Vad förvåndade jag och Birger blev igår när vi kom efter Piettarasjärvivägen och upptäckte att den var stängd. Vi såg på håll att det var en man som höll på att stänga en bom över vägen men vi hant aldrig fram för att fråga varför. Det satt en handskriven skylt vid bommen och där stod:"Vägen stängs kl:18 den 16/4".
Jahapp, så var det med det.
Nu hade vägen varit perfekt att rida på eftersom ingen trafik kör där men hur kommer man förbi bommen??
Den sticker ut rätt långt på sidorna om vägen, ut över dikena som för tillfället är begravda i snö. Dísa och Tindur har rätt korta ben så vi ser ingen möjlighet att ta oss fram.
Vi vände och red bort efter Fångstvägen istället. Red upp till Kärstin (med ä) och hälsade på lite. Hon berättade för oss att Piettrasjärvi-vägen brukar hållas stängd vid den här tiden på året. Eftersom kälen går ur marken och trafik inte ska förstöra den.
Kärstin och hennes dotter hade som förslag att vi skulle hoppa över bommen men jag och Birra delade inte den idéen. Vi skulle nog bli hängande på mitten. *ler*
Eventuellt skulle Kärstins dotter rida dit (med en stor häst, eller i allafall en med längre ben) och trampa upp en stig. Det hade ju varit toppen!
Efter pratstunden fortsatte jag och Birger att rida en bit efter Fångstvägen. Dísa var suuuuper mjuk. Det var som att rida en gummisnodd. Jag har aldrig upplevt henne så mjuk någon gång. Lätt i handen och extremt följsam. Visseligen hade jag bytt bett, till ett tre-delat mässing, men så mjuk som hon var.....var hon inte förra gången jag hade detta bett. Nåväl, roligt var det att uppleva.
Fortsatte att träna lite samling och Dísa protesterade bara lite. En gång av tio var hon upp på bakbenen och två gånger slängde hon ut rumpan åt höger/vänster. Det tar sig!!! :-)
Tindur har börjat skaffa sig kompisar i hagen. Jag var lite ledsen för hans skull när han inte fick vara med Dísa. De två tycker sååååå mycket om varandra att mitt hjärta grät lite när de hamnade i olika hagar. Men sedan kom jag på att det nog ändå måste vara lite roligare för Tindur att vara med de andra grabbarna. Dísa är inte alls lika intresserad av att leka som tex Safir. Det är en häst som ser ut att kunna leka hur mycket som helst.
Just Safir har blivit Tindurs första riktiga kompis. Jag såg de leka ikväll och de höll på bra länge. Oli tycker fortfarande att Tindur är jobbig och väljer att gå undan.
Tvifari och Tindur kan gå förbi varandra nu utan att attackera eller göra utfall mot den andre. De tittar lite på varandra men gör ingenting. Tinni och Tindur....ja de kan nosa lite men sedan inget mer, väljer liksom att bara gå därifrån.
Jag inbillar mig att Tindur ändå tycker det är lite små kul med nya kompisar. Sedan får han ju faktiskt dela box med Dísa. Han har henne för sig själv om nätterna. Villket han ser ut att vara mycket stolt över.
