höet och åt. Från samma hög, båda två! Nåååhhh, så sött!!

Jag gick in till Anne igen och sa vad jag gjort. Att D&T fick gå tillsammans resten av dagen. Birra och jag skulle ju ändå komma ner sedan på eftermiddagen och fixa med em-hö och ta in dem på kvällen. De såg ut att behöva varandra!

Nu går det ju att diskutera hur smart jag igentligen var som gjorde detta. Tindur och Dísa är ganska beroende av varandra, eller iallafall Tindur av Dísa. Inte blev/blir han ju mindre beroende av att jag gjorde som jag gjorde. Men, om de två nu tycker så mycket om varandra, varför ska de då inte få vara tillsammans?
Det tycker jag de kan få, ibland iallafall (när inte Dísa är surig på honom osv), framför allt när det så tydligt syns att de vill det.

Sylvia kurs med positiva hästar!

Kursen för Sylvia i lördags gick över förväntan.
Om vi börjar med Tindur, så var det jätte synd att vi inte hade med oss en videokamera. Säger jag jämt men som alltid kommer vi på det när vi väl sitter där. Han gick såååååå j**la bra!!!


Numera töltar Tindur i alla tempon. Ok, han har väl inte världens snabbaste ökade tölt men den finns där. Och oj, vad fin han ser ut!!! När Birra rätar på sig och flyttar vikten bakåt, ja då trampar Tindur under sig och lättar fram. Villket gör att "Lille-man" sprättar tjusigt med frambenen. *ler*

Fortfarande behövs en hel del muskler samt lite mindre hull på Tindur (inte på Birger *ler stort*) för att han ska orka men villken förändring. Jösses! Lite av det har jag ju sett när vi varit ute och ridit tillsammans men nu i ridhuset, ja då fick jag se allting, och i 2 x 45 min.
Tindur spanar ut i stallgången från Lettirs box.

Dísa tjurade inte ihop lika mycket som sist. Hon var riktigt duktig. Sylvia sa åt mig att vända runt henne, tvär volt med mycket drivning, när hon försöker resa sig på bakbenen. Det är bara ren ock skär protest hon gör. Det är jobbigt och jag har inte ställt de kraven på henne tidigare. Så då blir det som det blir.

Men Dísa var duktig! Vi jobbade på lite mindre volt, för att få till fin trav och det förstod hon ganska snabbt. Har gjort det på tidigare kurs men det var ett tag sedan. Lite påminnelse om hur man gör, så var Dísa där rätt snabbt.

Sedan var det då samling i både skritt och tölt. Sylvia sa att hon upplevde Dísa som kortare än sist. Tjohoo! Vad glad jag blev. Det är ju det jag är ute efter. Nu är det en bit kvar tills Dísa kan gå så pass samlad som jag och Sylvia vill men det är på väg. *ler*

Även jag och D red 2 x 45 minuter och det var svettigt. Lilla Dísa dröp i svett. Måste ha kännts lite skönt att ha fått bort päls från halsen iallafall. Fast jag skulle nog ha rakat henne ännu mer. Alltså längre ner på halsen och längre ner på bogen. Nåväl, får göra det nästa gång jag kommer över en rakapparat.

Svettig och slut Dísa, räcker ut tungan åt matte.


Sylvia sa att det var så roligt att se hur alla ekipage gått framåt. Både hästar och ryttare har utvecklas och det är alltid positivt att höra. Nu är vi ju några stycken som ridit för henne ett tag och att det ger resultat är helt klart synligt. Att sedan instruktören själv säger det samma måste ju vara den bästa belöningen av alla.

Fina, fina Lettir!

Lettir, som lånade ut sin box till Tindur, var också med på kurs. Han och Cilla red ett pass och på de 45 minutrarna gick Lettir från stapplande och snavande till mjuk/lätt och fin. Roligt att se hur bra det blev.

Tyrki, Helen Hanssons häst, har så yvig pannlugg att han måste få vara med på bild. *ler*

Stort TACK! till Cilla/Marianne och Inger Bergdal-Kyrö för lånet av era boxar!

Två dagars vila inför morgondagens kurs!

I onsdags var jag och Birra ut med D&T tillsammans med Anne. Anne red Oli och hade Tvifari som hand-häst.


Vi red en bit efter Fångstvägen och Dísa skötte sig jätte bra. Hon bråkade inte alls när jag försökte samla henne. Jag blev tvungen att fråga Birger om hon verkligen trampade under sig med bakbenen. Det gjorde hon. Duktig tjej!


Tindur såg riktigt tjusig ut. Birger börjar få honom att mer och mer "gå på tygeln" och det även i andra gångarter än skritt. Traven är super flott när allting stämmer. Så klart de andra gångarterna också men traven..... är lite extra fin just nu. :-)
Birger och Tindur.
Det blåste lite!

Äntligen har jag fått Dísa klippt också. Eller rättare sagt rakad. Jag behövde bara nämna att jag velat göra det ett bra tag så vipps, hade Anne "trollat" fram en rakapparat. Jag fick låna den av henne och hon är värd ett stort Tack! för detta. Nu behöver Dísa inte bli så svettig och varm på halsen.


I går var Cilla i stallet samtidigt som oss igen. Hon skulle ut med Tinni men vi avböjde att följa med. Lite trist men varken jag eller Birger kände för att rida, latmasken tog över. Idag har min mage varit ur gängorna totalt. Hoppas må bättre imorgon då det annars lär bli rätt tungt att rida kurs. Nåväl, annars kanske Sylvia kan ta min "Lill-fia". Det löser sig säkert. Återkommer med info i morgon. ;-)

Fick draghjälp av Tinni och Cilla!

Igår stack jag och Birger med Dísa och Tindur och red tillsammans med Cilla och Tinni. Jag som i vanliga fall inte är van vid att få någon "draghjälp" fick en hel del av den varan. Så himla roligt!

