Jag hade mitt första styrelsemöte i söndags. Gick fint. Var lite små fundersam innan men när alla väl var på plats infann sig lugnet. Är ju så trevliga människor jag har att göra med så nu känns det hur lugnt som helst inför nästa gång. :-)
Synd bara att alla inte kunde komma. Men det kommer fler tillfällen och så kan det vara, tiden kanske inte passar alla.
Igår måndag var (Josefin) Fiffi-tandläkare i stallet. Besök gärna hennes hemsida www.tandis.org/
Förra året när Fiffi var och besökte Dísa och Tindur sa hon att det räckte för Tindur att bli raspad vart annat år. Så i år blev det bara Dísa som gick till "tandis".
Dísa har en förmåga att få väldigt vassa kindtänder och antydan till krokodilbett. Därför är det toppen att Fiffi kan ta sig ann henne. Fiffi sa själv att det nu gått lite för lång tid mellan besöken. Helst ska det inte gå mer än max 12 månader och nu hade det gått 14. Inte mycket att göra eftersom Fiffi inte kunnat komma innan, men nu blev det gjort. :-)
Dísa hade fått sår i kinderna efter de vassa tänderna. Mer på höger sida. Inte konstigt att hon var svår att ställa åt vänster under Sylvia-kursen. Berättade hur jag upplevt min häst under kursen till Fiffi och det var som sagt tydligt vad det berodde på. Nåå, stackars liten!
Som många vet är Dísa inte den som tackar nej till mat. Äta är aldrig fel!
Därför blev jag lite bekymrad när min häst inte ätit upp söndagens lunch-, eftermiddags-hö och måndagens frukost. Så brukar hon inte göra. Men när Fiffi sedan tittade i Dísas mun, innan lunch (i går) förstod jag varför. Fiffi sa det också, att förmodligen är hon mer öm/ond i munnen nu efter kursen, och då inte velat = haft problem med, att äta.
Dísa var duktig när Fiffi grejjade i hennes mun. Nu tycker min häst inte att det är så roligt och kliver gärna bakåt för att komma undan men det går bra iallafall.
Inte som Tinni! När Fiffi tog "vatten-sprutan" för att skölja ur hans mun, slängde han sig på bakbenen och träffade Anne som försökte hålla ner honom. Tinni fick in ett framben i ansiktet på henne när han kastade sig runt, men det gick bra. Det hade dock kunnat sluta riktigt illa, för han var rädd.
En nöjd Dísa fick sedan gå ut i hagen igen. Tindur som fick vara ute under tiden lät sig väl höras. Han gnäggade högt och ljudligt. Nu var han inte ensam ute, nejdå. Alla andra utom Dísa (och Safir) var i hagen men se det sket Tindur fullständigt i. Han var ensammast i heeeeeeelaaaaa världen! *ler*
"Lille-man" hummade (gnäggade) mjukt, långt ner i magen när jag kom ut med Dísa. Sedan blev han tyst. Dock fick ju Dísa gå till sin hage och det tyckte Tindur var trist. Han ville vara med henne.
När jag släppt Dísa i hagen gick hon genast för att äta det hon tidigare lämnat. Såg bra ut. Berättade det för Fiffi när jag kom tillbaka in i stallet, som tyckte det var kanon bra.
När Fiffi var klar blev det kaffe inne hos Anne och Rune. Jag tog en liten kopp men tackade ganska snabbt för mig. Birger behövde bilen och jag skulle hinna upp på stan, från Jukkas med den till honom, inom en viss tid.
Innan jag for gick jag ut till hagen för att kika vad Dísa gjorde. Hennes lunch-låda och grabbarnas lunch-grind hade öppnats. Tindur stod utanför Dísas hage och tittade på henne och Dísa stod vid sin grind och vilade brevid honom. Jag gick in i hagen för att visa åt Tindur att han faktiskt hade lunchen klar men nähädå, inte kom han. Jag tog en tuss hö för att hon verkligen skulle se och känna att det var mat, näpp! Han skulle inte gå ifrån Dísa!
Dísa såg inte ut att vilja äta hon heller utan stod kvar och vilade brevid Tindur (som stod på andra sidan staketet). Jamen vad gör man?!? Jag gick dit och släppte in Tindur till henne. Vipps, så gick de tillsammans till höet och åt. Från samma hög, båda två! Nåååhhh, så sött!!
Jag gick in till Anne igen och sa vad jag gjort. Att D&T fick gå tillsammans resten av dagen. Birra och jag skulle ju ändå komma ner sedan på eftermiddagen och fixa med em-hö och ta in dem på kvällen. De såg ut att behöva varandra!
Nu går det ju att diskutera hur smart jag igentligen var som gjorde detta. Tindur och Dísa är ganska beroende av varandra, eller iallafall Tindur av Dísa. Inte blev/blir han ju mindre beroende av att jag gjorde som jag gjorde. Men, om de två nu tycker så mycket om varandra, varför ska de då inte få vara tillsammans?
Det tycker jag de kan få, ibland iallafall (när inte Dísa är surig på honom osv), framför allt när det så tydligt syns att de vill det.
