När jag idag försökte jobba på det vi gjort på kursen i lördags gick det inte lika bra som då. Dísa kändes inte lika ren i tölten men trava kunde hon. Så jag var ändå lite nöjd med dagens tur.
Anne följde med en bit med sin Tvifari. Vi tog vägen genom skogen och min älskade lilla häst hade inte glömt att "dödens-dike" fanns. Precis som i tisdags var det först lite små "bök" med att gå framåt och sedan "med livet som insatts" hoppa över. *ler* Jag får nog inse att Dísa lär göra så varje gång vi tar den vägen.
Anne, Birger och jag red upp till Piettarasjärvivägen och skrittade där en bit. Tvifari och Anne vände sedan tillbaka hemmåt medans Birra och jag fortsatte.
Vi red på i tölt och trav. Tindur såg jätte fin ut. Han har släppt alla spärrar totalt. Medans jag själv satt och funderade på vilken gångart Dísa hade. Ja, alltså jag satt inte och bara åkte utan jobbade med att ställa henne höger-vänster, flytta hit flytta dit i tölt, serpentiner osv. Men var gångarten ren?
Nästa vecka på lördag-söndag (9-10/5) är det klubb tävling i stan och just idag hade jag lätt kunnat stryka mig.
Birger försökte få mig att tänka positivt, han tyckte att, om det går dåligt nu så kan det bara bli bättre. Det är ju sant!
Men hur bra hinner det bli innan nästa helg?
Fast igentligen spelar det ingen roll. Dísa och jag gör det vi kan, se´n ser vi hur långt det räcker.