Vi red efter Piettarasjävi-vägen. Jodå, vi krånglade oss förbi väg-bommen men hade det inte varit för Cilla och Tinni, så hade jag nog vänt.

Vi fick vackert lov att sitta av hästarna och kliva ut i diket för att komma runt bommen. Bussig som jag är (ironisk) skickade jag Birra och Tindur först. Tindur har faktiskt längst ben av de tre som vi red. *ler* En massa snö ligger kvar och det har börjat bli mjukt. Men Tindur plumsade på och tog sig upp på vägen igen. Sjönk gjorde han så klart men det var ingenting som bekymrade honom.

Så skulle jag och Dísa gå samma väg. Hon tog ett kliv ut i snön och sjönk så nosen for i snön. Nåå, stackars liten! Jag vände runt henne och tillbaka till vägen. Vi kom alltså inte så långt. Det var här jag nog hade vänt om det inte varit så att vi hade med oss Cilla och Tinni. Tinni har kortare ben än Dísa och han plumsade på bakom Cilla som lugnt ledde honom bakom sig.

Inte kunde jag och Dísa bli kvar på "fel" sida om bommen! Birra gav Tindurs tyglar till Cilla och kom för att hjälpa mig driva på Dísa. Jag ledde henne framtill och Birra manade på baktill. Efter lite kravlande och sprattlande så kom även vi runt.

Sedan var det fritt fram att rida. Inga bilar att tänka på och bred fin väg att rida. Jag som är ganska van vid att få rida först fick äntligen någon som ville ta täten. Eller ja, nu hade ju Cilla Tinni och han är inte den som drar fötterna efter sig. Även Tindur fick lite fart under hovarna och höll sig faktist framför oss i mellanåt. :-)

Vi vände efter att ridit på en bit. Och nu blev det fart. Birra drog iväg med Tindur och lät honom sträcka ut i en galopp. Cilla var inte sen att föreslå det samma och jag hakade på.
Dísa som är van vid att "jaga ikapp" Tindur blev ganska förvånad när hon helt plötsligt inte han ifatt Tinni. Jösses, villken rulle! Tinni och Cilla for iväg och jag med Dísa efter. Det var hur roligt som helst. Det bara sprutade grus om hovarna på hästarna.

Birger hade stannat en bit bort med Tindur och stod och väntade på oss. Han hade ryggen mot vårat håll och hörde bara hur vi kom dundrandes. "Jag tänkte bara att om jag står still så får ni ta er förbi på villken sida ni kan!" sa han åt mig senare. Han hade parkerat Tindur mitt på vägen och där kom vi farandes.
Nu var ju Tinni så pass mycket längre fram än vad jag och Dísa var så det var inga bekymmer att ta sig förbi "hindret på vägen". Tindur därimot, han ville fortsätta att springa. Så klart! Tinni flög förbi honom och Dísa efter, inte ville ju han vara sämre. :-)

Vi saktade av efter en stund och jag skrattade så tårarna forsade. Jag hade så roligt, både åt mig själv (som säkert såg ut som en flaxande-pelikan) och åt Dísa som inte hann ikapp Tinni.

Ska ju kanske tillägga att vi alla hade full koll på våra hästar. Det är det som också är så positivt när man är ute och rider så här. Jag vet att respektive ryttare "kan sin häst" och behöver inte tänka på att sitta och hålla in Dísa. Fritt fram för alla, liksom. För första gången på väldigt länge fick jag/Dísa "draghjälp", och det.....var hur roligt som helst.

Sylvia och Demantur!

Fotona är tagna av: Linda Wikström, Luleå.
Sylvia med sin fina hingst, Demantur!

Första dagen med foder-grind!

I går måndag var det första dagen Tindur skulle gå med grabbarna och utfodras till lunch genom sk fodergrind. Dísa har ju sin lunch-låda medans grabbarna har en lunch-grind. Klockan tolv slår strömmen av och en magnet löser ur en el-grind med fjädring. En rätt smart konstuktion som jag inte trott på tidigare.

Det har varit rätt dåligt med ström i el-banden där vi stått tidigare. Det är det inte här! Tindur var på banden tre gånger första dagen sedan har han hållit sig borta. ;-) Här finns det ingen möjlighet att stå och hänga över trådarna. Villket ju så klart inte är meningen.

För att försäkra oss om att allt skulle gå rätt till under lunchen igår åkte jag ner för att kolla av läget. Vi ville veta om det skulle bli bråk i foder-hagen när alla grabbarna var där tillsammans. Utrymmet blir ju lite mindre än i den stora hagen.

Rune hade inte lagt ut någon lunch i foder-hagen när jag kom ner.

Men jag skyndade mig att sätta ut hö i hagen och i min iver att göra detta tänkte jag inte alls på hur jag betedde mig. Jag tog en hö-säck och gick ut i hagen villket självklart gjorde att hela grabb-flocken följde efter mig. Hur dum fick jag vara???!

För att komma till själva foder-grinden går man igenom stora hagen, villket jag också gjorde. Hade jag tänkt till lite skulle jag så klart ha krypit mellan el-banden in till foderhagen, och gått den vägen istället.

Tvifari och Safir hant in i foderhagen innan jag fick dit grinden. Det var första gången jag skulle göra detta och kände att tiden gick... måste ju hinna få ut höet innan tolv för att se hur grabbarna hanterade lunchen.

Jag ställde ut hö-säcken utanför hagen. Jodå, jag hade tillräckligt med sinnesnärvaro att jag ställde den utanför hagen och inte in i stor-hagen, till de andra grabbarna. Jag tänkte att "Det är väl bara att leda ut Safir och Tvifari i skägget". Men se det gick inte!!
Näpp, jag kunde inte hålla varken Tvifari eller Safir under hakan och samtidigt ta i grinden för att släppa över de till de andra. Nej!! Jag hade så klart slagit av strömmen till själva staketet (inte till magneten) men det spelade ingen roll. De två pojkarna ville inte alls lämna foder-hagen.

