I går måndag var det första dagen Tindur skulle gå med grabbarna och utfodras till lunch genom sk fodergrind. Dísa har ju sin lunch-låda medans grabbarna har en lunch-grind. Klockan tolv slår strömmen av och en magnet löser ur en el-grind med fjädring. En rätt smart konstuktion som jag inte trott på tidigare.
Det har varit rätt dåligt med ström i el-banden där vi stått tidigare. Det är det inte här! Tindur var på banden tre gånger första dagen sedan har han hållit sig borta. ;-) Här finns det ingen möjlighet att stå och hänga över trådarna. Villket ju så klart inte är meningen.
För att försäkra oss om att allt skulle gå rätt till under lunchen igår åkte jag ner för att kolla av läget. Vi ville veta om det skulle bli bråk i foder-hagen när alla grabbarna var där tillsammans. Utrymmet blir ju lite mindre än i den stora hagen.
Rune hade inte lagt ut någon lunch i foder-hagen när jag kom ner.
Men jag skyndade mig att sätta ut hö i hagen och i min iver att göra detta tänkte jag inte alls på hur jag betedde mig. Jag tog en hö-säck och gick ut i hagen villket självklart gjorde att hela grabb-flocken följde efter mig. Hur dum fick jag vara???!
För att komma till själva foder-grinden går man igenom stora hagen, villket jag också gjorde. Hade jag tänkt till lite skulle jag så klart ha krypit mellan el-banden in till foderhagen, och gått den vägen istället.
Tvifari och Safir hant in i foderhagen innan jag fick dit grinden. Det var första gången jag skulle göra detta och kände att tiden gick... måste ju hinna få ut höet innan tolv för att se hur grabbarna hanterade lunchen.
Jag ställde ut hö-säcken utanför hagen. Jodå, jag hade tillräckligt med sinnesnärvaro att jag ställde den utanför hagen och inte in i stor-hagen, till de andra grabbarna. Jag tänkte att "Det är väl bara att leda ut Safir och Tvifari i skägget". Men se det gick inte!!
Näpp, jag kunde inte hålla varken Tvifari eller Safir under hakan och samtidigt ta i grinden för att släppa över de till de andra. Nej!! Jag hade så klart slagit av strömmen till själva staketet (inte till magneten) men det spelade ingen roll. De två pojkarna ville inte alls lämna foder-hagen.
Nu fick jag ännu mer båttom. In i stallet efter en grimma. Ut igen till hagen och på med grimman på Safir. Jamen då gick det fint. Höll i grimman samtidigt som jag öppnade foder-grinden (på precis samma sätt som när jag höll hästen i skägget) och släppte över honom till de andra. Gjorde likadant med Tvifari. Inga problem! Ja, se pojkar!! *ler*
Jag skyndade mig ut med höet, flera högar och inte för nära ingången. Det var tur att jag inte kom ner till stallet senare för då hade jag inte hunnit. Nåväl, nu hant jag klart och ut ur hagen innan lunch-grinden for upp.
Sin vana trogen gick alla valackerna in i lunch-hagen och började äta. Utom Tindur! Han stod utanför Dísas hage och såg hur "hans" lunch-låda lagt ut hö. Det är/var han ju van vid. Såg ut som om han inte fattade någonting.
Jag skulle precis till att gå ut i hagen för att visa honom vart han skulle när han började gå mot foder-hagen och titta vad de andra gjorde. Tog inte många sekunder förrän han förstod vart maten var. Duktig kille!
Sedan var det lugnt. Inget tjaffs eller gruff. Ingen som ville att den andre skulle gå iväg. Grabbarna åt alla lugnt och fridfullt i sin lunch-hage.
Dísa, som har sin hage alldeles brevid pojkarnas lunch-hage, tyckte att de kom obekvämt nära. Hon är så rolig.
Jag satt och tittade en bra stund på hästarna när de åt. Dísa lämnade sitt hö vid två olika tillfällen bara för att gå närmare staketet och sura åt pojkarna. Såg hel kul ut. Hon stök öronen åt hästen närmast och vände sendan för att gå tillbaka och äta igen. Precis som om de skulle komma åt hennes mat. De tittade inte ens på henne. :-)
