Om vi börjar med Tindur, så var det jätte synd att vi inte hade med oss en videokamera. Säger jag jämt men som alltid kommer vi på det när vi väl sitter där. Han gick såååååå j**la bra!!!
Numera töltar Tindur i alla tempon. Ok, han har väl inte världens snabbaste ökade tölt men den finns där. Och oj, vad fin han ser ut!!! När Birra rätar på sig och flyttar vikten bakåt, ja då trampar Tindur under sig och lättar fram. Villket gör att "Lille-man" sprättar tjusigt med frambenen. *ler*
Fortfarande behövs en hel del muskler samt lite mindre hull på Tindur (inte på Birger *ler stort*) för att han ska orka men villken förändring. Jösses! Lite av det har jag ju sett när vi varit ute och ridit tillsammans men nu i ridhuset, ja då fick jag se allting, och i 2 x 45 min.
Tindur spanar ut i stallgången från Lettirs box.Dísa tjurade inte ihop lika mycket som sist. Hon var riktigt duktig. Sylvia sa åt mig att vända runt henne, tvär volt med mycket drivning, när hon försöker resa sig på bakbenen. Det är bara ren ock skär protest hon gör. Det är jobbigt och jag har inte ställt de kraven på henne tidigare. Så då blir det som det blir.
Men Dísa var duktig! Vi jobbade på lite mindre volt, för att få till fin trav och det förstod hon ganska snabbt. Har gjort det på tidigare kurs men det var ett tag sedan. Lite påminnelse om hur man gör, så var Dísa där rätt snabbt.
Sedan var det då samling i både skritt och tölt. Sylvia sa att hon upplevde Dísa som kortare än sist. Tjohoo! Vad glad jag blev. Det är ju det jag är ute efter. Nu är det en bit kvar tills Dísa kan gå så pass samlad som jag och Sylvia vill men det är på väg. *ler*
Även jag och D red 2 x 45 minuter och det var svettigt. Lilla Dísa dröp i svett. Måste ha kännts lite skönt att ha fått bort päls från halsen iallafall. Fast jag skulle nog ha rakat henne ännu mer. Alltså längre ner på halsen och längre ner på bogen. Nåväl, får göra det nästa gång jag kommer över en rakapparat.
Svettig och slut Dísa, räcker ut tungan åt matte.Sylvia sa att det var så roligt att se hur alla ekipage gått framåt. Både hästar och ryttare har utvecklas och det är alltid positivt att höra. Nu är vi ju några stycken som ridit för henne ett tag och att det ger resultat är helt klart synligt. Att sedan instruktören själv säger det samma måste ju vara den bästa belöningen av alla.
Fina, fina Lettir!Lettir, som lånade ut sin box till Tindur, var också med på kurs. Han och Cilla red ett pass och på de 45 minutrarna gick Lettir från stapplande och snavande till mjuk/lätt och fin. Roligt att se hur bra det blev.
Tyrki, Helen Hanssons häst, har så yvig pannlugg att han måste få vara med på bild. *ler*Stort TACK! till Cilla/Marianne och Inger Bergdal-Kyrö för lånet av era boxar!