Nu fick jag ännu mer båttom. In i stallet efter en grimma. Ut igen till hagen och på med grimman på Safir. Jamen då gick det fint. Höll i grimman samtidigt som jag öppnade foder-grinden (på precis samma sätt som när jag höll hästen i skägget) och släppte över honom till de andra. Gjorde likadant med Tvifari. Inga problem! Ja, se pojkar!! *ler*

Jag skyndade mig ut med höet, flera högar och inte för nära ingången. Det var tur att jag inte kom ner till stallet senare för då hade jag inte hunnit. Nåväl, nu hant jag klart och ut ur hagen innan lunch-grinden for upp.

Sin vana trogen gick alla valackerna in i lunch-hagen och började äta. Utom Tindur! Han stod utanför Dísas hage och såg hur "hans" lunch-låda lagt ut hö. Det är/var han ju van vid. Såg ut som om han inte fattade någonting.
Jag skulle precis till att gå ut i hagen för att visa honom vart han skulle när han började gå mot foder-hagen och titta vad de andra gjorde. Tog inte många sekunder förrän han förstod vart maten var. Duktig kille!

Sedan var det lugnt. Inget tjaffs eller gruff. Ingen som ville att den andre skulle gå iväg. Grabbarna åt alla lugnt och fridfullt i sin lunch-hage.

Dísa, som har sin hage alldeles brevid pojkarnas lunch-hage, tyckte att de kom obekvämt nära. Hon är så rolig.
Jag satt och tittade en bra stund på hästarna när de åt. Dísa lämnade sitt hö vid två olika tillfällen bara för att gå närmare staketet och sura åt pojkarna. Såg hel kul ut. Hon stök öronen åt hästen närmast och vände sendan för att gå tillbaka och äta igen. Precis som om de skulle komma åt hennes mat. De tittade inte ens på henne. :-)

Höll på att gå omkull!

Jag har mer och mer börjat fundera över vad jag håller på med. Jag menar det här med att Dísa protesterar så mycket, när jag ska samla henne. Är det verkligen meningen att hon ska bli/vara så tjurig? Eller är hon över huvudtaget tjurig? Kan det bero på något annat?

Jag själv som ryttare börjar tvivla starkt på det jag gör. Det måste finnas ett annat sätt att få henne att göra det jag vill.

Jag vill kunna rida min häst med lätt hand. För att inte sitta och göra Dísa tung i munnen (som det ibland känns när jag rider på vanligt 3-delat) valde jag igår att prova rida henne med islands-bett. Visst, det är ett rätt starkt bett (framför allt i "fel" händer) men jag ville prova om jag kunde vara mer finkänslig än förut och ändå kräva att hon trampar in under sig.

Morsning!! Det gick fint ett litet tag sen började hon veva med frambenen igen. Suck!!!

När Dísa vid ett tillfälle var uppe på bakbenen som högst råkade jag ta i höger-tygeln, villket gjorde att hon vred huvudet, tappade balansen och höll på att gå omkull. Nu blev jag faktiskt lite rädd. Jag lyckades parera och hjälpa henne så hon fann balansen men upplevelsen fick mig att riktigt fundera över vad jag höll på med.

Fortsatte att träna vidare men självklart satt det kvar, vi hade kunnat gå omkull. Försökte att inte tänka på det, var det kanske bara ett sätt av Dísa att få mig tveksam?

Min självkänsla som ryttare "suger" just nu. Känns bra att vi har Sylvia-kurs på lördag. Kanske kan hon få upp mitt hopp igen. ;-)

Tindur därimot, jobbar på. Birger provade jobba lite mer samlat med honom igår och där var det minsan inga protester. Tindur gick på tygeln och tog i med bakbenen. Såg jätte fint ut! Nu red Birra bara så jätte korta sträckor vid fyra olika tillfällen men bra såg det ut.

Idag har det varit värsta stormen. Självklart, när det är sådan väder ska jag och Birra utföra någon form av utomhus arbete. Det slår aldrig fel. Vi har stått ute och lagat hage i -32*C, lagat lunch-låda i -27*C, flyttat sommarhage kl:23,30 på en arbets-vardags-kväll i mörker utan lyse, promenerat med hästarna från hage till stall i hällande regn osv. osv.

Så, att vi idag stod och spikade upp lunch-lådan åt Dísa, var igentligen inga som helst konstigheter. *ler ironiskt* Nu vet vi ju att den hålls uppe. Jag menar, den blåser ju knappast ner iallafall. Det är bra!

Dísa har nu fått sig en egen liten hage. Hon ställer till det för grabbarna, så det är lika bra att hon får ha ett el-band imellan sig och de.

Tindur, såg vi leka med Safir igår och Tvifari idag. Det tar sig! Tycker det vore konsigt om Tindur inte hittade någon att vara kompis med. Dels är de andra pojkarna mycket snälla och dessutom gillar de allihop (utom Oli) att leka. Det gör ju även Tindur, och idag, när det blåste, ja då var det fart i hagen. :-)

Tvifari och Tindur, lekte i samma hage (bilden är från tiden de gick i separata hagar).

Stängd väg & jag red en gummisnodd!

Vad förvåndade jag och Birger blev igår när vi kom efter Piettarasjärvivägen och upptäckte att den var stängd. Vi såg på håll att det var en man som höll på att stänga en bom över vägen men vi hant aldrig fram för att fråga varför. Det satt en handskriven skylt vid bommen och där stod:"Vägen stängs kl:18 den 16/4".
Jahapp, så var det med det.

Nu hade vägen varit perfekt att rida på eftersom ingen trafik kör där men hur kommer man förbi bommen??
Den sticker ut rätt långt på sidorna om vägen, ut över dikena som för tillfället är begravda i snö. Dísa och Tindur har rätt korta ben så vi ser ingen möjlighet att ta oss fram.

Vi vände och red bort efter Fångstvägen istället. Red upp till Kärstin (med ä) och hälsade på lite. Hon berättade för oss att Piettrasjärvi-vägen brukar hållas stängd vid den här tiden på året. Eftersom kälen går ur marken och trafik inte ska förstöra den.
Kärstin och hennes dotter hade som förslag att vi skulle hoppa över bommen men jag och Birra delade inte den idéen. Vi skulle nog bli hängande på mitten. *ler*

Eventuellt skulle Kärstins dotter rida dit (med en stor häst, eller i allafall en med längre ben) och trampa upp en stig. Det hade ju varit toppen!

Efter pratstunden fortsatte jag och Birger att rida en bit efter Fångstvägen. Dísa var suuuuper mjuk. Det var som att rida en gummisnodd. Jag har aldrig upplevt henne så mjuk någon gång. Lätt i handen och extremt följsam. Visseligen hade jag bytt bett, till ett tre-delat mässing, men så mjuk som hon var.....var hon inte förra gången jag hade detta bett. Nåväl, roligt var det att uppleva.

Fortsatte att träna lite samling och Dísa protesterade bara lite. En gång av tio var hon upp på bakbenen och två gånger slängde hon ut rumpan åt höger/vänster. Det tar sig!!! :-)

Tindur har börjat skaffa sig kompisar i hagen. Jag var lite ledsen för hans skull när han inte fick vara med Dísa. De två tycker sååååå mycket om varandra att mitt hjärta grät lite när de hamnade i olika hagar. Men sedan kom jag på att det nog ändå måste vara lite roligare för Tindur att vara med de andra grabbarna. Dísa är inte alls lika intresserad av att leka som tex Safir. Det är en häst som ser ut att kunna leka hur mycket som helst.

Just Safir har blivit Tindurs första riktiga kompis. Jag såg de leka ikväll och de höll på bra länge. Oli tycker fortfarande att Tindur är jobbig och väljer att gå undan.
Tvifari och Tindur kan gå förbi varandra nu utan att attackera eller göra utfall mot den andre. De tittar lite på varandra men gör ingenting. Tinni och Tindur....ja de kan nosa lite men sedan inget mer, väljer liksom att bara gå därifrån.

Jag inbillar mig att Tindur ändå tycker det är lite små kul med nya kompisar. Sedan får han ju faktiskt dela box med Dísa. Han har henne för sig själv om nätterna. Villket han ser ut att vara mycket stolt över.

Lugna grabbar och lätt Dísa!

Tänk så mycket en tjej kan ställa till med. Fem grabbar blir så till sig att de inte kan komma överrens när en endaste liten brud kommer in i samma hage. Allt är hur lugnt som helst nu när Dísa befinner sig på egen sida om staketet.
Dísa

Tindur brukar tycka om att leka. Nu har han börjat hitta sig en kompis i Safir. Helst tror jag han skulle vilja leka med Tinni men vet inte riktigt hur han ska göra. Jag satt och tittade lite på de i eftermiddag och "Lille-man" är så tuff trotts att han är yngst. Han piper åt Tinni så fort han kommer närmare än två meter. Flyttar inte på sig när Tinni kommer och vill få iväg honom. "Varför då??" tycker Tindur.

En liten diskution hade de i kväll. Tindur åt en tuss med eftermiddags hö och Tinni kom för att ta över den. Det tyckte dock Tindur inte alls om. Mycket förståligt! Rumpa mot rumpa stod de och tryckte mot varandra och skrek lite. Birra tog en intilliggande hö-påse och vevade i luften (på utsidan av hagen) och ropade att de skulle "ge sig". Som den känsliga häst Tinni är begav han sig raskt därifrån. Tindur sket totalt i påsen och såg hel nöjd ut när han fick stå ensam kvar vid hötussen.
Tindur och Tinni, bilden är från i måndags.

Inga nya skador har uppstått. Tindurs sår som han fick ovanför ögat har läkt jätte fint. Området där pälsen blivit bortsliten under hakan ser också mycket fint ut. Jag smörjer lite med aleo vera salva där och inbillar mig att han tycker om det. Ser ut så iallafall. :-)


Igår var då jag och Birra ute med D&T för att rida. Jag har fått i hemläxa av Sylvia att träna samling med Dísa. Då pratar vi s-a-m-l-i-n-g och inget fusk. Det tycker Dísa är fruktansvärt jobbigt och totalt onödigt. Hon förstår inte alls vad det ska vara bra för.


Vi red först efter en väg som heter Fångstvägen. Den var inte rolig. Fullt med vattenpölar som inte var små, de täckte hela vägen. Dessutom var pölarna blandade med is. Själva vägen var också snöig/isig bitvis men på sina håll även helt upptinad och torr. Vi valde att vända efter bara en liten bit.


Jag bad Dísa om att smala ihop sig och korta steget. Det gick ganska bra. Sedan tyckte jag att hon faktiskt fick lov att jobba lite mer med bakdelen, jaha då kom protesterna.


Upp på bakbenen och kast framåt. Jag nonchalerade hennes beteende och fortsatte att kräva samling. Nähä, då kom hon på att hon skulle slänga ut rumpan. Först åt vänster, sedan åt höger. Rakt fram gick inte! När jag då gav henne ett litet rapp i rumpan som påminnelse om vad hon skulle göra, ja då var vi där "i det blå" igen. Men den här gången valde hon att dra iväg efter att vi "landat".

Wwwwrrrrroooooooommm sa det och hon sket totalt i mina tygeltag.


Jag blev faktiskt sur på henne när hon gjorde så. Att hon reser sig på bakbenen kan jag acceptera lite, för det är ju ändå nästan det jag vill = hon ska bli lättare framtill (inte stegra men det är ju iallafall åt rätt håll). Men att sticka som hon gjorde....nää det tycker jag är fräckt. Så klart tog jag inte ut någon surighet på henne. Valde att rida på som vanligt en bit för att sedan göra om det hela.


Då Fångstvägen var så tråkig red vi bort en bit efter Piettarasjävi-vägen istället. Den var mycket bättre. Birger jobbade med Tindur i tölt och det såg så fint ut. De tränade även sidoförflyttningar åt höger/vänster och Tindur gjorde det med mer lätthet nu än tidigare. Duktiga killar!! ;-)


Dísa, ja hon forsatte att vara lätt framtill. Framhovarna var mer i luften är på marken. Verkade som om SAS var i stort behov av ett par hästhovar där uppe i skyn *ler*.


Tillslut kom Dísa på att hon faktiskt kunde gå framåt trotts att rumpan sköt på och bakbenen jobbade under henne. Jag satt och berömde henne tokmycket när hon gjorde rätt. Gav eftergift, lät henne frusta och gjorde om alltihop igen. Gick riktigt bra ett par gånger efter varandra så då fick det räcka.


Idag blev det ingen ridning. Tanken var att sticka ut men Birra kände sig inte riktigt ok. Han har förkylning i kroppen och tyckte att vi kan rida imorgon i stället. Så jag tog en pyssel-kväll med hästarna. Tog och gjorde Tindur riktigt fin. Pälsglans över hela honom, borstade ut svansen och kammade igenom manen ordentligt även det med pälsglans. Han blev jätte tjusig!


Dísa drog jag igenom med päls-skrapan. En toppen "kam" som ser till att få bort en hel del lös päls. Hon blev fin även hon. Men så är ju både hon och Tindur född fina *ler stort*.

Stökigt och bökigt i hagen!

Så släppte vi då ihop alla hästarna igår och det gick ju som det gick.

Först lät vi Tindur gå i egen hage med Tvifari. Gick hur fint som helst. De brydde sig inte om varandra och åt lunch-hö utan att på något sätt visa intresse för den andre.
Dísa fick få i stora hagen med Safir och Oli. Därtill kom då också Tinni. Så länge det fanns lunch-hö brydde sig Dísa och Tinni inte om varandra men när den var uppäten....ja då blev det action i hagen!

Som den hingstiga häst Tinni är dröjde det inte länge förrän han insett att han faktiskt fått en tjej i hagen. Dísa, ja hon gjorde inte livet mindre lätt för Tinni. Hon pep och pep åt honom när han nosade på henne. Sedan stod hon och visade rumpan åt honom och det tog inte länge förrän han var på henne. Tinni betäckte henne fullt ut och jag kunde bara konstatera att min häst inte är/var någon "fin flicka".

Bilder från gårdagen finns här:
http://www.pixbox.se/alb1044269

Som jag tidigare skrivit är jag överbeskyddande när det gäller mina djur. Att se en annan häst klättra på Dísa är inte kul. Tindur har även han betäckt henne vi tidigare tillfälle men då åkte han snabbare än kvickt över till en annan hage.

Jag har planer på att ta föl efter Dísa och infektionsrisken är stor när grabbarna är där och "doppar korv". Dessutom är det inte roligt när de har brodd på sig. Grabbarna hoppar upp på henne och far med framhovarna på ryggen.
För att inte tala om vad hon kan göra med pojkarna. Rätt som det är kanske hon tycker att det får vara nog och sparkar. Har läst om både en och flera hingstar som blivit sparkade av ston när de betäckt. Det kan sluta mycket illa.

När vi då såg att Dísa och Tinni kom överrens (allt för bra) släppte vi ut Tindur och Tvifari i stora hagen. Nu blev det problem. Eller kanske inte problem utan mer stökigt och bökigt.

Tvifari kom också på att det nu fanns en tjej i hagen. Även han var mycket intresserad av henne. Jodå, han var "på" henne han också, dock inte helt fullbordad betäckning men klättra på henne gjorde han. Tinni hade ju fått upp ögonen för henne så han tyckte inte alls att "Fari" behövde vara där.

Tindur, han mätte krafterna mot Tinni. Det verkade som om de ändå kunde inse rätt snabbt att Tinni bestämde och är högre i rang. Värre blev det med Tindur och Tvifari.

Tindur och "Fari" är nog rätt lika i rang. Men när Dísa fanns där blev det en hårdare kamp om vem som skulle få henne efter Tinni. Ingen kamp på liv och död men tillräckligt för att inse att det inte skulle fungera.

Tindur fick sig ett sår ovanför ena ögat, inget allvarligt men ändå, samt bortsliten päls under hakan. "Fari" fick ett rivmärke/sår över ena frambenet samt på insidan av höger bakben.

Som den förståndiga och mycket vettiga stall- och hästägare Anne är, hade hon idag delat på Dísa från grabbarna. Självklart kan inte vardagarna ägnas åt att sitta och vaka över vad som händer i hagen. Jobb måste också skötas.

Anne hade känt lite oro i morse över vad som skulle ske idag och när hennes man blev tvungen att åka ifrån gården gjorde Anne delningen.
Så lugnt det blev! Det hade inte varit några som helst bekymmer längre. Ok, Tindur och Tvifari var väl inte dirket bästa vänner men de var långt ifrån lika stridslystna som tidigare.
Anne ringde och berättade det hela för mig efter lunch.

När jag och Birra kom ner för att ge hästarna eftermiddags höet var det hur lungt och fridfullt som helst i hagen. Det var heller inget bråk över höet och inte ett pip kom det från någon av grabbarna. Dísa såg rätt nöjd ut där hon gick och behövde inte dela sitt hö med någon.

Inga nya sår hade uppstått på någon av hästarna. Tindur och Tvifari grinade åt varandra vid ett tillfälle under kvällen. Det var när Dísa stod nära staketet och vilade. Tindur stod brevid på andra sida och "Fari" kom för att också stå nära henne. Det hela avlöptes snabbt och slutade med att Tindur tog två steg längre ner och Dísa hamnade liksom imellan de båda.

Till min och Birgers stora lättnad kommer nu grabbarna få gå för sig själva resten av den här veckan. Dísa får vara själv villket kan vara bra eftersom hon verkar vara i brunst. Till helgen provar vi igen hur det går när hon kommer in i flocken. Fungerar det inte ska hon få en egen hage permanent. Allt i samspråk med Anne som föreslagit detta.

Helt underbart att ha en stallägare med vettig syn på hästhållning. Kanske finns det fler än jag (+ Birra) och Anne som tycker att detta är självklart men tyvärr är det långt ifrån alla. Tro mig, jag vet! ;-)

Jag och Birra var även ut och red ikväll. Återkommer i morgon med det.

Dísa och Tindur går nu med Safir och Oli!!

Dísa, Tindur, Safir och Oli

Igår släppte vi ihop Dísa och Tindur med Safir och Oli.
Först fick Tindur och Oli gå tillsammans i den hage som T och D tidigare delat på. Medans Dísa fick gå med Safir i stora hagen innan vi tillslut släppte ihop de alla fyra.


Eftersom Tinni är högst i rang får han vänta till på måndag med att delta i gruppen. Tvifari har inga skor och Anne vill vänta med att släppa in honom till på måndag då han ska skos. Detta för att "Fari" ska få fäste och inte behöver hamna i underläge bara därför.

Så därför fick Tinni och Tvifari äta lunch inne medans de andra bekantade sig ute i hagarna.


Det hela avlöpte så enkelt. Jag, som var helt säker på att Dísa skulle sätta både Safir och Oli på plats, var hur snäll som helst. Hon gav sig på Safir lite först men när han satte imot gav hon sig rätt snabbt. När hon upptäckte att han faktiskt är en mycket snäll häst blev hon kompis med honom istället.


Gamla gubben Oli, med sina 25 år tyckte bara att allt var helt ointressant. Tindur och Oli brydde sig inte om varandra när de två var tillsammans. När de sedan kom in i samma hage som Dísa och Safir, tja då forsatte de att inte bry sig om varandra.


Därimot blev Tindur snabbt medveten om Safir. Jag som inte trott att Tindur på något sätt skulle "göra sig ett namn" fick ändra uppfattning.

Safir är ingen liten häst. Han flyttar man inte på så lätt.... men Tindur...ja han är inte den som inte försöker. Flytta gjorde han på Safir, tyvärr fick han även in en spark på bakbenet på Safiren. Ingenting allvarligt men tillräckligt för att det skulle kännas. Safir söker inte bråk och tyckte nog att "den lilla svarta saken (Tindur)" var rätt jobbig. Så han gick undan.


Tindur såg hur nöjd ut som helst. När sedan Safir kom för nära strök "Lille-man" öronen och Safiren gick inte dit. Måste säga att det såg rätt uppkäftigt ut. *ler*

Lite bilder från gårdagen finns under följande länk:

http://www.pixbox.se/alb1043273

Den "enda" skada som blev var på Safirs ben där Tindur träffade. Det gick annars väldigt lugnt till trotts allt.

Så nu går Tindur och Dísa tillsammans med Safir och Oli i den stora hagen. Tinni och Tvifari fick så klart komma ut de också men de två delar nu den hage som D&T hade förut.

I morgon ska vi då försiktigt introducera Tinni och Tvifari också. Givetvis har vi uppsikt på vad som händer. Birger är ledig hela dagen och precis som igår lär vi sitta med "hök-ögon" och beskåda vad som händer.

Älgar i skogen och brunnslock på vägen!

I måndags när jag och Birra var och red efter Pietterasjärvivägen tyckte Birger att han såg en älg i skogen. Jag vägrade titta åt sidan utan höll blicken fäst rakt fram och red på.
Sedan kom vi på att skyttebanan låg precis där så då inbilla jag mig att det bara var en "älg-tavla" Birra sett. Vi kom överrens om att så var fallet och red sedan vidare. :-)

Varken Dísa eller Tindur reagerade på att det var något i skogen så vi säger att det var en skytte-tavla. Att Birra upptäckte den på väg hemmåt var ju tacksamt. Jag hade nog stressat upp mig en aning om jag vetat att det fanns en älg i skogen och måsta rida förbi den igen för att komma tillbaka till stallet. Men som sagt, det var ju bara en "älg-tavla". *ler*

Igår red vi inne i byn. Runt några kvarter och sedan förbi Icehotel. Tog vägen upp förbi fotbollsplanen och sedan tillbaka till stallet. En riktigt fin ridtur som mestadels gick i skritt.

Lite ny-snö hade kommit och lagt sig över vägen som ett vitt puder. Givetvis skulle Dísa trampa rakt på ett brunnslock, jag såg den så klart inte. Precis när hon satte hoven på den tvärnitade hon. Hon gör så! Dísa försöker inte springa iväg, hon gör precis likadant när hon är på is som knakar, hon fryser fast istället. Tvär stopp!
Efter det tillängnade hon ridturen till att vara mycket skeptisk mot dessa lock. Nästa brunn vi paserade sneglade hon på och vek ett öra för att kolla om den eventuellet kunde hoppa upp och anfalla. Jamen, jösses! :-)

Tindur, bryr sig inte om brunnslock. Näpp, sån´t har han inte tid med. Han ska kolla in allt som händer i byn. Någon som sopar bilen, eller öppnar en dörr eller turister.....de är roliga.

När vi paserade Icehotel var det några turister som befann sig precis på sidan om vägen. Jag och Dísa hant rida förbi men Birra och Tindur, blev fotostjärnor. :-)

Tindur tyckte dock inte att det räckte med att bara vara med på kort. Nää han ville så klart även hälsa och göra sig vän med den som inte höll i kameran. Den kvinliga turisten såg hel-lycklig ut när Tindur la sitt huvud på henne axel. Den manliga turisten skrattade, skyndade sig att fota och tackade sedan på engelska.
Birra skrattade även han och Tindur....tja han såg extremt nöjd ut. *ler*

De tycker verkligen om varandra!

Dísa och Tindur tycker verkligen om varandra. Dísa, som kan ha väldigt bestämda åsikter, framför allt mat, har inga som helst problem att dela med sig till Tindur.


Lite roligt att se att hon även lyssnar på honom när han säger ifrån. Som nu i boxen tex, har Dísa ätit färdigt sitt kraftfoder flyttar hon sig lite närmare Tindur och sträcker på halsen för att nå till hans krubba. Är han då inte klar, puttar han undan henne med mulen och hon står snällt och väntar. När han är färdig låter han henne komma fram och "diska".


Hos Anne fungerar kvälls rutinen så att allt är färdigt i boxarna innan hästarna tas in. Dvs kraftfodret sätts färdigt i krubborna och höet läggs färdigt på sin plats. När sedan hästarna kommer in är det inget "tjaffs och kraffs" om att få mat. Ingen häst behöver stå och vänta medans de andra får sitt och ingen häst behöver bli upprörd på sin granne som kanske hant få sitt före. Hur bra som helst.


Står någon häst inne får de så klart sitt kraftfoder först och man lägger in höet åt den hästen också, innan man tar in de andra.


Eftersom Dísa och Tindur går i en egen hage just nu och den ligger bortanför "stor-hagen" får de komma in sist. Dísa ska givetvis gå in först, dels är hon högre i rang än Tindur men så är hon även den som vill ha mat snabbast *ler*. Tindur, han tar gärna en sväng i den stora hagen. Han måste ju kolla in läget efter de andra hästarna som gått där. *ler stort* Sedan kommer även han in.


Vi släpper hästarna lösa från hagen in i stallet. Fungerar hur lätt som helst, framför allt när vi är två. Birra öppnar och stänger hagen medans jag öppnar och stänger boxdörrar.

I D&T´s fall, får Dísa gå längst in eftersom hon kommer först och Tindur får då så klart ta foder-krubban som är närmast dörren. Dísa vill gärna ta Tindurs krubba, "Varför gå längre än vad man behöver??!?" men jag är med... och visar vart hon ska. Går fint!

"Slickar du, så slickar jag!!"
D&T delar saltsten.

Idag skippade vi ridningen. Mest för att jag hade så ont i huvudet. Men även för att Fidde kom och skodde Oli. Nu hade vi ju hunnit iväg både före och efter att han skott men vi lät hästarna vila idag.

Jag har helt glömt att skriva om våran ridtur i måndags efter Pietarasjävi-vägen. Men jag tar det en annan dag. Nu är det natti, natti! ;-)

Lite bilder!

Tindur-sötis, på väg till frukosten.

Dísa surar åt Safir över ryggen på Tindur.

Anne pratar med Safir och Tinni.

Tindur konstaterar att Tvifari också är en kille.

"Oj, en tjej!!"

"Fari" solar lite.

Tinni inspekterar sina nya hag-grannar.

Enkel mockning och rolig ridning!

Anne har satt in en dyr variant av boxmatta. Nu kommer jag inte ihåg vad den heter men den är tjock och absorberar inte vätska/urin. Det hela gör att man inte behöver ha så mycket spån i boxarna. Villket gör det mycket lätt mockat.


Jag och Birger har "eget" spån och vi använder bra mycket mer i D&T´s box än vad Anne har i de andra. Dock är det långt ifrån lika mycket som vi haft i Poikkijärvi. Den tjocka boxmattan gör ju att det redan blir mjukt för hästarna att ligga ner. Men min vana trogen sätts ändå regält med spån då jag vet att Dísa älskar att rulla och Tindur älskar att sova utsträckt liggandens på sidan.


Boxarna i stallet är placerade längs med väggarna. Villket ger en stor öppen "skötar-plats" i mitten. Den ytan har dessutom värmeslingor i golvet villket gör att det alltid är tort och ingen is bildas vintertid. Golvet är gjort i någon form av "skrövlig" betong så hästarna kan inte halka. Uppbindingsplatser finns färdigt och med de starka lamporna i taket blir det hur bra som helst att stå där och göra iordning sin häst. :-)


Dísa spanar då husse kommer in genom ytterdörren.


Igår kväll blev det så ridning. Känns hur roligt som helst nu när vi har nya områden att röra oss på. Visst, vi har ju ridit här i byn förut men ändå.
Igår blev det dock en väg som vi inte ridit efter tidigare. Jätte fin väg som var plogad, ingen trafik och gick rakt in i skogen. Lite, lite kuperad men rellativt plan ändå. Perfekt tränings-väg. :-)


Både Tindur och Dísa hade fart under hovarna igår. Jag och Birra töltade brevid varandra och det tyckte hästarna var lite roligt. Dísa som alltid ska ligga först fick vackert jobba ihop sig lite och hålla sig brevid Tindur. Tindur, han töltade på som aldrig förr och Birra sken med hela ansiktet.


Vid ett tillfälla snubblade "Lille-man" till lite och Dísa tog det som att vi skulle galoppera. Swwiiiicccchhhhh så for hon iväg. Nu var det inte meningen så hon fick vackert lov att sakta av. Efter att ha protesterat lite så gav hon med sig. Hon förstod inte varför vi inte kunde gasa järnet. Men på en ny väg där jag inte vet vad som kommer bakom nästa kurva får hon faktiskt ta det lite lugnt. ;-)


Vi körde inte på i något hårt tempo. Blev en del tölt och lite trav. Mestadels skrittade vi och tränade på att flytta hit och dit. Roligt hade vi iallafall, både hästarna och vi själva.

Här kommer bli många nya "äventyr" att skriva om. *ler stort*

Tindur och Dísa påväg ut till hagen, söndag morgon. Anne och Runes hus i bakgrunden.
Klicka på bilden så får ni upp den i större format.

Hästarna på plats i nya stallet!

Nu är Dísa och Tindur på plats i nya stallet. De flyttade i fredags men det har varit så mycket under helgen att jag inte hunnit sitta här och berätta om det. Men nu är allt klart så jag är tillbaka ;-)


Stallet ägs av Anne Järvinen och hennes man Rune. Anne äger själv en islänning som heter Tvifari. Utseendemässigt påminner han lite-grann om Tindur. :-)


Tvifari kallas för "Fari"


Sedan har vi Johannas häst Tinni. Söt som socker, liten men tror att han är störts. ;-)

Tinni. Bortse från att han är oborstad, han har nyss vaknat. ;-)

Oli, Lenas häst, är gamlingen i gänget. Med sina 25 år har han lite livserfarenhet.

Oli. Fux och den enda hästen på gården som har en annan färg än svart/bleksvart.

Amandas häst Safir är störst på gården. Han ser maffig ut men är lika snäll som han är stor.

Safir, som med sina ljusa inneröron påminner lite om Dísa.

Tindur och Dísa delar box. De har fått en jätte stor box och det ser ut att gå hur bra som helst för dem att stå tillsammans. Nu har de ju delat box förut. När vi varit iväg på kurs samt tävlat har de "campat" ihop. Dessutom är den här boxen större än de boxar de tidigare delat.

Jag och Birra var lite fundersam över hur det skulle gå när det är kraftfoder dax men inga problem. Det är gott om plats mellan hästarna och Dísa låter snällt Tindur äta i fred. Jag har särskillt stått och kikat hur de gör men nähädå, inga bekymmer. Det är bra!

D&T vid sin boxdörr. Deras box går in bakom sadelkammarens vägg, dvs åt höger på bilden. Men de har tillräckligt med utrymme att titta ut i stallet eftersom allt är så öppet.


Safir står i boxen närmast D&T. Perfekt, han är så snäll och tittar mest på vad han har fått för box-grannar. Tindur tycker om Safir, hälsar och nosar. Dísa...nja hon stryker öronen åt honom. Safir... tja han tittar bara lugnt på Dísa och bryr sig inte desto mer. ;-)


Tindur verkar ha hittat sig kompisar ganska snabbt. Han gillar framför allt Tvifari ("Fari").
Tindur till vänster och "Fari" till höger. Leker mer än gärna över staketet. Dísa, långt där borta, letar mat så klart *ler*.


Jag sa åt Anne att det är klart att dessa två grabbar har funnit varandra. De måste ju tycka att de ser jätte bra ut i varandras ögon. *ler stort*

Nu kommer Dísa och Tindur att få gå i egen hage ett par dagar. Sedan ska vi försiktigt introducera de till stora hagen. Blindbrodd har införskaffats och ska givetvis sättas i tå-brodds hålen innan det sker något sammanförande mellan hästarna. Vi är alla mycket rädda om våra djur och ingen vill se den andra skadad. Det absolut bästa hade så klart varit om de varit helt utan brodd när de träffas men vi får se hur det går.

Det här med att träffas över staketet samt inne i boxarna är en bra början. Sedan lär vi ju inte sätta ihop alla tillsammans på en gång, utan mer en häst i taget.

Det löser sig säkert och alla verkar ha ett sunt tankesätt när det gäller hur det hela ska gå till.

Tindur, som den sociala häst han är, hälsar på Tinni. Kortsidan av stallet i bakgrunden.

Så klart har jag och Birra hunnit fota en hel del redan. Framför allt igår när det var så fint väder. Lite av de bilderna finns under följande länk.

http://www.pixbox.se/alb1038989

Det kommer fler bilder både här och på pixbox allt eftersom. Jag har bara inte hunnit titta igenom alla än.

Skulle rida men...

Undrar om det bara är jag som kan glömma en sadel?? Åkte hemifrån och fick inte med den. Kom på att jag glömt den när Birra började prata om vart vi skulle rida, strax innan vi svängde upp till stallet. Hmm...kan det ha med åldern att göra?? ;-)

Så hästarna fick en "ofrivillig" fri-dag idag. Istället blev det mer plock av grejjer. Det är snart tomt nu i Älveros stall. Ja alltså med våra saker. Dessto svårare har jag att få plats med allt någon annanstans. Som tur är har Anne fixat med hyllor i sin sadelkammare så lite plats har vi iallafall.

Vi kommer flytta över till Jukkasjärvi och Anne Järvinens stall. Där står sedan tidigare fyra islänningar: Tinni, Safir, Oli och Tvifari. Blir några hästar som börjar sitt namn med T nu när vi kommer. *ler*

Hennes stall är ganska nybyggt och än återstår en del jobb. Men så har de (hon och hennes man Rune) även ett hus de håller på att iordningställa. Anne och Rune har alltså själva byggt stallet och huset. Varpå småfix hamnar lite på sidan om. Stallet är klart för hästarna och trivsamt ordnat för oss som är där. Men nu försöker de att göra klart själva huset så de kan bo på gården.
Deras hus kommer bli riktigt läckert. Huset, precis som stallet, är timrat. Högt till tak och går i ljusgrått.

Så klart kommer det att komma bilder här på bloggen. :-)

Zorro kommer att få lite lek-kompisar också. Anne & Rune äger två Bichon Frisé hannar, Bamse och Oliver. Zorro har träffat de och tyckte att de var rätt roliga. Först var han lite fundersam över vad det var för vitt som sprang omkring men sedan kom han på hur han skulle leka med de.

Jag som saknar mina Bichoner (Wicki, som blev 14år & Blossi, som blev 11år) något enormt, får ta igen lite "Frisé-abstinens" med Oliver och Bamse. Anne har sagt att jag får låna dem hur mycket jag vill. Det är bara att ta med sig dem när som helst. Låter ju toppen!!